Visst är det konstigt, sa ett av barnen på fritids. Att när något är extra kul så går tiden så himla fort.

Lite som julen. Man håller på i veckor innan och förbereder sig; bakar, lagar julgotter, julmat, köper klappar, lyssnar på julmusik, pyntar och myser. Så kommer julen. Och under några korta intensiva dagar myser man, umgås, äter gott (och alldeles för mycket!) och sen. Är det över. Bara så där. Resterna av julmaten fryses in, pynten packas ner (fast jag brukar dröja i det längsta) och radion spelar vanliga hits igen.

Flickorna kom ”hem” och vi firade hos mor (mormor) i stugan. Mysigt och synnerligen avslappnande. En jul i det Hallinska tecknet, kan man säga. Sill, rökt och gravad lax, ålröra (som vi åt med andakt med tanke på de nya restriktionerna gällande ålafisket), skinka, brunkål, köttbullar, prinskorv, norsk julkorv (för den är visst godare än den svenska) och lite andra delikatesser. Och kopiösa mängder knäck, choklad, havreflarn och pepparkakor.

Vi är usla alkoholister för vi konstaterade att vi hade druckit ca 1 flaska rödvin, 8 cl Hallands Fläder och två öl. Fördelat på 6 personer och två middagar😄

Och Hus1 växer sakta fram...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Här sitter jag i pyjamas och dricker te och snörvlar. Huvudet känns tungt och fyllt av bomull, men när jag snyter mig för sjuhundraåttifemte gången är det då rakt inte bomull, som kommer ut!

Det känns som jag just har druckit klorvatten och ingenting verkar smaka eller lukta något. Ögonen är blanka av feber och hjärtat jobbar på lite mer än vanligt. Att dra av sig byxorna för att gå på toa är nästan smärtsamt, då hud möter rumstemperatur.

Jag som var så nära. Att klara mig från det (misstänker ett par närgångna barn i 5 - 6 - års åldern) Och nu sitter jag här och nyser och fryser och tänker på att jag missar jul-temadagen i morgon och att jag skulle baka chokladbollar med högstadiet😞

Nu är ju den absolut mysigaste tiden på skolan och då ligger jag hemma och snörvlar och bedriver självömkan 😔

Himla tur jag nästan är färdig med julklappsinköpen, matlagningen, julbaket och godiset i alla fall! 🎁

bilder från unsplash och mig själv (mitten).

Likes

Comments

Det är väldigt lärorikt, det här byggeriet! Jag har lärt mig ord som läkt och papp, tvärliggare och fasad panel, lockpanel och spont. Och jag har lärt mig att bitumen, som är ett material som används i takpapp missfärgar aluzinkplåt och därför kan man inte ha det ifall man nu ska ha ett papptak, eller motsatt.

Jag har hämtat offerter på glaserade pannor, flata pannor, standard pannor, takpapp och plåttak och landade till slut på ett plåttak från Nederländerna. Det var väl inte exakt det taket jag hade sett för mig, men jag har under projektets gång blivit tvungen att fira lite på mina krav och önskemål, eftersom kontot sinar i rasande fart😳

Konklusionen blev att begränsa kraven på taken till att de ska vara hållbara och billiga. Jag har inte att tänkt uppehålla mig så rysligt mycket där uppe (!) och tror att min blick först och främst kommer att vila på antingen den underbara utsikten eller de härliga människor (och djur) jag omger mig av, så därför fick takens estetik ge vika för ekonomin.

Här är bild hämtad från hemsidan (www.joriside.com) och sist Hus1 i sin nuvarande prakt.

Likes

Comments

Första julbordet på nya jobbet är alltid lite pirrigt. Hur gör de här? Vilka sociala koder gäller på denna arbetsplats, eller rättare sagt vilka sociala koder gäller på den här arbetsplatsens julbord – för det är då rakt inte säkert att företagets annars så sansade policy gäller på just julbordet. Och kanske det snarare är så, att under den lugna, balanserade och måttfulla fasaden döljer sig en, eller ett par laster, som håller dem fast i ett järngrepp under en kväll om året – julbordet.

Lärarrummet var fullt av folk, då jag kom till jobbet igår. Alla tycktes förbereda sig mentalt för kvällens begivenhet. Historier från tidigare julbord yrde, som årets första snö och jag började ana konturerna av kvällen. Det var dans på borden, magtömning på opassande ställen och fallolyckor av olik art. Förargade krögare och vilda medarbetare. Jag såg ut över horden av akademiker och tänkte att det inte har hänt särskilt mycket sedan studietiden. Det var exakt samma tugg. Och exakt samma barnsliga förtjusning vid blotta tanken på obegränsade mängder alkohol. Alltså precis som under Lundatiden. Jag kände att jag både såg fram emot och gruvade mig till kvällen och tänkte att bara jag slipper sjunga karaoke, så kan det säkert bli riktigt trevligt.

Det var trevligt. Vi minglade, åt, drack och dansade. Och även om några lade mest fokus på drickandet och spädde ut cirkulationssystemet med flera promille, så var det ändå inte i närheten av mina farhågor. Alla var glada och skratten satt löst. Dansgolvet fylldes och alla verkade delta efter bästa förmåga. Men man ska ge sig medan leken är god och dessutom skulle jag upp ganska så tidigt på lördagsmorgonen, så jag traskade hem i den skånska vinternatten, vid halv tolv ungefär, nöjd efter en trevlig afton.

Idag var jag uppe med tuppen för att hämta ytterdörrar på Optimera och sedan köra dem till Degeberga för ett lager RAL7016 eller två. Det var på håret att det hela inte slutade med förskräckelse och retur på en av dörrarna, eftersom gaffeln hamnade fel på pallen och kunde orsakat stor skada på dörren, men det gick bra och alla, inkluderat truckföraren andades lättat ut. Och så var vi ute vid byggplatsen, så klart!

Nu är både husets och gäststugans stomme rest och medan vi var där kom en trailer och lastade av takplåten. Två nyfikna konstruktörer från trakten hade stannat och fick en guidad tur av oss på plats. De var impade över konstruktionen och sa att huset kommer till att hålla för evigt. Jag tvivlar inte på det, men det känns ändå gott att höra det av oberoende experter.

Lite bilder från dagens inspektion:

Gäststugans stomme är uppe, så nu blir väl nästa steg boardex och isolering. Därefter fönster, dörrar och panel.

Likes

Comments

Uppdatering på husbygget: Det ser ut som om stommen på själva huset är uppe nu och då är det bara lilla gäststugan kvar. Sen antar jag att nästa steg är isolering och därefter panel. Känner plötsligt att jag fick lite bråttom att fixa allt jag ska inför julen, i fråga om både bygget och allt annat som är direkt julrelaterat; fudge, klappar, gran, pynt (och lite städning, om jag hinner).

Hoppas nu bara att Optimera har fått in dörrarna jag beställde. Lite lömsk är jag allt eftersom jag beställde för en evighet sedan och sen inte har hört något från dem. Och hoppas sen också att Degeberga Lackering har tid att lackera dem innan jul…🙏

Det hade varit rysligt bra ifall allt klaffade så att jag kan ta med mig dörrarna i helgen, för då ska jag ändå ut och inspektera bygget. I veckorna får jag förlita mig på att mor kommer ihåg sin iPhone på hundpromenaderna och sedan förser mig med senaste nytt i form av bilder (se nedan).

Det lär ju inte blåsa omkull direkt. Och eventuella termiter eller andra skadedjur lär bli grymt besvikna😄

Likes

Comments

Efter en lång period med alldeles för mycket glass (!) och godis (för det är ju så förbenat gott!) bestämde jag mig för att försöka bli lite sundare. Inte bara inför en hägrande solsemester (även om denne vägde tungt😉😂), men för att jag ville bli lite sundare igen (och en aning smalare). Bara så att jag går i mina vanliga byxor igen och slipper ”väntebyxorna”.

”Vänte-byxa” (uttrycket är myntat av undertecknad) är en billigare byxa, som man tvingats köpa efter ett ihållande frosseri och som man därför måste ha tills man kommit på bättre (sundare) tankar och kan åla ner sig i sina andra byxor igen.

Sedan Danmarks-helgen har jag därför gått på strikt LCHF-diet (därför att det funkar!!) och så långt gått ner 4 kg! Innan dess försökte jag en light-version av LCHF och undvek godis, glass, potatis, pasta och ris. Men det gick alldeles för trögt (1 kg på ett par månader), så det fick bli the real deal, med en bra bit under 20 g kolhydrater per dag. Detta för att kroppen ska försättas i så kallad ketos, vilket innebär att den börjar tära av fettlagren för att producera glukos.

De första dagarna är jobbigast, när kroppen skriker efter godis, glass och bröd (och kanelbullar!), men sen när själva ”abstinensen” är över är det faktisk riktigt skönt. Magen funkar bättre, hjärnan är klarare och energin kommer tillbaka. Det gör dessutom mindre ont (i ryggen, i nacken, i huvudet, i fingrar osv), eftersom inflammationsprocesser hämmas duktigt då kroppen inte proppas full av kolhydrater (som den ju galant omvandlar till socker och fett).

Ni som känner mig tycker säkert att det är helt onödigt eftersom jag trots extra bilringar fortfarande framstår som lång och slank. Men, man kan klä sig tjock, eller man kan klä sig smal. Och jag är en hejare på att klä mig smal😁

Problemet är bara att det blir lite svårt att klä sig smal och dölja resultatet av månader med frosseri i 35 graders värme!☀👙 Det är inte kilona i sig själv, som är viktiga, men det faktum att jag måste köpa nya kläder stup i kvarten för att jag inte kan tygla mitt begär. Det blir dyrt i längden och eftersom jag inte är direkt rik (det är sant, lönerna i Norge är MYCKET högre än i Sverige), så fick det bli diet i stället för shopping.

Bilder från unsplash.com. Men den i mitten är väl sund, säger nog många. Ja, om man tar bort brödet, så ser det rätt skapligt ut (enligt LCHF!)

Likes

Comments

Jag säger som Jonas på Skansen: KATTER HÖR INTE HEMMA I VÅR NATUR OCH SKA HÅLLAS INOMHUS!

Och nu är det säkert många, som reagerar här, men jag undrar just om kattägare hade tyckt att det hade varit lika ok att jag släppte lös min hund hela dagarna och nätterna och att en och annan katt strök med lite då och då...?

Jag satt och skrev på ett helt annat blogginlägg när min ena höna, den mörkbruna tanten, plötsligt började skrika högt där ute. Någonting stod inte rätt till!

Jag rusade ut med ficklampan i högsta hugg och fick se hönorna ute i hönsgården. Lite märkligt eftersom de går in i huset och lägger sig när det blir mörkt. Det var tydligt att något hade hänt. Tanten stod och skrek i en hörna av hägnet, med huvudet vänt ut och ner mot marken.. Dörren var fortfarande öppen eftersom jag brukar stänga på sista kvällsrundan med Filippa och den hade vi inte tagit än. Hon lugnade sig när jag kom in och sprang fram till mig, men återvände till hörnan och klagade högljutt.

De andra hönorna vankade oroligt runt i hägnet, på behörigt avstånd, men jag såg genast att tantens livskamrat, den vita hönan (den andra tanten) fattades.

Ficklampans sken fladdrade till och slocknade och jag sprang in efter batterier. Efter att ha letat och letat hittade jag henne, liggande under hönshuset och lyckades dra ut henne, bara för att konstatera att någon, eller något hade bitit henne i halsen. Blod rann från de små såren. Hon var fortfarande varm, men livet stod inte att rädda. Och det gör mig både arg och ledsen.

Filippa är en gammal dam, som alltid är kopplad. Eftersom hon inte är så trafiksmart och dessutom nästan döv skulle jag aldrig drömma om att släppa henne lös. Men om jag haft en större och yngre hund. En, som var full av självförtroende och råstyrka. Då tänker jag att den skulle lärt sig att gå lös - och fått lov till det. Precis som katterna i området. Och som ni vet är ju även hundar rovdjur. Och det vore väl synd, att beröva dem friheten och att hindra dem från att uttrycka sina naturliga instinkter och idka sina barbariska "intressen".. Eller?

Lilla tanten, från hon var liten kyckling till nu, för någon dag sedan.

Likes

Comments

Husbygge

I helgen var jag ute och inspekterade byggplatsen. Det tar sig, sa pyromanen!

Nu börjar man kunna ana omfattningen av många timmars grubblande, ritande och drömmande. Det blir inte lätt för den stora stygga vargen att frusta och pusta sönder detta! Och med Cellubor i väggarna torde det kunna stå emot det mesta. Den enda nackdelen är nog att man inte kan ta bort eller flytta väggar, men det är ju å andra sidan inte så ofta man får för sig det.

Det hela ser jättebra ut, men fönstren i köket sitter lite för högt upp på väggen för min smak och stämmer inte helt med min inre bild på hur allt ska se ut. De är rätt placerade i förhållande till ritningen. Den ritningen som jag själv har ritat och eftersom det nu är stålstomme, modell stabil, så är det egentligen inget annat att göra än att gilla läget. Man kan se ut genom dem (om man är över 165 cm!). För barn och dem som är lite småväxta har jag pall, som kan nyttjas vid behov. Dessutom lär det ju inte bli en massa stänk på dem från matlagning (inte barnen alltså, men fönstren), så det blir säkert bra.

En annan grej jag reagerade på är att det blir det höögt i tak i matrummet – nästan som en liten kyrka (och jag är inte så väldigt kyrklig av mig), men det blir säkert också bra när innertak och allt annat är monterat. Kan till och med bli lite coolt, när jag tänker mig om😃

Jag tog lite bilder, vilka naturligtvis inte gör underverket någon rättvisa, men ändå illustrerar vilken kvalitet det hela håller, från grunden (även om MentroBygg AB kryddade noten där😠) till stommen, så långt. Bara håller tummarna för att resten blir lika bra. Och att pengarna räcker till…

Likes

Comments

Affärerna har varit julpyntade med tomtar och glitter, och julklappserbjudanden har fyllt brevlådan sedan oktober, men sådant blir man, eller åtminstone jag lite immun mot. Ungefär som att sätta väckarklockan för tidigt. Då bara snoozar man hela tiden och till slut har man verkligen försovit sig. Och precis så är det med julen! Igår slog det mig nämligen att det faktiskt snart ÄR jul. Bara 16 dagar till julafton. Och då måste allt vara klart. Då måste allt vara perfekt!

Nej, det måste inte alls vara perfekt! För jul blir det ändå – även om golvet inte är skurat, silvret putsat och julgardinerna upphängda!

Jag minns hur min mor gnodde innan jul. Hon städade hela huset. Och då menar jag HELA huset. Allt skulle vrängas och tömmas. Mattor skulle piskas, golv skuras, fönster putsas. Till och med taket blev avdammat. Och så skulle det läggas in sill (och hon gillar inte ens sill), bakas 578 kakor och koka knäck och kola. Skinkan skulle kokas (så far fick dopp i grytan) och sedan griljeras, enligt konstens alla regler. Prinskorvar skulle köpas (på charken i Vinslöv) – efter att jag och min bror provsmakat och gett vår välsignelse. Och brunkålen skulle i ugnen med lagom mängd ättika och sirap för den goda smakens skull. Och på självaste julafton satt hon och grät, alldeles utmattad, på en stol i köket. Det var då jag bestämde mig. Jag skulle INTE göra som hon. Julen ska vara en glädjens tid – även för mor(sor)!

I början av mitt äktenskap var jag naturligtvis exakt som min egen mor hade varit, men när barnen började poppa ut och jag satt i ”ammetåka” (jag vet inte vad det heter på svenska) och undrade hur jag överhuvudtaget skulle orka gå in och kissa, än mindre fixa jul, med allt vad det innebär (!) så mindes jag min mor och såg med fasa hur lik henne jag själv hade blivit. På gott och ont. Det var då jag bestämde mig för att fira lite på kraven (som egentligen mest kom från mig själv).

Visst pyntar jag, men jag struntar i den kliniska delen. Jag dammar och dammsuger. Om jag har tid. Så plockar jag fram lite tomtar, röda dukar, mina röda ”julkuddar”, stjärnor och stakar och placerar ut de där de får plats. Och granen med glitter och ungarnas hemmagjorda julpynt i hörnan. Så kokar jag kola (för det älskar jag) och bakar havreflarn (för det vill jag ha). Och lagar köttbullar (för det är kanske det enda jag gillar på julbordet). Och om någon vill ha något annat, så kan de laga det själv. Annars köper jag färdig skinka, brunkål och en massa annan julmat – om inte annat så för att ett julbord med endast köttbullar hade sett ganska torftigt ut. Det är trots allt ganska viktigt med det visuella också!

Bilderna är lagligt lånade från unsplash.com

Likes

Comments

Jag ska beställa hotell för vinterns resa och googlar tills ögonen går i kors. Den här gången ska vi minsann unna oss lite lyx, eftersom det bara är vi två, som ska iväg. Inte det att vi missunnar barnen, men det utgör en ganska formidabel skillnad (på priset) att bara resa två kontra sex vuxna så nu tänker vi unna oss lite lyx i ett par dagar.

Läget är viktigt. Och jag vill hemskt gärna ha en pool att sjunka ner i efter en lång dag med shopping. Och det gör inget om frukosten, i tillägg till att man blir mätt och belåten leder till ett par trevliga Instagrambilder också. Jag närmar mig trots allt 50 och då får man faktiskt lov att lägga ut sådant på Instagram!😁

Hotellfrukost är annars ofta ett sorligt kapitel. Standarden rangerar som regel från torftigt, där det serveras en spartansk frukost med ultravitt bröd, margarin och två olika sylter i portionsförpackningar, till obscent där frukostbuffén kunnat lyfta en mindre landsby på Haiti ur fattigdom och svält, med alla tänkbara rätter, både kalla och varma. Inte sällan finns färska smoothies, frukter från alla värdens hörn och kockar från alla kontinenter, som står redo att tillaga en läcker specialitet klockan åtta på morgonen.

Både torftigt och obscent är nästan lika bedrövligt eftersom jag vid den tiden på dygnet stort sett ändå nöjer mig med en kopp te, lite yoghurt och frukt eller möjligtvis en macka, företrädesvis av grövre sort med ost, eventuellt toppad med någon marmelad. Jag är med andra ord inte så väldigt pjåskig eller kravstor där.

Frukostbuffén på the Marriott i Singapore är emellertid en kulinarisk upplevelse utanpå det mesta (och går naturligtvis galant in under gruppen Obscen). Och även om klockan visar frukosttid sitter man gärna ner i flera timmar, bara för att få valuta för pengarna. I tillägg är det ju en once-in-a-life-time möjlighet att verkligen fördjupa sig i ett tillfälligt matmissbruk á la bulimi. Man får till och med sin egen butler, så att man slipper förbruka kalorier på att hämta sin smoothie eller sin nygräddade belgiska våffla med glass, kolasås och chokladsås. Och marshmallows. Och strössel. Efter att man ätit japansk miso-soppa och australisk barramundifisk. Klockan åtta på morgonen!

Oftast är det emellertid den torftiga frukosten, som gäller och då är det extremt viktigt att dricka rikligt för att inte bli helt förstoppad av det 100 % fiberlösa brödet! En förstoppning kan nämligen lägga en dämpare på en annars så skön semester, tro mig! Alternativt kan jag rekommendera Magnesium. I ganska stor dos. Då spelar det just ingen roll vad du stoppar i dig för det kommer ut lika fort igen 😂

Nu blir det definitivt inte ett hotell i Marriott-klassen (varken i fråga om standard/pris), men jag hoppas jag hittar ett, som åtminstone erbjuder några olika sorters bröd och pålägg, lite frukt och äkta yoghurt (inte ”jordgubbs”yoghurt gjord på lättmjölk, smakämnen och konstgjorda sötningsämnen). Och helst pool. Och utan att försätta oss i personlig konkurs!

Egentligen hade jag gärna bott på Suk11, ett enkelt, men oerhört charmigt hostel i Sukhumvit. Vårt favoritställe genom många år, men de har tyvärr lagt ner sin verksamhet, så jag googlar vidare i jakten på lite tillfällig lyx, sommarvärme och lycka 😊

Bilderna ovan är hämtade från novotelbkk.com och pprincess.com och bilderna under är privata bilder från Suk11.

Suk11 var en mysig oas mitt i Bangkok. Uppbyggd ungefär som de små bungalowerna längs stränderna, med trä och bambus. Inga räta vinklar och många små spännande detaljer. På väggarna var det lov att skriva en hälsning eller sin autograf och det var lika spännande varje gång vi kom tillbaka, att försöka hitta sin tag bland tusenvis av andra. Johan hittade ett ställe, som påminde om Suk11 - Loy La Long, men de är tyvärr fullbokade denna vinter. Men kanske nästa gång 😊

Likes

Comments