Hade mitt SIP-möte idag.
Det gick dåligt.
Blev jag förvånad?
Tveksamt.
Satt mest under mötet och funderade på självmord:
Fick reda på att jag måste vänta ytterligare några månader innan jag får svar från förvaltningsrätten.
INGEN sa att man måste vänta runt 6 månader.
Då hade jag aldrig överklagat.
Jag orkar inte.
Jag står inte ens ut nu.

Likes

Comments

I morgon ska vi ha SIP-möte.
Jag, mamma, pappa, min kurator, min psykolog, min läkare, min samordnare, en från min dagliga verksamhet och min biståndsbedömare.
Är så sjukt nervös.
Har ingen bra erfarenhet av tidigare SIP-möten.
Trots att jag har suttit och gråtit inför samtliga personer har ingenting förändrats.
Jag som sa att jag skulle vara död innan året var slut (2016).
Hade jag inte blivit tillsammans med min pojkvän i december så hade jag varit död.
Han är det som får mig att leva.
Dessutom har jag flyttat hem till mamma på obestämd tid.
Att ta hand om en sjuk pappa tog för mycket på mina krafter.
Men jag kan inte bo här för alltid.
Jag vet inte om jag klarar fler negativa besked.
Tabletterna och tåget lockar.
Snälla ge mig ett jävla boende! 😭
Ett LSS eller stödboende, I don't care.
Bara hjälp mig innan det är försent...









Likes

Comments

​Jag fick ett vredesutbrott idag. 
Har hållit så många känslor inombords.
Idag rann bägaren över. 
Jag kastade saker och skrek. 
Det är för jobbigt med ALLT. 


Sen tror alla att jag mår mycket bättre.
Men sanningen är att jag mår skit. 
Är ständigt orolig för att min pojkvän ska lämna mig pga min psykiska ohälsa. 
Är orolig för att min pappa ska dö av en tredje stroke. 
Är orolig för att berätta hur jag mår för öppenvården då jag oftast hamnar på LPT pga det. ​
Känner mig hjälplös som inte kan ta emot DBT eller PE så hade mitt avslutande psykologsamtal i veckan. 
Känner press för att kommunen tycker att jag ska försöka jobba 15-20% på ett ''riktigt'' jobb. 
Dock tycker både min läkare och FK att jag inte är kapabel till arbetsmarknaden eftersom jag lider av en psykisk störning. 
Det får mig att känna mig misslyckad. 

ALLA i min familj/släkt jobbat eller har pluggat på universitet. 
Vad gör jag?
Jo, jag går på en daglig verksamhet. 
Inte ens det fungerar. 
Funderar på att ta en paus från min DV då jag känner att det blir för mycket. 
Vi har liksom späckat mitt schema. 
Jag är dessutom den enda som skadar sig eller har legat på sluten psyk. 
Vad är felet på mig??? :( 

Snart 1 månad sedan senaste sjukhusvistelsen. Rekoooord. 












Likes

Comments

Är så jävla triggad just nu. 
Ser ingen mening med att fortsätta kämpa om det ska vara såhär.
Jag lever enbart för min kille. 
Som jag dessutom skulle ha åkt till igår men blev matförgiftad i torsdags. 
Kul... 
Min öppenvård har även stenkoll på mig. 
Minsta lilla grej och det blir vårdintyg direkt. 
:( 
Har inte råd att vara inlagd... 

Likes

Comments

Jag tillhör två avdelningar.
En när jag kan ''hantera'' mitt mående och en när psykiatrin måste ta ansvar.
På avdelningen där jag kan ''hantera'' så jobbar det en överläkare som jag aldrig kommer överens med.
När jag var där senast i november (tror jag) efter att jag hade försökt ta mitt liv så fick jag ändå dagen därpå åka till min öppenvård ENSAM för jourläkaren (jag vårdades under HSL=frivilligt).
Dagen efter ifrågasatte jag det hela med ordinarie läkaren.
Hen svarade helt kallt ''på den här avdelningen jobbar vi med att utsätta oss för jobbiga situationer''...
Fy fan, vad arg jag blev.
Så jag skulle liksom åka till min öppenvård som låg nära där jag hade försökt ta mitt liv?
Kände mig så kränkt.
Och inte tagen på allvar, för någon vecka senare stod jag på samma plats med samma tankar, dock hamnade jag på den andra avdelningen där jag inte ens fick lämna avdelningen med personal.
Ska aldrig mer tillbaka till den där första avdelningen.
Läkaren där har behandlat mig som skit, lika iskallt varje gång.
Som plåster på såren skrev jag ''nej'' på om jag skulle rekommendera avdelningen till andra i enkäten man får fylla i när man skrivs ut.
No more avdelning **!

#psynligt #borderline #värdelöst




Likes

Comments

Hatar mitt mående.
Det går från att vara jättebra till jättedåligt.
Berättade i onsdags för min KP att jag ville ta mitt liv.
Självklart pratade hon med min läkare som skrev vårdintyg.
Blev körd till akuten där de höll kvar mig.
Jag satt och dunkade huvudet mot väggen och försökte strypa mig själv.
Skulle ha extravak men det sket avdelningen i.
Igår bestämde överläkaren på avdelningen att jag skulle vårdas enligt hsl.
Ska ev få åka hem på måndag.
Skönt att slippa LPT iallafall 👍🏼

Likes

Comments

​I Alex.
Han är min framtid.
Min blivande sambo. 
Min blivande make. 
Älskar honom månen och tillbaka.​
❤️

Likes

Comments

Förlåt, för att jag aldrig uppdaterar.
Är utskriven.

Mådde så himla dåligt sist jag bloggade.
Jag hade sagt till min psykolog att jag hade impulser men jag fick gå ensam därifrån.
I ren panik ringde jag en vän.
Vännen hotade med att ringa polisen osv.
Jag la på.
Hittade ett ställe där jag kunde försöka ta livet av mig.
Mitt i allt ropade polisen på mig och drog bort mig från platsen.
Blev fasthållen tills en polisbil hämtade mig och satte LPT och körde mig till psykakuten.
Där satt jag och skakade.
När jag fått träffa läkarna och insett att de skulle lägga in mig så fick jag panik.
Jag ville tillbaka till platsen igen.
Jag drog upp skosnörerna.
Jag sprang ut i korridoren och bara dunkade huvudet mot dörren till utgången.
Tre från personalen drog med mig till mitt rum.
Sen satt det en personal hos mig och jag fick massa mediciner.
Trots alla lugnande la sig inte paniken.
Jag skrek och grät och rusade ut i korridoren igen.
Blev dragen tillbaka igen.
Sen kom läkaren in igen och sa: "vi kommer skriva ett vårdintyg på dig, trots att det inte är det rätta för dig men vi har inget val".
Satte mig på golvet och dunkade huvudet mot väggen.
Började gråta hysteriskt.
Jag ville inte bli inlagd, jag ville ju dö.
Sen kom personalen från avdelningen jag brukade vara på och hämtade mig.
Ville rymma i kulvertarna men hittade inte så det kändes meningslöst.
Fick höra att jag inte samarbetade med personalen.
Läkaren höll kvar vårdintyget eftersom hon visste att jag hade planer på att ta mitt liv.
Jag minns knappt någonting då jag fick så mycket lugnande...

#hatapsyk #tvångsvård #psynligt #borderline

Likes

Comments

Jag. Orkar. Inte. Mer.

Likes

Comments

Är inlagd ännu en gång.
Försökte ta livet av mig i onsdags.
Polisen stoppade mig.
Fan.
De tvingade mig till psykakuten där läkarna valde att skriva vårdintyg.
Så nu har jag tvångsvård och 0 utgång.
Usch, jag mår så katastrofalt.
Tänker bara på döden.
Orkar seriöst inte lida mer.
😔😔

Likes

Comments