Header
View tracker

Du vill vara så stor, en stor storebror, en stor pojke som klarar allt själv, som kan räkna, skriva, snickra, välja kläder och klä på sig själv. Knäppa jackan och skor själv. "Laga mat" själv, hälla upp själv, diska, vattna, dammsuga.. Du vill vara stor och "snygg" som är väldigt viktigt just nu tydligen. Inte fin. Snygg.
Samtidigt som du vill vara mammas lilla "bebis" (oj vad skit jag får när jag kallar honom för min stora bebis), som vill ha hjälp med allt, som "inte kan någonting", där allt är fel. Även om det är rätt, är det fel.
Och som mamma eller pappa vt vi aldrig när det är rätt eller fel. Eftersom det skiftar en sisådär på en handvändning av en sekund till en annan. Jag gissar att du inte riktigt själv vet vad du vill, där du precis börjat känna hur det känns att ha olika känslor, att man har en vilja och kan säga vad man tycker och tänker och därefter få en reaktion.
Du provar och ser vad som händer.
Som mamma och pappa, som nu ska uppfostra och bemöta en nu 4-åring för första gången, är det den absolut svåraste, tuffaste, givande och bästa uppgift jag någonsin fått. Jag har ingen aning om hur jag ska göra i alla dessa situationer, men försöker tänka sunt, vara tillmötesgående, förklarande och bestämd. Ibland lyckas man. Ibland inte.
Samtidigt ska vi som föräldrar vara överens och klara av att ha ett någorlunda lika uppfostringssätt. Det är inte lätt det heller alla gånger.

Mitt hjärta går i tusen bitar, som idag, när du chockar mig med att bli ledsen när jag lämnade dig på dagis, du som inte ens har tid att säga hej då till mig alla andra dagar. Plötsligt fick jag inte gå. Jag skulle vara med på dagis hela dagen. Du skulle sakna mig hela dagen som du sa. 
Detta har inte hänt en enda gång sedan du började dagis för 2,5 år sedan. Jag grät när jag gick till bilen och visste varken in eller ut. Att se ditt stora lilla ansikte förvridas i ångest och gråt med utsträckande armar och ett rop på "maaaaamma", är bilder som inte går ur huvudet, trots att man ringer till dagis och frågar hur det gick efter att jag gått. Att du leker som vanligt med dina kompisar. 
Men hur kände du , i den stunden?! Svek jag dig? Testade du mig bara? Vad skulle jag ha gjort? Jag provade att vara kvar i en halvtimme för att se om det skulle gå över, att du skulle känna dig tryggare. Prata om allt roligt som skulle hända på dagis. Prata om att vi kunde hitta på något roligt när jag kom och hämtade dig igen. Att det inte var någon lång dag idag. 
Men ingenting var bra. Jag skulle vara kvar där. Och du skulle inte följa med hem igen heller.
Det är i såna här situationer jag inte alls vet hur jag ska hantera den. Jag hoppas på att det bara är en engångsförseelse och att jag aldrig någonsin igen behöver känna ångest och brännande tårar bakom ögonlocken när jag går till bilen igen, efter att ha sett ditt ledsna lilla fina ansikte. 

Min älskade stora fina lilla pojke. Varje dag med dig och din syster är en ny dag. Och man vet aldrig hur den ser ut. Den är både spännande och skrämmande. Jag älskar dig mest i helaste vidaste världen. De orden beskriver inte ens hur mycket kärlek som finns. Du och din syster är mitt största, största, största allt och jag ska göra allt i min värld för att vara den bästa mamman, att vi ska vara de bästa föräldrarna, åt er ♥︎

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Lite såhär känner jag just nu 👆🏻(för övrigt ser ni att jag inte behöver lägga på någon widget för att se ut som en hund. Jag har naturliga drag av morrhår, haha!)

För idag ska jag och Kim iväg på ett himla spännande möte! Om jag berättar mer om det återstår att se, men pirrar i kistan, det gör det!

God morgon ☀️

  • 47 readers

Likes

Comments

​Min älskade fina lilla sockerpulla, som somnade om i min famn efter att ha somnat i bilen. Som jag älskar denna lilla tös ❤︎

Visste ni om att det är framforskat att; när vi kramas med någon vi tyck​er väldigt mycket om, som ens barn eller partner, minst 5 minuter varje dag, minskar stressnivån, om än tillfälligt.
​Kroppen utsöndrar då myshormonet oxytocin som effektivt bekämpar kortisol (stresshormon). Nervfibrerna i vår hud är kalibrerade för att reagera på mänsklig beröring. 


Källa: kurera.se

Likes

Comments

Idag blev det en morgon då barnen tacksamt vaknade lite senare, ca. 7.30. Vi låg och myste alla 4 i sängen och kom inte ur den förrän närmre 8.30. Då hade vi bestämt oss för att göra pannkakor till frukost. Men eftersom vi inte hade några ägg hemma, fick Kim och Ian åka bort till äggården och köpa det först. Klockan tickar på rejält och det slutar med att vi gör en rejäl brunch istället. Smarrigt värre!

Eftersom vi inte äter spannmål, socker, till största del inga mejerier och inte jättemycket baljväxter, så gör vi inga "vanliga" pannkakor. Det enda vi äter i spannmålsväg är havre och (extremt sällan) svart thairis (inte barnen dock) Så denna morgon blev det helt enkelt goa havrepannkakor! Smakar tacksamt nog precis som "vanliga" :)

Recept för 4 personer (2 vuxna och 2 barn):

Använd dig gärna ev ekologiska livsmedel.

  • 9 dl havremjölk
    (Ica och Oatly har KRAV-märkt (alltså ett bra eko-val) havremjölk)
  • 3 dl glutenfritt havregrynsmjöl
    (beskriver nedan hur man får till detta mjöl på bästa sätt)
  • 5 ägg
  • Havssalt efter smak
    (välj gärna havssalt från märket Celtic, hög kvalité och minst kemikalier. Det bästa och renaste saltet ska vara GRÅTT, inte vitt)
  • 25g smör
    (alltså riktigt steksmör, inte bregott, som innehåller höga halter av omega-6, tack vare rapsoljan.Vi får redan i oss för mycket av det. Så, skippa det och välj bra smör!)

Blanda 9 dl havremjölk och äggen. Sikta ner havremjölet tills det blir en slät smet och salta efter smak.
Stek på medelvärme, med en klick smör inför varje pannkaka, för bästa resultat.

Servera med ekologiska bär, kokosgrädde och ev. någon sötning som tex. agavesirap eller honung! Mums ❤︎

Vår lilla pingla som älskar blåbär mer än typ allt annat i hela världen! Det ska synas, tycker hon!

Såhär gör du havremjöl, på bästa sätt:

Havre innehåller väldigt, väldigt mycket stärkelse. Stärkelse ombildas till socker i kroppen. Och som många vet får större delen av befolkningen redan i sig alldeles för mycket socker. Även om detta är en naturlig process som sker i kroppen så ska man vara försiktig med att ge kroppen för mycket stärkelse. Oavsett om det är farligt socker eller naturligt socker, som i frukt eller rotfrukter, eller i detta fall havre, så är för mycket socker inte bra för kroppen. Det vet vi ju alla redan, eller hur?

Så, det är ju underbart att vi faktiskt har kunskap om hur vi kan göra för att faktiskt få bort lite av detta "skräp" från vår mat, innan vi stoppar i oss det! Såhär går det till:
- Skölj havren i riktigt kallt vatten, häll i en bunke, fyll upp med vatten, sila av. Gör om processen några gånger. Du kommer se att vattnet till en början blir vitt. Det är överskottet av stärkelsen. Ju mer du sköljer, desto klarare blir vattnet. Vattnet ska alltså bli klart innan du är klar.
- Krama gärna ur vattnet.
- Lägg havren på en plåt och in i ugnen på 60-80°c i en timme eller tills havren är torr.
- Mixa i en mixer.
- Det som blir över går nu även använda i müsli om man vill :)

Likes

Comments

För oss som föräldrar är det viktigt att få egentid = kvalitetstid med varandra (och även på varsitt håll). Vi blir helt enkelt bättre föräldrar när vi får tillfälle att sakna våra barn lite extra mycket, då och då!
Idag är en sådan dag då min mamma kommer hit. Jag frågade snällt om vi fick "ta tillfället i akt" och hitta på något denna fredagkväll och om hon kunde ha barnen på kvällen. Det kunde hon!
Så nu har jag och min kärlek en kväll att se fram emot med god mat på vår favoritrestaurang här i Linköping; Pinchos och bio med filmen "Bad moms", som jag har hört ska vara riktigt rolig! Mysigt värre. Kan inte minnas när vi var på bio tillsammans senast ❤︎

Likes

Comments