Livet rullar på. Jag mår rätt så bra. Det har bara varit så att en kille har varit rätt så störande in ett ganska bra tag. Så jag fick ta i med hårdhandskarna så han skulle sluta. Men nu går han runt och frågar mina vänner vem som har berättat vissa saker😤 Men vi får hoppas han lägger av att snacka skit om mig i varje fall.
Annars så är denna dag väldigt trög och jag känner att jag har dissat mina vänner. Jag vet inte varför. Men jag har iallafall ångest över det så jag får göra nåt åt det.

Nu när man har blivit äldre så har humöret blivit värre. Jag är gladare, argare, ledsnare. Det är jobbigt, men jag kan ofta känna igen mig. Så då försöker jag att tagga ner. Det som är mest synd är att det går över på min sport. Och då tycker jag synd om mina kompisar inom sporten.

Hoppas iallafall att ni har en strålande dag

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

I fredags så förklarade jag och Maja fred. Hon kom fram och frågade om det var bra mellan oss. Därefter så trodde jag att vi skulle bli bra vänner igen, men vi pratade inte mer på hela dagen. Jag tror att det är bra att vi bara är vänner ett tag. Blir vi bästisar igen så blir det inte NU. Inte efter allt som hänt.

Annars så är livet rätt bra. Jag har haft en solig helg och bara mått gott. Men nu är det back to hell again. Fast jag har lovat mig själv att vara lite positiv, så ja.

Kram (uppdaterar mer sen❤️)

Likes

Comments

I min nya klass fanns det nästan ingen jag kände igen. Det var bara Fia som jag kände igen sedan simkursen i somras. Vi pratade inte jättemycket, men vi kände iallafall igen varandra. Hon kommer att vara min allra närmsta vän nu. Eller rättare sagt, när striden lagt sig så är hon det.
Maja är bra i skolan och kommer från en småskola. Hon är en jättebra vän, men tänker för mycket på andra. Det är dock en fin egenskap.

Maja är en jättefin tjej i min klass. Vi är väldigt lika och fann varandra väldigt fort. Vi har hittat på det mesta på bara detta halvår vi känt varandra. Men hon och jag har en olikhet. Jag har inte så mycket bekymmer och hon har alla problem i världen. Hon drog ner mig i djupet för ett tag sedan. Hon gjorde så jag började tänka på allt mörkt istället för allt ljust. Jag är annorlunda idag, tack vare henne. Och det är inte bara positivt.
Vi bestämde oss för att vara vänner. Men det höll inte. Vi bråkade på sms. Jag skev saker jag ångrade och jag tror hon gjorde det också. Men nu är det jag som har arbetat mig upp igen medan hon ligger kvar på botten och kravlar.

Sara och Lisa är bästa vänner. Jag och Fia brukar hänga med de. De är också snälla.

Simon är en kille som gick i min förra klass. Han är alltid ärlig mot mig. Vi har gått i samma klass jättelänge. Simon är en av mina bästa killvänner. Han är väldigt rolig också! Men kär är jag INTE! Många tror det och retar oss för det. Jag gör ingenting åt det. Jag har iallafall inte gjort det än så länge.

Ella och Emmie är två andra tjejer som hänger mest med varandra eller annars med Maja. De är ganska snälla, men inte några jag vill vara med hela tiden.

Milla är en tjej som är ganska känslosam. Hon är en typisk sådan som svälter sig själv (för att se smalare ut) och har dåligt självförtroende. Hon är mest med Maja. De två kan sitta och ha ångest tillsammans. Bara det inte går ut över någon annan.


Alla namn är påhittade, såklart.

Kram
E

Likes

Comments

Denna dag har faktiskt varit riktigt bra! Jag och Maja har slagit fred. Hon berättade att hon ångrar det hon sa och hoppades att vi kunde fortsätta vara vänner. Jag bad också om ursäkt, för jag ångrar faktiskt också vad jag sagt. Det kändes bra då, men det var en ångestfylld dag efter det. Så det blev helt okej. Fast sedan var allt som vanligt igen och vi ignorerade varandra. Ett tag där trodde jag att vi båda skulle bli bästisar igen, men det hade ju varit lite sämre. Det var en bra känsla, men jag tror att vi båda behöver tid. För förra gången brast det ju. Man kan inte limma ihop glasskärvor utan att det syns att det varit trasigt. Dessutom måste vi ta en bit i taget.

Annars så har dagen varit riktigt bra. Jag har egentligen ett bra umgänge.

Jag hade tänkt att släppa kompisarna lite i skrivandet nu och börja varva lite med plugg och hur det är att vara tonåring. Steget mellan 12 och 13 (eller, för vissa 13-14) är enormt.

Enjoy

Kram
E

Likes

Comments

Jag har gjort fel. Jag sket i Fia och Lisa och var med Ella och Lovis istället. De går inte ens i min klass. Men Lovis har jag känt sedan dagis, men Ella var ny. I fredags gick det bra, vi hade jätteroligt. Jag tror Maja blev lite trumpen. Hon har nämligen också varit med de ganska mycket. Men i måndags och tisdags så dissade de mig och jag fick gå ensam hela lunchen. Fia och Lisa visste jag inte var de var. Borta. Men så kom de och var jättesnälla mot mig. Jag fick jättedåligt samvete över att jag själv valt att vara med Lovis och Ella. Så nu svänger jag inte mer. Jag tror nämligen det kan vara en av anledningarna till att jag inte har så mycket riktigt "bra" vänner. För att jag försöker med alla och dömer för fort. Eller så är det så att bra vänner i mina ögon är superbästisar i andras.

Så nu håller jag mig till de som är schyssta istället.

Det var en dålig dag igår. Eller ja, dagen var bra men kvällen var mindre. Skolan var faktiskt bra. Jag sa lite fel saker då och då men det gör jag ofta. Men jag hängde med Fia och Lisa och solen sken. Onsdagar brukar vara tuffa, men inte denna.
Men när jag kom hem så blev allt sämre. Jag slösade bort hela dagen på att vara ute. Det är ju ioförsig ganska positivt, men kanske inte flera timmar. Det gjorde även så att jag skippade läxorna.

Och så kom jag in, åt och gick upp på mitt rum vid sju, kollade videor till åtta och då hade jag tänkt att läsa en timme innan jag skulle lägga mig. Men jag var på mobilen till halv tio. Då fick jag riktig ångest! Dessutom sov jag inte alls bra i natt! Min mobil kommer att ta över mitt liv, och det vill jag inte! 🤧

Men nu väntar en ny dag och jag ska försöka stay positive, för jag orkar inte att vara depp längre. Det finns viktigare saker i livet. ❤️

Kram
E

Likes

Comments

Mina kompisar. Ja, det har väl egentligen aldrig varit något särskilt fel på de. Men i hela mitt liv har jag letat efter den perfekta bästisen. Jag blir så upphetsad varje gång jag träffar någon ny. Tänk om denna är min själsfrände. Jag tror verkligen att det finns någon som är min själsfrände. Folk har dock insisterat på det. Jag har fått berättat för mig att jag ska vänta och se, att jag ska kämpa för de men även att det inte finns någon ultimat. Jag tror ändå. Men jag tror för mycket.
I min förra klass fanns det inte några riktigt bra. Jag var med alla. Och nu, när jag träffar fler så tror jag att de ska vara likadana. Trygga och snälla. De kan ju liksom inte göra mig något ont. Och där har vi min Akilles häl. Jag litar så sjukt lätt på människor. Det borde jag inte. För jag kan inte ens räkna på alla fingrar hur många gånger jag blivit sviken.

Jag är uppfostrad till att vara stark. I min värld har inte avundsjuka eller ångest funnits. Man har dåliga dagar. Men de går över.
När jag då sitter inne och gråter på toan och kollar mig i spegeln så är det enda jag ser är hur mamma skulle tänka om mig nu. Att jag borde rycka upp mig. Hon skulle även tycka rätt synd om mig. Jag känner mig så hjälplös.

Jag ser mitt fina ansikte och mitt tjocka gyllene hår. Varför vill ingen ha mig? Varför sa hon den där elaka kommentaren, varför lämnade de där två mig i sticket, varför sprang hon till de andra och lämnade mig ensam kvar. Kan det inte ens finnas NÅGON som gillar mig. NÅGON som vill ha mig.

Jag tror bara folk är blinda. Här står jag, en rolig, snygg, smart tjej med bra självförtroende och en ganska rolig humor och vill ha en vän.

Likes

Comments

Jag. Ja, jag vet inte riktigt vem det är. Jag är väl egentligen en ganska sprallig tjej. Jag har fritidsintressen, kompisar och en väldigt fin familj. Egentligen ingenting att klaga på. Men så är det inte riktigt. Jag har börjat högstadiet. A.k.a helvetet. Jag har upplevt ångest, kärlek och svek. Och mitt liv tog en total vändning. Jag försöker stå stark, men man kan inte alltid det. Särskilt inte när allt är så komplicerat.
Jag kommer säkert läsa detta inlägg om 10 år och tänka tillbaka på hur oerfaren man var. Men jag tror också att jag kommer att vara stolt. Stolt över att man klarat av det samt iallafall hjälpt och delat med sig av det till andra.

Kram och tack för mig.
E

Likes

Comments