I den här sporten blir man aldrig fullärd. Jag känner själv att egentligen hur lite man kan och ju mer man lär sig ju mindre kan man. Det kvittar vilken hundsport det är tror jag. Du kan alltid bli bättre.

Jag har hållit på med hundar sedan jag var 5. När jag var 8 började jag väl mer ordentligt och efter det har det bara växt mer och mer och under min resas gång har jag mött så många människor som har lett mig till där jag står idag. Och jag är inte gammal i hundsportens ögon, bara 17 år så min resa är inte lång och jag vill att den ska bli så mycket längre. Det finns så många människor med så mycket erfarenhet som jag bara ser upp till. Människor som började med hund på 70 och 80-talet och rökte cigg efter cigg bakom gömstället på platsen. Människor som har haft så många hundar som de har tränat fram. Människor som har lagt och lägger ned tid på mig för att jag ska lyckas med mina tävlingar och framgång. Jag blir så rörd av det.

Jag märker på mig själv hur många jag beundrar. Typ alla som försöker. Jag blir så lycklig utav det. Där man ser ett klipp från början och sen nästa klipp, sen nästa och nästa osv. Och så ser man den utvecklingen. Det gör mig så glad. Det inspirerar mig. Jag antar att människor som jag ser upp till inte behöver tävla SM eller äga en border collie, det kan vara tant Agda med sin pudel som äntligen kan ta sig genom en fortsättningsklass i rally med hunden lös. Jag tycker det är så strongt av dessa människor att bara fortsätta kämpa. Så strongt av människor som vågar posta sin resa när de reser den.

Såklart ser man upp till dessa riktigt duktiga hundtränarna som tävlar SM och så vidare. All den kunskapen de sitter på! Det är helt fantastiskt om jag ska vara helt härlig. Jag älskar när de delar med sig hur de tänker för man blir så inspirerad.

Jag hade gärna velat skriva alla personer som har ett stort inflytande på vart jag är idag. Men jag kan liksom inte säga folks namn och träningsgrupper hit och dit fast det är av en positiv mening. Känns inte rätt fast det är i en positiv mening så vppa mig :Det jag inte om de vill bli nämnda.

Dock vet jag att jag kan nämna fyra personer som för mig har betytt otroligt mycket. Den första är min pappa som fick mig att börja med hundsport. Han lade grunden och det var där allt började.

Min mamma som alltid har varit noga med att man ska vara snäll mot alla djur man träffar på och allti varit där och stöttat mig.

Turast.weebly.com och wheatentassar.weebly.com som är två nära vänner till mig. Vänner som har gett mig en djupare syn på hunderiet och hur en hund fungerar. Och inte bara det, de har stöttat mig när vissa tidpunkter har varit svåra och själva är de superduktiga med hund.

Slutligen vill jag väl säga, jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägg. Behövde väl bara få ut det. Jag vet inte hur jag ser mig själv i den här positionen att folk ser upp till en . Jag är nog ingen människa man ser upp till, jag tror inte det i alla fall. Det är lite läskigt. Men i framtiden hoppas jag att jag har åstadkommit någonting med mitt hunderi. Inte kanske jag är någon i hundvärlden det tror jag aldrig att jag blir. Och nu har jag alldeles för lite erfarenhet för att kalla mig för en "duktig" hundtränare antar jag. Men som sagt jag har många år kvar på att bli bättre inom hund. Och jag har mina förebilder (både vänner, träningskompisare, tränare och internet folk) som kommer att pe

Likes

Comments

Uttryckte mig dumt i dag 12 inlägget. Förstår om ngn tog lite illa upp och absolut inte meningen att skriva så. Var extremt hårda ord och tänkte inte genom alla hundar utan bara på nån individ som man har mött för länge sedan. Ber om ursäkt som sagt o det är redigerat 😉 ha en fortsatt trevlig dag

Likes

Comments

Har man spårat och varit duktig där. Sprungit i skogen med lillsyrran Jaggan och sedan ut med matte. Då har man rätt att mysa som jag! / Hibiki

Likes

Comments

Då är det dag 12 på denna utmaning. Idag ska vi snacka om framtida raser eller en ras som jag vill ha eller nä raser som jag funderar på. För att vara helt ärlig jag har ingen aning om vilken ras min nästa hund kommer att vara. Kanske blir en katt (hahaha då hade alla svimmat!) nä skämt och sido jag är inte riktigt där än. Det enda jag vet att någon gång vill jag ha en Aidi och när jag får barn en svart eller en svart och silver dvärgschnauzer (om jag får några barn) så det är två raser jag vill ha. Men som tävlingskamrat hmm... varför inte dra genom mina funderingar och tankar!

Riesenschnauzer

Är en ras som ligger nära mitt hjärta. Jag tror att i framtiden kommer det komma en riesen till i mitt hem. En sådan där ättrig riesen med en massa go i. Det är en underbar hund faktiskt, den är envis och har det där lilla speciella. Den slags riesen jag vill ha är alert, smart och vill bara jobba. Den har en hel jädra kamp och mycket humör. En rolig hund helt enkelt

Men jag säger hela tiden att min nästa hund inte ska vara ett skägg och jag har några kandidater kan man väl säga på min lilla raslista. Kort sagt så är det en arbetshund och är den perfekta arbetshunden med de speciella egenskaperna jag vill ha är just en lagotto så är det väl den jag tar. Nästa hund är för att vigda mina vyer på egenskaper, jag tror nämligen att de flesta arbetsraserna har någon linje här och där med all den där arbetskapacitet men det är just egenskaperna som skiljer dem åt. Tex. en rottis och en malle kan ha samma krut men deras egenskaper är olika. Så tänker jag

Men tillbaka till ämnet. De raserna jag kan tänka mig i framtiden är faktiskt en svår fråga. En ras jag vet dock är

Border Collie

Jag har både tränat och tränat med bc:s och de egenskaperna de har jag faller för dem. Det är liksom wow det vill jag jobba med känslan. Min uppfattning är att de är väldigt lättlärda och känsliga att jobba med. Som en välutbildad dressyrhäst. De vill väldigt mycket och vill göra rätt. Jag tror att någon gång i mitt liv skaffar jag en BC faktiskt då det känns så rätt men jag tror inte att en student kan klara av att valla och att träna vanligt, plugga ekonomiskt och därför får jag vänta med just den här rasen. Jag har även varit inne på att ta en omplacerings hane på cirka 6 månader som nästa. Men som sagt bara funderingar och inte så mycket mer

En annan ras jag har funderat på är

Australian Sheperd

Också en arbetsras med en massa go i. Har också tränat med folk som har aussies och två kan jag säga att jag känner väldigt väl. Är en annan typ av hund det här också (är så dålig på att beskriva egenskaper hahaha ) men tror att det kan passa mig (okej jag tror det mesta hade passat mig för att vara helt ärlig man blir ju kär i sin egna hund.) En bra bruksras är min inblick av rasen. Den har mycket vilja och tror mycket på sin ägare är min känsla av rasen.

Australian Kelpie

Det här är en hund jag inte har så mycket erfarenhet av men det är en grym arbetshund. Det är det lilla jag vet rasen. Men rent egenskapsmässigt i have no idea. Men absolut en ras jag kan tänka mig att lära mig känna.

Belgisk vallhund

Här är det väl egentligen mallen som är mest tilltalande. de bra mallarna man har sett har varit sådana underbara hundar. En hund som verkar vara en alärt hund som lär sig snabbt. Har mycket vilja och kamp.

Holländaren tar jag att den är ganska så lik belgaren, det är min erfarenhet av rasen. Kan ha fel men då det fortfarande finns mallelinjer i dem känns det som de ligger ganska nära varandra (såklart är spannet stort inom rasen but u get it)

(Tysk schäferhund)

En parantes då jag har träffat så många schäferhundar och det är typ 2 jag har känt, vilken hund. Ingen hund som tilltalar mig men borde ändå finnas med då schäfern, säg vad du vill, men det är en bra arbetshund om man får en från rätt linjer. Dock tror jag att det är ett stort tvek att en schäfer kommer till mig. Lite synd faktiskt då det är en superhund.


Så nu har ni fått läsa lite tankar och idéer. Tyvärr hade jag bara foton på tre av dessa raser. Som sagt bara tankar och idéer som jag har nu som 17 åring. Framtiden kanske har något annat att planera.

Likes

Comments

Ja hur valde mina föräldrar kennel? Min föräldrar ville ha en svart dvärgschnauzer när jag var tre och då hade rissies en kull. Och då skaffade vi en dvärg där ifrån. 1 år senare ville pappa ha en riesen och det var bara tur att rissies har sådana awsome brukshundar så vi blev fodervärda på en riesen. Och som sagt hundarna där ifrån är riktigt bra så det har bara fortsatt liksom. Av en slump blev det liksom

Med Hibiki var det bara från en som pappa kände. Det var så enkelt som att han kommenterade "vilka söta valpar, ska ni inte ha en ". Nä det skulle vi ju inte, men jag hade ju inte en hund att träna så vi åkte bara o kollade. Jag som aldrig skulle ha färgen peppar och salt kom hem med Hibiki. Och jag är supernöjd med alla hundar vi har haft. Båda kennlarna är riktigt bra och är noggranna i sin avel. Noggranna med sjukdomar och mentalitet vilket jag tycker är viktigt.

Likes

Comments

Japp jag har tävlat! I både agility, ipo, lydnad och rally och om jag och Bikan är redo i april ska vi ut i brukset.

Och fler tävlingar ska det bli såklart! Jag och Puma ska ju till riesen SM och VM i år och man kan ju alltid försöka att kvala in till SM men är tvek om det blir av, men försöka ska jag! Mitt stora mål är ju FCI VM och jag SKA dit. Kanske inte i år men då satsar jag nästa år, jag är en vinnarskalle som hatar att förlora.

Dock ångrar jag mig lite att jag inte har tävlat mer och att allt ska vara så perfekt. Mitt mål i år ska bara vara att starta i klasserna skit i hur det går. Jag kan ju inte berätta om min varenda tävling men har två saker att berätta

Min allra första tävling var när jag var tio år och tävlade med Penny i agility. Hur gick det? Jo jag diskade mig på andra hindret, som var en raksträcka. Hon hoppade fel på däcket och gjorde ett tillbakahopp. hahahaha där ser ni agility inte min sport.

En annan tävling är något jag hoppas ni alla läser. Det var min och Bikans första lydnadstävling som gick skitdåligt. Jag var jättenervös och allt gick bara skit. Fick sedan kommentaren av en äldre dam om "har du verkligen tränat till den här tävlingen?" där stod jag som 15 åring och höll nästan på att gråta. (roliga hon fick typ bara 10 poäng mer än mig XD ) för jag hade verkligen tränat.

Jag blev så ledsen och rädd för att tävla att jag inte gjorde det på 1 år. på grund av den kommentaren. Men sen tog vi vår LP1 på tre raka tävlingar ett helt år senare. Det jag vill få ut är att säg inte sådana elaka saker! Du vet inte hur folk har kämpat och var inte så dömande och hård. Det är elakt enligt mig och du som säger sådana här saker är faktiskt inte bättre än alla andra! . Och det andra är skit i vad folk tycker bara kör ditt race, för om man kämpar tillräckligt hårt kommer man i alla fall en bit på vägen.

Så ja det har blivit lite priser. Inte överdrivet mycket och fler ska det bli. Pokalerna finns i ett skåp med en leksakskaninbur (samlare på sleich när jag var mindre och antar jag fortfarande är det så ja jag orkar inte flytta på den. Fysiskt jobbigt : 0 mentalt jobbigt:1000000 )

Och de få rosetterna, där en utställningsrosett, en ridlägersrosett och en hästrosett, jag har hänger tillsammans med en prideflagga. För att vem gillar liksom inte pride? Juste de hänger med mupparna för att vem gillar liksom inte mupparna?! Hahahahah tack gode gud att flaggan gömmer min första rosett som råkade fastna i dammsugaren en gång så den är inte superfin . Vet inte varför det skulle vara intressant att se det här. Men aja, nu fick ni se det i alla fall. 

Likes

Comments

Nu är det äntligen 1 veckas ledighet whop whop!

Hur börjar ni lovet? Jag stannade kvar 1 timme i skolan och lät min kompis klippa mitt går lite sådär spontant. Ja, jag har aldrig nämnt att jag är normal o är faktsikt riktigt nöjd med resultatet som är gjort på 30 minuter med en kökssax

Men blev nervös när min andra kompis sa "oj" hahahhahaha men här har ni en före bild

och en efter bild

Likes

Comments

Då har den här utmaningen redan tagit till sig dag 9. Helt sjukt hur tiden går och att jag faktiskt helt okej har hållit mig till utmaningen. Ett inlägg har jag inte presenterat från dag 7 (?) då jag behöver lite bilder från morsans dator för att kunna lägga ut inlägget.

Bilderna är från http://www.dimmhedenshunddagis.comIdag är det nog en av min favoritdag då det handlar om min favoritsport. Jag skulle säga att jag har två favoritsporter när det kommer till hunderiet och det är IPO och lydnad, gillar också bruksspåret men aldrig tävlat i det (dock en planerad start i den 9 april jag dör !) Men varför älskar jag dessa sporter?


Jo när det kommer till ipot så är det just för att den sporten ger så mycket pleasure. Den har allt! Och allt ska vara snyggt och prydligt, hehe det gillar jag. Spåret är annorlunda än brukset vilket också är en charm och lydnaden är finns och kräver sin del. Få moment men krävande och det är en utmaning. Och sen har vi skyddet. Om ni någon gång har gått in på en skyddsplan med en ipohund slår jag vad om att alla hade blivit sålda på en gång. Det är något speciellt med sporten, du känner hundens förväntan och glädje. Du ser hur alärt hon är och hur hela kroppen darrar, hon är redo. Det är där de coola känslorna växts och när skyddslydnaden kommer (host host ) kommer den där speciella teamkänslan. Det är verkligen ni mot hela världen, eller i alla fall ni mot busen.


Lydnaden är faktiskt också en stor sport. Innan jag tog över Puma helt och hållet var hon nästan klar för elit (med de gamla reglerna) men tyvärr kan man bara bli bäst i en sak och ipot var en dröm för mig sedan jag var sex år. (hmm kanske en historia jag ska berätta om hur jag fick Puma) Men att se på ett sådant där perfekt lydnadsprogram eller gå lydnad med ett moment mellan en nia och en tia ger också en sådan inner plesaure. Det finns så mycket att pilla på och inget ges ut åt slumpen. Där är det fler moment och så mycket som ska kedjas ihop, okej så är det med allt. Men dessa två sporter är liksom bara så jag!


Brukset som jag tar med på ett litet hörn är väl för att det är kombinerat lydnad och spår men då jag inte har tävlat brukset så har jag inte lika mycket erfarenheter om det. Samt jag har inte heller testat sporten med en arbetande hund vilket också har sin betydelse.



Så hur ska jag avsluta detta. Ja vi kan konstatera att hundsport är typ ett frivilligt val vi gör som skadar oss både mentalt och vårt sociala liv. Hundsport för mig är ju liksom mer än oj lattja runt med mina skägg, nä för mig är det hårt arbete varje dag med blod, svett och tårar. Här tackas det nej på fester och typ ett socialt liv (alltså att man fortfarande blir bjuden är ett under!) för att gå ut i spöregn och träna för att ”det kan regna på tävling”. Där går man ut med sin riesen och känner smärta för att det regnar så mycket och såklart går man glatt till en plan och tränar (såklart är man helt ensam för vilken idiot går ut i sådant regn! ). Och såklart har man en lika störd hund som tycker att det som gör livet meningsfullt är just att man gör dessa saker. Det sista jag vill tillägga är att, jag insåg ganska mycket efter det här inlägget om att varför jag är singel.


Tjola hopp ha en bra dag och strö på er hundgalna hjärna. Så länge man blundar för symptomen har man ju inte sjukdomen, eller hur det nu var XD

Likes

Comments

Nu har jag och Puma gjort ett tassavtryck på klubben då vi fick ta emot vandringspriset i lydnad!!! Är så stolt över mitt skägg som är en sådan awsome träningskamrat!!!

Likes

Comments

Om ni har följt min blogg eller bara den här utmaningen har ni nog redan insett svaret. Jag väljer renrasig alla dagar i veckan. Varför? Det är enkelt, jag tränar och tävlar i ipo där hunden måste vara en bruksras och är även sugen att starta i brukset där hunden måste helt enkelt vara en renrasig individ.

Men för att utveckla det här inlägget lite mer så kan man ställa fråga; Om jag hade satsat på att bara lydnad hade jag då kunnat skaffa en blandras? Svar är jag och nej det beror om jag skaffar en valp eller inte. Renras hade varit viktig för mig om jag ska skaffa valp då jag vill veta vilken hälsostatus och hur min hund kommer att vara och bli i en sådan stor grad som möjligt. Tex skaffar jag en Australian Kelpie är ju chansen att jag får de arbetsegenskaperna jag vill ha än om jag skaffar en Chow Chow. Men vill jag skaffa en äldre hund mellan 6-15 månader är jag först och främst öppen för de raserna som har de egenskaperna jag vill ha men om ett litet guldkorn kommer upp och är blandras liksom varför inte ta chansen?

Men jag skulle aldrig skaffa blandrasvalp (om det inte var från hundstallet) på grund av att jag känner mig inte säker ute på de vattnen. Jag tycker det är så svårt att se om det är seriöst och ibland vad folk vill ha utav kullarna. Det blir ju så, ser man många som "söta blandrasvalpar till salu" backar man ju undan. Det blir ju så, har man aldrig sett en blandraskull som föder upp mer seriöst blir det ju den uppfattningen man får av blandrashundar och då backar man undan och köper sig en renras då det känns säkrare och jag tycker man får mer uppfattning om vad man ska se upp för osv. Liksom en blandras blir ju att man måste hålla koll på så mycket mer med olika sjukdomar osv osv

Ja det här är så jag tänker och anledningen för att jag vill ha en renrasig hund och inte en blandras. Ha en trevlig dag :)

Likes

Comments

Instagram@hundochtraning