Idag är det ett år sedan jag opererade hjärtat!

Lugnet har infunnit sig, även om jag ibland kan känna paniken komma smygande vid stressiga tillfällen där hjärtat vill spinna iväg och slå i en ojämn rytm. Lugnet som är befriande från känslan av att nerverna ligger utanpå kroppen som konstant vibrerade av den höga pulsen som hjärtat konstant befann sig i. Befriande att slippa de skyhöga stresshormonerna i kroppen som uppstod av ett stresshjärta med vilopuls på 168. Den tiden är historia och dit vill jag aldrig mer.

Ett år sedan jag nervöst genomgick ett ultraljud av baksidan av hjärtat för att upptäcka eventuella blodproppar som låg och lurade på att få göra ett tjurrus i blodådrorna. Den förstående läkaren som såg min nervositet och erbjöd mig lugnande för att kunna genomföra undersökningen. Oerhört tacksam att jag fick den hjälpen för att minska mitt traumatiska minne av händelsen. Jag minns inget av undersökningen, tack och lov.

Sakta rullades jag så småningom in mot operationsrummet då de upptäckte att jag hade målade naglar, sköterskorna sprang för att hitta något att ta bort det med, de lugnande medicinerna hade börjat kicka in så jag log mot sköterskorna och sa glatt att jag minsann målat tånaglarna också. Väl inne i operationsrummet fick jag välja favoritmusik på Spotify. Det fick bli lite lugnare 80-tals musik, typ ABBA.

Operationen tog strax över fem timmar. Det var till en början smärtsamt innan läkaren valde att byta till något annan medicin, fråga mig inte vad jag fick, men det var en skön känsla som infann sig i kroppen. När medicinerna började klinga av blev jag nästan arg att de slutade, jag hade just då gärna stannat kvar i mitt rus, den befriande, lugnade känslan av frid i kroppen som jag inte känt under många år. Sakta började jag återgå till normalt tillstånd och under tiden rullades jag tillbaka till rummet.

Då kom alla känslorna på en och samma gång! De bara sköljde över mig med en kraft likt en tsunamivåg, jag grät hejdlöst och tackade personalen och Gud att jag fortfarande levde och fick möjlighet att återse min familj. Var det verkligen sant att hjärtat slog normalt? Min man och yngste son kom på besök och tårarna forsade formligen nedför kinderna. Jag hade svårt att prata på grund av jag bitit mig illa under konverteringen och allt blodförtunnande gjorde att det inte slutade att blöda. Jag hade fruktansvärt ont i ryggen efter allt liggande och jag längtade efter att få ändra ställning i sängen och att få röra på mig, men jag var fortfarande tvungen att ligga stilla i minst fyra timmar till. En vänlig sköterska frågade om jag ville ha något och jag längtade fantastiskt mycket efter en god kopp te. Det fick tyvärr vänta några timmar till då mitt sängläge gjorde det svårt att inta något flytande.

Ett år idag! Livet har fått en annan innebörd, jag tar inte allt för givet längre. Livet är skört, njut av det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

En sugande trötthet har uppstått. Trots att jag nu kommit in i rutinerna med min nya C-papp. I början blev jag fantastiskt pigg även om jag bara använde min maskin i 4 timmar/natt, men nu när rutinerna infunnit sig så har en sjuklig trötthet uppkommit. Kan det vara vårtröttheten som kommit smygande? Eller är det kanske dags att börja fasa ut medicinerna så det kanske är dom som inte längre passar in utan gör mer skada än nytta? Det är nog dags att ringa ett samtal till doktorn och fundera lite och kanske uppdatera läget.

Likes

Comments

Små valpar!
Så var det dags igen, 5 små mjuka, söta valpar. Det blev 4 tikar och en hane. Tiken var rejält sjuk den här gången. Hela söndagen för en vecka sedan var hon valpsjuk hela dagen. Så till slut blev det dags på kvällskvisten. Hon skrek och kämpade länge innan första valpen kom, den banade vägen för resten av valparna som det gick lite lättare för. Hon är en fantastisk mamma oc sköter om dem efter konstens alla regler.

Likes

Comments

Hjärtat har varit stabilt nu sedan jag gjorde min ablation. Däremot är jag nog inte allt för snäll med min kropp som utsätter den för stress dagligen. Det mitt hjärta längtar efter är lite lugn och harmoni i vardagen. Ibland smyger sig stressen in och tar över hjärtat som rusar och dansar vilt i bröstet. Då hjälper det att ha övat in det som lugnar ned och sorterar bort den negativa stressen.
Stugan med sin frihet och sköra charm har varit min oas i många år. Där hämtar jag både kraft och energi. Lägg därtill mina hundar. De är underbara små knasiga varelser som älskar mig villkorslöst hur jag än ser ut och det spelar ingen roll på vilket humör jag är så finns de alltid där och älskar mig.

Projekt
Ett av mina absoluta flyktvägar som jag älskar att ta när stressen blir för påtaglig är att planera inför nya projekt. Fantasin spelar på de tankar som jag har om mitt stora projekt torpet. Allt från att söka material till att bygga. Är en enorm befrielse för hjärnan och jag inbillat mig att hjärnan tar glädjeskutt likt kossorna som kommer ut första gången för säsongen.

Likes

Comments

När det nya året rings in så fylls tankarna med funderingar kring vad det nya året kommer att innehålla. Något jag märkt är att mitt hjärta inte längre tål stress. Upprörda människor som skriker och gormar och som till en del består av min vardag i mitt jobb frestar på hjärtat. Jag känner hur arytmin slår till och jag är livrädd att jag ska få tillbaka eländet.

Jag står fortfarande kvar på mina mediciner. De vill se om jag behöver göra en operation till. Jag vill verkligen inte det. Så därför är jag så rädd att jobbet ska fresta för mycket på hjärtat. Jag måste bli lite mer egoistisk och tänka på hälsan, jag har ju trots allt bara ett liv, vad jag vet iaf.

Likes

Comments

1: a advent
Det är första advent och jag sitter i köket, det varma skenet från adventsljusstakarna ger ett milt intryck. Ute är det full storm, blåsten tar i så det knakar i huset. Valparna springer glatt omkring på köksgolvet, jagandes varandra och ibland får någon in ett tjuvnyp som gör att den andra skriker högt av smärta. Från Spotify hörs svag musik från den lilla högtalaren på köksön. Vikingarnas kramgoa jullåtar är gamla melodier som jag växt upp till under mina barndomsjular. Det får mig att minnas tillbaka på den lyckliga tiden i mitt liv. Den tiden är förbi, nu sitter mamma i rullstol, hårt märkt av sjukdom och ett sviktande minne. Min fina mamma som varit så full av liv och upptåg. All hennes goda mat som hon gjort alltid, men hennes julbord var alltid något speciellt och jag gör mitt bästa för att återskapa det. Nu sitter hon i rullstolen, tyst iakttar hon världen runtomkring henne och jag önskade jag visste vad hon tänkte. Innan hon blev märkt av sin sjukdom var hon alltid full av liv och alltid glad, klagade aldrig och enormt busig. Tänk en sommar när hon kom förbi stugan och spökade för oss. Hon stod bakom ett hörn och skrattade så hon höll på att kissa på sig, det var min mamma det. Nu finns bara en gammal kropp kvar som inte orkar bära henne längre, hennes sprudlande skratt och glada humor är borta och hon säger inte mycket längre. Det gör ont ända in i hjärteroten.

Halvår
Det har gått sex månader sedan jag opererade hjärtat. Det är otroligt vad fort tiden går, men samtidigt känns det som en evighet. Åter igen så slår minnen till och jag tänker tillbaka på året som gick. Ifjol den här tiden så åkte jag in och ut på sjukhuset för hjärtat. Samtidigt åkte mamma in gång på gång för epilepsi anfall som återkom. Ett tag låg vi samtidigt på sjukhuset. Hon fyllde 75 och jag fyllde 50 och allt var bara kaos och sjukdom. Samtidigt upptäckte de fläckar på lungorna, misstänkt cancer. Allt rasade och jag åkte långt och djupt ner i ett svart hål. Det var inget roligt år, det var ett år fyllt av sjukdom och sorg.
Då kommer sveket!
Då kommer nog bland det värsta av sveken i mitt liv, förutom när min äldsta sons pappa var otrogen med en av mina väninnor. Så har då min syster och bästa vän åkt på resor och umgåtts utan att ens tillfråga mig. Min syster åker hellre och hälsar på min väninnan som för övrigt bor endast en mil från mig än att åka och hälsa på mig. Det gör ont och väcker många frågor i mig. Varför? Vad har jag gjort eller sagt? Det är frågor som jag inte vill ha inom mig, jag vill vara utan dessa frågor. De säger att man blir starkare av saker som händer i livet, men om man inte vill bli starkare? Om man inte vill ha frågor i huvudet? I mina ögon är det fruktansvärt fult gjort, när jag behövde dem mest så gick de bakom ryggen på mig. Om karma finns kommer det slå tillbaka mot dem själva en dag.

Likes

Comments

Även om julskylten körde igång för en månad sedan så är det nu först som de börjar sätta upp belysningen. Det är otroligt vackert och stämningsfullt. Tyvärr har nästan all snö försvunnit och det har bara blivit slask av alltihopa.

Likes

Comments

Så plötsligt slog vintern till med full kraft över en natt. En halv meter snö som ligger vit och fin på backen, traktorer som kör i full fart för att hinna få bort så mycket som möjligt för att dagen ska vakna till liv. Folk börjar sakta vakna till liv, de drar kappan tätare kring kroppen och med blicken i backen skyndar de sig fram. Den gamla damen som skulle gå ut med hunden halkade och höftbenet stod rakt ut under hennes byxor. Hon skriker av smärta och väntan blir lång på ambulansen. Tanken går till de som jobbar på akuten, de lör få händerna full en dag som den här

Likes

Comments

Kunskapens äpple

Snart har jag jobbat i en månad. Mitt första block är snart avklarat och det är dags att plocka nästa nivå. Det är vansinnigt nyttigt att byta jobb, men väldigt jobbigt att lära om sig.
Idag när jag tog tåget hem blev en kvinna sjuk i epilepsianfall. Det är väldigt otrevligt att se och fruktansvärt jobbigt för den som blir sjuk. Vi var tre som hjälptes åt så att den stackars kvinnan fick luft tills dess ambulanspersonalen kom. Kunskapen från mammas anfall när hon var felmedicinerad hjälpte mig i den här situationen. Jag hoppas jag träffar kvinnan igen så jag får fylla i hennes minneslucka som hon kommer ha när hon vaknar upp. Hon återfick aldrig medvetandet under tiden allt pågick. Jag kände mig oerhört tacksam för att jag är någorlunda frisk och skänker kvinnan en tanke. Tågpersonalen visste att hon pendlade, men vi vet inte vilka hennes anhöriga är. Vi försökte hitta någon via hennes telefon utan framgång. Förhoppningsvis har hon någon som saknar henne så hon inte lever ensam och att något husdjur befinner sig ensam hemma

Likes

Comments

Utbildningen på jobbet fortsätter!
Huvudet känns som en stor bomullsboll och eftermiddagarna är oerhört ansträngande.
Minnet vill inte riktigt hålla ihop. Vad beror det på?
Läkaren ringde igår och sa att mina värden inte var så bra. Jag hade sömnapné och behöver prova ut en sömnmask. Det blir ju spännande, hoppas jag blir piggare då!
På tisdag är det dags för ett ultraljud på hjärtat. Det blir första kollen efter hjärtoperationen i Maj. Jag är väldigt nyfiken, men framför allt rädd för att det ska vara något fel. Frågorna tillsammans med oron hopar sig och jag vet inte riktigt om jag ska längta eller bäva! Tiden får utvisa.

Likes

Comments