Depression, Ångest

Först vill jag börja detta inlägg med en ursäkt, förlåt för att jag inte har skrivit något på den senaste månaden. Jag har inte haft tid, lust eller mående för att klara av att dela något så personligt på internet. Jag har varit för fokuserad på att få sommarlov, jobbat och ha tid för mig själv. För det är det jag har behövt ett tag.


Men aja nog med det. För några av er så har ni sommarlov, precis som jag. Andra jobbar eller har semester. Så det jag ville skriva är att, okej döm mig inte nu men jag HATAR sommarlov. Jag är en person som måste ha något att göra för att inte må så himla dåligt hela tiden, jag måste ha ett fast schema med rutiner som jag kan följa. Men det är mycket svårare att ha det nu när det är sommarlov.

Ni får ursäkta mig för det här men jag kan inte skriva klart detta inlägg, jag fick en riktigt hårt slag av ångest och måste ta hand om det först.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Måbra, Tips

Nu har jag sommarlov, vilket inte alla har. Jag är inte så jätte förtjust i sommarlovet så det är då jag har en tendens att må sämst. Men jag och mina föräldrar kom på en idé där jag skulle ha en burk, papperslappar och en penna. Jag skulle skriva ned saker man skulle kunna göra, till exempel baka, gå och köpa glass eller åka in till stan och köpa en tröja, bara för att jag skulle lämna huset och ha något annat att göra under dagarna som går. Jag kommer att vara ensam hemma i några fler dagar vilket betyder att det alltid finns en risk att något händer. En större risk...

Men då är det bara att jag tar upp någon lapp eller två ur burken och gör dem. Ville bara dela med mig av denna idé så att ni också kan ta er igenom sommaren. - E

Likes

Comments

Depression

Så nu sitter jag här, gråtandes och försöker desperat att få det att vara så tyst som möjligt för att ingen ska höra. Jag vet att om jag skulle berätta anledningen så skulle de inte förstå varför jag är ledsen över det. Idag har varit en allmänt dålig dag. Jag ville inte gå upp, klarade inte av att äta lunch och har spenderat hela dagen med sätt för att kunna distrahera mig själv. Så att jag bara för en liten stund, om så en minut skulle få ing känslor alls. Jag orkar inte med dem.

När jag sedan har kommit hem efter att ha kämpat mig igenom en grillkväll där jag var osynlig så får jag nu reda på att det lägret som jag skulle på i helgen inte kommer att vara något kul. De människorna jag hade tänkt gå dit med har ångrat sig och kommer lämna mig ensam. Jag klarar inte av att vara ensam med nya människor, jag får panik då. Men jag ska fan gå på det där lägret för jag har betalat för det och jag kommer inte att slösa bort mina pengar på något och sedan få skit för att jag inte går dit. Jag ska fan spendera hela helger med att titta in i olika väggar för att försöka distrahera mig från alla de människor som är där. Jag har skrivit till dem och allt de har svarat med är ett litet hjärta. Som om ett litet jävla hjärta ska få mig att må bättre.

Och nu kommer anledningen som ni alla nog kommer att skratta åt. Jag tappade mitt lim på golvet och jag orkar inte plocka upp det. Vet inte hur jag ska klara av dessa få dagar kvar till sommarlovet. Jag orkar inte ta mig till skolan, men jag måste. Jag har inget att göra så förstår inte varför jag inte får stanna hemma. Och ni som kanske tänker att jag bara kan skolka. Problemet är att jag får panik bara jag kommer en minut sent. Jag skulle inte kunna tänka mig hela dagar som försvinner genom att jag skolkar och har panik hela dagarna. Så jag vet inte vad det är jag ska göra. Kan inte förklara för mina föräldrar varför jag inte orkar till skolan. De kommer alltid med "Jag är också trött och vill inte till jobbet" eller "Det kan väll inte vara så jobbigt?". Och det ska jag nu säga dig, det är skillnad på att vara trött och vara deprimerad. Och jo, det är jobbigt att ta mig till skolan. Jag måste sminka mig för att kunna känna mig lite bekväm och sedan ska jag åka buss med en massor av människor som kollar på mig. I skolan ska jag sedan ha min mask på och låtsas som att allt är bra, även fast det känns som att hela världen rasar ihop.

Jag orkar inte ta mig till skolan, hur mycket ni än tjatar. - E

Likes

Comments

Depression, Ångest

Det spelar ingen roll hur länge man har försökt att sluta, chansen finns alltid där. Att du ska falla tillbaka i gamla vanor, eller skapa nya liknande. Jag har som många andra fått kämpa med självskadebeteende. Det är jobbigt när man försöker sluta med det. Och det är därför jag bestämde mig för att skriva om detta viktiga ämne. Det är normalt att få ett återfall. Det är inte dig det är fel på, det är din kropps mekanism för att kunna hantera alla dina känslor. Precis som vi äter mat när vi är hungriga så finns det folk som skadar sig själva när de mår dåligt. Det är bara något man har tagit till sig. Man måste lära sig nya metoder för att kunna ta hand om alla känslor.

I början kan det vara väldigt svårt att försöka sluta, man känner sig tom och som om man inte har någon kontroll över sina känslor. Det var som att man var sin självskapad, inte som om den var en del av dig. Därför känns det kanske som om en stor del av dig är borttagen. Du blev liksom lugnare att skada dig själv, även fast det kanske blev dåligt igen efter ett tag. Men om du har varit ren i 1 dag, 1 vecka, 1 månad eller 1 år så finns chansen till att du gör det igen. Så idag tänkte jag att jag skulle prata om hur du ska ta dig igenom ett återfall.


1. Du hamnar inte på ruta ett igen bara för att du föll tillbaka! Det är bara att fortsätta från där man slutade, du behöver inte börja om från början igen.

2. Tänk på allt du kan göra när du har varit ren i 1 år, hur du ska fira, vad du ska göra och hur stolt du kommer att vara över dig själv. 

3. Prata med någon, en vuxen, Bris, en kompis, någon du litar på. Om det inte finns någon som du kan prata med så kan du skriva ned det. Skriv ned allt du känner och försök att bara fokusera på det du skriver eller säger till någon. 

4. Försök att ta det lugnt, bryt inte ihop för att du gjorde det, var stolt över hur länge du klarade dig utan det, nästa gång blir det säkert ett längre tag. 


Hoppas att ni fann detta lite bättre och att ni kan läsa det när ni känner igen er. -E

Likes

Comments

Depression, Ångest

Att ha en riktigt jävla piss dag. Ja, du vet säkert hur det är att bara kunna sitta och tänka på de tankar som gör att du mår sämre än vad du redan gör. Du vet säkert hur det är att bara orka ligga i sängen och bara tanken på att behöva lämna den får dig att känna hur din hjärna och kropp säger emot. Speciellt när man har en förälder som kommer in till en var tredje minut för att försöka få en att gå upp, det går liksom inte. Man kan inte lämna sängen eftersom att det är den enda platsen som man kan vara precis som man vill. Det finns ingen där som kan döma en, eller på något sätt säga något som kan sänka en ännu längre ned i det svarta hålet som man desperat försöker ta sig upp ur. Det gör inte saken bättre att man har någon som kommer in och gnäller på en när allt man vill göra är att sjunka genom jorden och försvinna. Men tillslut måste man ändå gå upp för att sedan kolla sig i spegeln och se sitt ansikte som man så många gånger, precis som idag, hatar. Och då blir det bara värre, allt blir hela tiden värre än vad det var innan du lämnade sängen. "Kan jag vara hemma och vara sjuk idag?" Frågan som ofta cirkulerar i mitt huvud. Mitt svar för denna dag var ja, men jag visste att de skulle säga emot. "Du har match och träning idag, du måste gå på dem. Du får gå till skolan ändå" för vissa kan det låta som något helt vanligt man får höra, men för mig låter det som om jag är för svag för att kunna göra något, att jag är för dålig för att inte åka till skolan. Som om de bara gnäller på mig och vad jag känner. Det spelar ingen roll om jag vet att det inte menar de så, eller om det inte ens är ett liknande svar, det är det jag hör.

När man sedan går till skolan, illamåendes och med alla tankar på högvarv så är det just då som allt ska gå åt helvete. Man missar bussen, träffar på någon man inte vill träffa eller tvingas sitta bredvid en man som hela tiden rapar för sig själv. Hade det varit igår hade jag kanske inte reagerat på samma sätt, men nu var det idag när jag redan hade vaknat upp med alla tankar gåendes. Det går inte. Jag klarar det inte. Man kämpar sig igenom bussresorna med högsta volymen på, oroandes för att någon ska höra vad man lyssnar på, men samtidigt orkar man inte bry sig för att det får än att bli lite distraherad i alla fall. När man sedan ska kliva in genom dörren till skolan måste man ta ett djupt andetag, det är dags för dagen viktigaste tid. Det är daga att sätta på den glada masken, ingen ska få se att jag mår dåligt. Då kommer de att döma mig.

Så det är så jag, sittandes på den mest obekväma stolen sitter idag. Med tankarna gåendes och musiken på. Jag har tagit mig igenom en lektion, men har inte gjort något annat än att sitta och stirra på min dator. För det är det jag klarar av att göra idag. Min ångest blir bara sämre ju längre dagen går. Men jag får väll bara hålla mig fast vid den mask jag är så van att bära, allt för att jag ska klara mig igenom något som ska vara så enkelt som att gå till skolan. Vi får se hur det går med träningen direkt efter skolan, bussresorna och sedan matchen ikväll. Känner på mig att det inte kommer gå så bra.

xoxo - E

Likes

Comments

Tips

Så som ni kan läsa på titeln till detta blogginlägg så kommer detta inlägg att handla om 46 saker som du kan göra när du mår dåligt. Tänk på att alla dessa aktiviteter kanske inte är något som du kan tycka hjälpa, men det kommer nog finnas något för dig bland alla dessa tips. :)


1. Ta ett varmt och skönt skumbad, tänd levande ljus och lyssna på vacker och avslappnande musik.

2. Gå ut med vänner.

3. Gå på bio.

4. Gå ut på en promenad.

5. Ta en joggingrunda.

6. Lyssna på musik som gör dig glad.

7. Gå ut i solen.

8. Läs en tidning eller bok.

9. Planera framtiden.

10. Dansa.

11. Städa ditt rum, och/eller möblera om det.

12. Laga god mat, eller baka något gott.

13. Simma.

14. Rita eller klottra.

15. Pyssla.

16. Sporta. Gå på gym och styrketräna eller kör ett pass aerobics.

17. Gå på fest.

18. Prata med dina vänner.

19. Sjung.

20. Åk rullskridskor.

21. Spela ett instrument.

22. Ge någons en present, eller ge dig själv en present.

23. Köp/låna en film.

24. Titta på TV.

25. Planera en fest, gärna tillsammans med någon.

26. Shoppa kläder, eller fönstershoppa om du har lite pengar.

27. Klipp håret, färga det eller tona det.

28. Njut av en varm kopp te, kaffe eller choklad.

29. Gå på konsert.

30. Planera vad du ska göra.

31. Tillbringa lite tid med småbarn.

32. Ta en cykeltur.

33. Kolla på molnen och försök komma på vad de föreställer.

34. SMSa en vän som bor långt bort, eller som du inte träffat på länge.

35. Spara pengar till något roligt du vill göra, exempel en resa eller att göra om ditt rum.

36. Skriv dagbok.

37. Spela TV-, eller dataspel.

38. Observera fåglar, träd, blommor eller något annat i naturen.

39. Engagera dig i något politiskt eller i en välgörenhet.

40. Överraska någon med ett besök eller gör någon en tjänst.

41. Fullfölj något som du blir stolt av att ah gjort.

42. Hör av dig till en släkting som du inte har pratat med på länge.

43. Gå en kurs i exempel dans, musik, keramik eller språk.

44. Skriv en berättelse eller dikt.

45. Sminka dig eller måla naglarna.

46. Fotografera ett vackert motiv.


Referens: DBT färdighetsträning, 2011, STHM landsting.

Likes

Comments

Måbra

Så hej hej igen.

I dagens inlägg kommer ni att få fortsättningen på hur det är att börja med antidepressiva. Det jag vill att ni ska tänka på när ni läser dagens inlägg är att jag inte är en doktor. Jag jobbar inte med mediciner och är inte den bästa på att förklara vad som händer i kroppen när man tar dem. Men jag tänkte att jag skulle förklara hur det fungerar på det sättet som min doktor förklarade det för mig. Jag tar Setralin Bluefish och just nu fungerar det bra för mig. Vi får se hur det går i framtiden


"Sertalin ökar aktiviteten av signalsubstansen serotonin i hjärnan.

Signalsubstanser är ämnen som överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Serotonin är en av de signalsubstanser som har samband med stämningsläget. När man är deprimerad kan hjärnans serotoninsystem vara i olag. Läkemedel som ökar aktiviteten av signalsubstansen serotonin i hjärnan kan göra så att stämningsläget blir normalt igen och även ha effekt mot olika typer av ångest.

Det kan ta upp till några veckor innan du börjar må bättre. Den fortsatta förbättringen sker sedan gradvis, och det kan ta två till tre månader innan du är återställd.

En del personer kan uppleva en försämring under den första tiden av behandlingen. Då är det viktigt att följa läkarens anvisningar och inte själv ändra dosen eller avbryta behandlingen." - 1177s hemsida Länk


När man är nedstämd så måste hjärnan jobba mycket hårt för att den ska få upp nivåerna i hjärnan. När man då börjar med antidepressiva så skickas det hjälp till hjärnan så att den inte ska behöva jobba lika hårt. När medlem först kommer till hjärnan sås kommer hjärnan fortfarande att jobba lika hårt som den gjorde i början, nu bara samtidigt som den får hjälp. Detta leder till att man får bieffekter. När man då ett tag senare höjer dosen och när ens kropp blir van med att få den dosen hjälp som den kommer få varje morgon så kommer hjärnan att börja jobba mindre.. När hjärnan väl jobbar ordentligt så är det för att fylla upp reservlagren. Om man då slutar med antidepressiva så kommer ditt humör sjunka väldigt låg om du bara slutar ta dem eftersom att din hjärna är van med att inte behöva jobba så mycket. När man då ska sluta så måste man göra det på samma sätt som man gör när man ska börja, man gör det långsamt. Man börjar först dosen långsamt och man minskar dosen långsamt när man ska sluta.


Hoppas att ni fann informationen som jag har gett er i detta inlägg och de två innan. Kanske ska du börja med antidepressiva eller så har du någon som nyss har börjat med dem, så nu kan du få lite information om ämnet.

xoxo - E

Likes

Comments

Random

Jag vet inte många saker, men jag vet en sak; jag är inte ensam.


Jag vet inte varför jag mår som jag gör. Jag vet inte varför jag inte orkar göra något längre. Jag vet inte varför jag alltid har ångest när jag måste göra något annat än att stanna i min säng. Jag vet inte varför jag inte vill gå till skolan. Jag vet inte varför jag stänger ute människor. Jag vet inte varför just jag måste må som jag gör.

Men även fast jag inte vet något av det här så betyder inte det att jag inte är värd något. Det betyder inte att alla som mår så här svarar samma svar som jag gör. Vissa vet, andra inte. Det är så det är i livet. Me jag vet inte så mycket.


xoxo - E

Likes

Comments

Måbra

Så idag kommer ni att få del 2 på inlägget om hur det är för mig att börja med antidepressiva. Så i detta inlägg kommer det att handla om hur jag känner över att ta de små tabletterna som nu har blivit min vardag.


Jag kan börja med att säga att jag till en början var lite rädd, men det har lagt sig lite nu. Jag är fortfarande rädd för att de inte ska fungera och att jag då ska ta massor av tabletter för att de sedan inte ska fungera. Det skulle ju kännas lite onödigt att jag skulle lägga ned tid på att komma ihåg att ta min medicin för att de sedan inte skulle fungera. Och inte bara med det så skulle det vara slöseri med medicin som man skulle ha kunnat ge till någon annan, utan även för att det skulle finnas människor som verkligen skulle behöva ha den bättre än vad jag behöver. Men det är ju klart, det är ju en bieffekt på dålig psykisk hälsa att man tycker att alla andra har det värre än vad man själv har.


Jag kan även enkelt säga att jag är ganska orolig för att folk ska tycka annorlunda om mig när de får reda på att jag tar dem. Även fast det inte riktigt är en så stor deal. Jag bryr mig inte så riktigt mycket om vad folk i min familj tycker eftersom att det bara är bra att de vet. Men det är ju såklart fortfarande lite jobbigt om de ska fråga om det eftersom att jag inte vill att de ska göra det. Det är ju inte så att jag inte direkt frågar om deras hjärtmedicin som de måste ta för att må bra, varför ska de då fråga om min medicin? Jag förstår inte varför de ska göra det till en så stor händelse, jag har liksom bara fått en till medicin som jag måste ta för att jag ska må bra. Det är ju liten skillnad när man ska prata om medicinen med vänner och folk på skolan, det är ju liksom inför dem som man måste ha den där muren. Man måste verka stark och som att man klarar av allt som de säger att man ska göra. Det är ju viktigt att ge dem den bästa versionen av sig själv. Jag säger inte att man måste vara det men det är så det ska vara för mig för att jag ska kunna klara av vardagen på bästa sätt. Så när folk frågar varför jag ibland tar medicin i skolan så svarar jag bara att jag glömde ta den till frukost. För som några av er vet så är det ganska enkelt att glömma att ta den på morgonen så då är det bra att man har några i väskan så att man inte går en dag utan att ta den.


Jag ska försöka att lägga upp nästa del så fort jag kan, men det är väldigt mycket just nu.

xoxo - E

Likes

Comments