Det är någonting visst med storstäder. London, Miami, Stockholm, Rom, Barcelona, Aten. Jag har ett par på cv:et. Och jag har älskat varenda en. Jag har älskat luften. Hur staden fullkomligt vibrerar av förväntan. Av fart och av folk. Av drömmar. Jag har älskat ljuden. Av trafik, telefonsamtal och ställen som aldrig stänger. Jag har älskat det organiserade kaoset. Atmosfären som viskar att man aldrig är ensam.

För det känns som det hänger ihop det där. Som jag älskar att vara omgiven av människor. Som jag älskar människor. Att knyta kontakter. Kasta mig ut, våga, för att hitta rätt. Människor att skratta med, gråta med och leva med. Och att inte vara ensam med. Jag älskar storstäderna för det. Det florerar folk. Överallt och alla tider på dygnet. Det finns en, och det finns flera.

Jag älskar att det finns chanser. Chanser till allt. Till jobb, till utveckling. Till kärlek och till vänskap. Till liv. Till att drömma och se drömmar förverkligas. Till hårt jobb.

Och varför London? För att London stal, och behöll, mitt hjärta för x år sedan. För att jag tänker på det varje dag. För att jag känner mig separerad, borta från något som jag borde vara nära. För att mitt huvud alltid sagt London. För att jag tänkte, då, när jag trippade runt i stadens hjärta - att här, här ska jag bo en dag.

Jag gör det här för mig själv, och bara för mig. För att det är någonting jag vill, och har velat länge. Någonting som jag känner att jag måste få göra, någonting jag drömmer om. Jag gör det här för min egen skull, och jag tror att det är viktigt. Jag tror att det är viktigt för alla att våga någon gång ibland, men för mig. För mig är det här allt. För mig, är det någonting som äntligen uppfylls. För mig är det en investering, i livet och i mig själv.

Jag kastar mig ut nu. Till Staden som har mitt hjärta. Jag kan inte tänka mig något mer tillfredsställande än det - än jag och London.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag har länge känt att det är någonting som saknas. Någonting som inte känns rätt, att någonting inom mig behöver fyllas. Ett tomrum. Hur mycket jag än försökt, har det aldrig känts helt bra. Hur mycket jag än har trivts, har jag aldrig trivts till 100. Hur lugn jag än känt mig, så har det aldrig varit tillräckligt. och hur mycket som än har hänt - har det aldrig varit mycket nog.

Jag har letat, sen jag var liten. Efter stigen, till toppen av världen.


Jag är högt och lågt. Fart och fläkt. Tempo, tusen bollar i luften. Allt eller inget, överväldigad eller förstörd. Har försökt anpassa mig. försökt passa in. försökt trivas. Har skrattat och varit lycklig, känt mig överväldigad och bäst. Har känt mig sämst. Gråtit och skakat. Jag har brutit ihop. Kommit igen, för att bryta ihop. inte en och inte två, utan fler gånger än så.

Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel.


Jag vill ha större. Har alltid velat. Jag vill ha människor, rödljus och trafikköer. jag vill inte ha tre gator, jag vill ha 3000. Jag vill inte dricka samma kopp med kaffe, jag vill prova nya. Nya varje dag. Vill gå vilse, för att det är omöjligt att hitta rätt. Vill blicka ut över en stad som aldrig sover. Göra allt det som jag vill, för att jag kan. och vill. Framför allt för att jag vill.

Din tid kommer

Jag känner det på mig. Det är dags nu. Det är nu det händer. Jag mot världen, eller jag med världen. Tillsammans. Det ligger en biljett i min inkorg. En biljett utan returresa. En biljett som tar mig till Julia 14 års högsta dröm. Till London. En stad som jag besökte år 2013. Utan smärre förväntningar. bara glad över att åka utomlands, få semester från skolan. Sen föll jag handlöst. För allt. Allt som andas London.

Min tid kommer. Min tid är här. Jag har längtat i något som känns som ett halvt liv. Nu kan jag göra vad jag vill, det jag drömmer om. Jag byter lilla Ekedalen mot stora London. Vi ses i januari, äntligen ❤

Likes

Comments