Oj va tiden går. Kanske dags för en uppdatering om vår resa. Vi har senaste veckan arbetat på som "vanligt".
David och två andra volontärer bygger ut "skolan" där de minsta går. När jag va här för 11år sedan gick många av barnen på skolan. Nu skjutsas de större ut till vanliga skolor i närområdet.
De har flyttat två väggar och insåg som alltid att det drar med sig mer. Brädor va ruttna och va tvungna att bytas så projektet har dragit ut på tiden. Förhoppningsvis blir de klara innan vi åker härifrån.

Jag jobbar med de små. Den minsta är 3månader och upp till 5 år. Dagen för min del börjar med samling i matsalen där en kort andakt hålls och underbar sång sjungs. Det är högt och ekigt men fantastiskt. Igår spelade jag in ljudet, så härligt!!
Sen hänger jag och Sigge, ibland oxå Sixten med in till de små. Det leks lite och sen har vi samling. I fredags höll jag i samlingen så vi körde sång och dansstopp. Igår degade vi med PlayDoo. Sen är det blöjbyten och läggning för fm-vilan. Ungarna är fantastiska och lägger sig ner och somnar själva. Förmodligen så det funkade för mina egna barn på förskolan. Dock inte när jag är med.

När alla har kommit i säng har vi lite tid till olika saker. Alla har inte börjat skolan ännu så jag och grabbarna har lekt med de stora grabbarna här i lekparken. Det har varit mycket uppskattat, både från mina pojkar men oxå från de andra. Volontärerna har oxå extra ansvar för att bada två handikappade barn i bubbelbad. Så igår blev vi blöta rejält. Kul med bollar och bubblor i vattnet.

Idag har jag tyvärr fått vara hemma. Förmodad matförgiftning satte stopp för arbete. Men i morgon måste jag dit. Mina favvo "auntisar" byter skift i morgon så det är sista dagen med detta gäng. De arbetar ons-ons och har två olika grupper så i morgon kommer ett annat gäng tillbaka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu när jag blivit lite värm i kläderna här så måste jag erkänna att jag va lite fundersam/rädd de första dagarna här. Kan inte minnas det från när jag va här för 10 och 11 år sedan men nu slog det mig verkligen.... Varför har jag tagit min man och mina barn till ett land som inte är säkert?? Eller är det det?? Var vi än befinner oss här så är vi innanför murar. På centret är det ju inte konstigt. Vissa barn är där för att de blivit vittne till något, någon kanske vill åt dom, andra vill inte va där men har ingen annan trygg plats att va på just nu. Där behövs murarna för barnens säkerhet. Alla som kommer och går registreras för att ha koll.
Men här i vår lilla lägenhet. Det är murar runt området. Längst upp finns elektriska trådar. (Bara det känns ju otryggt när man har barnen med sig. Tänk om de klättra och tar i tråden) För att kunna köra ut bilen öppnar vi hänglås och grind... idag kom en som jobbar här och vi frågade honom om vi behöver känna oss rädda.
"Nej nej, här är säkert. Det är murar och polisen patrullerar varje natt just här ute på gatan. Ni kan ta promenader eller springa en morgontur utan problem" va hans svar. Jag följde hans ord och bestämde att jag inte ska va rädd. Med pengar i BHn promenerade jag direkt till affären för att fylla på kylskåpet. Jag kände mig faktiskt inte rädd alls, trots att jag gick själv.
Sen kan jag ju inflika att jag inte skulle gjort det när det va mörkt.... lite respekt för detta land har jag allt.

Här en bild på David och Sixten påväg ner till stranden nu i em. Sigge har haft feber så vi stannade hemma.

Likes

Comments

Idag fyller Sixten 5 år....vad hände, vad tog tiden vägen? Vi va uppe idag på morgonen och firade honom med paket och ballonger... eller bara en, de andra sprack när vi skulle blåsa upp dom!! Haha!! Sigge va nog mer nervös än lillebror. Han vaknade i natt vid 03.36 och tyckte att vi skulle förbereda!!
Ett par nya solglasögon visste han att han skulle få, sen hade vi lyckats smyga ner en plastorm, ett pyssel och ett armband i kundvagnen med. Inte lätt att handla när man hela tiden är alla 4a. Han blev jätteglad.
Vid mellis eller Tea-time som de säger här ska han bjuda alla barn på tårta med Paw Patrol (hans favorit barnprogram just nu). Jag är lite kluven.... vill att han ska få en så "normal" och härlig födelsedag som han kan. Samtidigt som jag tänker på barnen här. Hur firas en födelsedag om man bor i en by ute i bushen? Får man paket? Är det någon som ens berättar att det är ens födelsedag? Hur reagerar de när vi kommer och kan köpa en fin tårta och bjuda på??
Här på centret sjungs det och jag tror att man får tårta, så lite "riktig" födelsedag blir det.

Vädret här har varit regnigt fram tills i söndags. Efter kyrkan sken det upp och vi smorde in oss och gick till stranden. Vi va inte där länge men det blåste och man kände inte att solen tog alls.... det gjorde den! Så nu går jag runt här med ett illrött face. Solskyddsfaktor 30 räcker inte, här är det 50 som gäller. Men det är lite regnperiod så vi får nog en lugn dag idag.


Likes

Comments

Nu har vi alltså kommit till barnhemmet... eller barnhem, det är det egentligen inte. Det är en trygg plats för barn att vara på när deras familjer inte kan ta han om dem. När de kommit hit utreds det av socialen vad som ska hända. Funkar det att barnen kommer tillbaka till familjen eller någon släkting så är det det bästa men annars finns fosterfamiljer som kan passa. Förhoppningen är att barnen kommer ut i familj inom ett halvår. Barnhem som institution är inte att föredra.
Just nu är det sommar här (även om det regnat de sista tre dagarna) och många av de större barnen fick åka "hem" till sin familj (biologisk eller ny) innan jul. Några är oxå "hemma" under skolledigheten som slutar på tisdag nästa vecka. Därför är det ganska få stora barn här just nu.
Inne på "Nursery" (småbarnsavdelningen, 0-5år) är det däremot full fart med många, ganska högljudda barn. Sigge har helt klart hittat sin plats. Än så länge gillar han mest att sitta på golvet och leka med de små. Med en i knät, hålla någon i handen på väg till matsalen eller berätta att "han eller hon äter riktigt bra". Han är riktigt duktig.
Sixten har lite svårare för att alla pillar på honom. Hn gillar det inte säger han. Att de tar hans plats i mitt knä är dock inga problem. Men bara under dagen idag har det lossnat lite. Han har hellre varit med David som har lagat staket med två andra svenska grabbar som är här.

När man har insyn i förskolan hemma och här så inser man vilka stora skillnader det är. Nu är det i o f lov här och allt går i sakta lunk, slöare än vanligt för att vara Afrika faktiskt. Men barn här och barn hemma lever i olika kulturer, vitt skilda från varandra. Hemma är barn delaktiga i vardagen. De vet vad föräldrarna gör, de frågar och får svar, de får vara med som en naturlig del i livet helt enkelt. Igår när vi hade introduktion med en kvinna som är volontärs ansvarig berättade hon att hon nyss hört en kvinna i 30-40års åldern pratat i kyrkan. När hon va liten hade hennes mamma dött, det hade ingen berättat utan istället sagt att mamman åkt till Kapstaden för att arbeta. Mååånga år senare, ungefär 5år sedan fick hon veta av en slump vad som verkligen skett.

Likes

Comments

Idag va äntligen första dagen när hela familjen va friska och pigga. David och Sixten va inte kaxiga igår!
Så efter att vi ätit frukost, spelat en runda kort och smort oss gav vi oss av mot stranden.
Sjukt mycket folk och höga vågor men vi testade i alla fall. 32grader i luften och två som knappt ätit gjorde att vi inte stannade länge utan testade en fiskrestaurang och kollade lite i affärer. Väl tillbaka spelades givetvis kort igen. Dagen kändes skön.... äntligen kom vi ut utanför hotellet och det känns som att resan äntligen startat!!

I morgon hyr vi bil och åker söderut mot Uvongo. Har ingen aning om hur vi kommer att ha det med WiFi där vi bor.

Likes

Comments

Ja då har vi alltså kommit till fram till Sydafrika och vårt äventyr har bara börjat. Detta som vi drömt om (särskilt jag),pratat om och planerat på så länge.
Vi flög till Dubai, sov några timmar och begav oss sedan till flygplatsen och flyg nr två till Durban. Sixten fick magsjuka på flygplatsen och spydde sig igenom den 7,5 timmar långa flygningen. Väl på hotellet va vi helt slut och åt lite och somnade sedan gott i våra sängar.
Vi sov länge och vaknade precis innan frukosten slutade serveras. Med yrsel och huvudvärk tog vi det lugnt på rummet på förmiddagen. Lyckades sen få med familjen till shoppingcentret Gateway.... oerhört stort och mängder med affärer. Blev dock ingen shopping utan bara mat och lite promenad innan vi gav upp.

Andra natten började lilleman spy igen. Så nyårsafton har vi oxå spenderat på rummet och några timmar vid poolen då han sov i en solstol i skuggan.
Ja det blir lixom inte alltid som man tänkt sig. Vi som skulle till vattenland och se stan dessa dagar. Vi har spelat mängder med kort och yatzy, tittat på tecknade filmer och just nu för Sigge världens roligast konversation med Siri!! Barnen har gillat läget och verkar tycka att vi har mysigt ändå.
Mitt i allt elände har vi oxå testat något som vi aldrig testat förut, underbara uppfinning "room service". Utan de hade vi inte fått någon nyårsmiddag alls... de skickade till och med med en guldballong för att glädja sjuklingen!!

Förhoppningsvis vänder det snart och alla är pigga!

Likes

Comments