Många vet kanske inte om det.
Men jag har också varit elak mot en person.
Det var en tjej som jag inte gillade och störde mig på.
​​Jag tryckte ner henne gång på gång.
Fick henne att hata sig själv, skolka och skada sig själv.
När hon såg sig i spegeln kallade jag henne för ''monster'' eller ''äckel''.
Det gick så långt att jag skadade henne.
Jag slog henne så hon kom hem med massa blåmärken och andra märken.
Men jag kände mest att hon förtjänade det.
För hon var ju konstig och ett missfoster. 
Jag hatade henne från hela djupet av mitt hjärta.
Det blev som en vana, att vara elak och mobba den där tjejen.
Trycka ner henne fick mig att må bättre på något sätt.
Hon var inte värd något.
Dock ville jag sluta när jag fick reda på att hon överlevt självmordsförsök gång på gång.
Hon kommer nog alltid hata sig själv och det är tyvärr mitt fel.
Jag har förstört henne. ​

Jag är en mobbare.
Den jag mobbade var, mig själv.   shit!








https://open.spotify.com/track/4QVOTT9CM2ftSLwnYGNDjd








Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag fick återfall idag. 

Det gick inte att stå emot längre. 

Så äckligt jävla värdelös. 

Tur att hösten är här så man slipper visa alla. 

Hatar mig och ångesten, rösterna skriker att jag ska skada mig mer. 

Fuck it. 


Likes

Comments

Jag mår fruktansvärt. 
Så många motgångar nu: min läkare och min psykolog slutar om två veckor. 
Känns så jäkla jobbigt. 
Min läkare kunde se att jag har mer problem psykiatriskt än neuropsykiatriskt. 
Hon som har sett mina behov och varit en trygghet, henne ska de ta bort.
Och min psykolog som jag dock inte träffar längre, pga att jag mår sämre, men som jag hade påbörjat en traumabehandling med och lärt känna, henne ska de också plocka bort. 
Min KP på min dagliga verksamhet har bytt enhet. 
Personer som har försökt förstå mig och hjälpa mig, de ska tas bort. 
Till råga på allt så är min mamma sjuk (vill inte skriva på vilket sätt). 
Nu måste jag ta hand om sjuka föräldrar (min pappa är sjuk sen en lång tid tillbaka) samt släppa in tre nya personer i mitt liv. 
Jag har försökt söka vård akt men blivit hemskickad, trots att de i min journal skriver att de ska lägga in mig. 
Ingenting känns kul längre, allt tar emot. 
Jag ser liksom inget hopp längre, kommer säkert bli nekad b-hem. 
För jag tror inte längre på när folk säger ''vi ska hjälpa dig'' eller ''du kommer att må bättre''. 
Hatar att jag ska må såhär när jag ändå hade saker att se fram emot: Paris med pojkvännen, få se Gorillaz live med honom. 
Jag vet inte längre hur länge jag kommer orka med kriget som pågår inuti mig. 
Min tillfälliga kontakt som jag hade på öppenvården medan min samtalskontakt var på semester, sa åt mig att jag måste sluta tänka så negativt. 
Men hur ska jag kunna göra det när allt det här sker? 
Ska jag skratta när jag kommer se min mamma bli sämre och sämre, eller när min pappa kanske får en ytterligare stroke. 
Jag kan aldrig slappna av, pga katastroftankar. 
Aja, snart ska jag på fotbollsträning och på tisdag ska vi få spela på Stadion. 
Men det jag vill göra helst nu är att lägga mig under täcket och bara pausa livet. 



















Likes

Comments

​Jag fattar inte hur dåligt man ska behöva må för att bli tagen på allvar i detta land?
Började med att jag och mamma åkte in till akuten, för att några timmar senare få åka hem.
På torsdagen larmade en kompis, de ville köra in mig men jag hade tagit mina sömntabletter. 
Igår när jag var på öppenvården sa jag till min samtalskontakt att jag har planerat, förberett och satt datum. 
Hon ba: men du mår ju bättre och har massa framtidsplaner!
Jag: skit i, hälsa kommunen på SIP-mötet att de får betala min begravning, för det är det minsta de kan göra. 
Sen tog jag mina grejer och gick, hon sa: sluta Lydia...
Idag kom ambulans till dagliga verksamheten tack vare mig. 
De visste inte varför de skulle hämta mig osv och vart vi skulle. 
Satt på psykakuten någon timme för att sedan bli utsläppt pga självskadebeteende och de ansåg att jag inte mådde tillräckligt dåligt. Trots att jag sagt som det var. 
Mina röster blir bara starkare och starkare. 
Jag sa att jag inte kommer vara vid liv tills måndag, men ändå släppte de ut mig. 
Min pojkvän är skitarg och min DV är jätteoroliga. 

Jag ställer bara till det. :( 





Likes

Comments

Med att ta ditt liv.'' sa en på mobila teamet. 
Well, I tried. 
Jag försökte ta mitt liv på slutenvården. 
Var nästan medvetslös. 
Sen blev jag utsparkad. 
De skrev ut mig med massa mediciner. 
:)))) 
Just nu försöker jag stå emot suget på att ta alla tabletter. 
Lever enbart för min pojkvän och vänner. 

Min käre handläggare skulle hälsa på mig på min Dv men det har inte gjort. 
Han har sagt det tre gånger nu. 
Fick inte ens tag i honom när jag inte hade någonstans att ta vägen. 
Bra där... 
Socjouren kunde inte hjälpa mig heller pga en sak som var daterad 2013(?!). 
Men jag är van att bli sviken av myndigheter. 

Nu ska jag sova. 

Likes

Comments

Sitter på den andra avdelningen med skyhög ångest.
Försöker stå ut allt med att lyssna på Silvana Imam.
Haft läkarsamtal där jag inte fick utgångar men däremot pratade en sjuksyster om utskrivning nästa vecka.
Hon skulle ringa min mamma för att diskutera min utskrivning.
Just nu vill jag bara skada mig själv.

Likes

Comments

Ligger i en sjukhussäng med sjukhuskläder där det står "tillhör landstinget".
Vad jag gör här?
Jo, jag har legat inne sen lördags/söndags eftersom jag är självmordsbenägen och vill skada mig själv.
Såklart har läkarna satt tvångsvård och ingen utgång.
Får inte ens gå ut med personal.
Har kastat muggar i ren desperation för att skada mig själv.
Personalen blev sur och läkaren vill inte ens diskutera att skriva av lpt.
Ska flytta till den där avdelningen som jag har bloggat om tidigare.
Uh, jag vill inte dit. :(((
Enda positiva är väl att överläkaren där skriver av tvångsvården så jag får åka till Göteborg i morgon.
Hoppas jag på iallafall.

Likes

Comments

Förlåt för att jag aldrig bloggar.

Allting har varit kaos.

Det började med att jag skadade mig själv.

I onsdags var jag, pappa och hans tjej ute och åt.

När vi kom hem kom min ångest den var så brutal att en vän ringde polisen. Fick prata i en halvtimme med en polis och pappa sa att de inte behövde komma att han hade koll på läget. Yeah, right...några minuter senare försökte jag ta mitt liv så polis och ambulans kom hem till oss. Jag vägrade åka in men fick LPT och polis på mig. På akuten gick allt snabbt. Jag hann inte ens yttra mig förrän läkaren sa bestämt "du får inte åka hem, jag kommer utfärda ett vårdintyg."

Fick vänta tills obs-avdelningen kunde komma och hämta mig. Där hade jag extravak och dubbelvak utanför toaletten. De visiterade mig ordentligt. De rusade in på toaletten för att se att jag levde. Gav mig alla lugnande man kan få.

Träffade en läkare igen på morgonen som sa att jag skulle upp på en avdelning.

Kom till den avdelningen och där ville de skriva ut mig. Fick stanna en dag sen skrev de ut mig. "Sök igen innan det går överstyr igen." var det enda läkaren sa. Och "du ser trött ut." Jo, tacka fan för det. Har du ens läst min journal, pajas?

Fattar inte deras logik?! Jag kommer in med LPT och polis pga suicidförsök, får vårdintyg och vak (för att läkarna på akuten ansåg att suicidrisken var stor...) och så blir man utskriven någon dag senare?


WELL, FUCK YOU S:T GÖRAN! NI ÄR IVO-ANMÄLDA!

#psynligt #vågavägravanvård #selfharm

Likes

Comments

1. I morgon ska jag skicka in ansökan om behandlingshem.
2. Min huvuddiagnos är inte längre en neuropsykiatrisk diagnos (Asperger) utan en psykosocial psykiatrisk diagnos.
3. Min älskade pojkvän var hos mig under helgen.
4. Jag åt min första (!!!) acai bowl idag.
5. Jag ska åka Helix i sommar.
6. På torsdag går flyget från Arlanda till Newark, NJ (USA).
7. Jag gillar svensk hiphop.
8. Jag har inte varit inlagd sen i början av maj!
9. Jag tog min studenten för två år sen.
10. Jag var nära på att bli diagnostiserad med anorexi.

Likes

Comments