Det känns fortfarande tomt och konstigt att inte ha honom på min att-göra lista varje vecka. Det enda jag ångrar är att jag inte inte kramade och pussade mer på honom. Att jag tog honom för givet men det fanns liksom inte i min världsbild att han en dag skulle försvinna (trots att jag är medveten om att vi alla ska dö). Jag saknar honom. När han försvann fick det mig att börja se min familj i ett helt nytt sken och jag får ångest när jag tänker på att vi ska skiljas en vacker dag. Men innan dess måste vi umgås, massor! Häromdagen tänkte jag på min farmor, jag älskar henne och jag måste träffa henne mer det här året. Min farmor och jag är lika nära som jag var med min farfar men vi ses på grund av distans och jobb alldeles för sällan. Farmor mår än så länge bra trots hennes ahlzeimer och saknad av farfar. Mina vänner säger att jag måste släppa stressen och pressen men jag tror ändå på något sätt att man kan leva med döden för det är då man tar vara på livet.

Jag drömde hur som haver väldigt coolt om min kära farfar i natt. Hans demens existerande inte utan han var den gamla, och friska farfar jag hade i 15 år. Nåväl! Jag var hemma hos farmor och farfar för att hälsa på dem och när jag kliver in i hallen hör jag farfars röst lika klart som om det vore på riktigt "Men är det farfars flicka som är och hälsar på?!" Hans röst gick rakt in i mitt hjärta precis som det gjorde när han levde. Herregud vad viktigt det var och jag tog in den känslan riktigt ordentligt och har fortfarande kvar rösten i hjärtat. Det är svårt att förklara men det är så det känns. Han var exakt så smal som jag mindes honom bara det att hans demens inte fanns med. Han kände igen mig och pratade om att han aldrig någonsin skulle lämna mig:

Du förstår, jag kommer aldrig lämna dig

inte ens när jag inte längre finns kvar.

Det sa farfar ståendes och tittande rakt in i mina ögon med den klädsel som han så ofta brukade bära, beiga chinos, nedstoppad skjorta och selen för hans förlamade arm. Det jag är så glad över är att hans demens inte var med i drömmen, men jag antar att det är den mest färska bilden som min hjärna har utav honom. Han höll i sin bricka med kaffe och två nygräddade kanelbullar som farmor hade bakat, sedan vaknade jag. Det är en röst fylld av kärlek som jag känner och jag hoppas aldrig att den svalnar.

Farfar, jag saknar dig så oerhört mycket och jag önskar att jag för en minut eller två kunde få krama dig. Även om jag fortfarande såväl minns hur din famn känns så var det alldeles för länge sedan jag fick känna den. Sorgen efter dig känns som en sval sjal som har lindat in hjärtat, jag har med mig den känslan hela tiden. Vid en del tillfällen spänner sjalen till och då blir den svala känslan till smärta. Och det är då det är som nu, gränslöst med tårar. Vi ses på andra sidan, jag skulle vara dig väldigt tacksam om du kunde möta upp mig när det är min tur. Puss och kram, din Amanda.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Personligt

Hej! Det var inte igår vi senast talades vid,

Jag beslutade mig för att ta ett avbrott från bloggen strax efter uppbrottet med mitt ex. Att gå igenom det har ärligt talat varit otroligt jobbigt. Jag kände att jag inte hade något vettigt att dela med mig av mer än sorgsna texter om kärlek, sorg, saknad och ångest. Jag är medveten om att jag har sagt att jag ska dela med mig av mina känslor men det har varit för tufft. Nåväl, här är jag nu, tre månader senare. Jag minns fortfarande smärtan som sköljde över mig den 21 februari.

Om ni precis som jag har avslutat en relation har ni säkerligen läst någonstans att man ska besluta sig för ett datum som man ska ta sig i kragen, acceptera det faktum att det är slut och att du är menad för någon annan. Jag har dock efter en konversation med en klok vän insett att det på många vis är fel. Han sa något i stil med "Det är helt meningslöst, säg mig Amanda varför man behöver besluta om ett datum när man ska sluta vara ledsen? Du kan inte besluta dig för när sorgen ska vara borta, din sorg lämnar när den har bestämt sig för att göra det, inte tvärtom. " Visst har han rätt i det han säger. Alltså har jag inte satt något datum men nu är det maj. Tre månader har gått och jag börjar sakta bli hel igen.

Så hur känns det att bli lämnad?

Tillslut orkade jag inte mer, jag orkade inte höra hans röst, jag orkar inte höra hans andetag på andra sidan av telefonen så jag slänger in den i väggen och gråten blir så intensiv att jag knappt får luft. Den kommer ut krampaktig och så fortsätter det. Jag står upp men blir tvungen att sätta mig ned och tittar ut genom mitt fönster. Det regnar. Min kropp känns förlamad, faktum är att det känns som hela det motoriska nervsystemet har slutat fungera.

Jag sitter i min säng i en tom lägenhet i centrala Kalmar och jag är blond, vinterblek och jag har blivit lämnad. Jag är till hundratioprocent dumpad. Bara några minuter tidigare var jag en del av ett sammanhang, jag var flickvän och nu är jag bara jag......bara flicka. Det brister. När jag tvättar av sminket och sedan höjer ansiktet mot spegeln ifrågasätter jag mig själv "vem är jag nu?"

Trots det att man blir bemött med kärlek, omsorg och medlidande går man mest runt i något slags moln av ångest. Kramarna man får märks inte av. Allt jag ville var att gå och lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och andas under lager av bomull, dun och bomull. Drömma mig tillbaka när jag var med honom igen.

Ja det är fruktansvärt att bli lämnad av den du älskar men det finns dessvärre inga botemedel för att läka sitt krossade hjärta, annat än att ge det tid.

Tre månader senare sitter jag nu i samma säng. Jag har ett glas Jacob´s Creek i handen och ser ut genom mitt fönster. Jag är fortfarande trasig. Men jag börjar bli hel igen. Jag som tidigare har fått uppleva mycket sorg och ångest trodde att kärlek bara skulle vara en parantes i historiken för all smärta jag har varit med om. Men att behöva slänga telefonen i väggen och vara medveten om att vi har sagt våra sista ord till varandra var det värsta jag har varit med om. Att sitta i sin säng med ett nervsystem som har lagt av när din bästa vän kliver in i rummet gör så ont att det än idag ger mig en klump i magen. Att bli lämnad är obeskrivligt tufft. Det finns inga tips som kommer kunna ta bort den smärtan som det omfattar. Det är ingenting som kommer kännas roligt och det kommer kännas som att ditt hjärta har slitis i stycken av två rovdjur. Tills den natten som du och din bästa vän natt-käkar efter en kväll ute och talar om gamla minnen då kommer ni skratta, massor. Och en tid senare kommer du inse att det blev vår igen - som ingen hade vågat tro på, att du kommer gå upp igen - som du aldrig trodde.

Jag kommer förmodligen alltid att älska honom. Ett kapitel i mitt liv kommer alltid har hans namn som rubrik. Varenda mening där i kommer börja och sluta med hans namn. Vad som än händer kommer hans bokstäver kopieras i mitt liv och de kommer för alltid ha en plats där.

Likes

Comments

Tanken slog mig igårkväll när jag var ute med mina vänner att det är så lätt att dölja sina innersta känslor. Löjligt lätt. Allt som behövs är lite smink och en god cider i handen. Det är så lätt att dricka drinkar för att slippa känna, det är så lätt att skratta på dansgolvet med sina vänner istället för att gråta själv hemma. Det är så förbannat lätt. Så man gör det så ofta som det är möjligt. Man fyller sin kalender med saker att hitta på och vägrar låta det finnas tid för att vara själv för man vet att det kommer förstöra en. Sen kommer stunden när man ligger i sin säng och alla känslor man försökt rymma ifrån kommer som en våg. Hans hand finns inte runt min midja och ingen alkohol som dämpar. Jag tänker att aldrig mer ska jag ligga hemma och mår dåligt för det är så lätt att befinna sig bland folk med hög musik och inte känna någonting alls.


Likes

Comments

Dagarna känns som år när du är där och jag är här. Jag lever mitt liv och du ditt. Jag saknar att vakna med dig, får komma hem till dig, laga middag tillsammans. Bara vara vi. Jag vill bara att vi ska krama om varandra och somna tätt intill varandra.

Hjärtat gör ont och därför tränar jag så ofta jag kan. Jag behöver om så bara för en timma om dagen känna smärta någon annanstans än i hjärtat.

Likes

Comments

Personligt

Hittade två till tre år gamla bilder på mig.

Grattis på födelsedagen Amanda, Du har överlevt 19 år och har hela livet framför dig. Under dessa år har du varit med om både ljusa och svarta stunder. Du har gjort dig av mer relationer som du länge velat släppa och du har klarat alla utmaningar livet har gett dig. Klappa dig själv på axeln för det. Din resa börjar nu så nyp dig själv i armen och njut. Här kommer några peppande punkter till dig själv:

* Tro på dina idéer och lyssna på dina drömmar

* Ta lärdom från att magkänslan alltid har ljugit för dig.

* Våga tro på dig själv.

* Va dig själv, och låt ingen annan släcka din glöd.

* Stressa mindre och sänk kraven på dig själv. Gör ditt bästa men överarbeta inte dig själv.

* Ta ditt körkort!! Till ditt försvar har det hänt några traumatiska händelser och det har medfört att du är livrädd för att köra. Men skaffa dig en körskolelärare som ger dig självförtroende.

* Bli mer ekonomisk för ibland gör du en del onödiga köp. Du får dock inte lov att bli snål, då får någon tillåtelse att slå en stekpanna i huvudet på dig.

* Du är långt ifrån en dramatisk person men när du inte tycker något är okej måste du sätta ner foten.

Likes

Comments