06.10 steg jag upp i tron om att jag skulle få spela lite WOW. Men icke, updates som inte vill fungera..
Ska göra mig lite kaffe och en macka strax.

Idag känns det ganska okej än så länge. Men å andra sidan lever jag på att läkaren snart ska ringa. Jag var utmattad till max igår. Men ändå låg jag en timme innan jag kunde somna. Hatar det där, att inte kunna somna in. En gång fick jag hormontabletter av läkaren. Hon glömde visst säga att man inte skulle ta dom där varje dag. Hur kan man göra det?? Dom skulle hjälpa mig att inte få såna utbrott. Men det gjorde det bara värre... Det slutade med att jag sprang ut mitt i natten skit förbannad och en skallning av elementet senare när jag kom tillbaka.
Shit vad han har fått stå ut med mycket! Jag är intensiv. Lite för intensiv. Ibland undrar jag hur mycket en människa kan ta innan den ger upp. Det är en stress för mig, för jag vet att jag behöver lite hjälp. Jag är inte som alla andra. Det vet jag, jag försöker inte vara någon annan än mig själv. Och man känner sig ju bäst själv.
Morgon filosofi. Nu ska jag göra nytta.

Puss&Kram





Likes

Comments

Idag. Ja, vad ska man säga?
En liten sak kan trigga igång ett utbrott. Jag blir arg samtidigt som jag blir ledsen. Jag kan säga stört elaka saker. Speciellt till dom i min närhet. Vänner/sambo.
Min sambo får ta mest skit. Och det hatar jag. Hatar, hatar, hatar.

Livet är fan inte lätt och det är svårt att veta hur man ska bete sig. Jag är lite för högljudd. Lite för glad. Lite för överdrivet arg. Lite för ärlig. Det är jag. Alltid kmr någon annan och ska säga åt mig vad jag får göra och inte. Bitch,

Ja, idag då? Herre. Min. Gud.
Det börjar med att jag får för mig att min kompis är kär i min sambo. Det är hon inte. Skriver ett halv-bitchigt sms. Sen rullar det på. Får för mig att min sambo pratar med andra damer för att ses på ett intimt sätt. Det gör han inte. Flippar ur för att i min hjärna är det så. Jag är 100% säker på att det är så. Kollar min sambos mobil. Hittar väl inget. Får dåligt samvete och erkänner. Flippar ur och river mig i huvudet och ansiktet.
Under hela dagen har jag rusat ut ur lägenheten 2 gånger, hotat med självmord men det har slutat med att jag sitter på toan och skär mig istället. Det är så jag dämpat min ångest sedan jag var 14. Men jag har haft ångest ända sedan jag har mitt första minne. När utbrotten lugnat sig blir jag apatisk. Sitter bara och stirrar. En gång hittade min sambo mig i fosterställning i badkaret.
Idag har bestått av en känslodalbana. Ibland tar det bara minuter innan nästa känsla kommer. Jag är utmattad mentalt.

Jag är en jobbig jävel. En jävligt jobbig jävel. Min sambo är min hjälte. Undrar hur länge en människa kan stå ut med mig?





Puss&Kram




Likes

Comments

Jag heter egentligen inte Bianca. men det är jag på bild som sitter o skriver. (hahah så jävla mystiskt det lät)
Jag har Borderline.
Aha om mig då; jag är en jobbig jävel, helt enkelt. Är upp o ner i humör o sinne HELA TIDEN.
Eh jag är sjukt osäker, har självskadebeteende och är lite för ärlig jämt. Det märks kanske inte alltid att jag är osäker. Gömmer mig självfallet under den berömda masken.
Älskar att sjunga och dansa. LAGA MAT OXÅ SÅKLART!!! Har inget tålamod. Ofta arg. Älskar hundar och djur och natur. Lyssna på musik är daglig basis hos mig.

Annars hörs vi!

Likes

Comments