Sidor jag är stolt över:

1. Positiv. Jag klarar oftast av att se ljuset där andra bara skymtar mörker.

2. Vänlig. För att jag knappt kan önska min värsta fiende något ont.

3. Pålitlig. Jag skulle kunna gå genom eld för mina vänner. Jag ser dem, hör dem och ägnar min uppmärksamhet åt dem. Jag tar ingen för givet.

4. Förlåtande. Jag ältar sällan intriger och skäller aldrig ut, drama är onödigt. Å andra sidan om någon har sårat mig kan de sitta kvar.

5. Kärleksfull. Kommer man mig nära lär man upptäcka att det inte finns någon gräns för hur mycket kärlek jag kan ge av mig själv.

6. Trygg. Jag är inte alltid harmonisk men jag vill tro att om någon i min närhet skulle behöva en axel att luta sig mot så känner de nog att jag har huvudet på skaft och båda fötterna på jorden. Jag lyssnar och säger det som behövs.

7. Personlig. Jag har väldigt lätt för att öppna upp mig och vara personlig i samtal med människor jag inte känner. Är alltid mig själv liksom, ingen idé att göra sig till.

8. Driven. Jag vågar drömma och jag vågar ha mål och visioner. Vi lever bara en gång, därför tänker jag leva mitt liv till fullo och om jag är kapabel till att genomföra något då tänker jag också göra det. Inte tänker jag hejda mig själv på grund av jantelagen eller för att min väg skiljer sig från andras.

Sidor jag inte är lika förtjust i:

1. Självkritisk. Det här är det första som kommer upp i mitt huvud. Jag har egentligen ett bra självförtroende, det har i alla fall blivit mycket bättre med åren. Men de senaste veckorna känns det som bortblåst. Jag känner inte att något av det jag gör blir bra.

2. Virrig. Jag kan vara dålig på att plocka undan efter mig, dålig på att höra av mig eller som när man ska resa och vissa saker ska vara i en väska och andra saker i en annan. Det resulterar i kaos i mitt huvud,. Vilket en del stunder leder till att jag känner mig värdelös eftersom att det är sådana "basic" saker.

3. Osäker. Det här är visserligen i perioder och nu har det återvänt. Jag kan vara osäker i min kropp, på min stil och vilket intryck personer får av mig. Det tär fruktansvärt mycket på energin.

4. Inget tålamod. Det här är visserligen något som har hängt med mig hela mitt liv och jag har nog blivit bättre på det. MEN ibland önskar jag bara att personer går fortare, är tydliga med vad de vill, tala snabbare..hehe.

5. Bekräftelsebehov. Gäller i nästan alla tänkbara relationer att jag behöver bekräftelse annars får jag väldigt lätt för mig att jag är dålig på mitt jobb, dålig vän/flickvän eller dotter. Hård mot mig själv.

6. Dålig på att ta tag i saker. Behöver jag säga mer än så? Men när jag väl har tagit mig an något då går jag all in för det. Ingen idé att göra det halvdant.

7. Dömande. Absolut inte så att det går till en överdrift, försöker låta bli att döma personer för jag hatar verkligen fördomar och av den enkla anledningen talar jag sällan högt om mina. Men jag tänker lite som så att alla dömer mig hur eller hur så då gör jag väl det också..

8. Att jag oftast vill vara alla till lags. Ibland kan jag bry mig lite för mycket om vad andra tycker och tänker. Jag vill inte heller vara omständig och därför håller jag en del könslor/tankarinom mig. Måste bli bättre på att stå upp för mig själv.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag brukade tänka att jag aldrig skulle kunna gå en dag utan dig,

Utan att tala om för dig om min dag, och höra din röst tillbaka.

Men så kom den dagen och det var obeskrivligt tufft, men dagen därefter var ännu jobbigare. Och jag visste att dagarna framöver skulle bara bli värre.

För att förlora någon man älskar, är inte en plats.. Det händer inte bara en gång. Det händer om och om igen. Jag förlorar dig varje gång jag går förbi platsen där vi först träffades, när låtar från vår tid spelas, eller när jag får syn på din kofta i min garderob.

Jag förlorar dig varje gång jag tänker på att krama dig, varje gång jag vill ha dig hos mig. Om kvällarna när jag ska sova förlorar jag dig, när jag önskar att jag kunde berätta om min dag förlorar jag dig och på morgonen när jag vaknar och sträcker mig för det tomma utrymmet bland lakanen, då förlorar jag dig igen.


En anteckning från min dagbok.

Likes

Comments

Det känns fortfarande tomt och konstigt att inte ha honom på min att-göra lista varje vecka. Det enda jag ångrar är att jag inte inte kramade och pussade mer på honom. Att jag tog honom för givet men det fanns liksom inte i min världsbild att han en dag skulle försvinna (trots att jag är medveten om att vi alla ska dö). Jag saknar honom. När han försvann fick det mig att börja se min familj i ett helt nytt sken och jag får ångest när jag tänker på att vi ska skiljas en vacker dag. Men innan dess måste vi umgås, massor! Häromdagen tänkte jag på min farmor, jag älskar henne och jag måste träffa henne mer det här året. Min farmor och jag är lika nära som jag var med min farfar men vi ses på grund av distans och jobb alldeles för sällan. Farmor mår än så länge bra trots hennes ahlzeimer och saknad av farfar. Mina vänner säger att jag måste släppa stressen och pressen men jag tror ändå på något sätt att man kan leva med döden för det är då man tar vara på livet.

Jag drömde hur som haver väldigt coolt om min kära farfar i natt. Hans demens existerande inte utan han var den gamla, och friska farfar jag hade i 15 år. Nåväl! Jag var hemma hos farmor och farfar för att hälsa på dem och när jag kliver in i hallen hör jag farfars röst lika klart som om det vore på riktigt "Men är det farfars flicka som är och hälsar på?!" Hans röst gick rakt in i mitt hjärta precis som det gjorde när han levde. Herregud vad viktigt det var och jag tog in den känslan riktigt ordentligt och har fortfarande kvar rösten i hjärtat. Det är svårt att förklara men det är så det känns. Han var exakt så smal som jag mindes honom bara det att hans demens inte fanns med. Han kände igen mig och pratade om att han aldrig någonsin skulle lämna mig:

Du förstår, jag kommer aldrig lämna dig

inte ens när jag inte längre finns kvar.

Det sa farfar ståendes och tittande rakt in i mina ögon med den klädsel som han så ofta brukade bära, beiga chinos, nedstoppad skjorta och selen för hans förlamade arm. Det jag är så glad över är att hans demens inte var med i drömmen, men jag antar att det är den mest färska bilden som min hjärna har utav honom. Han höll i sin bricka med kaffe och två nygräddade kanelbullar som farmor hade bakat, sedan vaknade jag. Det är en röst fylld av kärlek som jag känner och jag hoppas aldrig att den svalnar.

Farfar, jag saknar dig så oerhört mycket och jag önskar att jag för en minut eller två kunde få krama dig. Även om jag fortfarande såväl minns hur din famn känns så var det alldeles för länge sedan jag fick känna den. Sorgen efter dig känns som en sval sjal som har lindat in hjärtat, jag har med mig den känslan hela tiden. Vid en del tillfällen spänner sjalen till och då blir den svala känslan till smärta. Och det är då det är som nu, gränslöst med tårar. Vi ses på andra sidan, jag skulle vara dig väldigt tacksam om du kunde möta upp mig när det är min tur. Puss och kram, din Amanda.

Likes

Comments

Personligt

Hej! Det var inte igår vi senast talades vid,

Jag beslutade mig för att ta ett avbrott från bloggen strax efter uppbrottet med mitt ex. Att gå igenom det har ärligt talat varit otroligt jobbigt. Jag kände att jag inte hade något vettigt att dela med mig av mer än sorgsna texter om kärlek, sorg, saknad och ångest. Jag är medveten om att jag har sagt att jag ska dela med mig av mina känslor men det har varit för tufft. Nåväl, här är jag nu, tre månader senare. Jag minns fortfarande smärtan som sköljde över mig den 21 februari.

Om ni precis som jag har avslutat en relation har ni säkerligen läst någonstans att man ska besluta sig för ett datum som man ska ta sig i kragen, acceptera det faktum att det är slut och att du är menad för någon annan. Jag har dock efter en konversation med en klok vän insett att det på många vis är fel. Han sa något i stil med "Det är helt meningslöst, säg mig Amanda varför man behöver besluta om ett datum när man ska sluta vara ledsen? Du kan inte besluta dig för när sorgen ska vara borta, din sorg lämnar när den har bestämt sig för att göra det, inte tvärtom. " Visst har han rätt i det han säger. Alltså har jag inte satt något datum men nu är det maj. Tre månader har gått och jag börjar sakta bli hel igen.

Så hur känns det att bli lämnad?

Tillslut orkade jag inte mer, jag orkade inte höra hans röst, jag orkar inte höra hans andetag på andra sidan av telefonen så jag slänger in den i väggen och gråten blir så intensiv att jag knappt får luft. Den kommer ut krampaktig och så fortsätter det. Jag står upp men blir tvungen att sätta mig ned och tittar ut genom mitt fönster. Det regnar. Min kropp känns förlamad, faktum är att det känns som hela det motoriska nervsystemet har slutat fungera.

Jag sitter i min säng i en tom lägenhet i centrala Kalmar och jag är blond, vinterblek och jag har blivit lämnad. Jag är till hundratioprocent dumpad. Bara några minuter tidigare var jag en del av ett sammanhang, jag var flickvän och nu är jag bara jag......bara flicka. Det brister. När jag tvättar av sminket och sedan höjer ansiktet mot spegeln ifrågasätter jag mig själv "vem är jag nu?"

Trots det att man blir bemött med kärlek, omsorg och medlidande går man mest runt i något slags moln av ångest. Kramarna man får märks inte av. Allt jag ville var att gå och lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och andas under lager av bomull, dun och bomull. Drömma mig tillbaka när jag var med honom igen.

Ja det är fruktansvärt att bli lämnad av den du älskar men det finns dessvärre inga botemedel för att läka sitt krossade hjärta, annat än att ge det tid.

Tre månader senare sitter jag nu i samma säng. Jag har ett glas Jacob´s Creek i handen och ser ut genom mitt fönster. Jag är fortfarande trasig. Men jag börjar bli hel igen. Jag som tidigare har fått uppleva mycket sorg och ångest trodde att kärlek bara skulle vara en parantes i historiken för all smärta jag har varit med om. Men att behöva slänga telefonen i väggen och vara medveten om att vi har sagt våra sista ord till varandra var det värsta jag har varit med om. Att sitta i sin säng med ett nervsystem som har lagt av när din bästa vän kliver in i rummet gör så ont att det än idag ger mig en klump i magen. Att bli lämnad är obeskrivligt tufft. Det finns inga tips som kommer kunna ta bort den smärtan som det omfattar. Det är ingenting som kommer kännas roligt och det kommer kännas som att ditt hjärta har slitis i stycken av två rovdjur. Tills den natten som du och din bästa vän natt-käkar efter en kväll ute och talar om gamla minnen då kommer ni skratta, massor. Och en tid senare kommer du inse att det blev vår igen - som ingen hade vågat tro på, att du kommer gå upp igen - som du aldrig trodde.

Jag kommer förmodligen alltid att älska honom. Ett kapitel i mitt liv kommer alltid har hans namn som rubrik. Varenda mening där i kommer börja och sluta med hans namn. Vad som än händer kommer hans bokstäver kopieras i mitt liv och de kommer för alltid ha en plats där.

Likes

Comments

Dagarna känns som år när du är där och jag är här. Jag lever mitt liv och du ditt. Jag saknar att vakna med dig, får komma hem till dig, laga middag tillsammans. Bara vara vi. Jag vill bara att vi ska krama om varandra och somna tätt intill varandra.

Hjärtat gör ont och därför tränar jag så ofta jag kan. Jag behöver om så bara för en timma om dagen känna smärta någon annanstans än i hjärtat.

Likes

Comments