Den här idéen fick jag av chessie @chessie och det handlar om att man ska skriva sina bästa och sämsta sidor som hundägare.


Positiva

Vilket är supersvårt att komma på. Vad är positivt med mig?

- En sak är det väl att jag aldrig ger upp och ger mig "fan" på saker

- Jag visar mycket kärlek till mina hundar berättar ofta för dem hur mycket jag älskar dem


Negativa

- Mår jag dåligt påverkar det här mot hundarna (vilket jag mår skit för)

- Jag är lite paranoid ibland

- Är ibland lite för självkritisk

- Borde planera min träning bättre, gör det på ett visst sätt nu men bör bli bättre på det

- Är lite bly g ibland när jag tränar med nytt folk vilket är fel man ska bara "Här är jag så här gör jag"




Men vet ni det finaste är med hundägandet? Jo det är alla mina negativa saker hjälper hundarna vilket är det bästa med dem <3 Vad tycker ni om bilden förresten (förutom att den är suddig). Den svarta heter Yatzy som vi var fosterhem åt ett tag. Tycker bilden representerar Ying och Yang väldigt bra :D

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tjabalå i TV-tablån nu var det alldeles för länge sedan jag skrev här! Vad har då hänt i mina ostilla vardag? Jo en massa saker som till exempel min mobil är inne på lite kärleksbehandling och ja, vi har inte hämtat ut den än. Vilket är en av anledningarna till att bloggen har stått tom.

Men livet har inte varit tomt. Nu är det lydnadsläger för fullt här och jag går med Bikan. Just nu jobba vi med apporteringen och sättande under gång men det viktigaste av allt... motivationen. Hon ska lära sig att vill du ha mat, ja honey then you have to work work work. Så till exempel idag var hon inte på hugget vilket ledde till ja sorry då blev det inte mycket mat. Hon svälts inte ihjäl och blir inte underviktig, förlora bara lite köttbulleformen XD. Men det är ändå lite tufft och ovant men tanken är ju rätt logisk och vi har kört med samma metod när vi är iväg. Dock måste jag kräva mer utav henne och slappna av. Både hon och jag tycker lydnad är roligt men hon måste kämpa mer för maten och jag måste våga låta henne kämpa för det.

Annars händer det väl inget särskilt. Måste ta bilder på vulpisarna. Skämtar inte, både jag och pappa är nog sugen att jag ska ta hem en. Kommer nog bli en superhund i så fall med potential att nå långt. Det tror jag verkligen men ja... Nu byter vi ämne.

Hur mår jag? Där byter vi ämne och frågar hur mår du?

Håller på att börja med en berättelse. Vet inte hur lång den blir men tror det är viktigt att jag skriver klart den här berättelsen som jag håller på med. Kan nog vara viktigt för mig fast jag inte kommer bli någon stor författare eller skriver superbra men jag gillar att skriva so why not?

Tänkte även sluta äta godis till påsk. Det var allt. Puss och hej <3

Likes

Comments

En ras jag inte vill ha…. Är inte de en supersvår fråga egentligen? Nu tänker jag hela livet vad jag inte ska skaffa för ras och jag har liksom planerat att skaffa tax och jaktlicens som pensionär. Ja jag planerar långt jag vet men liksom hur coolt hade det inte varit! Barnbarnen bara ”jag ska till mormor/farmor och jaga med Ludde” (ja min tax ska heta Ludde)


Men raser jag absolut inte vill ha känns så svårt att säga, Det hade varit trubbnosiga. Jag vet de ser lite coola ut och jag känner en trevlig engelsk bulldog och en fransk var super på att spåra men jag känner bara att hälsoriskerna och mycket av aveln (säkert inte all) känns oseriös då man får operera vissa trubbnosiga för att de ska kunna göra något så simpelt som att andas. Det känns inte etiskt tycker jag. Jag vet att det finns friska inom rasen men även hört hemska historier och följder på grund av deras nos.


Jag tycker likadant med andra saker som tex extremt rädda hundar som visar det mot människor också men jag känner att ofta är det är en viss grupp i rasen inte i hela rasen så att säga.


Det finns en till sak jag aldrig skulle vela ha. Det är en pälsras. Men typ som en briard med all den pälsen. Inte för att vara sådan men ibland kan jag tycka det är jobbigt att sätta mig ned 1-2 gånger i veckan och reda ut tovor och kamma Hibiki, frågan är då hur TUSAN ska jag orka det med en briard eller en berder collie. Vet en som ställde ut beardisar och hon kammade, badade och fönade dem typ hela tiden. Eller rättare sagt tre gånger så mycket som jag skulle orkat.


Den tredje gruppen av raser jag aldrig skulle vilja ha är riktigt små hundar som chihuahua. Jag tycker det känns obehagligt att vara runt dem. De är ju små som råttor, skillnaden är att råttor springer iväg när de ser en men en chihuahua kommer ju. Är bara så rädd att trampa på den och den blir mos. Eller jag vet inte hur jag ska förklara det men den känns för ömtålig och bara för liten. Jag vet att många små hundar är superduktiga och aktiva men inget under papillionstorlek kommer nog hamna hos mig.


Ja det här var så jag kände om raser jag inte vill ha. Tänk vad roligt om 30 år jag har en chihuahua, briard och en fransk bulldog och läser det här. Nä men vet att det finns underbara individer inom alla raserna men just nu känns det inte rätt med mig. Ha en awsome dag <3

Likes

Comments

Ja igår var vi äntligen och hälsade på valparna och jag varnar för bildbomd och att man dör lite inombords! Jag menar hur söt får man egentligen bli!!!!!!!! De är ju som små tjocka korvar. Och när de diar!!! Finns det något sötare ljud. Bara kolla och njut!

Puma fick gå en skogspromenad med mig och hon var så glad. Vi sprang runt o lekte. Som vad jag har saknat min prinsessa ❤❤ tog dock inte så många bilder då jag bara ville njuta av promenaden

Toppen på det här klarade Hibiki av ett supersvårt spår på förmiddagen. Hon höll på att ge upp MEN hon fortsatte. För ett år skulle hon bara ha satt sig ned o vägrat fortsätta. SÅ STOLT ÖVER HENNE ❤❤❤❤. O på det markerade hon VARJE apport. Men nu är hon trött efter den här helgen.

Likes

Comments

Igår var mamma en sådan där mamma som folk bara kan drömma om. Min kompis fick förhinder med att spåra och jag som hade förberett allt tänkte att ge mig ut i närområdena. Då kom mamma och sa "ska vi ta en promenad i skogen så kan då få lägga spår också" . Gais detta är min mamma! Så snäll och så förstående att hon i ösregn kör upp i skogen för min skull för att jag ska få spåra och gå en skogspromenad. Får baka till henne eller något, älskar henne så mycket!!!

Till Hibiki lade jag ett kort spår med 5 rapporter i. 2 okända och tre kända. De två första behövde hon hjälp med och den tredje gick hon över. Den fjärde, håll i hatten nu, markerade hon själv!!!!! Hon gick förbi den och sen kom hon på sig själv och markerade den. SÅÅÅÅ STOLT samma sak med den sista apporten :D visst fick bara med oss 4 apporter hem men är så stolt över min lilla snuzze <3

Jaguar lade jag godis i varje steg. Någon gång fick jag säga till henne att lugna ned sig men efter cirka 30 steg spårade hon lugnt och metodiskt. Alltså en utveckling där också!!!! De sista 15-20 stegen var så bra!!! Lugnt och metodiskt varje steg

Sedan gick vi en skogspromenad i alla fall och vi kom till en gård. På den gården gick det en lös shettis (en liten ponny) och jag går automatiskt in i stallet och letar fram en grimma och knakar på ägaren. Ägaren halvt sur snäser till att ponnyn alltid går lös och hon inte kan vara inlåst. Inte ett tack för att jag tog mig tid till hans djur!!! Jag hade blivit överlycklig om någon bara hade visat en tanke eller i alla fall sagt "tack för omtanken" människor är en konstig art :P

Sedan när vi kom hem blev det den värsta tortyren Hibiki skulle få möta på väldigt länge, duschen...... Fast när man börjar fundera om benen är verkligen vita på sin dvärgschnauzer, som på det är utställningschampion både internationellt, kvalda till crufts och champion i mer länder jag någonsin kommer att få besöka i mitt liv, så antar jag att ett bad är rimligt. Bara en teori. Dock hade vi inget hundbalsam så det måste köpas så jag använde ett människobalsam (höhö jag gör det som är typ det värsta brottet i hundvärlden höhö) . Nu är hon vit och fluffig i 2 dagar sedan kommer hon bli lika skitig igen. Aja man får vara glad i stunden. (ja och vi har en toalett i duschen för att den inte gick att montera in. Så vill någon köpa en toalett ;) ;) )



Nu ska jag ut och jobba lite och sedan bär det av till Pumas valpar!!! Jag kanske inte ens har berättat om dem! Det blev 5 tikar och 4 hanar. Blir dock inget valpgos idag då det är för små men ska bli så mysigt att få träffa my soulmate igen. Om ni visste hur mycket jag saknar att träna den hunden. Det är något speciellt med henne, det allvaret och den känslan att hon vill så mycket och hon själv vill nå perfektion får mig att undra ibland "kommer jag någonsin hitta en lika bra hund i mitt liv?"

Men ni får tagga på valpbilder senare idag ;)

Så vi ses puss och hej :D

Likes

Comments

Barndomen. Ja vad minns ni egentligen av er barndom. Det jag minns från min barndom är allt med djuren och att jag faktiskt var ganska ensam. Blev lite särbehandlad av vuxna för att jag var lång, var sjukt hypad unge som snackade 24/7 om hästar eller hundar. Var den som alltid spelade fotboll med killarna och var väl en pojkflicka.

Inte för att barn är logiska eller normala men barns drömmar är faktiskt väldigt intressanta att lyssna på. Det här var mina största mål och drömmar när jag var liten.

Mitt största mål som liten var att kunna rapa alfabetet. Om folk visste hur mycket jag tränade hemma för att kunna rapa när man vill rapa. Inte en automatsik rap utan en rap som kom när man själv ville. Mina kompisar kunde rapa ibland ända ned till R och jag kom inte ens till A. Kommer fortfarande inte ned och all den där tiden jag lade på att öva var i helt i onödan.


Jag skulle bli veterinär, problem jag blir lite svimfärdig av nålar.


Om jag inte skulle bli veterinär skulle jag bli mäklare eller florist. Problemet är dock att jag är alldeles för ärlig människa för att kunna sälja och sätt mig med ett hantverk i handen. Corro! Du kunde inte ens rita en streckgubbe, hur ska du då kunna göra en hel bukett (dock tror jag gav jag mig tid i dessa yrken skulle jag lyckas men kanske inte det första man tänker mig som. Jo kanske mäklare för jag älskar hus)


Jag ville så gärna kunna hjula men jag kunde inte. Det var en uppvisning där alla tjejerna hjulade förutom jag. För att vara ärlig var jag nog ganska ledsen då. Frågan består, kan jag hjula idag - svar nej


När jag var liten och var ute och red och mamma gick bredvid mig så pekade jag på en gård och sa " den gården vill jag ha" jag skulle ha x antal hästar, hundar och kaniner och jag skulle såklart jobba. Mamma frågade mig hur jag skulle hinna med allt varpå jag suckade och sa "jag får väl skaffa mig en karl då". Mitt mål med livet, skaffa en hemmakarl XD


Men jag har även uppfyllt mål. Ända sedan jag var 6 år har jag velat hålla på med ipo och vad gör jag nu liksom!

Jag fick ett sommarjobb som 16 åring på exakt det stället jag som liten tänkte att jag skulle jobba på (lite coolt faktiskt)

Det målet som fortfarande är kvar än idag är att jag vill vara med och tävla i stora mästerskap, vilket jag hoppas inte ska dröja allt för länge


Vad hade ni för drömmar som barn?

Likes

Comments

Har varit hos min underbara faster o hälsat på hennes hundar och bc:s . Kan ju bara säga att det var underbart att sätta sig på hästen igen och jag har ont i baken. Ramlade även av o fick ett fint blåmärke på knäet

Likes

Comments

I den här sporten blir man aldrig fullärd. Jag känner själv att egentligen hur lite man kan och ju mer man lär sig ju mindre kan man. Det kvittar vilken hundsport det är tror jag. Du kan alltid bli bättre.

Jag har hållit på med hundar sedan jag var 5. När jag var 8 började jag väl mer ordentligt och efter det har det bara växt mer och mer och under min resas gång har jag mött så många människor som har lett mig till där jag står idag. Och jag är inte gammal i hundsportens ögon, bara 17 år så min resa är inte lång och jag vill att den ska bli så mycket längre. Det finns så många människor med så mycket erfarenhet som jag bara ser upp till. Människor som började med hund på 70 och 80-talet och rökte cigg efter cigg bakom gömstället på platsen. Människor som har haft så många hundar som de har tränat fram. Människor som har lagt och lägger ned tid på mig för att jag ska lyckas med mina tävlingar och framgång. Jag blir så rörd av det.

Jag märker på mig själv hur många jag beundrar. Typ alla som försöker. Jag blir så lycklig utav det. Där man ser ett klipp från början och sen nästa klipp, sen nästa och nästa osv. Och så ser man den utvecklingen. Det gör mig så glad. Det inspirerar mig. Jag antar att människor som jag ser upp till inte behöver tävla SM eller äga en border collie, det kan vara tant Agda med sin pudel som äntligen kan ta sig genom en fortsättningsklass i rally med hunden lös. Jag tycker det är så strongt av dessa människor att bara fortsätta kämpa. Så strongt av människor som vågar posta sin resa när de reser den.

Såklart ser man upp till dessa riktigt duktiga hundtränarna som tävlar SM och så vidare. All den kunskapen de sitter på! Det är helt fantastiskt om jag ska vara helt härlig. Jag älskar när de delar med sig hur de tänker för man blir så inspirerad.

Jag hade gärna velat skriva alla personer som har ett stort inflytande på vart jag är idag. Men jag kan liksom inte säga folks namn och träningsgrupper hit och dit fast det är av en positiv mening. Känns inte rätt fast det är i en positiv mening så vppa mig :Det jag inte om de vill bli nämnda.

Dock vet jag att jag kan nämna fyra personer som för mig har betytt otroligt mycket. Den första är min pappa som fick mig att börja med hundsport. Han lade grunden och det var där allt började.

Min mamma som alltid har varit noga med att man ska vara snäll mot alla djur man träffar på och allti varit där och stöttat mig.

Turast.weebly.com och wheatentassar.weebly.com som är två nära vänner till mig. Vänner som har gett mig en djupare syn på hunderiet och hur en hund fungerar. Och inte bara det, de har stöttat mig när vissa tidpunkter har varit svåra och själva är de superduktiga med hund.

Slutligen vill jag väl säga, jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägg. Behövde väl bara få ut det. Jag vet inte hur jag ser mig själv i den här positionen att folk ser upp till en . Jag är nog ingen människa man ser upp till, jag tror inte det i alla fall. Det är lite läskigt. Men i framtiden hoppas jag att jag har åstadkommit någonting med mitt hunderi. Inte kanske jag är någon i hundvärlden det tror jag aldrig att jag blir. Och nu har jag alldeles för lite erfarenhet för att kalla mig för en "duktig" hundtränare antar jag. Men som sagt jag har många år kvar på att bli bättre inom hund. Och jag har mina förebilder (både vänner, träningskompisare, tränare och internet folk) som kommer att pe

Likes

Comments

Uttryckte mig dumt i dag 12 inlägget. Förstår om ngn tog lite illa upp och absolut inte meningen att skriva så. Var extremt hårda ord och tänkte inte genom alla hundar utan bara på nån individ som man har mött för länge sedan. Ber om ursäkt som sagt o det är redigerat 😉 ha en fortsatt trevlig dag

Likes

Comments

Har man spårat och varit duktig där. Sprungit i skogen med lillsyrran Jaggan och sedan ut med matte. Då har man rätt att mysa som jag! / Hibiki

Likes

Comments

Instagram@hundochtraning