View tracker

Jag sitter ensam i din stökiga lägenhet som luktar sex och rostat bröd och tittar på nyckeln som ligger i hallen. För "jag lägger nyckeln här, stanna hur länge du vill och kom hit när du vill. Kom hit inatt efter festen om du vill. Jag måste gå, hejdå jag tycker om dig så mycket."

Jag sitter här helt jävla numb och vilja slänga mig ut ur din smutsiga ruta på åttonde våning för jag vet att jag kommer göra sönder honom. Precis som jag gör sönder alla andra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Antonia håller mig hårt i handen när jag står utanför din port. Hon är otålig och sparkar i gruset.

- Snabba dig för fan, lasagnen står i ugnen, väser hon och släpper min hand.

Jag vänder mig mot henne och suckar. Vi har ätit lasagne i en vecka nu sedan vi flyttade ihop och jag har börjat tröttna. Precis som jag har börjat tröttna på allt annat i livet. Antonia ler och schasar iväg mig samtidigt som hon plockar upp sin plåtburk med mentholcigg i.

Din portkod är patetisk, lika patetisk som du. Jag undviker hissen, för där har vi ristat in våra initialer. Där har du haft dina händer innanför mina kläder, där har vi tryckt på stoppknappen bara för att kunna kyssas längre, där mot den kalla spegeln tryckte du upp mig en natt och skrek i mitt ansikte att du inte orkade med mig mer. Samma spegel krossade jag så fort du klev ur hissen. Min hand slutade aldrig blöda och jag grät i Antonias knä på spårvagnen mot akuten. Vi hade matchande pyjamasklänningar och Antonia kallade damen i receptionen för fitta för att de inte kunde ta emot mig just då. Jag fick sy tre stygn och vi har inte setts på tre veckor.

Jag knackar på din dörr och när du öppnar tränger mig förbi dig utan att säga ett ord och går in i lägenheten. Du har hänglsebyxor på dig utan någon tröja under. Du rynkar ögonbrynen.

- Vad är det här nu då?

Jag tittar ner i golvet.

- Inget. Jag ska bara hämta mina grejer, viskar jag tillslut.

Du säger ingenting och står kvar i hallen medan jag går in i ditt sovrum och börjar fylla ryggsäcken med allt som är mitt. Jag hatar att jag alltid glömmer mina bästa tröjor hemma hos dig. En gång såg jag dig på en vimmelbild iklädd min allra finaste tjocktröja. Grön med gul text på. Jag undrar vad du hade svarat om någon hade frågat dig vart du hade köpt den. Jag vet att du alltid har skämts över mig. Jag var tvungen att förbli en hemlighet, ingen fick veta om oss. Så du ryckte säkert på axlarna och svarade "Myrorna".

När väskan är full ser jag mig omkring i rummet och upptäcker att det ligger något och glimmrar på ditt natthuksbord. Jag går närmare och då ser jag att det är skärvor från en krossad spegel. Spegeln från hissen. Skärvorna är prydda med små bruna fläckor av torkat blod. Jag tar upp en i handen och ska precis stoppa en i fickan när kommer in i rummet och ber mig sluta.

- Låt mig åtminstone få ha kvar ett litet minne av dig, viskar du. 

Jag skrattar till även fast tårarna sprutar.

- Du ska fan inte få ha kvar ett skit av mig, okej? hulkar jag samtidigt som jag börjar plocka upp alla bitar och stoppar ner dom i väskan. slänger du dig över mig och tar tag i min handled så hårt att jag tappar en bit. Och jag är så jävla rädd att jag skakar. Du är varm och dina läppar darrar.

- Snälla, väser du med gråten i halsen samtidigt som du lättar på greppet. Jag nickar och du släpper mig.










Likes

Comments

View tracker

​Antonia ska till den där Johan ikväll. Jag vet inte vem det är, men jag låtsas att jag vet. Jag låtsas att jag vet vem alla hennes ligg är, men det är svårt när hon byter kille lika ofta som åskan går. Och även fast åskan bara hade gått en gång om året så hade jag ändå inte vetat vem det är som kysser hennes nyckelben varje lördag 03:05. Jag har ingen koll på någonting säger mamma och även fast jag käftar emot så vet jag att hon har rätt. Jag vet ingenting. Jag vet inte vem jag är längre.

Jag var kul en gång i tiden, inte en sån där tragisk typ som jag nu lyckats bli. Jag vill tro att jag var självlysande. Att man såg mig i mörker. Men jag tror inte jag syns längre, inte ens i solljus. Jag vill nog inte synas heller. Det finns inget att se, inget att ta hem. Klyschiga hobbypoeter pratar om att vara trasig men jag har aldrig relaterat till sådan skit. Fy fan för att romantisera total undergång. Det finns inget glittrande i att vara tom, inget vackert i sömnlösa nätter. Inget jävla djup i att aldrig våga möta någons blick. 

Folk pratar om trasighet som om man vore en sådan där skör porlinsprydnad. En sån där som alla gamla tanter har ståendes överallt i hemmet. En sån där som man är rädd om, som barnbarnen fan inte får röra. Jag är ingen jävla skör porslinsfågel. Jag längtar efter att kastas i marken och gå i spillror. Bli sylvassa spillror som ingen vågar ta i. 

Antonia har gått nu och jag sitter kvar i hallen och tänker att hon är en sån där vass skärva. Livsfarlig. Och jag hoppas att varenda jävel skär sig på henne.

Likes

Comments

Jag har försökt att samla ihop alla bitar och berätta om dig och den där lördagskvällen men jag vet inte vart jag ska börja eller vart jag ska sluta. Varje inlägg jag har försökt skriva om dig blir bara halvhjärtat och falskt på något vis och orden känns meningslösa och otillräckliga.

Men jag vill skriva om dig, jag måste skriva om dig. Jag vill allra helst skrika ut allt så hela världen hör. Jag vill att alla ska veta hur dina fingrar känns inuti mig och hur du aldrig släpper mig med blicken. Hur stjärnklart det var den natten och hur höga vi blev. 

Jag vill att alla ska veta att ingen någonsin har fått mig att komma så hårt och okontrollerat som du. 

"Men alla är lyckligt ovetandes om hur fina vi är ihop", som du sa och jag håller med. Världen behöver inte veta, världen kan dra åt helvete för det enda som betyder något är våra hetsiga andetag och hur vi kippar efter andan panna mot panna för att sedan ta varandras händer och explodera tillsammans. Hur du skakar och krampaktigt  trycker ner min kropp mot din. Hur jävla synkade vi är. 

Helvete vad sjukt och helvete helvete helvete vad jag älskar när solen bländar dig men dina pupiller fortfarande är stora och bäcksvarta. Hur hög är du baby?



Likes

Comments

"Please, come to my place. I've got wine"
Fuck you Kevin. Tänkte jag först. Men som den blåögda idiot jag är sprang jag ner för trapporna, ut genom porten och till din dörr. Jag väntade och tog alldeles för många djupa andetag innan jag knackade på. Två sekunder senare slängde du upp dörren och gav mig vitt vin ur de sju minsta flaskorna jag sett.

Efter oberäkneligt många cigaretter och alldeles för många glas vin stod vi på något sätt helt blottade för varandra i din dusch.

But I was too pale for you, Kevin. I was too young for you, Kevin. I had too much fat on my stomach for you, Kevin.

Men vet du vad? I'm too good for you, Kevin.

Jag sprang ut ur duschen och slängde på mina kläder när du frågade om jag kunde sova hos dig. Men nej, fan heller.

Goodnight, Kevin. Sa jag och smällde igen dörren. Jag är så mycket bättre än dig.

Likes

Comments

Jag halvsprang genom Nordstan. Förbi han som delar ut biblar. Förbi han med det smala benet som sitter med sin pappmugg.

Vi skulle setts vid Brunnsparksbron för 10 minuter sen. Varför är jag alltid sen när jag vet att han alltid är minst en kvart tidig?
Jag gick ut genom glasdörrarna och jag såg honom direkt. Hjälp. Jag ville vända mig om och springa. Han var finare än vanligt i randig halsduk och alldeles för stora vantar.

Han log på sne när han såg mig och sen tog han mig i sin famn. Hjälp. Jag vill aldrig släppa. Doften, värmen och tryggheten han utsänder får min värld att stanna.

Vi tog vagnen till hans nya lägenhet och jag hade en gnagande känsla i kroppen för jag visste ju vad som skulle hända när vi kom innanför dörren.
Varför gör jag såhär emot mig och dem?

Jag hann bara knyta upp en av kängorna innan han tryckte upp mig emot väggen och kysste mig på halsen.
När han var i mig var det enda jag kunde tänka på de tre andra. Må dessa fyra fina själar aldrig få reda på varandra.

Likes

Comments

​Det är min födelsedag och när jag vaknar upp är din plats i sängen tom. Du kom aldrig hem inatt, även fast du lovade mig det. Igår sprang vi ner till ica 20 minuter innan de stängde för du kom på att jävlar älskling du måste ju ha pannkaksfrukost på din födelsedag. I hallen hånglar du upp mig mot väggen så att jag tappar kassarna och en syltburk går sönder, du fnissar tyst samtidigt som du pressar dina kalla läppar mot min hals. Din telefon ringer och tio minuter senare ser jag dig springa mot spårvagnen genom köksfönstret. Du kommer snart, det har du lovat.

Det är min födelsedag och jag rusar ner för trapphuset gråtandes med min fullpackade resväska. Klockan är snart åtta på kvällen och du har inte kommit hem än. Hela dagen har jag väntat, gått fram och tillbaka i lägenheten och ringt dig alldeles för många gånger, men inget svar. Ingenting. På tredje våning springer vi på varandra och du ser på mig med vilda ögon och jag det är först nu jag förstår varför du är så sen. Du börjar gråta, jag skakar på huvudet och försöker gå förbi men du tar tag i mig och drar ner mig på trappan. Jag skriker och sparkar men du är starkare än mig, dina armar omfamnar mig hårt och mitt ansikte trycks mot ditt bröst. Du luktar svartklubb. Rökmaskin och knark. Jag blir tyst och försöker andas lugnt samtidigt som du faller ihop på marken framför mig och landar på dina knän. Förlåt viskar du. Förlåt förlåt förlåt förlåt så jävla mycket. 


Likes

Comments

"Vi jobbar ju fan ihop. Vi får försöka hålla oss till detta fantastiska hångel." Stönade han i mitt öra och fortsatte sedan att passionerat kyssa min hals, trycka upp mig mot den låsta toalettdörren och försiktigt leta sig upp under min glittriga klänning.

Jag struntade i om vi skulle ses dagen efter. Jag släppte alla hämningar. Han luktade öl, rök och någon dyr parfym och just nu ville jag inget annat än att komma innanför hans byxor.

Helt plötsligt satt jag gränsle över honom på toalettstolen. Han kvävde sina stön när jag kysste honom på halsen.

För två timmar sen hade vi suttit på hans biltak och kedjerökt. Som bekanta.
För mer än så är vi ju inte och mer än så kommer vi aldrig att bli.

Likes

Comments

Dina valpögon såg på mig när din tunga hade tagit mig till sjunde himmeln och du viskade "vill du" och jag viskade "ja ja ja" emellan mina flämtade andetag. Hur kan du få mitt hjärta att slå såhär fort, jag vet ju knappt vem du är. Jag vet att din mamma är död och att du blandar alldeles för sura drinkar.
När du började hämta dig och var nära på att somna viskade jag ut i mörkret. "Är det nu vi kommer att sluta ses. Är detta slutet?".
Jag minns hur du gäspade till, tog upp din mobil och lyste på mig. "Nej Signe, så hoppas jag verkligen inte att det är."

Du följde mig till spårvagnen dagen efter och du sa att du hoppades att vi skulle ses igen. Och det gjorde vi.
Du var en timme sen och du tog mig till din pappas tomma lägenhet. Jag var med om mitt bästa sex och du gav mig en gin och tonic som jag drack när du satte mig i schackmatt och jävla dig.

När du följde mig till bussen sa du att jag inte skulle vänja mig vid det, att när vi har setts några gånger till måste jag har lärt mig vägen själv. Och du sa att vi ses. Snart igen.

Nästa gång vi sågs sprang jag på dig på weekday. Vi hade inte pratat på veckor och du hade nya solglasögon som du hittat på ditt jobb. Jag ville hålla dig kvar men jag märkte att du bara ville gå.

Två dagar efter sa du att vi aldrig kan bli något. Du har för mycket med dig själv. Jag kom in i fel tid i ditt liv. Vi ses när vi ses, om jag inte har känslor förstås, då är det ingen idé. 
Och vad skulle jag göra, jag kunde bara hålla med. Bara jag får träffa dig igen. Bara du kan få min puls att pumpa sådär hårt igen. Och bara jag får skrika ditt overkligt vackra namn igen.

Likes

Comments

Jag hade sett dig förut och jag visste vad du hette, men inte mer än så. Några timmar senare vet jag vad du smakar och hur dina lockar känns mellan mina fingrar. 

Likes

Comments