Header
View tracker

Jag har varit ett av de många barn som drömt om en egen hund. Inte för att de är söta eller för att man gosar med dem hela tiden. Utan när jag var i yngre ålder så råkade jag se hundar som tävlade i agility. Den händelsen följde med mig under en lång tid och jag ville arbeta med hundar, träna hundar, för att det såg så härligt ut. Att samarbeta med ett djur som får tillgodose sitt fysiska behov. 

Efter fyra år och en hund så inser jag att det inte alltid blir som man tänkt sig. Handlingar leder till händelser, och händelser leder till konsekvenser. Något jag inte riktigt kunde stoppa. Idag önskar jag att hunden vår inte fick allergi och att vi ändå skulle försöka kastrera honom. Men vem tänker på kastrering mitt i foderutredningar och medicinering. Mattis har varit med om mycket, och än är det inte slut. Det får inte vara slut.

Jag vet inte hur jag ska tänka. Det enda jag kan tänka är att jag har gjort något fel på vägen, och att det inte är Mattis fel att han fick allergi i tidig ålder. Samtidigt brottas jag med att förstå varför han är så envis och inte vill ibland. När man gjort allt man kan för att förbättra hans livkvalité. För jag vet att han har potential. Och nej, allt blir inte som man tänkt sig. Därför tar jag en paus och kommer tillbaka när allt är glasklart. När jag vet hur jag ska ta mig ur den onda cirkeln.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är mycket man kan ta upp när det gäller koppelgående. Det finns så många olika varianter och aspekter. Först och främst anser jag att kopplet inte ska användas som något straff eller ett alternativ till att prata med hunden. Om jag kunde så skulle jag inte ens ha kopplet för det försämrar bara relationen mellan förare och hund. Jag försöker minska antalet gånger jag drar i kopplet varje dag, men det är inte läge i alla situationer att prata med hunden. Till exempel när han hittat en doftfläck eller när vi måste passera en annan hund. Vid en doftfläck kan man absolut stå på stället för att undvika att hunden fortsätter lukta, på så sätt använder man inte kopplet som hjälpmedel.



Om det är något jag och Mattis jobbat väldigt mycket med så är det koppelgåendet. Och det gör vi fortfarande, även fast det inte är prio ett. Jag tycker inte att man ska haka upp sig på att hunden drar framåt, utan försöka få hundens kontakt flera gånger under promenaden för att hunden inte ska dra händerna av en. Det jag personligen tycker är ett problem är när Mattis drar bakåt, så att jag måste tjata och använda kopplet för att gå framåt, eller ännu värre, när han drar i sidled. Han går fortfarande i läge med mina fötter men måste ändå dra i den positionen. Det gör att jag får ont i armarna och han får en något försämrad kroppshållning. Detta gör också att han möjligen får en sne kroppshållning större delen av promenaden. Där är det väldigt klurigt att få honom att gå rakt, eftersom det finns inget bra sätt för en att ändra på hundens kroppshållning när man promenerar.



Eftersom Mattis är väldigt glad i sig kan jag känna att folk inte tror att han kan gå snyggt, bara för att han är helknasig när vi väl träffar andra människor och ibland hundar. Men ger man sig inte och kämpar lite så kan han gå hur bra som helst. Det gäller bara att motivera honom, och just nu får han inte ens äta morötter så det blir en liten svacka i träningen när man inte kan ge 100%. Då får man kämpa extra mycket för att få honom i en bra position, men då blir det inte samma resultat när jag inte kan ge den ​belöning som han vill ha allra mest. 

Dock har jag hittat en möjlig lösning till belöning. Och det är att man har en boll eller liknande som får ligga i ens armhåla på samma sida som hunden är på. Det har jag inte testat men ska absolut göra om han ser bollen som en belöning. 

Likes

Comments

View tracker

Äntligen. Plötsligt händer det. Vi har anmält oss till en kurs i allmänlydnad. Det är inte min första kurs med Mattis, men det är den första som fokuserar på mer lydnad än problemlösning samt övningar där vi bara lägger på mer störning.

Jämfört med slyngelkursen som jag gick med Mattis innan så får jag chansen att verkligen lära Mattis grunddelarna för att faktiskt kunna sikta mot rallylydnaden. Vi har tränat mycket grundlydnad men aldrig fått riktigt chansen att slutföra de övningarna, då allt mer tid har lagts på att korrigera och förbättra samarbetet. Nu känner jag att vi under en lång tid tränat på valpnivå och skulle behöva förändra upplägget en del. Mitt självförtroende kommer att höjas enormt om kursen går bra, och jag kommer känna att jag också kan träna hund precis som vem som helst.


Men det ingår ju en del teori också så jag hoppas att det kommer fungera med passivitetsträningen. Han har just nu 5 % tålamod så vi får väl se om han är så trött att han kan bete sig lite. Ibland tycker jag att vi har tränat på det mesta, även passitvitetsträning när vi är hemma eller när han ska åka med mig på buss eller tåg. Med tanke på att han är 4 år fyllda så tror jag att det är hans personlighet och den kan vara bra att ta vara på, till ex hans energi och livsglädje.

Likes

Comments

Idag har varit en jobbig dag. Mattis vaknade sent och när vi väl kom ut var klockan 13.30. Så jag bestämde mig för att promenera i skogen. Ofta är han svår redan i början, men idag var det ganska lugnt. Vi var väl ute i 1 h skulle jag tro. Det är inte alls varmt, men ändå får jag känslan att det är delvis därför han strejkar och för att det kliar så in i vassen.

Jag har inte så mycket vetskap inför framtiden, och är därför lätt stressad. Kommer Mattis bli bättre, vad ska han äta för foder, vad ska jag göra, hur bra är jag på matten. Behöver få prata av mig och vara lite social, för just nu är det tungt och jag kan inte bära allt inom mig. När jag tränar Mattis och han inte är allt för på, så kommer jag bort för ett tag och glömmer allt som har med 'måste' att göra. Ska försöka hinna med det imorgon.

Onsdagen består av plugg, plugg, plugg. Ska sälja min kanske sista komvux bok! Skönt. Träna och hålla sjukdomen i shack. Hoppas också på några trevliga inlägg imorgon om "att stå framför" och hundträning.



Likes

Comments

Jag hittade på lite olika saker idag. Drog iväg till AF för att hoppas på jobb, fick samtal från sjukhuset att jag skulle börja äta medicin, köpte mig lite nyttigheter till kvällen, hann både träna hunden och mig själv. Mottog även ett bra brev när jag kom hem! Bra fredagar har jag inte haft på ett tag, utan allt har handlat om stress, press och fokus. Det är som att man inte får ta något för givet annars skiter det sig.

Ikväll ska man försöka plugga lite samtidigt som jag ska försöka ta hand om mig själv lite grand. Tvätta håret, måla naglar och prova en eller två nya produkter. Laga vegetarisk lasange och rasta hunden. Kör bah!


Likes

Comments

Den här kameran är alltså ganska gammal, men! Jag tänker att man kanske kan rusta upp den lite och ändå få den att fungera. Det är inte världens bästa bildkvalité men tänker att det är värt att testa iallafall. Frågan är om man kan få tag i ett liknande minneskort, med tanke på att det som är i nu verkar ganska stort till storleken. Hoppas hoppas! :)

Likes

Comments

Nu när Mattis fortfarande behandlas för sin allergi, och inte blivit fullt frisk än så känner jag att det inte är någon idé att hetsträna allt som han borde kunna nu. Jag vill fokusera på våra promenader och se om någonting kan förbättras där, och försöka träna bort hans problembeteende på något sätt. Hur vet jag inte än.

Men emellanåt och när vädret tillåter är det såklart toppen om man försöker lägga lite energi på spår, godisletande och enkla övnngar som ingår i till exempel lydnad och rallylydnad. Jag vill mest att Mattis ska få leva som en normal hund och få arbeta som hundar gör, oavsett om han har allergi eller inte. Trots att han är en golden retriever så kan han ganska mycket, det är bara för mig att motivera honom på rätt sätt.

Jag hoppas att han ska återhämta sig iallafall lite grand från allergin, och att vi successivt ska bygga upp en relation och en grund att stå på. Sedan kan man fundera när han har blivit några år äldre om det är någon idé att sätta upp seriösa träningsmål och så vidare. Jag vill inte pressa mig själv för mycket heller.


Likes

Comments

Mitt hundintresse kom vid tidig ålder, och jag hade aldrig trott att en golden retriever som vi har nu skulle vara så envis och svår att hantera. Men jag ångrar ingenting. Djur har alltid varit ett intresse och anledningen till att jag började med hundträning var för att testa något nytt, göra något annorlunda. Därför gick jag naturbruksprogrammet på gymnasiet med inriktning på hundar. Då jag också har sjukdomen diabetes typ-1 är det inte så konstigt att jag tränar ofta och försöker vara så aktiv som möjligt, samt hålla mig till en bra kost.

Jag skulle beskriva mig själv som envis, ambitiös och känslosam. Det är nog en av anledningarna till varför jag tar det här med hunden på ett sånt stort allvar, och att jag aldrig ger upp trots att många andra skulle gjort det i vår situation. Dessutom är hundlivet det mesta jag har nu, förutom min diabetes och pluggandet.

Mattis är en golden retriever som fyller 4 år nu i april. Han har alltid varit en dröm jag haft sedan jag var väldigt liten. Och det skapades mycket eufori när jag insåg senare att jag skulle gå ett gymnasieprogram där hundträning var en del av innehållet. Till en början var det roligt och jag kunde inte valt ett bättre program. Men sedan kom de där känslorna. Skolan var väl inte toppenbra vilket jag hade svårt att inse. Jag levde i min egna värld och körde på. Mattis blev svårare att hantera tills jag tvekade på att ta med honom till skolan. Jag skulle kunna skriva en hel bok om från hur det var när han föddes till hur det är idag. Men oavsett vad som händer kommer han alltid vara den hunden som sprider glädje och hoppar omkring som en galning. Det kanske inte blir någon tävling för honom, men man ska aldrig säga aldrig! Jag hoppas vi kommer få bukt med de problem som finns nu, dels genom att jag reflekterar över dem här i bloggen.

Likes

Comments

​1# Vilka är vi

2# Vad gör vi

3# Koppelgående

4# Beteenden

5# Klickerträning

6# Svårigheter

7# Motivation

8# Cirkuskonster

9# Spår

10# Känslor

11# Självförtroende

12# Att resa sig upp igen

13# Här står vi nu

Likes

Comments