You only live once - make the best of it!

Det kvittar var man håller till. Har man häst så måste folk ha åsikter.

Igår hopptränade jag med Ante. Vi hade sjukt roligt och det går bättre och bättre hela tiden. Vi jobbar på. Han blir starkare och jag rider bättre. Vad mer kan man begära? Vi hade grymt roligt iaf. Det var rolig träning och vi får superbra hjälp. Nu blir det till att åka hem och träna lite mer styrka. Samma övning som jag började med i måndags faktiskt.

Men då till det mindre roliga. Glädjen ska naturligtvis dödas.
Ante är tydligen så kass enligt "expertpanelen". Expertpanelen förstår inte varför jag inte säljer Ante efter han är så dålig att han river. Expertpanelen varierar från plats till plats. Ofta är det personer som du inte känner så bra och som har diverse åsikter om saker de inte känner till någonting alls om.
Expertpanelen igår bestod av en ryttare vars häst är tittig som bara den och stannar. Jag gillar inte alls typen och skulle aldrig för mitt liv vilja ha den hästen expertpanelen satt på. Jag har haft en liknande - kommer aldrig att skaffa igen. MEN expertpanelen får rida vilken häst den vill. För mig kvittar det. Antagligen gillar hon sin häst och hon har nog roligt på sitt håll.

Jag har lärt mig genom åren att det kvittar vad man gör så snackar folk ändå. Jag bor på ett ställe där jag träffar typ 5 personer. Jag har hästarna i ett stall där jag helst rider när ingen annan är där. Helt enkelt för att det kommer så mycket skit ur andra människors käftar. Sedan gillar jag att träna mina hästar på mitt sätt och vad och hur jag gör det är helt och hållet min ensak. Jag stör liksom ingen någonstans. Jag kör bara mitt eget race.

Jag hade en gång den där hästen som liknar expertpanelens och var på kurs. Det här var ingen lätt häst. Stannade han inte före så stannade han efter hindret - ofta så man ramlade av. När jag ramlade av för fjärde gången denna dag så började jag gråta. Det var inte roligt längre. Tränare sa åt oss att ställa upp på led för genomgång. Jag stod där halvsnörlandes när han berättade sin historia om att vissa personer har råd att köpa dyra häst som är lätta eller om det inte fungerar har de råd att byta. Vi andra får helt enkelt lära oss rida bättre. Jag är kvar på det sista fortfarande.

Jag gillar Ante Vi har roligt 7 dagar per vecka. Jag har ingen målsättning att nå OS. Min målsättning är att ha roligt och utbilda hästen för att bli bättre. I dressyr och hoppning. Måste jag byta? Kan jag inte göra det bästa av det jag har? I slutändan kommer jag att bli en bättre ryttare än om jag byter häst bara för att det ska se bättre ut i någon annans ögon.

Till saken hör att Ante nu igår rev bla för att jag lade in 6 galoppsprång där det skulle vara lite tillbaka på 5. Han var snäll som bara hoppade. Gör det hästen eller ryttaren dålig? Eller spelar det egentligen någon roll?

Nä, usch vad less jag blir. Nu har jag lust att säga rakt ut nästa gång jag ser människan att hon ju tyckte att min häst var kass, fast till någon annan. Det brukar kunna hjälpa att man säger det högt så att andra hör. Säger hon att det inte stämmer så kan jag alltid fråga om hon då påstår att personen som sa det till mig ljuger. Det måste vara det ena eller det andra.

Ett annat alternativ är att konstatera att folk helt saknar självinsikt. De har fortfarande mer fokus på vad andra gör och så länge de har det så kommer kommer de aldrig att komma någonstans. Detta gäller då alla som fokuserar mer på vad andra gör än vad de själv ska göra och deras egna mål. Ett av mina personliga mål är att strunta i vad andra säger och helt enkelt fortsätta ha fokus på mitt mål.

Jag kör på det. Idag hade jag två sköna uteritter i skritt. Jag kom på förra torsdagen när vi hade långtur att det inte är så tokigt för sitsen, så en tur med Hugo och en med Ante blev det idag. Hugo var supersnäll och Ante var en mupp, men vad gör det när man har den här utsikten från hästryggen?

Jag har på senare tid också hört att jag inte rider mina hästar så vill ni veta hur man tar så proffsiga wannabe ryttare-bilder från hästryggen utan att rida får ni fråga privat. ;-)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

You only live once - make the best of it!

Nu är inomhussäsongen igång igen och med det kommer tisdagarna när det är träningstävling på "klubben". Igår fick jag frågan om jag skulle stanna en vinter till och det ska jag ju. Han vill veta om jag hade möjlighet att komma och hjälpa till någon tisdagskväll. Naturligtvis kan jag göra det. Det är bra ur alla perspektiv sett. Ett jag träffar nya människor och det de ser är en glad och trevlig person som gärna hjälper till. Nu gillar jag faktiskt att hjälpa till på sådana här saker. Man ser en blandad kompott människor och alla har trevligt och hjälper varandra. Sedan är jag utböling och hur man än vänder och vrider på det så ligger man på minus. Dessutom är det så många svenskar i området att det är ett jäkla gissel redan.

Nu då till språkgrejen. Tydligen under sommaren har jag avancerat. Ni kanske kommer ihåg att någon tyckte att jag skulle jobba i restaurangen och jag frågade vad som serverades för det skulle ju kanske kunna bli lite knepigt då jag inte kunde ta emot beställningar särskilt bra. Den gången fick jag byta till att stå på banan och lyfta bommar. Nu ska jag tydligen vara jury. Vad innebär det? Ska jag vara domare? Prata i högtalare? På fullaste allvar - jag kan inte språket. Jag kan ju inte ens uttala namnet på några orter så att någon förstår. En brukar jag förklara " You know that place when you turn right instead of left in the first circulation.". Man kan ju ställa sig frågan - är det så här det är att vara "blatte" i Sverige.
Jag får väl ställa upp helt enkelt. Det får gå som det går. Jag har ändå 4,5 vecka på mig att träna på språket och det känns ju lite som att det räcker med några enstaka fraser för att lyckas. Nåväl, det är en träningstävling, men jag tror att ni liksom fattar själv grejen.

Frisk vågat hälften vunnet!
För att lyckas måste du våga misslyckas. 

Ja, och sedan en dag står man där och då är man liksom den där figuren på skämtbilden.

Likes

Comments

Det var så roligt att träna igår. Äntligen börjar saker lossna. Det har känts trögt innan och jag hade nästan givit upp tanken på att det skulle kunna gå bra igen. Nu känns det som att det finns hopp.

Ante var grymt rolig att rida. Han har liksom gått från att vara långsam och seg till att vara framåt. Förut tidigt i våras var jag tvungen att rida på ordentligt och det kändes långt i tre-kombinationer och så. Igår var det precis tvärtom. Han har verkligen ändrat sig och galopperar på bra framåt. Jag måste sitta och rida lugnt in i kombinationerna nu. Lätt att det skulle gå att bränna av på studs och ett där det ska vara ett och två galoppsprång. Roligt är det iaf.

En sak som har hjälpt otroligt mycket är att jag har ridit Hugo lite. Trots att jag bara rider honom korta stunder är det ett bra sätt att stämma av vad jag själv gör fel. När jag rättade de felen hos mig själv så känner jag när jag gör fel även på Ante. Hugo är ju både mindre, mer framåt från början och lättare att rida.

En sak jag upptäckte igår var att Ante gärna drar mig lite ur sadeln. Inte mycket, men precis så pass att jag inte orkar hålla emot. Jag har inte tänkt på det, men när jag nu märkte det så körde jag den gamla tekniken. Håll händerna i brösthöjd. Det är en grej som jag lärde mig på den gamla tiden. Jag lyckades ha tur och hinna lära mig några knep från några gamla militärer. Det här kommer från Dag "Dadde" Nätterqvist. Enkelt förklarat håller man händerna i brösthöjd. Hästen får gå högre med huvudet, och när du rider så får hästen lättare att sätta under sig och du blir starkare i sätet. Jag rider så lite och direkt när jag känner att han blir för stark höjer jag handen lite och jag kan bibehålla min sits samtidigt som jag kan ställa samma krav på hästen.

Jag tycker att det är ett snällt sätt att rida och betydligt bättre än att både betsla upp eller använda hjälptygel. När hästen sedan släpper och accepterar ens sits och hand så sänker man handen igen och fortsätter som man gjorde innan.

Jag kom på det här under uppvärmningen så bara det lilla jag hann köra innan hoppningen räckte för att jag skulle kunna sitta och rida an mot hindren utan att han drog iväg. Jag red passet med lätt buren hand..

Jag gillar verkligen de här träningarna och tränaren. Noggrannhet är A och O och det passar mig perfekt. Även om vi är många får man bra hjälp varje gång. 


Likes

Comments

Du tror att det inte finns något som kallas för superdieten. Du har fel! Det är klart att det finns en superdiet. Många gånger luras vi av att det ena är bättre än det andra, men vem har rätt och vem har fel?
Jag brukar alltid tänka: Vem tjänar pengar på det här?

Vi är alla olika, jobbar på olika sätt om dagarna och har olika förutsättningar för att kunna få till en superdiet. Jag tror att en superdiet är helt och hållet individuell. Problemet är att folk överlag har valt att inte lära sig. Vi läser en massa om allt möjligt, men att ta reda på riktig fakta om hur kroppen fungerar och vad den behöver. Det ligger liksom inte i mångas intresse. Och sedan klagar de på att de blir båda feta och sjuka.

Det första och enklaste sättet att påbörja din resa är att ta reda på hur mycket makronutrienter du behöver. För att göra det enkelt för dig. Makronutrienter är kolhydrater, protein och fett. Är du trött får du antagligen för lite av dessa. Det gäller att hitta sin egen balans. Jag brukar köra allt från 60-80 procent fett och sedan fördela det sista på resterande. Man får känna in vad som passar en bäst. Känner jag mig trött en dag och kollar vad jag har ätit ligger jag garanterat under 2500 kcal. Förutsättningen är ju att man äter ren och nyttig mat såklart. på http://kostbevakningen.se/ kan du lätt räkna ut dina makronutrienter. Gör det till en vana så kommer du snart att både känna dig piggare och gladare.

Vill du går ner i vikt är detta intressant

I
I
V

Min nya favorit är resistent stärkelse. Det finns mycket om det idag, men en intressant artikel som sammanfattar det bra är http://www.baaam.se/ga-ner-i-vikt-med-smarta-ris-knepet


Likes

Comments

Jag gillar att göra saker själv. Tex träna mina hästar. Sedan måste man inse när ens egen kunskap inte räcker till. Simon är lite av ett aber. Jag kan ju inte rida hästen själv. Han bockar så jag ramlar av och han har en jädrans teknik på det. Jag har suttit kvar på många "roderhästar" i mitt liv. Han är kollad hos veterinär, kiropraktor etc etc etc. En av alla dessahittade en muskel som han hade ont i och fixade det förra hösten. Hade det inte varit för att han kan få tokryck emellanåt även när det inte kommer till ridning så hade jag allvarligt funderat på om det var något fel. Det är precis samma beteende också.

Nu kan han få sina cp på gången tex. Jag vet inte hur många grimmor han har haft sönder för att han dampat på gången. Nåväl, till saken.

Jag gillar inte att lämna iväg hästar. Jag gillar att ha kontroll och se vad som händer och vad hästen är med om. Vad gör man om man inte klarar av att rida hästen hemma själv? Nu är hästen för svår för mig. Så många gånger jag önskar att jag hade haft honom från början. Det hade blivit så mycket enklare då. Men nu är det som det är. Det är lätt att göra ett misstag och gör man det i början sätter det sina spår.

Jag tänkte länge att jag skulle ta hjälp hemma i stallet med någon som kommer och rider, men det fungerar inte önskvärt så alternativet som är kvar är att köra iväg hästen. Ibland kan det vara bättre. Ingen blödig och känslig ägare som står och mesar bredvid. Hästar som medvetet slänger av ryttare är inte ofarliga, man får heller inte glömma att han sparkade förra ägaren i magen när han longerade.

På två-tre månader borde han ha hunnit bli så pass stabil att det går bra för mig att rida hästen själv, hoppas jag. Vad säger ni ska man chansa och köra iväg hästen?

Likes

Comments

You only live once - make the best of it!

Jag har funderat lite på planeringen för hästarna under hösten.

Det är hoppträningar varannan onsdag och jag tänkte att jag ska ta Ante och Hugo varannan gång. Mest för att få allt att gå framåt. Lite som en avstämning och att få lite nytt att träna på. Till en början får det bli så.

Sedan tänkte jag att jag tar Ante de veckor han inte går hoppträningen och är med på pay and jump tisdagar. Ni kanske minns att jag var med på några tidigare i våras. Jag känner att jag behöver få in att hoppa med publik och att gå in och hoppa en bana direkt utan att ha hoppat något på den innan. Mer träning för mig än för hästen. Han bryr sig varken om att titta på hinder eller publik. Värre är det för den lite stirriga ryttaren uppe på ryggen.

Simon kör jag själv 4 dagar med träning från backen och sedan ska jag försöka få till så att jag får hjälp att rida honom 2 dagar per vecka. En dag hoppning och en dag markarbete. Upplägget för egen del med honom tänkte jag som 2 dagar tömkörning, en dag longering och en dag cavaletti. Jag tror att det kommer att passa.

Vad gäller övriga träningen för Hugo och Ante blir efter vad som behöver tränas på från vecka till vecka. I början blir det som sagt bara träning en gång varannan vecka för grabbarna. Så snart jag har lagat bilen och fixat med hästtransport så är planen att Ante ska tränas en gång hos tränaren också, men det dröjer någon vecka innan jag har löst det.

Jag tror att det här upplägget kan passa alla. Det är själva grovplaneringen. Just nu går Ante ute i skogen mest och vi galopperar och travar på grusväg en hel del. Sedan kommer jag att ändra upplägget när det är dags.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Igår red jag Hugo och han är verkligen en klippa. Även om han är 4 och knappt riden skulle han nästan kunna vara en handikapphäst. Så snäll är han. Å andra sidan lägger jag ned rätt mycket tid på att träna hästarna redan från början. Jag tror att horsemanship är så mycket mer än att man köper en repgrimma och tränar hästen med en snurrande lina. Hästen ser allt. I varje sekund och minut så ifrågasätter en häst vem som är bästa ledaren. Den bästa ledaren är den som bäst kan avgöra vad som är fara eller inte.

Alltså är ekvationen enkel - är inte du den hästen anser är bäst på att avgöra vad som är farligt är du inte bästa ledaren.

Hur gör man då?

Man får helt enkelt lära sig att kontrollera sina känslor, att inte bli rädd själv. Har du nu lyckats bli ledare och blir rädd, ja, då talar du direkt om för hästen att fly är det bästa just här och nu. Du är fortfarande hästen ledare, men du tänker inte på det just då. Blir hästen rädd för en sten kan du enkelt säga högt, nej, det är bara en sten och den är helt ofarlig. Jag började så. Idag kvittar det.

Jag tar också ofta ut hästarna och låter dem bli rädd. Perfekt var när de byggde om ridhuset i närheten. Det tog bara två dagar så var varken Simon eller Hugo särskilt bekymrad över maskinerna som lyfta takbalkar och annat. Enkelt sätt för att bygga framtid.

Nåväl, att vara helt utan stall en dag känns ovärt. En sväng till stallet och prata lite med hästarna, sedan hem och jobba igen.

Nya mål i livet har jag satt och då är det bara att köra.


Om du inte har läst den här boken så rekommenderar jag den starkt. För mig var den ett uppvaknande och efter att ha läst den ser jag på kommunikation och träning med hästar på ett helt annat sätt. Den finns på svenska, men är lite svår att få tag på.

Här är länk till bokus . De har även fler böcker med Mark Rashid. Själv ska jag köpa mig en e-bok av honom.

Hugo för någon månad sedan. Han är lite fetare nu. 

Likes

Comments

You only live once - make the best of it!

Jag var på auktion häromkvällen och det var helt galna priser. Nog för att det verkligen är ett toppstall hästarna kommer från, men ändå.....den billigaste jag såg kostade ca 650 000:-.

Och den dyraste, ja, den kostade 4 800 000:-, eller rättare sagt 513 000€ inkl moms. På själva auktionen ropades den in för 400 000€ och bara det var ju galet. Då tillkommer moms och auktionsavgift på det. Den som ville kunde även få teckna en försäkring för 1,2procent att inköpspriset.

Det är här någonstans man inser att vi spelar olika ligor. För mig är det oansenligt mycket pengar och det känns faktiskt som fantasisummor. Jag måste ändå säga att det är helt klart värt att åka dit. Man är lite rädd när man sippar på sitt glas vin att man ska råka vinka till. Sannolikheten är rätt liten då jag satt på fattiglappsläktaren och hästarna ropades in bland VIP-borden. Fast det är klart, har man råd att ropa in hästar för miljoner på en auktion så är inte några stolar bland VIP-borden för 150€ st något att fundera över.

Hästen som såldes för så mycket pengar var en 6-årig valack efter Bustique(Indoctro-Grannus) - Coriano.


Den näst dyraste hästen som jag såg blev Hello Blue. En 5-årig valack efter Plot-Blue - Orlando(Heartbreaker). Han gick för 345 000€+avgifterna.

Alla hästarna hade verkligen toppstam rakt igenom och på mammans sida fanns det Grand Prix hästar till höger och vänster.

Jag tycker att man ska passa på att åka på en auktion även om man inte har plånbok att handla. Det är roligt att titta och uppleva. Dessutom kan man hitta många fina klasshästar på andra ställen och att få se dessa unga hästar som säkert någon av dem kommer att synas på tv en dag är roligt.
Totalt under kvällen såldes hästar för ca 4 000 000€. Dvs 40 000 000 SEK. Om det var med eller utan moms kan jag inte säga. Vi såg halva auktionen och åkte sedan hem.

De bilderna jag själv tog var på Hello Blue.


Likes

Comments

Idag blev det en sväng förbi ridsportbutiken i Tyskland. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit i en så stor hästbutik. Eller större har jag varit i, men de har inte haft så mycket saker.
Lätt att det kommer att bli shopping där i framtiden. Idag blev det bara en burk för hovolja och en mankam. Två saker jag saknat senaste dagarna.

Tillskott för häst.
Här fanns massor som man annars får köpa i specialbutik. Kul att hitta så mycket på samma ställe. Det fanns mycket naturligt också.

Täcken i 3-4 meter. Det fanns stort urval och jag nästan lite sugen på ett, fast jag helt saknar täckesnördsådra. Så fina man hittade bland hyllorna.

Benskydd och lindor i alla former och färger.

Schabrak i massor. Vid varje "ö" hängde även matchande huvor.

Nästa gång får jag fota kläderna, ridbyxorna, hjälmarna, skorna, westernavd osv......
Det var bara så mycket.

Likes

Comments

Det var riktigt länge sedan jag red mer än en häst per dag. Vilken skillnad det blir. Bara det lilla jag har ridit Hugo nu gör ju att jag rider Ante annorlunda. Fascinerande hur lite som kan göra så mycket.

Idag blev det lite lätt longering av Hugo innan vi gick in i ridhuset. Det gick bra. Han var snäll. Nu börjar han typ leva upp när man rider. Han är verkligen lätt att rida. Ante är betydligt tyngre att rida. Mer häst, fast han är rätt mycket större också. Skillnaden på Hugo mot sist var att han travade på bättre.

Ante tog jag ut på tur. Finns lite skog här där man kan galoppera runt lite så att det blir lite av konditionsträning. Nu var jag lite osäker på hur underlaget var så jag travade bara där. Sedan hittade jag en väg där jag kunde galoppera. Just nu handlar det lite om att få fram honom till skänkel. Bäst är helt klart att rida ut och rida rakt fram. Jag tyckte att det blev skillnad. Synd bara för alla dressyrryttare som värmde upp på ridbanan när vi kom flängandes på vägen, men de behövde väl miljötränas lite. Det var inte längre 5 dressyrhästar och det var 5 kameler som sprang runt.

Imorgon blir det nog samma vända för Ante, Simon ska jag se om jag kan longera över bommar och Hugo får ett ridpass. Jag har en ryttare till Simon och det fungerar superbra, men jag har avbokat förra veckan och sedan ska han komma nästa vecka igen och rida är det bestämt.

På kvällen bär det av till en ridshop i Tyskland.

Jag ska bli lite bättre på att uppdatera bloggen eftersom det är många som frågar efter det. Kommer ett spännande inlägg från en auktion jag var på snart också.

Likes

Comments

Jag gillar det nya samarbetet jag har. Häromdagen tittade jag på det som ligger ute till försäljning och tänkte att en grej borde göras om. Idag när jag var in på sidan ser jag att de som har hand om försäljningen till kund har gjort om exakt det jag tänkte. Vad ska man säga? Kan det bli bättre.

Som jag skrev häromdagen har jag nya samarbetspartners. Jag har jobbat på detta sedan tidigt i våras och efter den misslyckade beställningen gjorde jag slag i saken och gjorde om hela verksamheten. Nu känns det som att jag har hittat en bra balans i det jag ska göra.

Hösten kommer att bli en mjukstart och samtidigt som jag jobbar med ett antal mindre beställningar har jag redan påbörjat planeringen för vårkollektionen. För första gången kommer jag också att jobba lite annorlunda. Beställningarna kommer att bli bra mycket större och försäljningen kommer att se helt annorlunda ut. Jag tror att det nya sättet att jobba kommer att bli bra. Speciellt för mig själv.

Jag håller på att styra upp de sista samarbetena och jag vill ha dem på mitt sätt. Här gäller det bara att vara smart så att jag får även dem som jag vill. Har man jobbat mycket med hästar vet man ibland att det enda sättet att få det man vill är att vara smartare än den andra. Jag väntar in rätt tillfälle nu för att få till det.

Jag tror att det blir bra det här. Det är några få detaljer som ska fixas innan jag är färdig. För någon vecka sedan var jag på mässa och då hittade jag flera bra samarbetspartners, eller egentligen 2, Jag är glad att jag träffade båda nu och inte tidigare. Man lär sig på vägen och de nya kommer att passa perfekt. Jag kan erkänna att jag är lite nervös för den stora ordern som jag ska lägga inför våren, men frisk vågat hälften vunnet. Helt ärligt har jag aldrig sett så bra kvalitet och det de säljer är ett helt nytt koncept. Jag bara älskar det. Jag kan inte säga annat. Naturligtvis kommer jag inte att säga vad det är utan ni får helt enkelt se när det börjar trilla in för försäljning. Det enda jag har kvar hemma just nu är ridbyxor, men även de börjar sina och är nog slut innan veckan är slut.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår tog jag ett beslut. Det handlade helt och hållet om mig själv och hur jag värderar mig. Jag har haft mycket att tänka på den sista tiden. Det mesta har gått tungt och segt, men jag har fortfarande tagit många bra beslut. Beslut som kommer att göra mycket i mitt liv bättre längre fram. De flesta besluten har handlat om mitt arbete. Det har blivit mycket investeringar för framtiden. vad gäller både tid och pengar.

Till saken hör att många av sakerna har gått segt och sakta. Det har inte alls gått som jag har önskat och det har känts som att ett stort lock har suttit på för allt jag gjort.

Igår tog jag ett beslut om att sätta mig själv främst. Jag gjorde det aktivt för att jag vet att om jag inte ser till att jag mår bra kommer ingenting att fungera på något plan. Det var helt enkelt dags.

Och vad händer?

Idag har en del av all det jag har jobbat för de senaste veckor och det gjordes verkligen storartat. Jag mår bättre för jag vet att nu har jag min frihet att kunna komma tillbaka och känna mig som mig själv igen. I slutändan handlar allt mående om en själv och vad man tycker om sig själv.

Jag har en tendens till att ta emot en massa skit. Låta folk säga väldigt nedvärderande saker, vara allmänt "taskiga". På något sätt står jag bara och tar emot. Det här gäller inte en utan att jag tar det från en massa olika. Nåväl, det får vara slut med det. Jag vet att i slutändan kommer jag att välja de som är hjälpande och inte stjälpande.

Det var dagens kloka ord. Nu måste jag jobba ikapp lite för det har gått dåligt i veckan att jobba och jag har mått skit.

Likes

Comments

Jag har gjort många bra saker i livet och många väldigt dåliga. Det kan jag erkänna.

Efter det senaste "misslyckandet" tittande en person på mig och sa gör inte det här. Du mår ju dåligt av det. Mentalt klarar du inte av det. I princip sa han byt taktik och han sa det på ett sätt så att det blev så självklart för mig. Egentligen är det inget misslyckande. Det gick bara mindre bra. Nu har jag försökt lära mig att jobba på ett annat sätt. Jag har under några månader tagit bort ALLT det jag är mindre bra på och gör det jag är bra på. Det går så mycket lättare. Jag har bara svårt att släppa kontrollen. Och tro mig när jag säger att det är så många som är så dåliga på det jag var dålig på. Till och med så mycket sämre. Nu struntar vi i dem och tittar istället på det som har blivit bra.

Jag har en ny samarbetspartner. Jag gillar hans sätt att tänka. Han tänker lite som mig. Han vill tjäna pengar. Jag får ofta kritik för att jag säljer för billigt. Men säljer jag för billigt, eller har jag för liten omsättning för att kunna göra tillräckligt stor marginal?

Min dröm när jag började sälja hästsaker var att sälja saker som folk verkligen ville ha. Jag är extremt kräsen vad gäller kvalitet och handlar sällan själv. Jag köper alltid dyra märken, inte för att jag vill ha märket i sig utan för att jag vill ha kvalitet. För mig är ett par benskydd till hästen en brukssak. Den fyller en funktion alltså vill jag att de jag köper håller för ändamålet. En gång köpte jag nya i ett billigare märke och de gick sönder första gången jag använde dem. Sammanfattningsvis var de väldigt dyra jämfört med de som jag har använt kanske 1000 gånger nu och fortfarande håller. De dyrare kostade mindre än 100:- mer än de billigare. (Snåljåp som alltid handlar på rea)

Under några år hade jag rätt ont om pengar. Jag tragglade på med mitt och fixade liksom det löpande. Jag vill så gärna kanske ha det där pannbandet, men det fanns aldrig pengar. När sakerna var betalade var det bara så att det räckte till det nödvändigaste, inget "finare" och ingen lyx. Hästarna struntar i om det är lyx eller bara för bruk..

När jag började sälja hästsakerna var det personerna som var som mig jag ville sälja till. De som vill ha den där lilla extra lyxen, men inte har den stora plånboken. Det är fortfarande min tanke och det jag jobbar för. Jag vill dock inte tumma på kvaliteten och den är viktig för mig. Jag vill att andra ska få glädjas åt att få fina saker till sina hästar. Precis som jag en gång önskade.

Tänkte bara säga att jag är på hugget igen, men numer så säljer jag bara till dem jag känner eller de som själva vill handla av mig. För mig kommer det att räcka. Jag har så bra samarbetspartners idag att det gör inget om det inte är någon som handlar av mig direkt. Det är ju ändå inköpen jag är bäst på. så det är lika bra att jag gör det.

Vet ni förresten hur svårt det är att försöka sälja i ett land när man inte kan språket?
Det blir bara lite mer sport. Den här veckan har jag ändå skickat 2 paket till Sverige och 4 paket i Holland, + att jag har levererat ett jättepaket för att göra plats här hemma för det som är på väg.

Vad tycker ni om detta snyggo-träns?
Jag kunde liksom inte låta bli att beställa en par stycket.

Likes

Comments

Igår red jag Hugo. Det var första gången helt utan hjälp från början till slut. Precis när jag red var jag helt själv i stallet. Jag har ridit honom innan men då har jag fått hjälp i början. Nu gjorde jag allt från uppsittning till hela ridpasset. Det gick bra. Han är så snäll att han skulle kunna vara handikapphäst. Det var också en av anledningarna till att jag tog hjälp.

Jag har inga problem med att säga att jag är rädd. Jag är inte rädd för att ramla av. Jag är inte rädd för att hästen ska hitta på något. Det enda jag egentligen är rädd för är att jag har ingen aning om min kropp kommer att reagera över huvud taget. Om du någonsin får en sida av kroppen som inte alls fungerar som den ska kommer du att förstå.

Jag valde helt enkelt att ta hjälp för att hästen skulle få en bra början och inte ha en ryttare som funderar på om kroppen verkligen gör det den ska OM något skulle hända. Han är liksom stencool. Med precis allt. Världens lättaste häst typ.

Han gick bra igår. Han fattar snabbt och vill göra rätt. Allt man behöver göra är att berömma lite när han gör rätt så sitter det till nästa gång. Det blir ett nytt ridpass idag.

Simon reds också, men inte av mig. Han är alldeles för svår. Jag longerade, ryttaren kom, vi sadlade och gick in ridhuset. Jäklar i min gata. Det värsta han har gjort. I 5 varv bockade han som en galning och hur vi än försökte så var det inte normala galoppsprång - bytte varv och samma visa. Det är då ryttaren kommer och ska kliva upp helt plötsligt. Jag trodde att han skulle bocka iaf en gång, men nej, nej. Han fick där snällt - och fint. Det stör mig att jag har en så fin häst och inte kan rida den själv, men, men, hellre att den öht går att rida än att jag ska rida honom själv. Idag blir det longering av honom och fredag eller lördag ridning igen. Kul iaf att någon kan rida hästen och han gör det faktiskt riktigt bra.

Ante var med på träningen igår. Tränaren frågade vad jag hade gjort. Han rev ju typ inte en bom, inte som han gjort innan. Bara någon gång när jag klantade till det riktigt illa. Han var nog mer försiktig än han varit på mycket länge och rev varken om jag lade honom för nära eller för långt bort. Han hoppade inte heller rakt in i B-hindret i kombinationen utan hann upp med alla "tassar". Verkligen en klar förbättring. Tränaren frågade vad jag har gjort. Jag sa ingenting, men tänkte ju på att jag bara hade ridit en gång. Sedan sa jag också att han hade haft lite ont i ryggen och att jag hade fixat det under veckan och inte ridit så mycket.

Skönt att alla hästarna är fit for fight. Inte alla dagar man kan säga det.

Likes

Comments

Det hände något roligt häromdagen. Förra veckan upptäckte jag att Ante hade lite ont i ryggen. Inte vanligt ont i ryggen utan bara i musklerna närmast ryggraden. Jag har varit med om det på andra hästar och det brukar vanligtvis vara sekundärt. Jag har för vana att kolla "vanliga" ryggen dagligen och med ont betydde det att jag fick stå på andra sidan av hästen och faktiskt känna efter lite hårdare.

Allt började med att jag började fundera varför en häst som har rivit så få bommar i hela sitt liv att jag kunna räkna dem på en hand helt plötsligt är "oförsiktig". En häst väljer aldrig att riva. Tänk själv.
Skulle du välja att sparka ned en bom med smalbenet?
Inte?
Tror du att det gör mindre ont för en häst som känner en fluga på rumpan?

Nä, sagt och gjort gjorde jag en koll. När jag stretchade honom gjorde jag upptäckten att höger ben kan han inte riktigt sträcka fram och vänster ben inte bakåt. Konstaterar att något är snett så klart. Efter det kollade jag igenom resten av kroppen och upptäckte även det i ryggen. Vilket inte är så konstigt om hästen är så sned.

Jag rådfrågade en kompis som gav mig ett mycket användbart tips och just dessa dagar är jag mycket avundsjuk på alla norrländska vänner som har möjligheten att få hjälp av henne på plats.

Den största låsningen släppte på bara två dagar. Dag 2 när jag gjorde den enkla saken som alla kan göra så hjälpte Ante till och med till. Man märker verkligen att han gillar det. Jag har också masserat området längs med ryggraden med arnika.

Igår red jag lite igen och han var helt grym att rida. Lite vinglig bak i början, men jag vill också att han ska gå med egen balans och när han var uppvärmd så var vingligheten helt borta.

De dagar han har "vilat" har jag longerat och han har fått en helt annan rörelse i fram och jag har sett till att hela ryggmusklutaren varit aktiv. Longerat utan inspänning då. Under gårdagens ridpass låg han på lite för mycket, men jag lät honom jobba på rätt bra framåt och genom kroppen istället för att samla direkt. Det är bara bra om vi kan börja i änden med bra påskjut och sedan försöka jobba ihop samling från rätt ände.

Tänk vad lite som kan hjälpa. Det gäller bara att man är uppmärksam på hästen. Tänker efter vad det är för häst man har och vilka förutsättningar man ger den. Nu ska jag rida lite och se om det blir helt bra eller om jag får ta ut en kiropraktor eller liknande. Det mesta verkar ha lossnat, men ibland kan det behövas lite mer hjälp.

(Jag har hört skräckhistorier där ägare kommit med hästen till veterinären för att massören sagt att den varit stel i bogen när det sedan visat sig vara en senskada som den då gått med i flera månader - kontakta alltid veterinär om hästen inte är ok och du inte med säkerhet vet att det är något mindre. Det är ens skyldighet som hästägare och står i djurskyddslagen.)

Likes

Comments

Jag vet inte hur många gånger den senaste tiden jag har sagt att jag måste träna mer. Efter varje gång jag kommer från en av träningarna finns det något nytt att förbättra - självklart - jag vill ju bli bättre.

Vi tävlade i söndags och jag red katastrofalt dåligt - ni som känner mig kan ju säga att det var en bra runda med några missar. För mig var det katastrof. Det var inte perfekt och jag följde inte min plan.

Jag har mycket att ta igen. 7 år utan tävling och typ 5 år med halvfart på ridning gör att man tappar lite. Så här i efterhand kan jag ju säga att jag gjorde några missar på tävlingen, som man gör när man är orutinerad.

1. Varför tänkte jag att Ante har kort galopp när han har stor?
Jag hade kunnat skippa att rida på i 3 galoppsprång för att räcka fram, endast för att konstatera att jag fick sätta hästen på rumpan genom att tokdra i käften på de två sista. Det ar ju 5 lite hålla-tillbaka mellan de hindren. Ok, helt klart ryttarmiss.

2. Varför stod jag upp när jag vet att jag verkligen behöver sitta ner och rida mellan skänkel och hand?
Ok, jag vet att det var fel. Jag fick liksom panik för att det var "tävling". Svårt att lösa på annat sätt än att åka iväg mer och träna mer på att just tävla.

3. Varför följde jag inte min plan?
Jag borde ha kollat avståndet fram till kombinationen bättre och hur kunde jag missa en så enkel sak som oxer böjt spår fram till kombination med oxer-räcke. Det var inte kort i kombinationen, men de flesta missade anridningen på hindret innan och rev utsprånget i kombinationen. Olikt mig. Jag brukar ha koll, men som sagt.....var ett tag sedan jag tävlade. Man glömmer lätt sådana detaljer.

Jag kom från tävlingen och sa naturligtvis att det var katastrof. Det var katastrof. Man kan inte rida så dåligt. Jag behöver träna. Jag måste bli bättre. Det måste bli bättre. Allt kan bli bättre..

Jag har en plan där målet är klart. Samma plan som jag alltid har haft. Jag åker och tränar, tränar på det som behöver bli bättre hemma mellan träningarna. Det är lite som ett konstaterande av vad som inte är lika bra som resten just nu. Sedan tränar man ikapp på det som inte är lika bra tills det är på nästa nivå, sedan går man vidare med nästa sak.

Ibland tänker jag att jag är för ödmjuk, säger sällan att det är bra, men samtidigt. Vad är det som gör resultat i slutändan? Att säga att man måste träna med och bli bättre eller att man är bra. Om man säger att man är bra. Då slutar man utvecklas.

Jag gillar att ha välridna hästar som är välskolade. Jag lägger ned mest tid på markarbete. Förbättra allt där. Jag hoppar sällan mer än på träning eller tävling. Mina hästar är sällan skadade och de håller tills de är gamla.
Måste jag då ändra något för att jag får kritik för att hästen inte springer i form med huvudet bakom lod?
Många tror jag skulle behöva mer självkritik och ställa sig frågan. Vad kan jag göra bättre? Jag säger inte att det är katastrof för att det är katastrof, för då hade jag nog slutat rida. Jag säger att det är katastrof för att jag vet att det går att göra så mycket bättre och jag vet att jag har kapacitet att göra det bättre. Jag skulle nog aldrig i mitt liv vara nöjd med 4 fel på en tävling. En felfri ritt på en bana är precis det - en fel-fri ritt. Om du ställer upp i en tävling. Varför vill du inte vara fri från fel? Om du är med och tränar - vill du då inte bli bättre?

Jag tror att varje häst har något att lära en. Har man inte lärt sig något av varje häst har man missat något. Varje häst är unik = varje häst har något att lära dig. Hästen kan redan allt som vi önskar att den ska göra. Det handlar bara om att vi ska hitta ett sätt att kommunicera. Ett sätt där hästen gör det du önskar när du vill.

Hästar har olika förutsättningar för arbete. De har olika förutsättningar för det den ska göra. Alla hästar ser olika ut. En del har luftig galopp och en del har mer markbunden galopp. Båda kan göra byten, men de kommer naturligtvis aldrig att se likadana ut. Du måste börja i rätt ände. Mycket i ridningen handlar om balans. Hästen kommer inte att kunna göra byten oavsett galopp om inte ryttaren ger den rätt förutsättningar. Många börjar med en häst med en markbunden galopp, hästen med "bättre" gångarter brukar vara dyrare, och det är ofta en billigare häst man börjar med att köpa. Därför får den hästen med markbunden galopp sällan förutsättningar för samma utbildning och därför kanske den markbundna hästen aldrig lär sig, eller gör de lika bra som den hästen som fick en ryttare som kommit längre.. Jag pratar inte om slängbyten där man sparkar på hästen en gång och ser till att den byter för att man byter varv. Jag pratar om korrekta byten med bakbenen först. och i balans Jag har sällan sett ryttare som gör slängbyten sedan göra byten i serier på samma häst. Har du?

Nåväl, jag har nog funderat färdigt för dagen. Antes byten börjar vara fina, men det blev lite för lätt att göra byten så vi gör inte så många "bara för att" längre. Vi gjorde tre per långsida här för ett tag sedan, men det blev byten framför hinder och så(katastrof då enligt mig). Måste få helheten att sitta också.

Ante har varit väldigt duktig de senaste dagarna. Han har haft en superb form och verkligen gått från skänkel till hand och haft en bra balans, takt och form. Bara att jobba vidare.
Det känns äntligen som att vi är på väg framåt iaf.

Likes

Comments

Efter att en beställning är lagd blir det lite ångest. Har jag beställt rätt? Har tillverkaren förstått? Blir färgerna rätt? Är stenarna rätt? Får jag nu verkligen sakerna eller är det någon oseriös. Nu är iaf nästa beställning på gång. Jag tappade såklart sugen lite i våras, men nu är jag på gång igen. Fick ett smakprov på det som är på gång inom kort. Det här är bara från delarna med bling. En del av dem. För första gången någonsin har jag köpt minst bling och mer annat. Gäller ju att veta vad köparen vill ha.

Likes

Comments

Ja, vad ska man säga. Det gäller väl bara att åka hem och träna lite mer.

Han är snäll och bussig, men jag får verkligen inte in någon rytm i rundorna. Helt klart att det beror på att det var länge sedan jag var ut och hoppade. Nu hoppade jag 1m, men jag ska ta en 0,80m en gång. De har oftast inte 0,90m här. Jag vill bara att Ante ska vara nöjd och felfri en gång. Enda felet är att jag inte får in flytet och det känns som att det är det viktigaste först. Sedan kvittar höjden lite för oss båda.

Det var så roligt idag. Jag brukar "samla" lite genom att fånga upp med yttertygeln. Ante är lite känslig så om jag gör lite fel så byter han till fel galopp och allt blir pannkaka. Jag skulle förklara det här för en person som frågade hur det gick och berätta varför jag fick en rivning. Jag fick förklara för mig att man inte ska fundera så mycket över saker på banan utan bara rida, ungefär som man gör till någon som är ut första tävlingar. De har ju bara sett när jag har ridit Ante här och det har ju varit lite i perioder hur det har gått. Jag gjorde en snygg inflikning efter en liten stund att jag nog kunde rida en bana utan att göra för stora problem av småsaker. när vi pratade om annat strax efter. Jag sa lite snyggt att jag hade ridit både 1,30 och 1,40. Sedan var han tyst. Jag gjorde det såklart på ett fint sätt.

Nåväl. Hursomhelst blir det till att åka hem och träna. Jag måste försöka få till några fler starter också. Det är svårt när hästen är mer framåt och pigg på tävling än träning om man inte kommer ut och kan lära sig hantera det. Det är ändå 7-8 år sedan jag tävlade mer aktivt nu.

Hästen är bra och gör alltid sitt bästa. Jag är supernöjd med honom. Jag måste bara lyckas få till bra ridning på tävling.

Likes

Comments

Imorgon ska jag och Ante tävla. Det är någon form av klubbmästerskap och det hoppas allt från 50 cm till 120. Jag tror att de som rider den lägsta höjden egentligen tävlar dressyr, men om man ställer upp i båda grenarna kan man vinna "allt". Sedan kan man också bli klubbmästare i respektive gren. Ska jag ställa upp i dressyr behöver jag nog ta mig några lektioner i dressyrkonstensallaregler först.

Vi ska hopp en 1m och det känns lagom. Sannolikheten att vi ska vara felfria känns rätt stor. Ante har varit rätt taggad på sistone och har gått från att vara sjukt seg och långsam att rida till att vara rätt kvick, pigg och framåt.

Jag måste tänka på att ha rätt grundtempo till 1:an och att inte lägga honom för nära utan ge honom plats för att hoppa upp. Det går bättre och bättre, men det är som vanligt att det alltid finns något att förbättra. Imorgon kommer det nog att gå toppen.

Det blev lite lite ridning den här veckan då jag fick en infektion och inte alls kände mig särskilt pigg, men jag red lite idag och det kändes bra. Han blir lite fast i höger sida, men jag vet att det är jag som blir lite för stark där. Lätt och veta, men svårt att ändra något man har vant in sig vid. Det kommer.....

Det är här vi ska tävla imorgon, men bilden är sedan i våras. Det kommer nog att gå bra.

Ante är ju en superstjärna. Han ställer alltid upp och gör det man ber honom om. Han hittar liksom inte på andra saker utan han vill göra rätt och hoppa felfritt. Vad mer kan man begära av en häst?
Jag ska försöka få någon som kan filma.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Jag har helt enkelt valt att hålla mitt liv för mig själv, även om jag har många läsare när jag väl lägger ut ett inlägg.

Jag tror att jag har blivit filosofisk. Jag har haft tid för eftertanke och tänkte dela med mig av några saker som jag personligen tycker är intressant.

Ni undrar ju vad som har hänt så då kan jag bara säga att det är nya saker på gång in. Saker som jag hoppas ska vara fina. Det är hästsaker alltså. Det mesta har redan en köpare, även om det var en av det största beställningarna jag någonsin gjort.

Igår var jag på Spogamässan och träffade en tillverkare. Jag var inbjuden av flera, men valde att åka till en specifik. Han hade otroligt fina och väl genomtänkta saker till superkvalitet. Precis vad jag letar. Priserna var också väldigt bra. Jag poängterade bara noga att jag ville ha samma kvalitet som jag såg levererat hem vid beställning. Med mig har jag 2 samples. En sak som jag tror kommer att vara väldigt het inom kort. Av det jag har sett finns den bara att köpa väldigt dyrt idag.

Sedan har jag tränat en del med Ante. Han har blivit väldigt fin och vi har gjort lite fysioterpeut övningar för häst. Nu är han som en ny häst. Bra motor kan man lugnt konstatera och han är väldigt pigg och framåt..

Resten fungerar bra och jag längtar inte hem till Sverige.

En sak jag har funderat på mycket är vem man har lust att vara när man går och lägger sig på kvällen.
Är du nöjd med vad du har åstadkommit under dagen?
Om det du gjort kommer tillbaka, får du bra eller dåligt?
Jag vill gärna hålla det till att jag får tillbaka bra saker, så jag fortsätter behandla människor med den respekt jag själv vill bli behandlad med oavsett hur andra behandlat mig idag.

Likes

Comments