View tracker

Postad i: Sjukdom, Vinter 2016, Sjukhus, Tankar, Vanilla Cottage

Suck! Pissed off. I förra veckan receptförnyade jag värktabletter. Fick då utskrivet av en jourläkare då reumatolog mottagningen har ändrat tider. Så jourläkaren skrev ut för två dagar. Och då har inte mottagningen i alla fall skrivit ut! Så då, dessa dagar, har jag inte haft min rätta dos alls och har haft apont. När man inte vet när man får utskrivet så får man ju trappa ned för att kunna klara sig hädanöver. Man vet ju inte när man får nya så man får verkligen hushålla med de få man har och det betyder att man inte får den rätta dosen för sin smärta. Det säger ju sig självt att har man för lite medicin så har man ökad smärta, hehe.

Så igår fick jag skriva ett litet argt meddelande och så åkte svärmor till apoteket åt mig, skit gulligt av henne. Nej, då hade de inte skrivit ut! Jag fick ut de för en timma sedan! Vad hjälper liksom det NU?! Inget alls. Det här är det jobbigaste med att vara sjuk och behöver medicin för att leva och klara sin vardag någorlunda normalt och utan smärtor. Man är fullt beroende på helt random människor i sjukvården.

Jag fick ett meddelande i mina vårdkontakter att reum. mott inte skrivit ut då en jourläkare redan gjort det. Jaaa, men bara för två dagar. De vet ju hur mycket och hur länge det räcker så de skall ju egentligen skriva ut ändå. Gud, jag blir så jävla less alltså. Så nu har jag det utskrivet men kan inte hämta ut och har inte ens min halva vanliga dos. Major pain. Men, jag får väl ändå vara tacksam att jag åtminstone fick kortisonet och de övriga tabletterna i förrgår på sjukan. Och så har jag ju kortisontabletter och alvedon hemma.

Vi skulle egentligen åka och handla idag, men min mage är helt knas idag och har varit sedan igår. Jag blir lite smått tokig för det är alltid något som pågår i min kropp, aldrig en lugn stund liksom. Tur att man är van i alla fall 😊.

Mina händer där de stack (försökte) mig har fått två stora blåmärken och svullnaden har ännu inte gått ned. När jag knyter näven så syns inte två av knogarna för svullnaden. Jag blir alltid lika förvånad och begeistrad av hur jäkla snabbt jag svullnar upp. Sambon och syrran fick se det när de var med på en kemo-behandling. Då sade sambon och påminde mig snabbt att nu får du ta av dig ringen. Och på några få minuter, ungefär 2-4 minuter, så svullnar handen upp och jag kan inte spänna ut fingrarna och de vitnar när jag försöker böja upp de igen. Det är fascinerande, haha!
Tänk att precis så är det fast på insidan av min kropp!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker