Hej igen!
Har haft lite idé torka och funderings uppehåll här. Som jag sagt innan vill jag inte va en av de bloggarna som man läser precis vad jag gjort om dagarna. Dels för det är roligare att peta ut de bitarna jag tycker är roliga och viktiga att uppmärksamma, och för att jag själv inte intresserar mig i sådana bloggar. (-Idag har jag varit på stan och köpte en kaffe.. eller affären, inte gjort någonting.. nej det är inte jag.) Eller jo, ibland sticker såklart något ut eller känns intressant, men inte så ofta. Jag är inte så himla kul att Ni vill läsa om vad jag köper för sängkläder på IKEA eller vilket kaffe jag föredrar. Zzzz :D

Idag ska jag skriva om hur jag upplevde att få barn samtidigt som min storasyster.
Jag kan nog flika in lite av hennes känslor och tankar också, för jag vet ;)

Jag och Johan berättade för våra familjer när alla var samlade hemma hos oss och firade mig. De undrade varför jag ville ha present kort på möbler när vi redan hade ett väl möblerat hus. Då berättade vi att det skulle va möbler till ett barnrum, för en lite bebbe skulle bo där from 22 oktober.
Chocken var total. Samma morgon hade Jonna och Joakim fått ett plus. Och dom blev super chockade. Och de berättade nyheten när vi samlade familjen nästa gång, påskmiddagen. Jag vill också tillägga att här finns ingen planering: "vi ska ha barn samtidigt, hoho"
Herregud, mamma och pappa skulle gå från inga barnbarn till 2 stycken med en månads mellanrum.
Ja, nog var vi alla lite chockade.

Min syster har alltid varit min klippa. Hon har jobbat utomlands mycket och vi har alltid saknat varandra, och hållit bra kontakt. Hon har i mina äldre dagar tagit hand om mig och väglett mig genom fina stunder men också genom otroligt svåra stunder. Jonna är min bästa vän. Nu tror ni att Jonna är en ängel.. JA det är hon men hon har inte alltid varit, mina yngre dagar ca 0-10 år va Jonna väldigt elak mot mig, riktig retsticka deluxe! :D Men mer om den tiden kan jag skriva om i ett annat inlägg.

Först tänkte jag fy fan vad kul.. det ändrades, jag vet inte vad som hände egentligen. Vi var 2 syskon proppfulla med hormoner och olika tankesätt, olika "rätt&fel", olika värderingar.
Jonna blev orolig när jag en dag blev skickad till sjukhuset för att ta ett CTG för jag kräktes sent i graviditeten. De skulle göra de säkra före de osäkra och skickade in mig. Jag var inte ett dugg orolig och de hade inte heller hetsat upp mig utan det var bara i lugn och ro alltihopa. Efter ringde min mamma och frågade hur det gått och även hon lite orolig. -Ja jag skulle fråga med så jag kan ringa Jonna för hon undrar med. Tokig blev jag och sa att hon kunde minsjäl ringa själv och fråga hur jag mår om hon undrar. Och Jonna va sur för att jag inte sagt att jag skulle in för det tyckte hon var ytters lämpligt att nämna. Medans jag tyckte det var en onödig grej att nämna sålänge allt stod rätt till. OBOY! Mamma försökte under en ganska lång tid medla mellan oss, och när vi väl sågs så va vi inte fiender men inte heller Jonna & Julia. Allt som vi sa om varandra, till mamma, sambos, vänner osv vill vi aldrig ska nämnas eller höras igen. Skogstokiga systrar.

-Hur känner syrran när lillasyster ska ha barn?
-Min syster är också gravid, vi ska ha med någon veckas mellanrum.
-Nämen herregud, så roligt. Jätteroligt va?
-Ja.. (baaaah)

hahaha

Så var läget en tid under graviditeten, och jag fattades min bästa vän för hon hade blivit galen. Jag är säker på att Jonna tyckte samma om mig. Men senare i graviditeterna blev vi mer och mer glada åt varandra.
Eller.. vi blev väl vana vid tanken och den tanken va rolig. Jag vill understryka att jag har såklart alltid varit glad åt att min syster skulle få barn men allt blev jätte fel och för mycket att hantera det där och då! För mycket känslor.

När Ebba va född och vi var på väg hem var Jonna redan här och ville träffa sin systerdotter, och laga god mat till oss och göra det skönt för oss.
Hon tröstade mig när hon fråga om förlossningen och jag bröt ihop, jag hade lovat mig själv att vara stark för Jonna. Hon va ju höggravid och skulle snart föda hon också. Jag brast och Jonna har den bästa famnen och orden som betyder och väger visdom och kärlek. Det jag behövde höra sa hon, när jag skulle va stark för henne.

Jackson, Jonnas son.
Det är en kille som trivdes i sin mammas mage, vi vänta och vänta på honom och Jonna gick över tiden big time.
Tillslut kom han, som jag grät i soffan när jag fick kort på honom. Älskad från första stund. Jag och Johan och Ebba körde hem till Jonna och Joakim och gjorde tacos till dom när de kom hem från BB. Och Ebba som själv va nyfödd träffade denna lilla lilla killen och han ju va nyfödd, hennes kusin. Vilken underbar grej.
Jackson, mosters prins!

Jag och Jonna umgås nästintill dagligen och om vi inte ses pratar vi alldeles för mycket i telefon.. Johan och Joakim undrar vad vi möjligen har att förmedla till varandra i timma vis när det bara va ett tags sen vi pratade. Ja det undrar jag också.. det bara blir så.

Vi hanterade inte chocken, och känslorna då. Men idag är jag så tacksam. Jag får träffa Jonna och Jackson så ofta och vi har gått babysim, långa barnvagns promenader och vi har så mycket att lära varandra och om vi hade mycket att prata om innan, gissa vad vi har nu då.

Idag skrattar vi åt allt-
Idag är vi Jonna & Julia.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments