Kom ihåg att mycket av det som publiceras är från ett bra tag sen.


Så kommande veckor, kommer vi numera gå på samma fester, utan att ta på varandra, utan att längta tills kvällen är slut och att äntligen få sova i den andres famn. För numera kommer vi åka skilda håll. Kalla varandra för ex. Jag kan inte förklara hur ont det gör, hur mycket jag önskar att detta försvinner och hur mycket jag gråtit över det faktumet att det finns en sista gång för allt. En sista kyss, ett sista ”jag älskar dig” och en sista gång vi tittar på varandra och inser att inget betyder något utan varandra.

Jag är inte densamma utan William. Han har varit min lycka i två år. Han har varit min i ett och ett halvt år. MIN. Men det är just det. Han är inte min att ha längre. Nu mera kommer han kunna vara någon annans. Jag kan inte längre vara hans allt. Och det gör ont, det gör det verkligen. För han är fortfarande mitt allt. Han är min första kärlek, en äkta kärlek som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

När vi kysstes kändes det som om första gången våra läppar möttes. Det kändes så oerhört, läskigt bra. Kyssarna kändes som de gjorde för ett år sedan. Det har inte känts så bra på länge. Väldigt länge. Det kändes som tiden stannade. Vi tittade varandra i ögonen och det fanns ingen plats jag hellre ville vara på. Där, i den stunden, ville jag stanna. Där var jag trygg, där var mitt hem.

Det gör ont.

Hur går man vidare från det här?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att vara singel kändes så främmande och totalt oundvikligt. För det var precis vad det var. Oundvikligt. Det fanns inget annat att göra, eller rättare sagt, det fanns inget annat att vara. För det är just det, att vara singel blir något som definerar vem du är. Att vara singel har i många lägen varit betonat som något ofrivilligt, något som gör folk sorgsna och ensammare än någonsin. Det var just den rädslan jag kände. Den okontrollerade situationen av att alla runtomkring skulle se på mig med ledsamhet i ögonen och förstå att jag faktiskt inte valde detta. Jag blev dumpad och nu kom jag att bli definerad med ett enda ord. Singel.Rädslan att mina egenskaper och min styrka inte skulle visas förutom när människor valde att dra parareller till hur jag lyckades gå upp ur sängen på mornarna eller skratta dagarna ut. Men en sak har jag lärt mig.  Att singel är en del i vad du är ska heller inte behövas spekuleras kring mycket. Det talar inte om vem du är, vad du gör eller vad du är kapabel till att göra. Att vara singel innefattar lika mycket som att ha en partner vid din sida. För i denna stund, när du inser att du inte kommer lägga ner oändliga timmar med att ta hand någon annan, kan du välja att ta hand om någon annan. Någon mycket viktigare. Dig själv. 


Det var precis det jag valde att göra. Jag hade nog inte riktigt tagit mig den tid jag behövde tidigare för att fundera kring vart jag befann mig nu och hur jag skulle fortsätta härifrån. Ilskan, besvikelsen och tårarna tog slut redan efter första dagen. Jag hade ingen ork att dra ut på tiden och jämka. Det å andra sidan är inget fel det heller. Låt det ta sin tid, men kom ihåg att det alltid finns ett annat val och att det kan vara förvånansvärt behövligt på sitt sätt. Det märkte iallafall jag. Var det inte meningen att vi skulle vara med varandra fick jag ta mig tid att försöka hitta meningen i något annat. Det kunde vara kavlitets tid med mina bästakompisar, som jag kom ännu närmare än tidigare, tid med mig själv, med omvärlden och allt annat som jag kunde klämma in. Jag kan säga det men glädje, att vid ytterst få tillfällen hade jag känt mig så stark och självständig. Jag kände hur varje nerv i min kropp spelade med i låtarna som kom rusande genom öronen och hur hela mitt inre glöd av tacksamhet över att jag litade på mig själv i varje fall, att trots allt skulle jag må bra. Det handlade inte heller om att göra honom avundsjuk. Inte heller hade jag några hämndkänslor. Mitt fokus låg på mig och mina drömmar. Vad ville jag göra nu? Vad kunde jag göra nu? Hurskulle jag göra detta? Det var så mycket att jag knappt kunde tänka klart. Det var så mycket nytt som väntade. MIN tid väntade. Jävlar vad bra det kändes. 


För tro det eller ej, kärleken till dig själv kan vara förevigt. Kärlek till dig själv är något större och något mycket sällsynt än den kärlek vi känner gentemot andra. Att komma till den punkten i livet där respekten och acceptansen för den du är, är som vardagsmat, är enligt mig frihet. Frihet i att själv kunna definera mig själv, utifrån hur jag känner eller tycker. Det är fint. Att kunna sätta ord på mig själv skapar även tillfälle för mig att våga göra något fullhjärtat och veta att det här är något jag kan, ska och vill göra. För jag vet, trots allt, vem jag är, hur jag är och på så sätt då likväl vad jag är kapabel till. Lycka är inget livsmål. Att känna lycka är en känsla, som kan komma och gå precis som allt annat här i världen. Rädsla, smärta, sorg, det kommer och går men kommer ej bestå. Något som däremot består är du. Du är föränderlig livet ut, men du lever fortfarande kvar, i dig själv, med dig själv.​​​​​​​​​​​​​​

Likes

Comments

Från och med nu ska allt ut. Varje liten skavank som tar plats i den minsta lilla vrå som finns inom mig ska få komma ut (nahh).Det är inte säkert att jag vill eller orkar skriva om allt, men jag är en av flera experter på att hålla kvar i det förflutna. Expert på att låta tankarna dra mig tillbaka, till sådant jag innerst inne, för mig själv, fortfarande ältar. Det kan bokstavligen äta upp mig ibland. Förstår ni den känslan? Känslan av att varenda nerv i kroppen krymper, att mitt medvetande blir mindre än känslan eller tanken i sig. Jag må vara bra på att berätta om saker i livet, men detta är en av de få saker jag har svårt för. Våga bearbeta, våga släppa och gå vidare. Nu är jag trött på att jag än idag kan sitta och läsa texter skrivna av mig själv och veta att ingen har någon aning. Eller så kanske ni har, men nu vill jag dela med mig. Som i en process av att släppa taget och våga se tillbaka på det som gjort mest ont eller det som gjort mig lyckligast. WELCOME :)

Likes

Comments