Då får vi se om puma kan spåra i vatten 🙈

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag kan säga att jag är stolt över mitt lilla skägg. Hon har verkligen utvecklats i spåret och börjat spåra som jag vill att hon ska spåra. I varje fotsteg. Spåret har varit något som man har velat undvika för det inte har varit bra och bara velat ge upp hoppet men nu gör om och nu har vi gjort rätt.

Här om dagen spårade vi ett 300-400 stegs slangspår där jag gick 10-30 steg sedan lade godis i varje i 2-8 steg och fortsatte så. Och hon fattade klockrent. Det var bra att belöningarna var täta för om hon skulle tappa bort sig och jag skulle behöva hjälpa med korrigeringarna så skulle hon snabbt få belöning och det bekräftade att hon gjorde rätt.


Samt såg jag en konflikt. som hette kanin. Jag och Puh har haft mycket konflikter i spåret vilket har ju skapat en del stress kring det och jag tror det blir en liten konflikt så hon stannade och hetsade upp sig men korrigerade med tickande och sa lugnt "nej, nej, nej" när hon fortsatte spåra berömde jag mjukt. Allt på ett lugnt sätt för att uppmuntra det lugna. Och låste hon sig gav jag ett extrakommando och då godiset kom snabbt fick hon bekräftelse, aha. Jag gör rätt. Kan man säga att jag var glad efter spåret? Att vi har kommit så långt fram genom omträning. Videon är gången efter då jag var trött och lade ett 30 stegs spår med godis i varje bara för att upprätthålla och gå tillbaka. Som pappa sa, du kör lydnad väldigt mycket. 5 minuter här och där gör samma sak med spåret. Varje spår fast hundens kapacitet klarar det behöver inte vara 700 steg långt ibland är det bara bra att gå tillbaka till le basic och repetera grunden. 

En annan sak, vi kommer tävla ipo 3 senare i höst och tyvärr missa ras VM I KNOW är asledsen men när jag tänker på det är det för att jag har gått mot min magkänsla i träning och lyssnat på andra istället för att göra det som känns bäst för mig och inte ens ifrågasatt mig själv vad vill CORNELIA göra. Vilket har lett till en massa överslag i lydnaden och jag tappade helt lusten med hundträning i 2 månader då jag lyssnade på folk och inte på mig själv vilket förvärrade beteendet istället för att stoppa det. Men nu ska jag lyssna på mig själv. Nu behöver jag inte må dåligt över hur jag tränar. Och va fan SM och VM finns nästa år också och då får vi försöka att komma med (säger dock att vi inte kommer då det finns så många duktiga ekipage i Sverige) . Ingen stress och följa magkänsla är mitt fredagsbudskap

Likes

Comments

Visst är det kul med heta hundar? Alltid viljan på plats, de gör alltid sitt bästa och energin tynar aldrig. Allt har dock en baksida och jag tänkte dra upp några punkter på det.


  • Blåmärken ÖVERALLT det kvittar vilken årstid eller vad man gör men på något sätt så får man si sådär tusen blåmärken när man tränar
  • Bitmärken är också en annan variant på blåmärken men det brukar bli lite mer blodigt. Här möter man blåa naglar och naglar som lossnar och av erfarenhet, råkar man belöna bakifrån kan sidfläsket också få en fin dekor.
  • Den ständiga rädslan att få ett blåmärke eller bitmärke. Jag har hört om hundar som kommer in" liiiiite" för fort i inkallningen till exempel och PANG på kulorna. Eller när man ska belöna med boll under armhålan och hunden bara tjong NÄSTAN nafsar till en där. Och man tänker "hur tusan kan du vara så snabb?!"
  • löptikar. Puma löper just nu och hon blir en hund som absolut INTE kan kontrollera sina känslor. Det blir liksom turbo 1000 utan någon broms. Bara gas utan hjärna .
  • Ni vet det där känslan när man inte har tränat sin turbohund på några dagar och det är som en bomb som bara väntar på att explodera,,, typ.
  • Alla de stunder de "hoppar först och tänker sen"... Hjärtat har bara stannat en sisådär tusen gånger där man tänker "herregud Hundj'vel tänk dig för du kommer bryta benen av dig någon dag". Till exempel externbelöningar med boll där kan man vurpa x antal gånger för att sedan ställa sig upp snabbt som tusan, exakt lika glad som innan och hund frågar "ska vi göra det igen?" och själv ligger man där halvt död för ens hjärta slutade slå.
Men i slutändan är det väl ändå det vi gillar med våra arbetskamrater? Hur de aldrig tackar nej och vill bara mer. Och när jag sitter här med blåa ben, någon blå nagel och några ärr rikare tänker jag bara på hur kul jag har haft när jag har fått dem

Älskar citatet Whatever your 100 % looks like, give it Men våra arbetshundar kommer alltid ge 200% . De springer med mjölksyra, kämpar med oss genom alla lägen och de ger ALDRIG upp

Likes

Comments

Helt sjukt EM guld till Peder! 6 år sedan Rolf-Göran tog guld i Madrid och vem kommer inte ihåg detta. Alltså det bästa i kommentatorsväg någonsin!

Likes

Comments

Dagen! Vökna, jöbba för att sedan komma hem och gå ut med sin understimuöerade riesen och dvärgen som alltid hänger med. Mår lite dåligt andra dagen hon vilar nu pga att jag jobbar mycket 😅. Eller igår ville jag att hon skulle smälta allt och idag hans inte tiden med. 2 km lös och hon sprang när jag släppte lös henne, ganska mycket vilket är ett tecken på understimuöans hos puh. INTE bra.

Åt och vilade och sen var det jöbb igen och nu är jag hemma och är trött. ska duscha och sen sova. Gå upp tidigare så jag hinner färdigt med jobbet för att kunna gå till jobb nummer 2. Eller något. Spår måste i alla fall stå på schemat imon!

Lite bilder från prommisen

Likes

Comments

Igår var jag och Zinfan på stranden. Tror det var hans första gång och han tyckte det var så sköjigt! Vattnet var läskigt i början men man är ju en stor kille så orädd var han ju sen ;)

Så en liten bildbombning!

Likes

Comments

Ja jag har drabbats av den mest hemska sjukdomen som existerar på denna planet, valpsjukan. Ni vet den sjukdomen där man går runt och längtar efter en valp och börjar planera vad man ska göra med valpen. Det är inte ovanligt att den sjuke kollar upp olika linje, kennlar och ibland raser om hen inte har bestämt sig för vad hen vill ha för ras. Den sjuke kan sällan botas och vill sällan få bot för sin sjukdom men här har jag … anledningar till att INTE skaffa valp, listan är utformad för mig.

  1. Hur ska du få plats med en till hund i sängen? Riesen vid fötterna och dvärgen som tar upp resten av sängen. Riesen nummer två ligger på dig när hon sover där.
  2. Du kan lägga 15k på en resa istället eller sjukt mycket läger med din gamla hund. En resa eller en valp (skit, det valet var ju lätt! #barahundmänniksorförstår)
  3. Valpsuget kommer först efter mellan 2-6 år efter den första hunden då man har glömt hur hemsk denne var som valp. Gå till en hypnotisör och kom ihåg alla dyra skor som blev uppätna, alla lister som plötsligt inte fanns och alla skitunghundsbeteende. NEJ skratta inte åt det eller minns det som en rolig sak! Det var HEMSKT!
  4. Valpen kan nada kommando inte ens de vardagliga som stanna, nej och ”yah” (varsågod) . Något man använder helt naturligt på den valpen man är valpvakt just nu åt och blir helt förvånad att herr valp följer efter en. Tänk på det Corro!
  5. Du har ingen djupare relation med din valp. Fast det är ju kul att bygga upp.
  6. Tänk på allt man får uppleva igen.
  7. Tänk på allt valpgos.
  8. Det är roligt att bara kolla på valpar. Mycket bättre än TV.
  9. Tänk på alla planer man kan göra när man har skaffat valp och alla mål man har! Och valpkurs är så mysigt
  10. Det här gick inte så bra….

Likes

Comments

Nu har vi fått hem en liten Zinfandel 😍😍❤❤❤

Resan hem gick jättebra samt mötet med de andra tre. Puma är ju så valpkär ❤❤

Första måltiden här hemma höll vi bara på med klickerns betydelse vilket kommer ligga lite i fokus samt omvänt lockande. Man behöver ju ett okej kommando och ett nej kommando ;)


Nu ska han vara här ett tag innan han åker hem 😄

Likes

Comments

Får man skriva det? Får man klaga på sig själv lite granna? Får man det? Får man skriva att just nu är det jobbigt att träna hund? Att jag som coach till mina fyrbenta vänner misslyckas helt totalt.

Att man bara känner sig sämst. Den sämsta i hela världen.

Ibland frågar jag mig själv, varför slutar jag inte? Magsjuk är och har jag varit i tre dagar och kastade upp senast i morse men annars frisk, ändå går jag ut i magknipet och lägger ett spår. Fast man känner sig nere i det torra underlaget där man går med magknip, foppatofflor och en deciltermått med mat i så gör man det. Varför?

Kan inte något positivt framsteg nu magiskt hända i hundträningen.

Kommer jag någonsin att få ihop Puma? Är jag tillräckligt duktig?

Kommer jag någonsin att lära Hibiki de grejerna jag vill att hon ska kunna?

Kämpa, kämpa, kämpa och le. Allt ska vara så perfekt hela jädra tiden. Just nu känns inte VM i Tjeckien som något som kommer att uppfyllas. Det känns inte som jag räcker till. Men en tävling till i augusti får vi testa och en tävling i september.

Sen kämpa, ha kul och klappa dig själv på axeln.


Snälla ingen yrsel som kan stoppa mig. Orkar inte mer den mer. Orkar inte med att vara sjuk.

Vart finns alla de människor som vill träna? De människorna som går ut fast de är trötta? Stiger upp en eller två timmar innan skolan för att träna hund. Vart finns de?

Kämpa gråt och le. Nu väntar mitt foppatofflespår, godis i varje steg och lugna ned dig Corro det kommer kanske gå skit. Men fast man har lockigt hår och fula skor så är det okej.

Likes

Comments

Vet inte varför jag väljer att skriva det här just nu idag. Men våra hundar betyder allt för oss och något jag har märkt är att de aldrig lämnar oss. Vare sig man vill det eller inte kommer alltid känslan för din försvunne vän alltid finnas kvar. Senast idag fick jag en video skickad till mig från min syster på en hund som bar en jättestor pinne och vi tänkte direkt på när Buzan knäckte (!) en liten björk i skogen som hon sedan bar på i några km.

Även hur småbarnen vid gränden alltid prukade pynta henne medan hon bara låg där och tyckte nog det var ganska skönt med uppmärksamheten.


Man kommer ihåg när man går vid vattnet och Buzan var direkt på och ville jaga vattnet som "kastades" upp och hon älskade när man sparkade vatten och snö. När hon simmade plaskade hon alltid med framtassarna för att jaga bubblorna

Izzi vår första hund som gick bort när jag var 9 nafsade alltid till mig när jag försökte lyfta henne (bakom mina föråldras rygg då). Och där brukar vi alltid skämta om spårningen. Hon var duktig på att spåra men hon gick ut några meter superbra sedan satte hon sig ned och kollade på kaninerna och lite annat. Sedan fortsatte hon. Hon hade så mycket humor den hunden.


Samma sak som Penny min första hund som var en gudinna på spår. Gick alltid i kärnan med nosen i backen och tappade hon spåret gick hon tillbaka där hon hade det och fortsatte. Aldrig sett en hund spåra bättre men hon hatade lydnad och att springa. När vi var ute och sprang låtsades hon alltid att vara halt på höger fram men när vi vände blev hon mystiskt frisk. Hon älskade barn över allt annat och nog aldrig sett en lika söt hund som hon var


Den tuffaste känslan för mig är dock att se dessa två bilder.

Som ni ser är inte Jaggan mycket större på denna bild. Och det är för att det bara är några få veckor innan Penny blev akut sjuk och fick avlivas

Men ledsna ska vi inte vara. Vi ska ha våra minnen om våra gamla kamrater som gav oss stöd och inte se avlivningen som något ledsam utan som en vis gammal kvinna sa till mig en gång "det är privilegium vi har att kunna ta bort våra bästa vänners smärta"

Så ha alla goda minnen kvar hos din bästa vän och älska de du har nu. De är jobbigt när din bästa vän går bort men det kommer att bli bättre. Du kommer aldrig att sluta sakna dem och ibland kommer du lägga en tår när du inser de skulle ha blivit 11 i år eller när du ser en tår men alla goda minnen kommer finnas kvar och många skratt kommer att finnas efter deras död av allt de gjorde. Ta vara på dem minnena <3

Likes

Comments

Instagram@hundochtraning