Tyckte det var dags att uppdatera min blogg lite ;)

Men man skriver bäst när man är bekymrad, mår dåligt eller är låg.... och det var ett bra tag sen jag var det faktiskt.

Det har vänt för mig...... från negativa tankar till positiva. jag kör affimeringar varje sekund jag tänker på det för att verkligen förändra mig själv ner på cellnivå! Jag vill attrahera in allt i mitt liv som jag är förtjänt av och bara låta allt skit vara därute i periferin. Och vet ni, det funkar så sjukt klockrent! Saker börja strömma in i mitt liv på ett perfekt sätt. Ett otroligt bra och positivt flöde av allt ..... speciellt kärlek och framgångar för tillfället. Det är underbart. Och allt började genom att jag förändrade mitt tankesätt. Men jag behövde dock få komma till klarhet med allt som hänt i mitt liv.... och kom ner till första händelsen som jag hade förtryckt och puttat bort ifrån mitt medvetande, när mina bästa vänner omkom i en båtolycka vid 7 års ålder.

Efter jag kände att det inte fanns något kvar att gråta för .... då vände det! Och det har vänt snabbt! Snabbt som satan flödar allt in i mitt liv som jag önskar och behöver! Universum ger mig precis det jag behöver hela tiden, och jag känner mig faktiskt så otroligt hel! Det var mitt mål, att bli hel! Och jag känner att jag är i stort sett där. Finns nog faktiskt inget just nu som skulle kunna ändra på det! Allt eventuellt negativt rinner av mig som vatten på en gås. Och kvar finns bara det som ag vill få in i mitt liv och det som jag har i mitt liv!

Jag är hel! För första gången i mitt liv tror jag.... jag tror inte att det finns något som jag inte bearbetat färdigt... kanske kommer att gråta en skvätt till för min pappa och kanske om det kommer fram något mer på vägen... men det är ju en del i min utveckling :)

Jag är så nöjd! Jag är så sjukt lycklig! och jag trodde fan inte att man kunde känna sån här frid med inom sig själv!

Min andlighet och medialitet har växt för varje dag som jag kommit närmare mitt inre, och det myllrar av konstiga rysningar här och var, och det är mitt nästa mål, att förstå mig på det!

Så det var en statusuppdatering för er som undrat om jag dött ;)

Ha en underbar fortsatt dag

kram och puss och en massa kärlek till er <3 <3


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

God morgon Folket :)

Vaknar till en solig, men kall dag :)

Igår var jag och besökte min pappas "grav". Han ligger på en minneslund och jag fick en känsla över att jag ska gå dit och säga hej.

Han brukar finnas i mina tankar när det skett något större i livet, och när jag står inför något beslut. Då kan jag sakna honom, fast han var en man som jag egentligen hatade.

Han brydde sig bara om sig själv och hade ingen kärlek över till mig, och det gjorde att när han gick bort så blev det som en lättnad för mig. Men nu efter några år så har jag börjat sakna honom. Jag skulle velat att han skulle fått uppleva mitt liv, det som hänt mig, och fått se sina barnbarn växa upp. Jag hade behövt hans vishet, kontakter och goda rykte just nu för att rätta till sakerna som hänt mig, och göra det lättare i mitt egna liv med hans hjälp.

Jag vet att om han hade varit vid liv så skulle han ställt upp, och han hade kunnat stödja mig där de flesta andra sviker. Men det är ju konstigt att någon som man inte tycker om, eller som i mitt fall så hatade jag pappa, kan börjas saknas efter några år. Är det bitterheten som släppt eller vad tror ni?

Jag skulle velat lära känna min pappa bättre. Jag tror jag hade, nu i vuxen ålder, kunnat hjälpa honom att bli en bättre människa. Och det känns som att han hade varit på min sida, och kunnat ställa allt till rätta, precis som en god far skall göra.

Jag är evigt tacksam för att jag har min mamma och "plastpappa" i livet och vid min sida, och dom stödjer mig och ställer alltid upp.

Jag står nu inför vissa förändringar i livet och pappas vishet, kunskap och goda rykte, samt hans kontakter skulle suttit fint just nu! Jag vet inte åt vilket håll jag skall gå i livet. Jag vill helst av allt ut och föreläsa, vilket jag både är duktig på, och jag behärskar klockrent, men jag känner inga kontakter. Där hade pappa kunnat ställa upp.

Jag saknar dig pappa, och jag älskar dig!

Likes

Comments

Jag fick en dipp idag.... Började sakna... sakna som fan!

Sakna vem??... bra fråga.... sakna alla! Alla som varit en del i mitt liv..... speciellt min pappa!

Hittade två kort på honom..... och börjar förstå hur jävla mycket jag saknar honom! Jag hade behövt honom i mitt liv just nu...Han hade kunnat finnas där och hålla mig i handen och säga att allt kommer att bli bra <3

Jag är ensamt barn... mamma börjar bli gammal.... när hon går bort.... då finns det en person kvar ifrån oss... och det är jag! Och vad har jag åstadkommit i mitt liv. Sumpat det mesta.... fått mycket oxå.... men i slutändan står man fan där ensam! Hur lyckligt gift du än är, hur många goda vänner, nära kära vänner eller vad som helst..... så nog fan finns det inte många personer i din omgivning som du vågar eller kan anförtro dig åt.... förutom ev syskon eller föräldrar. Och vad har jag..... snart inget av detta....

Jag vill liksom inte dö "själv" en dag.... jag vill så gärna kunna bygga upp något varaktigt... något att få vara stolt över... något som håller .... något som blir beständigt! för visst, även om minnena finns... så kan man inte leva genom att titta på livet genom backspegeln och säga att "ja, det var ju bra eller mysigt"... nä framrutan är mycket större... och jag vill fan kunna få allt som jag skulle vilja ha!

Jag känner mig så sjukt ensam i denna stora värld.... och problemet är att den enda som kan rätta till det är jag själv! Men jag kan inte räkna med att mamma finns kvar så många år till i livet..... och den dagen.... även om vi inte har någon jättenära kontakt just nu.... den dagen vet jag faktiskt inte vad jag kommer att göra... eller hur jag ska hantera det! För det är min sista nyckel... min sista pusselbit av mitt liv som då försvinner. Då är det enbart upp till mig att fortsätta!

Men det känns som att jag har haft betydligt fler förluster i livet än medgångar.... (det är säkert inte sant, men i rådande situation så känns det så).

Jag skulle vilja se tillbaka på mitt liv, med min partner ... det liv vi levt tillsammans... det vi byggt tillsammans.... och kunna njuta av frukterna det gett...

Jag vill inte sluta som min pappa.... ensam, deprimerad och olycklig! Han reparerade aldrig sig efter en tuff skiljsmässa ifrån min mamma! Han hade inget att se fram emot... bara de gamla minnena som fanns.

Och jag vet att det arbetet jag gör med mig själv under denna tiden av livet förändrar mig! Det reparerar mig. Det läker mina sår ifrån barndomen och framåt. För jag vill inte sluta ensam deprimerad och uppgiven. Det är inte jag! Jag är tvärt om.... Så SNÄLLA LIVET! Snabba på att läk mig nu! Pallar inte mer.....

Låt mig få läka, gråta... reparera, bygga upp mig själv och få bli klar med min transformation.... från svag till stark!

Det är först då som jag kan få hitta den som jag kan få bli gammal med och få se tillbaka på det som vi tillsammans byggt upp <3

Längtar efter dig.... vem du nu än är....

Men snälla ..... vänta att dyka upp i mitt liv tills jag är klar med mig själv! <3



Likes

Comments

Hej gott folk :)

Jag har kommit till min vändpunkt.

Det har varit en sjukt tuff resa det här för mig.... som påbörjades förra året i september.

Jag har fått smäll efter smäll och det har bara fortsatt, varje dag nya smällar..... Och jag har tagit mig framåt med hjälp av människor i min omgivning och speciellt en person. Hon stöttade mig och släppte inte taget om mig en enda dag <3 Och det gjorde att jag tyvärr började leva mitt liv genom henne.... att glömma bort min egen soppa som jag satt i..... och blundade för min egna verklighet. Jag började leva i en bubbla..... Inte hon..... utan jag.... !

Till slut så bröt vi, jag var superkär, men inte hon. Och i efterhand så har jag insett att jag projekterade alla mina rädslor på henne. Jag ville inte förlora henne pga att jag inte kunde palla ett bakslag till. Och det gjorde jag heller inte..... jag bröt ihop på riktigt. Jag bröt ihop så till den milda grad att det tog 9 timmar att diska min disk.... jag somnade efter en liten stund.... vaknade i panik, grät grät grät..... och det var det som skulle till! Det var just det som livet gav oss två....

Vi var rätt för varandra just nu, och jag lärde henne det som hon behövde för sin fortsatta resa i livet, och det som hon skulle tillföra mitt liv förutom underbara minnen och skratt, var att faktiskt "ge upp".

Jag var tvungen. Min kropp fungerade inte mer. Min kropp, sinne och värld bara gav upp! Det tog mig två veckor..... två veckor av ilska, bitterhet, sorg, rädsla, hjälplöshet och tårar för att få ur mig allt! Och jävlar vad jag fick ut saker. Jag har skrivit kilometervis med rader om samtliga personer i mitt liv, speciellt min pappa. Och till slut så började jag förstå..... jag började fatta!

Jag började lirka ut mer och mer.... och till slut så sa det "WOW" i hela kroppen! Två veckor av intensiv dödsångest gav det resultatet som var menat för mig! Jag fattar nu! jag vet vad mina fel, brister samt styrkor är.

Jag förstår att det är mitt beteende och rädslor som varit det största problemet i mina relationer. Och med den insikten föll bitarna på plats. Jag ringde till kompisen och filosoferade ett tag och meddelade min upptäckt! Han sa " Grattis.... det tog mig 11 år att inse och förstå det som du nyss insett på mindre än ett halvår. jag är imponerad. Och vet du... vi är exakt likadana du och jag" och så skrattade vi. Nu vet jag vad jag behöver förbättra hos mig själv, arbeta med och acceptera. Jag behöver förstå hur jag skall kunna nyttja mina nya förmågor och insikter på bästa sätt.

Sanningen svider verkligen.... men ett nödvändigt ont!

Det har tagit mig 39 år av livet att komma till insikten om vem fan jag är, och hur jag faktiskt är funtad och hur jag fungerar!

Nu vet jag även vad jag vill få in i mitt liv för att fungera på bästa sätt. Jag vet även lite mer vart jag är på väg, och vilka som är med mig på min resa.

Herrens vägar är outgrundliga.... och rätt person uppenbarar alltid sig i exakt rätt ögonblick! Den personen är alltid den som skall bära dig framåt till nästa etapp på din resa.

Men vi behöver stanna upp! Reflektera! lära känna oss själva! förstå vilka förmågor och svagheter vi har..... Stanna upp och reflektera. <3

Men för första gången så tror jag att jag känner mig redo..... det känns som att jag läkt det mesta från förr i tiden, det gamla som låg till grund för mina misstag som hände nyss.... Den sorgen är tyvärr inte riktigt över än.... men den blir lättare och lättare för varje dag. Och det som händer är att saknaden gör sig påmind.... känslan med två händer som möts, och orden jag älskar dig.....

Jag vet vad jag behöver göra för att fortsätta min resa! Jag vet att jag inte är redo än för allt som kommer att komma.

Så idag stannade jag upp och bara släppte allt ett tag vid havet.... en underbar känsla efter några veckor av helvete :)

O du grymma värld! Tack för alla lärdomar du ger mig och jag är tacksam för att jag kan ta emot dessa och förvalta dom på rätt sätt! :) <3

Ha en trevlig kväll :)

Likes

Comments

Jag har fått förmånen att ha ett rikt liv, rikt på allt ifrån kärlek, pengar, vänner osv och det är jag väldigt tacksam för ❤️
Men allt går i perioder.... efter en topp av kärlek kommer alltid en dal. Samma med arbete, vänner och hela klabbet.

Allt kommer till en vid rätt tidpunkt i livet, just då du är redo för förändringen.
Och det gör att man växer som människa på denna eviga resa som kallas livet.
Och livet är i ständig rörelse... universum är i ständig rörelse och även vi som människor. Det vi gillar nu kanske vi inte alls gillar om en vecka. Människor kommer in och rör om våra ideal och tankar och formar oss till nya individer. Och vi behöver det! Vi behöver dessa motgångar och framgångar för att komma närmare vårt inre och hitta oss själva!

Och det som fanns igår finns kanske inte i samma skepnad som idag!

Jag har fått förmånen att hitta 3 stycken "nollpunkter" i mitt liv. Det är svårt att vara sig själv fullt ut (speciellt i de tidigare åren av livet), men med dessa personer som är mina nollpunkter kan jag bara få vara mig själv.... finns inga masker, finns inget som distraherar ... dom ser mig, jag ser dom och vi kan, eller behöver inte dölja något för varandra.
2 av dessa räknar jag även som mina absolut bästa vänner, på en otroligt djup och kärleksfull nivå.

Det är underbart att fått förmånen att lära känna dessa nollpunkter och jag känner mig så sjukt tacksam för det. ❤️

Sen är det ju så att deras värld snurrar i sin egen fart. Saker skall upplevas, relationer ska byggas osv.
Men jag vet att vi alltid kommer tillbaka till vår nollpunkt många gånger i livet!
Vid motgångar, uppgångar och förändringar.... vi kommer alltid tillbaka till nollpunkten. Ömsesidig kärlek på djup nivå!

Älskar er så ni vet ❤️

Ha en fortsatt trevlig Valborg folket :)


Likes

Comments

Jag har haft en svår tid nu.

Börjat på antidepressiva tabletter för att kunna skingra tankarna. Fick panikångest och har mått riktigt dåligt ett tag....

Men man skall bryta ihop för att kunna få sina insikter! Jag har nu varit nere på den absoluta botten, den totala nollpunkten och fått mina insikter. Jag förstår nu vem jag är, vilka egenskaper och färdigheter jag besitter, och jag är så jäkla redo för nystart av min fortsättning av livet!

Den finaste insikten är HUR jag släpper kontrollen över saker man ändå inte kan påverka!

Det är så skönt att äntligen har kommit till botten med hur jag själv fungerar och varför saker går som det går.

Jag vet nu! NU, efter snart 40 år i branschen så förstår jag! :)

Och jag kan släppa allt jag inte har kontroll över.

Därav detta inlägg...

Jag har fått ur min väldigt mycket gammalt... och kan nu se tillbaka med äkta kärlek på mycket saker. Kärlek och äkta glödje.


Till dig med kärlek <3 :

Jag kom in i ditt liv i exakt rätt tidpunkt, och du likaså i mitt liv. Vi behövde varandra för att utvecklas.

Det du gett mig är otroliga lärdomar som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Du har gjort så att jag för det första nu förstår att kärlek kan komma i många olika former, att släppa kontrollen och se vart saker leder en, du har fått mig att öppna mig för min andlighet igen, och du har givit mig en otrolig start på min framtida resa.

Jag ser att allt det som jag försökt att ge dig, att tänka i olika perspektiv, vara lycklig för det lilla, att våga saker och att våga kasta sig ut, har gett resultat. Jag förstår att min närvaro i ditt liv har varit precis så fin och viktig för dig som du förmedlat. Naturligtvis... Och vet du... Jag kan luta mig tillbaka nu och faktiskt känna en uppriktig glädje och kärlek för att jag ser dig kär! ÄNTLIGEN! Det är en underbar känsla.... Samma som jag hade för dig....

Jag är stolt över dig! Otroligt stolt över att du vågar. Du vågar ge dig in i det "okända". Naturligtvis gör det lite ont i mig att se på, men jag vet nu att det är något jag inte kan göra ett dugg åt.

Jag ber dig att fortsätta att utveckla dig... till din fulla potential. Och som jag sagt tidigare: Den person som får ditt hjärta någon dag, han kommer att bli den lyckligaste mannen på jorden. Jag är glad för er skull.

Jag släpper dig fri nu! Vi har band som inte går att sudda ut, och faktiskt så känner jag ( på riktigt) dina känslor och tankar i hela min kropp och sinne! Jag är med dig alla dagar i veckan!

Jag önskar dig en otroligt kärleksfull och lycklig resa! Du är förtjänt av det bästa!

Och jag säger "på återseende". För våra vägar kommer att korsas igen! Det är jag övertygad om! Men just nu har vi varsin resa att göra.

Älskar dig till månen och tillbaka!


Likes

Comments

Jag har både lärt mig själv och bankat in i huvuden på de flesta människor att följ ditt hjärta! Gå på det ditt hjärta säger, och glöm allt annat! Säger ditt hjärta att gå till vänster så gå åt vänster då..... och lita på att hjärtat vet vart du ska!

Släpp kontrollen och lita på att det blir rätt.

Mitt hjärta skriker att jag gör så jävla fel just nu! MIn själ visar exakt samma sak! Hela min kropp säger att det är så jävla fel att lämna den man älskar...... men min hjärna säger att jag måste det.

Jag är inte rädd för att bli sårad igen, jag har varit där nere på botten ett flertal gånger i livet, men aldrig, ALDRIG, på detta sätt!! Hur fan kunde det bli så här fel??? Måste jag gå tillbaka till en människa som inte vågar följa sitt hjärta? Kan jag inte vara kär på "avstånd"?

Tydligen kunde jag inte det.... För problemet är att jag inte bara är kär, jag älskar hennes själ, jag är förälskad i hennes ande, jag har äntligen efter nästan 40 år i livet mött min självfrände!, min tvillingsjäl! Det här är kvinnan som jag faktiskt skulle kunna se mig själv med livet igenom.... Jag skulle kunna offra allt för henne.... och det är väl det jag just nu gör...... Offrar mitt hjärta för att hon skall kunna utvecklas ännu mer än hon gjort hittills. Offra mitt hjärta i den mest kärleksfulla handlingen jag någonsin har gjort..... Släppa henne fri!

Hon har väl en bit kvar på sin resa.... och jag förmår mig inte stå och titta på för det sårar min själ.... sårar den så pass mycket att jag går sönder... Jag önskar att hon vore redo.

Så jag får gå tillbaka i min utveckling och lyssna på min hjärna i detta fall. <3 <3

Dags att släppa taget <3

Dags att bli hel på egen hand... <3

Dags att bygga mitt liv <3

Dags att läka den kärlek som finns och kunna komma tillbaka som en vän så småningom och glädjas och vara glad åt henne i sitt liv.


Likes

Comments

Till och med när jag befinner mig nere i den djupaste dal, får hon mig att skratta. <3

Ligger och lyssnar på musik, känslan av ensamhet och sorg är stor, men när jag tänker på henne.... det hon gjort för mig, och den otroliga kärlek och sanslösa humorn vi delar, kan jag inte göra något annat än att faktiskt skratta. Skratta med tårar i ögonen.

Hennes kontrollbehov, hennes dödsångest för att jag skar morötterna fel, hela hennes tankesätt och humor är för det mesta mer galet än mitt. Hon är en uppdaterad version av mig själv.... en själsfrände!

Hon har gett mig så mycket,  skänkt mig så mycket glädje. Så många minnen som jag alltid kommer att ha med mig.

FAN vad jag saknar .... <3

Likes

Comments

Igår var jag tvungen att ta farväl till den som jag tror har betytt mest för mig i mitt liv hittills. <3

Mitt hjärta blöder, och har gjort det i någon vecka..... Det gör så ont, så jävla förbannat ont!

Det finns inget hellre på denna jord som jag skulle velat göra nu än att åka till henne, krama henne, pyssla om henne, kyssa henne, se henne i ögonen och säga orden som jag vill skrika ut till hela världen: JAG ÄLSKAR DIG!

Det gör så jävla ont i mig! En smärta som jag aldrig varit med om tidigare. Min själ brinner upp....

Det finns inget med denna kvinnan som jag inte älskar! Allt! Hennes hår, djupa ögon, underbara hjärta, t o m hennes hobbitfötter är fett jävla förbannat underbara!!!

Ni vet, när man säger hej då till någon.... men det enda ni vill är att dom skall stå utanför dörren och knacka på, för att få komma in i ens liv igen.... så är det! Jag står och tittar ut på min tomma parkeringsplats och önskar att någon gång ser jag hennes bil där....

Min själ är så sönder.... min själ älskar denna kvinna så otroligt mycket och saknaden efter henne är så förbannat enorm!

Önskar att hon hade velat samma sak som jag...... Men nu, nu måste jag försöka läka. Läka ut all den kärlek som finns för henne..... försöka hitta ett sätt för min själ att kunna bli hel! För hela mitt väsen tillhör henne!

Det här är fan den svåraste och tuffaste tiden i mitt liv! Och jag hoppas och ber till gud att hon mår bra, och kan hantera sin sorg och saknad...

Du skall veta: jag älskar dig, och jag saknar dig <3


Likes

Comments