View tracker

För ett tags sen skev jag om en vän som fått ett tufft besked,
idag ska mina vänner låna min blogg för att skriva vad som vände deras värld upp och ner.
Dom vill berätta sin historia just för att undvika missförstånd, någon form av viskleken.
Ni vet den känslan man kan ha när man möter folk som vet vad man råkat ut för men inte vågar prata eller fråga,
och tror att man inte vet att alla redan vet. Det är hemskt. Det handlar inte om att man söker sympati.. men enligt mig en gnutta medmänsklighet.

Nu lämnar jag över till Moa & Emil som ska berätta om när deras älskade Kalle fick diagnosen Aniridi.
Ja var ska man börja. Kalle föddes den 16 maj, fullt frisk men tillväxthämmad. Han vägde 2345g & 46 cm. En liten kille men helt perfekt och det finaste vi sett. Vi började vårt föräldraliv som i princip alla andra, dock fick han kollik och javisst va det tufft. Ärligt talat va det jätte jobbigt stundom men man tänker att han växer ur det, och man härdar ut.

BVC sa på vårt 2 månaders besök att vi skulle vidare in till sjukhuset för att ta en extra titt på Kalles ögon. Jag tänkte inte så mycket på det utan alltid bra med en extra koll, tänkte att han va lite sen med ögonens utveckling för vår lille kille va ju som sagt liten. Väl inne på sjukhuset kollade de på hans ögon och bad mig ringa efter Emil så jag inte skulle va ensam. Där började jag känna mig jätte orolig, och ledsen. Vi blev sedan skickade till ögon specialist för fler kontroller. Vi fick inte direkt något svar på vad som va "fel". Men dom hittade ingen regnbågshinna i hans ögon, och min enda fråga va:
-Är han blind? Ser han?
-Vi kan inte svara på det nu

Vi fick en ny tid 1 vecka senare.
Vi gick där ifrån som två frågetecken med massa tårar och fattade inte riktigt vad det innebar att fattas regnbågshinnan, om han nu inte hade någon. VA FAN HÄNDER???

Vi kom hem och googlade (såklart) för att söka de svaren vi inte hade. Vi fick fram ett enda svar.
Aniridi.

På nästa besök kände vi att vi var förberedda. Vi "visste" ju redan. Men när dom sa där att vår Kalle har Aniridi, en mycket sällsynt ögonsjukdom som endast ca 200 i Sverige är drabbade av. Och då är den i regel ärftlig.
Det kom ändå som en käftsmäll. Herregud varför vi? Och han va ju frisk? Nej.. så himla mycket känslor och vilken jävla orättvisa man får känna. Som en bomb som släpps ner mitt i vår lyckobubbla.


Kortfattad beskrivning av diagnosen
Aniridi är en sällsynt medfödd synnedsättning som innebär avsaknad av regnbågshinna (iris), totalt eller delvis, och som även ofta har en negativ inverkan på ögats övriga utveckling.

I de flesta fall leder aniridi till en grav synnedsättning och i sina svåraste former även till blindhet. Kännetecknande är stark ljuskänslighet. Dessutom leder aniridi ofta till en mängd andra komplikationer, såsom exempelvis ögondarr, grön starr, grå starr, hornhinnegrumlingar och underutveckling av näthinnan.

Aniridi beror oftast på en genetisk förändring (mutation) på PAX6-genen i 11p13-regionen, och detta tillstånd kan vara antingen ärftligt eller sporadiskt. Aniridi förekommer i vissa fall även i kombination med intellektuella funktionsnedsättningar och syndrom som WAGR och Gillespie. Det finns dessutom misstanke om att även andra syndrom kan relateras till aniridi, men detta är ännu ej vetenskapligt belagt.


Att förklara vad vi känner är omöjligt, vi kommer aldrig älska Kalle mindre givetvis, men vilken sorg man känner att Kalle inte kanske ska kunna se eller göra allt som man faktiskt tagit för givet, att inte kunna göra allt som de andra jämnåriga kan, han kommer kunna. Jag vet det. Men kanske inte i samma takt och på samma nivå.
Det är en lögn att säga att vi inte är ledsna för Kalles skull. Men hoppet om att kalle faktiskt kommer se något lever, och att han följer ljuset är ett stort steg i rätt riktning. Och vi hoppas av hela våra hjärtan att allt blir bra. Och det blir bra oavsett, vi gör allt för Kalle.
För han är värd det bästa.

Vi söker ingen sympati, bara förståelse och vill undvika "snacket" som lätt går.
Undrar ni något så fråga.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vad jag än säger, vad jag än gör, hur mycket jag än försöker så finns det ingenting jag kan göra för att trösta.
Jag kan bara observera hur Er värld rasar.. för en liten stund.
För är det något jag vet så är det att allt kommer en dag vara okej.

Detta inlägg handlar om hur ens framtidsutsikt kan raseras på en förmiddag.
Detta hände min vän idag, hon va ledsen, jätte ledsen. Jag med.
Genom telefonen kunde jag höra paniken och ilskan, orättvisor. Orättvisor händer hela tiden.
Men det händer inte ens nära, och inte mina vänner?
Hon gråter för att sen samla sig och känna att det löser sig sen brister hon igen. Och det är okej.
-Du ska vara ledsen, du ska tycka det är orättvist, va förbannad!

Till dig/Er!
Jag är ganska säker på en sak, sånt här händer starka människor.
Människor som klarar av det. Och du är en av dom. Du har en viljekraft som alltid har varit densamma.
Det du vill, uppnår du. Du är envis och smart.
En helt ny värld kommer ni uppleva och jag är tvär säker på att
den kommer bli helt fantastisk.
Men idag och imorgon och en tid framåt ska du vara arg och ledsen för att sen komma tillbaka starkare än aldrig förr!

Jag är en funderare, jag har många gånger funderat på
det här med en superkraft. Många säger:
-Ja skulle lätt haft att kunna flyga.
-Eller super snabb osv osv.
Och jag har alltid undrat, för man vill ju ha den bästa superkraften. Vad skulle jag vilja?
Idag värker det i mig så himla mycket,
jag vill trösta. Det hade varit min superkraft. Det är vad jag tycker är den bästa superkraften.
Men det är inget jag kan, jag kan bara säga, ring när ni vill. Kom när ni vill
du behöver inte säga något. Men du är inte ensam.

Tiden läker sår & framtiden kommer bli fantastisk!

Likes

Comments

View tracker

-Jaha då ska du inte gå ut mer, inte till de & de evenemanget, bara sitta hemma?
haha , finns det någon som tror på detta längre så vill jag berätta att man är precis samma som innan bara att man har en titel till.. mamma eller pappa.

Så är det i vårt fall iaf.


Mitt liv har inte förändras jätte mycket, vi gör fortfarande det vi vill.
Vill vi gå ut gör vi det, vill vi på något evenemang så är det inte svårare än att ta med vår nyaste familjemedlem. Är det inte lämpligt för barn så har vi trygga händer att lämna lillan till. Våra föräldrar & syskon.

Dagarna som mammaledig flyger förbi och jag njuter för fullt av att vara hemma med Ebba. Jag saknar också den vanliga vardagen och tycker det ska bli så spännande att börja jobba och ha Ebba hos dagmamman eller dagis. (får se var vi får plats) Uppleva det nya kapitel som väntar.

Om dagarna myser vi hemma men ganska ofta har vi kompisar hemma eller så kör vi och träffar dom antingen på stan eller hemma hos dom. Vi har haft "fullfart" hela tiden och är väldigt sociala och träffar gärna folk. Så förutom att jag inte jobbar utan är hemma så ser dagarna ut som helg hela veckan och roligast är såklart när det är riktig helg och Johan också är ledig, (om han inte är i garaget, då är han tråkig) ;D
Vi lever livet!

Ha en fortsatt bra dag:)

(hittade en gammal bild på mig i Jonnas dator. Jonna.. du satt bredvid mig på fotot men klippte väck dig, du kan göra mig en tjänst en annan gång ;D hohoh)

Likes

Comments

Hej igen!
Har haft lite idé torka och funderings uppehåll här. Som jag sagt innan vill jag inte va en av de bloggarna som man läser precis vad jag gjort om dagarna. Dels för det är roligare att peta ut de bitarna jag tycker är roliga och viktiga att uppmärksamma, och för att jag själv inte intresserar mig i sådana bloggar. (-Idag har jag varit på stan och köpte en kaffe.. eller affären, inte gjort någonting.. nej det är inte jag.) Eller jo, ibland sticker såklart något ut eller känns intressant, men inte så ofta. Jag är inte så himla kul att Ni vill läsa om vad jag köper för sängkläder på IKEA eller vilket kaffe jag föredrar. Zzzz :D

Idag ska jag skriva om hur jag upplevde att få barn samtidigt som min storasyster.
Jag kan nog flika in lite av hennes känslor och tankar också, för jag vet ;)

Jag och Johan berättade för våra familjer när alla var samlade hemma hos oss och firade mig. De undrade varför jag ville ha present kort på möbler när vi redan hade ett väl möblerat hus. Då berättade vi att det skulle va möbler till ett barnrum, för en lite bebbe skulle bo där from 22 oktober.
Chocken var total. Samma morgon hade Jonna och Joakim fått ett plus. Och dom blev super chockade. Och de berättade nyheten när vi samlade familjen nästa gång, påskmiddagen. Jag vill också tillägga att här finns ingen planering: "vi ska ha barn samtidigt, hoho"
Herregud, mamma och pappa skulle gå från inga barnbarn till 2 stycken med en månads mellanrum.
Ja, nog var vi alla lite chockade.

Min syster har alltid varit min klippa. Hon har jobbat utomlands mycket och vi har alltid saknat varandra, och hållit bra kontakt. Hon har i mina äldre dagar tagit hand om mig och väglett mig genom fina stunder men också genom otroligt svåra stunder. Jonna är min bästa vän. Nu tror ni att Jonna är en ängel.. JA det är hon men hon har inte alltid varit, mina yngre dagar ca 0-10 år va Jonna väldigt elak mot mig, riktig retsticka deluxe! :D Men mer om den tiden kan jag skriva om i ett annat inlägg.

Först tänkte jag fy fan vad kul.. det ändrades, jag vet inte vad som hände egentligen. Vi var 2 syskon proppfulla med hormoner och olika tankesätt, olika "rätt&fel", olika värderingar.
Jonna blev orolig när jag en dag blev skickad till sjukhuset för att ta ett CTG för jag kräktes sent i graviditeten. De skulle göra de säkra före de osäkra och skickade in mig. Jag var inte ett dugg orolig och de hade inte heller hetsat upp mig utan det var bara i lugn och ro alltihopa. Efter ringde min mamma och frågade hur det gått och även hon lite orolig. -Ja jag skulle fråga med så jag kan ringa Jonna för hon undrar med. Tokig blev jag och sa att hon kunde minsjäl ringa själv och fråga hur jag mår om hon undrar. Och Jonna va sur för att jag inte sagt att jag skulle in för det tyckte hon var ytters lämpligt att nämna. Medans jag tyckte det var en onödig grej att nämna sålänge allt stod rätt till. OBOY! Mamma försökte under en ganska lång tid medla mellan oss, och när vi väl sågs så va vi inte fiender men inte heller Jonna & Julia. Allt som vi sa om varandra, till mamma, sambos, vänner osv vill vi aldrig ska nämnas eller höras igen. Skogstokiga systrar.

-Hur känner syrran när lillasyster ska ha barn?
-Min syster är också gravid, vi ska ha med någon veckas mellanrum.
-Nämen herregud, så roligt. Jätteroligt va?
-Ja.. (baaaah)

hahaha

Så var läget en tid under graviditeten, och jag fattades min bästa vän för hon hade blivit galen. Jag är säker på att Jonna tyckte samma om mig. Men senare i graviditeterna blev vi mer och mer glada åt varandra.
Eller.. vi blev väl vana vid tanken och den tanken va rolig. Jag vill understryka att jag har såklart alltid varit glad åt att min syster skulle få barn men allt blev jätte fel och för mycket att hantera det där och då! För mycket känslor.

När Ebba va född och vi var på väg hem var Jonna redan här och ville träffa sin systerdotter, och laga god mat till oss och göra det skönt för oss.
Hon tröstade mig när hon fråga om förlossningen och jag bröt ihop, jag hade lovat mig själv att vara stark för Jonna. Hon va ju höggravid och skulle snart föda hon också. Jag brast och Jonna har den bästa famnen och orden som betyder och väger visdom och kärlek. Det jag behövde höra sa hon, när jag skulle va stark för henne.

Jackson, Jonnas son.
Det är en kille som trivdes i sin mammas mage, vi vänta och vänta på honom och Jonna gick över tiden big time.
Tillslut kom han, som jag grät i soffan när jag fick kort på honom. Älskad från första stund. Jag och Johan och Ebba körde hem till Jonna och Joakim och gjorde tacos till dom när de kom hem från BB. Och Ebba som själv va nyfödd träffade denna lilla lilla killen och han ju va nyfödd, hennes kusin. Vilken underbar grej.
Jackson, mosters prins!

Jag och Jonna umgås nästintill dagligen och om vi inte ses pratar vi alldeles för mycket i telefon.. Johan och Joakim undrar vad vi möjligen har att förmedla till varandra i timma vis när det bara va ett tags sen vi pratade. Ja det undrar jag också.. det bara blir så.

Vi hanterade inte chocken, och känslorna då. Men idag är jag så tacksam. Jag får träffa Jonna och Jackson så ofta och vi har gått babysim, långa barnvagns promenader och vi har så mycket att lära varandra och om vi hade mycket att prata om innan, gissa vad vi har nu då.

Idag skrattar vi åt allt-
Idag är vi Jonna & Julia.

Likes

Comments

Jag har sammanställt två collage med mina favoriter, håller på att lära mig detta, men nu är jag så trött i huvudet på detta.
Ska sätta mig med en kopp kaffe i soffan och vänta på att
mitt lilla hjärta vaknar.

Till en början var jag skeptisk till Freddy byxor.. tyckte de såg roliga ut. Babianrumpa.. haha.
Johan tyckte jag skulle ha ett par då han tyckte de va fina. Jag fick ett par av honom och det är de skönaste byxorna jag har i garderoben. Nästa gång blir det ett par svarta. Och från det att jag testade dom tycker jag inte alls de ser roliga ut, tvärt om. Jättefina.

Jag är inne på att köpa Adidas superstar men kan inte välja om jag ska ha hel vita eller de med svarta sträck som "original". På Adidas hemsida kan man även få text på dojjorna för en mindre peng. Men det får vänta, Jag har redan ett par Adidas att slita ut.. och har jag inte bestämt mig om vilket par jag vill ha på 2 månader dröjer det nog ett tag till.

Jag klicka rundor här hemma och märkte att den trenchcoat jag köpte för någon vecka sen har nu 30% rea.
Även väskan på bilden är nedsatt 57%.
Jag har haft 3 Nike Air Force och älskar dom, de skönaste skorna jag har och kan gå långpromenader utan att få ont i fötterna de minsta. Den återförsäljaren jag länkat till är junior skorna, strl går upp till 39. En annan Nike favorit är Nike Air Max, Också jätte sköna, men jag har lite bredare fot så Force passar mig bäst.


Likes

Comments

- y e a h -

Här har jag samlat ett par favoriter och satt ihop en ljuvlig variant från topp till tå.
Det tuffa möter det gulliga för att inte bli för "hårt". En cool & söt uppsättning i ett.

Är du intresserad utav något av plaggen/accessoarerna kan du enkelt komma till återförsäljaren genom att klicka på länken under bilden till det du vill titta närmre på.

Jag satt och kikade rundor och märkte att Babybjörn nu har rea på en del grejer som vi använder/använt till Ebbs.
Klicka på bilden och kolla mer på det om Ni är intresserade av dessa saker.
Lekbågen i trä vill jag rekommendera, både snygg och rolig.
Ebba sitter inte i sin längre men ibland drar hon rundor på babysittern just för att lekbågen är kul.

Likes

Comments


Haha ja blir full i skratt när jag tänker på dagen vi plussade och jag skulle berätta för Johan..
Vi hade ju sagt att "i morgon när jag vaknat" skulle vi ta ett test.
Byggde efterhand upp en smart plan..tyckte jag ;)

Johan körde till jobbet, jag vaknade lite senare och gick ivrigt ner och skulle ta ett graviditetstest, följde instruktionerna och ställde mig och börja borsta tänderna och väntade ut resultatet.
(Köpte ett digitalt graviditetstest som visar hur många veckor det gått sedan befruktning, och ett tydligt svar "gravid" eller "ej gravid". Mer om det kan ni läsa om/köpa Här)

Kikar ner på testet..där står "gravid". Tittar upp på min spegelbild och tänker inte så mycket, sen skulle det ta några minuter tills veckoindikatorn skulle ge utslag. 3+. Gick ut i köket, strök mig över magen.. fattade inte, inget kittel i magen...

Sen kom jag att tänka på hur jag skulle berätta för Johan.
Jag skulle börja jobba vid tre så jag skulle inte vara hemma heller innan 22.30... och så länge kunde jag inte hålla mig.
Jag satt mig i bilen och körde till affären för att köpa en bulle att lägga i ugnen. Hahaha Japp det va min plan.
Vi hade klappat mig över magen många gånger och larvat oss och tittat på varandra och sagt
-äääär där ett litet frö kanske? :´D så frö hamnade i kundkorgen också med blommor och ett kort.
OCH NU KITTLA DET I MAGEN!

La bullen på en servett i ugnen,
gjorde ett litet hål i bullen och stack ner en lapp som man lätt kunde dra upp med meddelandet:
"Hej hjärtat. Det är en bulle i ungen, Gå in på kontoret"
På kontoret hade jag stält blommorna, lagt gravtestet (som visade resultat 12 timmar tror jag)
lagt lite frö runt detta och skrivit ett kort från bebisen.. jag kommer inte ihåg riktigt men något i stil med
"Nu finns jag pappa, jag längtar redan efter er men jag ska
växa och bli större och starkare innan vi ses
den 22 oktober."

Nu skulle jag bara lista ut hur jag skulle få Johan till att titta i ungen utan att
komma på att jag tagit testet och tänka.. aha bulle i ungen.
SMS:
- Johan.. jag skulle göra lasagne men.. det är något fel på ugnen, den lyser men blir inte varm.
Kan du titta på det när du kommer hem?
-Hmm va konstigt?! Ja men det är väl inte så brått om du ska jobba.
-Hallå lasagnen kan inte bara stå, du får köra hem och kolla innan du gör något annat idag.
-Okej!
Hahaha alltså..ja ;)

Johan ringer senare när han kommit hem och jag blir fnittrig och tycker att jag varit jätte lurig och busig.. riktigt rolig för att inte glömma!
-Va bubblar du om Julia? Det är inget fel på ugnen? Den fungerar hur bra som helst?
(baaaaaah)
-Jaha ja, har du tittat i ugnen då?
-Ja en bulle? Vadå.. du har bakat en bulle till mig eller va menar du? Ugnen fungerar.
-Mmm Johan en bulle..i..ungen
-AHHH nuuu fattar jag säger han lurigt.
Haha polletten trilla ner till slut,
-Ring när du.. ja läs lappen, ring sen hejhej. Klick!!!

så rörigt och virrigt allt blev, men som vi skrattat åt detta nu i efterhand
och det är en rolig historia att berätta när andra frågar hur vi fick reda på det.

Johan ringde tillbaka efter ett tag och fattade ungefär lika mycket som mig när jag stod och borstade tänderna tidigare.
Det va inte riktigt heller som i film som jag nämnt i förgående inlägg. Tar ett tag för en sådan fin underbart vacker sak att sjunka in. 
Men det blev på vårt vis.

God natt

Likes

Comments

Vilket kön blev det? Flicka eller pojke?
-Flicka
-åh en liten flicka..
sen öser vi på med rosa, för det hör liksom till?


Jag är inte ett big fan av rosa, så är det med det.
Jag tycker inte heller om blått, men allt därimellan, helst det neutrala. Beige vitt grått gult osv.

Sedan jag fick reda på att vi va gravida så har man besökt barnavdelningarna i precis varje affär man varit i. Och med handen på hjärtat... det retar ihjäl mig att allt på flickavdelningen har rosa spets, volanger eller rosetter.. och pojkavdelningen har de kläder som passar oss bäst i smaken. Inte allt, men de neutrala hänger där. Ibland känns det jätte dumt, jag älskar min flicka mest i hela välden och skulle inte velat ha något annat barn än just vår Ebba men jag står på pojkavdelning, och det är inte för jag hellre skulle vilja ha en pojke utan för dumt nog hänger plaggen utan spets och volang just där. Jag tycker det ska va barnavdelning, inget flick eller pojk. Barn är barn och kan ha vad de vill. Jag handlar till Ebba i dagsläget efter vår egen smak och vad vi gillar, när hon är stor nog till att önska vad hon vill ha på sig, om det är tyllklänning rosa blått eller vad som helst så köper vi det till henne då givetvis.
Jag har keps, baggy byxor, vitt svart grått jeans tighta kläder, japp då har min dotter samma.
Observera att:
Jag ser små flickor med allt det "flickiga" och det är hur fint som helst, men jag.. köper inte det till vår egen flicka. Jo jag ska inte ljuga visst har vi något plagg med rosa i som vi gillar.

Kommer fram till kassan:
-Där sitter han bra! säger kassörskan med ett leende på läpparna.
Tittar mig lite över axeln/sidan.. där sitter min tjej med grå keps svart tröja och gråa tights.
-Va sa du?
-Ja han sitter bra där.
Vid det här laget va mitt köp av mascara i princip klart och jag svarar
-Hon, tjejer kan med ha keps?
sen gick jag.

Går där ifrån och tänker.. inte fan tror folk att jag är en kille varje gång jag har neutrala kläder och keps, eller?

Poängen dådå!
Hetsen om vad som är flickkläder eller pojkkläder, tjejleksak eller pojkleksak spelar absolut ingen roll. Gör vad Ni vill och känner för och forma ert barn som Ni vill och inte efter några dumma normer! Ta inte för givet att någon önskar sig blått bara för de fått en pojke eller rosa till flicka. Fråga.. tycker jag, eller överraska med något som om ni inte visste vad det skulle bli. Bara ett barn helt enkelt!


Ebba & kusin
Jackson

Likes

Comments

Idag ska jag ta med er på en liten rundtur hemma hos oss.
(Bildbomb & Video)​
Hit flyttade vi.. ja när va det? 2013.
​(frågade Johan, Johan vet allt och är också en jäkel på att öppna svåra burkar)
Känns som om vi alltid har bott här.

Jag bodde i en etta och Johan i en, vi var och tittade på 2 större lägenheter.
Johan tyckte den ena och jag givetvis.. den andra. Det slutade med hus.
Sedan vi flyttade in har gjort en hel del renovering och just nu håller vi på att färdigställa köket så vi kan gå vidare med det andra vi vill göra. Jag är intresserad av inredning och läser en del tidningar och hela mitt instagram konto är fullt med inspo konto, Johan klarar INTE av att kolla igenom min instagram! ;)

Vilket fall som är vi ense om att vi gillar det ljusa stilrena.

Jag gjorde även en liten film.. och det behövs övas på.
En aning för mycket kaffe denna förmiddagen, men skaka gärna med :D
Min tanke var att ni skulle få kika in i Ebbas rum, men hon sover och det vore ju himla dumt om jag skulle trampa in i hennes skönhets sömn. Nej, det får bli en annan dag.

Hej och välkomna!
(Basse har redan deltagit i min rundtur som Ni kanske märker)

Likes

Comments

Igår skrev jag om vår tuffa förlossning, jag försökte göra något så stort i mindre format för att Ni skulle få en bild över hur det gick till när det som absolut inte får hända...hände.

Man ökar det värkstimulerande preparatet syntocinon för att ibland påskynda en förlossning eller om värkarna har blivit slöare/avtagit.
I vårt fall började förlossningen med droppet för att framkalla värkar (då vattnet gått), allt efterhand så ökade hon droppet för att hon bedömde att vi va längre in i förlossningen än vad vi faktiskt var.
Alldeles för hög dos gjorde att min kropp bara låste sig. Trycket i kroppen blev för högt och nu i efterhand vet vi hur illa det hade kunnat gå, visst hade vi våra aningar där och då såklart.
¨Jag kan inte fatta att vi faktiskt trodde det gick till på det viset¨
Blodkärl pushades till sin yttersta gräns. Efterhand som jag blev sämre och slutade svara trodde barnmorskestudenten att jag kämpade mer och att det var jobbigare i och med att förlossningen "gick framåt" som i sin tur resulterade i för högt ställd lustgas som gjorde att jag hamna i något mellan psykos och berusnings känsla.
(pågick mellan 10.00-14.00)

För barnet i magen är det oerhört skadligt och allvarlig risk för syrebrist finns.
Den syrebrist som drabbar spädbarn när mamman överstimuleras
med värkframkallande 
är s
om att dra åt snaran runt halsen på någon som redan har ont om luft.
Detta kan ge skador eller i värsta fall, leda till att barnet avlider.
Allt gick som väl är bra för både mig och Ebba!
Jag har fått frågor om vi anmälde sjukhuset?, det gjorde vi inte. På morgonen därefter va många inne på vårt rum för att ursäkta det som hänt, vi frågade efter barnmorskestudenten.
Hon hade inte kommit till jobbet och mådde jätte dåligt över vad som hänt eller kunnat hända. Hon skämdes helt enkelt. Vi ville bara hem så fort som möjligt, personal på BB brukar gå igenom journalen innan hemgång men de sa att förlossningen skulle komma och gå igenom vår journal, den va ju lite speciell och med bla 2 förlossningskurvor. Men jag kunde varken läsa eller höra journalen, hur glad jag än var...lyckligare än någonsin dessutom, men ändå så gick det inte. Redan där och då började processen med att försöka glömma smärtan och känslorna från dagen innan.
Vi räknade med att alla redan hade förstått hur fel det var och att det räckte för oss. Vi var inte heller speciellt sugna på att åka hem och börja anmäla, dokumentera och allt vad det innebär. Vi ville bara vara i vår lilla lyckobubbla.
Man kan tycka att det är fel...och det är okej! Men vi orkade helt enkelt inte.

Jag är är så glad och tacksam
att jag hör Ebba och Johan busa ute i köket.
Det är allt jag någonsin velat ha, och
nu har jag det.



Likes

Comments