Jag har denna vecka blivit påmind om att allt tar slut en dag...

Förhållanden, jobb eller vänskap kan ta slut, men man kan hitta någon ny att ha en relation till vare sig det gäller ett förhållande eller en vänskap. Folk gör slut och byter jobb hela tiden och det är ju I många fall en sorg i sig... men det mest definitiva är ju ändå när någon man håller kär går bort 💔

En förälder, ett syskon, en hustru eller en make, en flickvän eller pojkvän, en vän... Oavsett vem man är så kan man inte komma undan döden. Gammal som ung så är det inget att göra än att sörja det faktum att man aldrig mer kan se, höra eller röra dom igen...

Sorgen och saknaden är densamma men den yttrar sig på olika sätt hos oss alla. Några håller allt inom sig och förtränger sina känslor och andra bryter ihop och låter allt komma. Omständigheterna runt förlusten vi upplevt påverkar ju såklart sorgen men vi hanterar alla våra känslor på olika sätt och det är så det måste vara!

För några innebär förlusten av någon kär mörker och förtvivlan, och andra väljer att hylla livet som släckts. Jag tror vi alla måste komma fram till vad vi känner är bäst för oss själva och man kan aldrig tvinga på någon sitt sätt. Det enda man kan göra är att visa den som sörjer att man finns där och att man bryr sig.

Döden finns omkring oss ständigt, som en slingrande orm av eld, men ibland kommer den så nära att vi bränns... Och för varje gång någon vi älskar går bort lämnas ett märke kvar på vår själ och i våra liv! Dessa märken är som brännskador, först är de ilsket röda och fyller hela ens tillvaro med en smärta så intensiv att man knappt kan andas... men med tiden minskar rodnaden och smärtan avtar.

När jag tänker på de kära i mitt liv som lämnat sina märken på min själ, så minns jag dem med glädje och tacksamhet, och är så stolt över att ha fått äran att dela deras liv hur kort eller lång tid det än blev💖

Av min farmor lärde jag mig tålamod och styrkan i att se det vackra i de som är lite annorlunda. Av min gammelfarmor lärde jag mig att se en skatt i en katt.

Av min morfar lärde jag mig vikten av att se humorn i tillvaron och att man behöver skrattet och glädjen i sina liv. Av min mormor lärde jag mig att vara en stolt och rakryggad kvinna och ta hand om mig själv.

När jag går bort så hoppas jag att har varit en positiv och älskad del av mina käras liv, och oavsett hur kort eller hur lång tid vi fick tillsammans så hoppas jag den var bra💖



Likes

Comments

Alltså vissa dagar borde man bara få hoppa över direkt utan att behöva genomlida hela!!!
Ont i hela jäkla kroppen och förkyld som f☆n...
Dåliga nyheter från min läkare i Uppsala och ännu fler jäkla undersökningar, behandlingar och i slutändan operation väntar mig nu i vår! Och som om inte DET vore nog så är försäkringskassan på mig och vill att jag ska byta jobb... 😡

Det enda som är bra just nu är att man kan faaan inte komma längre ner än till botten och förhoppningsvis vänder skiten och livet lättar lite...

Likes

Comments

Igår låg sambon däckad och jag kände mig helt okej, tänkte att den här gången så klarar jag mig... men NEJ
Vaknade i morse med totalt täppt näsa, huvudvärk och ont i hela kroppen.

Så nu ligger vi som två utslagna zombies i vardagsrummet, han i fotöljen och jag i soffan under filten med näsdukarna som bästa vän. Efter femtielfte koppen med citron och ingefärs te kan jag känna liiiite smak... Hatar att vara förkyld och känna mig så här matt och orkeslös! Jag hade planer för den här dagen men kroppen sa ifrån och just nu skriker det åt mig att VILA!!! 

Proppat i oss vitaminer och te i kubik men jag antar att det gör föga nytta förutom att lindra ytterst lite...

Om nån har tips om ngt jättebra och  effektivt recept eller knep på bättring vid förkylning så vore det toppen om ni lämnar en kommentar!

Likes

Comments

Många kämpar i det tysta och ljuger för sin omgivning när de får frågan "om de inte tänker skaffa barn snart?! De svarar att de satsar på karriären eller att de inte har tid eller ngt annat. Man vill inte erkänna att den mest basala reproduktiva egenskapen hos människan inte fungerar som den ska av olika orsaker...
Många lider i det tysta för att de inte vill eller orkar berätta sanningen om hur det verkligen är. Ofta har de redan blivit bemött av den där besvärande tystnaden som uppstår om man säger som det är....

Jag skäms inte längre! Jag berättar gärna och är öppen med att vi otroligt gärna vill ha barn! Men jag vet att många skäms över att erkänna att allt i ens liv inte fungerar och jag skulle önska att det inte behövde vara så...
Det finns så många olika orsaker till infertilitet och så otroligt många faktorer som ska stämma för att en kvinna och en man (vilket är normen men många samkönade vill ju också ha barn ) eller om man ska hård dra det, ett ägg och en spermie ska befruktas.Men det finns även andra problem som gör att kvinnan inte blir gravid...

För kort lutineserande fas (LH fas) vilket gör att det befruktade ägget inte hinner fäst ordentligt utan spolas ut med livmoderslemhinnan vid nästa mens.

Ägget (eller t om sperman) angrips av kvinnans immunförsvar som tror att det är ett hot mot kroppen och stöter bort det.

Kvinnan har ingen eller oregelbunden ägglossning vilket gör det svårt att pricka in rätt tillfälle att ha samlag/insemination vilket leder till graviditet.

Mannen har för få och/eller inte tillräckligt pigga eller livsdugliga spermier vilket gör att de inte förmår simma ända upp till ägget.

Oavsett VAD som är problemet så är infertilitet ett problem som drabbar båda parterna i en relation, det finns ingen skyldig och det påverkar båda men på olika sätt. Den ständiga besvikelsen och smärtan över att inte lyckas bli gravida drabbar båda och kan påverka relationen på olika sätt... Ibland vill man bara krypa in i sig själv och gråta tills det inte finns några tårar kvar. Jag skäms inte för att säga att det är ett helvete ibland och att jag gråter av smärta och längtan efter att få bli mamma...

Men så tar man sig i kragen och fortsätter försöka och kämpa tillsammans för att drömmen ska bli sann!


Likes

Comments

Vissa dagar är vikta åt återhämtning och mys och idag var det en sån dag!

Sovmorgon med sambon ända till kl 9 och ingen brådska på hela förmiddagen, inga måsten. Så det blev lite färgning av utväxten och slingor i mina förlängningar.
Piffade till lite med glittrande blå/svarta french tipp uv gel naglar som jag blev jäkligt nöjd med.

Sen blev vi upphämtade av svärisarna för att åka och se på den fantastiska Iggesundsrevyn!
Jisses va jag skrattade😂😂😂
Det var välbehövligt och så uppiggande, och vi var fylld av beundran när föreställningen var över!

Väl hemma igen myste vi till det lite extra med lite rökta räkor, aioli och ngr goda ostar och lite Netflix. Och vips så hade vi kollat på 3 avsnitt av Stranger things och klockan var 3:00...😱🙈🙊
Kommer få lida för det imorgon men det var det värt för det var en så jäkla spännande serie!

Likes

Comments

Som liten lekte jag mycket med dockor som många andra småtjejer gjorde. Jag älskade att leka "mamma" och mata och ta hand om alla mina dockor! Det var speciellt en docka som jag älskade... en stor docka som var som en riktig baby. Hon kunde blunda och det följde till och med riktiga blöjor!!! Gud va jag älskade att leka med denna docka... Långt efter att mina kompisar hade gått över till Barbie så hade jag kvar min babydocka. När en av mina äldre kusiner fick sitt första barn och vi var där för att gratulera dom och jag fick hålla i den lilla flickan var det som om något vaknade inom mig. Men jag insåg inte då hur stor kärleken till barn var, men den  försvann inte och jag kände att jag ville arbeta med barn. Så jag sökte till barnskötarlinjen och blev helt knäckt när jag inte kom in...
Men 3 veckor senare så kom jag in som reserv och jag var överlycklig!

Genom skolan och den sista praktikplatsen hittade jag hem kan man säga... jag hamnade på en förskola med 4 avdelningar (senare 5 avdelningar) och efter skolan var slut så började jag vikariera där, och fick efter många långa perioders vikariat min första tjänst som barnskötare. Jag älskade mitt jobb och mina arbetskamrater, barnen och allt roligt vi gjorde tillsammans.

Att jag blev tvungen att sluta arbeta där var hemskt sorgligt och jag längtar ofta tillbaka till alla härliga arbetskamrater och vänner, och jag önskar ofta att jag kunde vrida tillbaka tiden och leva om den lyckliga perioden av mitt liv då jag verkligen kände mig uppskattad och omtyckt för den jag är. Men livet går ju vidare och man får snällt acceptera det man får.

Vissa barn och föräldrar som jag haft på förskolan glömmer jag ALDRIG, man bär med sig dom i sitt hjärta och undrar ofta hur det går för dom... man hoppas att de mår bra och att de som hade det kämpigt på olika sätt lyckats trots svårigheter💖
Ibland träffar man föräldrar till barn som man haft hand om och genast kommer alla minnen tillbaka av tiden man delat.
Jag är så otroligt tacksam och lycklig över att jag fick vara med och dela om än bara en liten period i alla dessa barn och föräldrars liv, och jag hoppas att de hade en lika lycklig tid som jag!

Att bli förälder är något som man ofta, även jag, tar förgivet... men det är inte förrän man ställs inför infertilitet som man inser vilken otrolig GÅVA det är!
När man månad efter månad, år efter år gör allt man förmår för att bli gravid, men månad efter månad och år efter år lever man med saknad och sorg i hjärtat.

"Du skulle bli världens bästa mamma!"
"Ingen förtjänar att bli mamma mer än du..."

Innerliga och välmenande ord från familj och vänner som bara vill trösta och stötta mig och hjälpa mig klara av livet utan barn.

Men trots att de senaste åren varit otroligt tuffa och svåra med många besvikelser och misslyckanden så lever jag fortfarande på hoppet om en framtid MED barn oavsett hur de kommer till världen💖

Vi är INTE beredda att ge upp ännu och därför behöver vi så mycket stöd och kärlek vi bara kan få från alla omkring som älskar oss!

VI LEVER PÅ HOPPET!

Likes

Comments

Okej så i mitt tidigare inlägg

PCOS + OvuSense= Toppen!

berättade jag lite om vad OvuSense är för något och jag kommer fortsättningsvis att skriva lite om hur jag upplevt användandet av sensorn och appen, och vad jag lärt mig efter bara 1 menstrations cykel.

Bara några dagar efter att jag beställt min OvuSense via deras hemsida så fick jag hem den och jag kunde knappt vänta tills sambon kom hem från jobbet! Jag var sååå himla förväntansfull och så nervös över hur den skulle funka och om den skulle lyckas identifiera min ägglossning... jag visste ju inte ens OM jag ens hade någon ägglossning?! 

Vi öppnade kartongen och vad som fanns med var detta:

  • Instruktioner
  • Sensorn
  • Förvarings fodral
  • NFC sändare med tillhörande sladd

Vi läste igenom instruktionerna och matade in koden i appen för att registrera sensorn och sen var det bara att börja använda den. Om man är van att använda OB så är sensorn inga problem, jag upplevde bara att det kändes lite konstigt. Följande morgon drog jag bara ut den och öppnade appen på mobilen och klickade på "Connect " och all information fördes över från sensorn till appen på ett kick! Man vill bara att det ska bli natt så man kan använda sensorn igen och få mer och mer och mer info om sin menstruations cykel !!!

Bilden ovan visar min första cykel och den visar tydligt hur min kropp och mina hormoner kämpar för att ägglossa... och efter konstaterad ägglossning men tyvärr ingen graviditet 😢 så går tempen ner och mensen anländer och då börjar nästa cykel.

Tack vare och ENDAST tack vare OvuSense så fick jag reda på att jag ägglossade på cykel dag 34 och jag ser verkligen fram emot att se hur nästa cykel blir! Som en kvinna med PCOS är mina cykler inte regelbundna och då är det extremt svårt att få reda på ägglossningen...

Jag ÄLSKAR min OvuSense och att den är så himla enkel att använda! Inga fler krångliga och toootalt opålitliga kiss stickor som man ska hålla på med vareviga dag!!! Toootalt värt varje krona!

Likes

Comments

Det här inlägget är början på ett samarbete med ett företag som heter Fertility Focus som tillverkar en produkt som heter Ovusense, och jag kommer göra minst 1 inlägg/ månad under kategorin "OvuSense Diary". I dessa inlägg kommer jag att berätta om hur jag upplever min användning av produkten och min fertilitets resa med hjälp av denna finurliga lilla sensor.

Först lite bakgrund...

Som kvinna med pcos är ägglossning och menstruation ofta ett stort bekymmer! Många kvinnor har allvarliga störningar i menstruations cykeln, det kan vara helt utebliven mens eller väldigt långa cykler på flera månader.
Att försöka hitta sin ägglossning, för att kunna bli gravid, när man inte har en aning om när mensen kommer är väldigt stressande.
Visst kan man äta mediciner som framkallar ägglossningen men den möjligheten har inte alla pga olika orsaker. Oavsett om man vill bli gravid eller inte så anser jag att det är viktigt att man som kvinna vet när man är som mest fertil och inte!

I mitt fall så har det varit ett evigt strul med de vanliga ägglossnings stickor som finns på marknaden, för endera ger de inte utslag alls eller så visar de "glad gubbe" i flera dagar... I vissa fall har de gett utslag för ägglossning i mer än 10 dagar vilket är helt vansinnigt, för att inte tala om felaktigt! Jag har spenderat flera tusen kronor på olika märken, allt från de billigare pappers stickorna till de mest avancerade. De flesta av dom är inte anpassade för oss med pcos och de anger på förpackningen att OM man har pcos kan de ge felaktigt resultat...

Ägglossningsstickor mäter LH (Luteiniserande hormon) och dess ökning i kroppen vilket gör att man kan veta när ägglossningen är på gång, men hos många kvinnor med pco/ pcos fungerar hormonerna inte som de ska utan detta hormon är ofta förhöjt och man får en ökning i LH men ingen ägglossning... Många tror att de har ägglossat pga att de får ett positivt ägglossnings test och blir jätteledsen när mensen kommer😢

Jag upplevde själv detta om och om igen och insåg att det MÅSTE finnas ett bättre sätt! Så jag började leta efter andra sätt att få reda på NÄR min ägglossning inträffade och googlade på allt möjligt från blodprover och saliv tester, temperatur kurvor och mediciner tills jag hittade något som verkade VÄLDIGT intressant! Nämligen OvuSense...


Okej så vad är OvuSense för något egentligen ?!

Jo det är en fertilitets sensor som mäter kärn (core) temperaturen var 5:e minut inuti vagina på natten medan man sover och ger ett mer pålitligt resultat än om du mäter temperaturen via munnen. Denna produkt har funnits i England och USA i några år och har hjälpt hundratals kvinnor att få en bättre förståelse för sin menstruations cykel OCH att bli gravida!!Till själva sensorn som är formad lite som en spermie följde en NFC sändare som man använder om man har en Iphone, men har man som jag en Android aktiverar man bara den inbyggda NFC funktionen. För att kunna använda sensorn laddar man ner en gratis app från Google Play eller App Store som man använder varje dag och laddar över informationen sensorn samlat in under natten.

Själva sensorn är väldigt lätt att använda och känns knappt, man blir fort van den och är ungefär lika stor som en OB. Man ska dock INTE använda sensorn när man har mellanblödningar eller under själva mensen! I appen lägger man in när första dagen för mensen är som dag 1 för cykeln och börjar använda sensorn direkt efter att blödningen slutat.

Men det ABSOLUT bästa med OvuSense är i själva appen och den temp karta som bildas när du för in informationen. Man lär sig så otroligt mycket om sin menstruations cykel och hur den byggs upp, och appen är utformad så att den "lär sig" efter första cykeln när du börjar närma dig din mest fertila period.


Likes

Comments

Att glädjas för andra är något jag alltid har tyckt varit viktigt och jag har fått mycket erfarenhet av det genom åren...
Vänner och familj har blivit kära, flyttat ihop, förlovat sig och köpt lägenheter och hus... Jag har varje gång känt innerlig glädje för deras skull och känt mig hoppfull att även jag skulle få uppleva samma lycka som dom.
Lyckan kom även till mig när jag träffade min sambo och fick uppleva den där äkta kärleken som man läser om i böcker! Vi flyttade ihop och förlovade oss, lyckliga tillsammans han och jag.

Men en lycka som jag aldrig fått uppleva är lyckan att få bli mamma 😢
Runt omkring mig fick kusiner och vänner, arbetskamrater och grannar, bekanta och bekantas bekanta sitt första barn, sitt andra barn och sitt tredje barn...
Vänners barn växte upp och blev vuxna inför mina ögon och började bilda familjer.
Jag kämpade vidare och svalde klumpen i bröstet som blev större och STÖRRE för varje gång någon annonserade sin graviditet på alla möjliga sociala medier och varje gång så kämpade jag emot tårarna som hotade att tränga fram! Jag skickade gratulationer och lyckönskningar till den lyckligt lottade och menade varje ord!
Det sista jag ville var att ta bort minsta lilla gnutta av lycka från den som var sååå otroligt lycklig i sin graviditet... Jag tänkte alltid på hur jag skulle vilja att ANDRA reagerade om det var jag som var gravid.
Men inuti mig blev sprickan i mitt hjärta lite större för varje gång en massa bilder på växande magar och nedräknings bilder dök upp på Facebook eller Instagram !

Idag kom droppen som fick bägaren att svämma över som en tsunami våg och jag inte längre stoppa tårarna, jag kan inte längre hejda känslan av förtvivlan och sorg, saknaden efter barnet jag längtat efter i så många år är så stor att den inte kan beskrivas med ord... Tårarna bara fortsätter komma och jag känner mig så otroligt förtvivlad och utan hopp! Efter månader och år av misslyckanden och så otroligt mycket smärta är det dags att ge upp nu eller kämpa vidare?! Orkar jag kämpa vidare, men klarar jag av att leva utan barn?! Vart ska all den kärlek jag har inom mig ta vägen?!
Jag önskar jag kunde vrida tillbaka klockan 20 år eller åtminstone 10 år, jag önskar jag hade träffat min älskade sambo mycket tidigare i livet. Då hade vi haft mycket större chanser... Jag önskar att jag tagit bättre hand om min kropp och min själ och att jag ifrågasatt läkarna mer ifråga om min PCOS! Jag önskar att jag inte slösat så mycket tid på att lyssna på alla andra än mig själv!

Rädslan över att aldrig få bli mamma är överväldigande och paralyserande och den känslan går varken att beskriva eller negligeras, den tar över ens liv totalt. Bitterheten som knackar på dörren och som jag kämpar för att hålla undan växer sig starkare tills jag inte förmår hålla den bort längre. Jag hoppas bara att den inte tar över mig totalt...

Inatt blir det inte mycket sömn men många  tårar för vår skull och för alla andra som kämpar med infertilitet och ofrivillig barnlöshet!

Likes

Comments

Infertilitet beror på många olika saker beroende på vem som drabbas men i mitt fall så är den främsta orsaken min PCOS... Åldern påverkar ju också men konstigt nog då har forskningen visat att kvinnor med pcos ofta blir mer fertil i högre ålder. Ofta beror det på att man har stor äggreserv pga att man inte ägglossat regelbundet som kvinnor utan pcos.
Och med forskning så menar jag forskning i andra länder för här i Sverige så är kvinnliga sjukdomar inte direkt första prioritet...
I Sverige så behandlas man främst med syntetiska hormoner som framkallar mensen och om man har tur ägglossningen. Men problemet är att många reagerar inte så bra på medicinerna och blir ofta överstimulerade vilket kan leda till en rad olika bekymmer, i mitt fall så triggade dom igång mitt blodtryck.

Men det finns lite olika sätt att hjälpa kroppen och främst hormonerna att reglera sig själva utan sprutor och starka mediciner. I ett tidigare inlägg delade jag en länk till en sida som heter Natural-fertility-info.com och jag önskar verkligen att ni som har problem med mensen, ägglossning, missfall eller andra fertilitets relaterade bekymmer tar en titt på deras information om i princip allt som har med fertilitet att göra!

http://natural-fertility-info.com

Att leva med infertilitet är väldigt ensamt och många lider i det tysta och skäms för sina svårigheter och för sina känslor. Många kämpar i åratal med besvikelse efter besvikelse, månad efter månad med obeskrivlig sorg och smärta och det blir tillslut ett sätt att leva...
Man blir nästan lite besatt av allt som har med fertilitet att göra och slukar all information om HUR man ska kunna få vetskap om ägglossning, ivf eller vad det nu kan vara som är aktuellt för just mig!
Man läser allt om VAD man måste förändra när det gäller livsstil, kost eller medicinskt för att kanske få en liiite bättre chans att få det där plusset på stickan...
Varje månad så försöker man pricka in ägglossningen och gör ALLT för att det ska fungera, att just denna månad är månaden då man lyckas, månaden då ägget möter spermien och sedan fäster...
Man väntar och hoppas, håller sig varm och försöker bara tänka positiva tankar, mediterar och följer alla rekommendationer man kan om hur man ska äta, dricka eller vara för att bli gravid!
Varje dag hoppas man att mensen inte ska komma... och varje gång den kommer blir man lika förtvivlad 💔

Ungefär när mensen är över så börjar man om hela processen igen...Man tänker att den här månaden är den månaden det ska ske!

Och varje gång som välmenande människor i ens omgivning ger rådet om att "slappna av", eller "Sluta försöka så ska du se att det lyckas" så vill man bara be dom dra...
men det gör man inte såklart😔

Infertilitet är inget man kan bota genom att enbart slappna av, det är inget som man bara kan skaka av sig tyvärr... Det är lite som att be någon som har brutit benet att fortsätta gå och hoppas det läker.
Visst spelar den mentala biten en stor roll men tyvärr är den inte på långa vägar den största delen i det infertilitet pusslet!
Alla bitarna måste finnas på bordet för att man ska kunna bygga ihop pusslet och få se hela bilden.

Vi har hittat nästan alla våra pusselbitar som behövs till vårat pussel men kämpar fortfarande med att få dom att passa ihop... Varje månad måste sambon och jag lägga våra pusselbitar på bordet, och för varje månad som går lyckas vi passa ihop fler och fler bitar...

Vi längtar så otroligt mycket efter att få se hela bilden på vårat pussel!

Likes

Comments