God förmiddag på er !
Hemkommen igen & tittar i vanlig ordning på Malou efter 10 👍🏻
Alltid spännande & alltid får man sig en tanke som man, eller snarare jag bygger vidare på.
Idag fick jag på tvn när Malou talade med terapeuten Egil.

Som rubriken lyder...
Nyfikenhet - nyckeln till goda relationer.

Jag tror det. Finns det ingen nyfikenhet på den andre så dör relationen ut tids nog.
Varesig det gäller en relation till en vän eller till en partner.
Är man nyfiken så finns det alltid något som drar. Finns det ingen nyfikenhet så finns det inte längre något som drar.

Jag går utifrån mina egna nuvarande relationer & relationer jag haft.
Både vänner & kärleksrelationer.

Ställa frågor, vara nyfiken, vill få berättat för mig & vill veta. Frågar man inget, då får man heller aldrig veta något.
Jag VILL att mina vänner ska berätta saker & ting..

Men samtidigt som jag är nyfiken, vill jag ju också att motparten ska va nyfiken & vill veta saker om mig. Ge & ta i frågeställning & nyfikenhet 🙂
Finns det ingen nyfikenhet på mig, då känns det mer som att jag är den enda som vill & försöker.

Människor som bara pratar om sig själva kan vara intressant, till en början. Men efter ett tag dör min nyfikenhet ut & jag känner absolut ingen dragning till personen i fråga. Jag har lämnat många vänner pga just detta, även kärleksrelationer.
Att dom framstår som Ego i mina ögon. Efter 2 veckor av enbart prat om sig själv & allt som rör dem blir tråkigt & tillslut finns det inget mer man kan fråga eller vara nyfiken på...

Är jag ensam ?

Jag kan vara en god talare om mig själv, till viss del. Har det hänt något i mitt liv, talar jag gärna om det med vänner & familj men glöm heller aldrig bort att lägga fokus på personen du talar med.
Att hela tiden ha fokus på sig själv tröttar ut & framstår som tjatig & ego.

Jag kanske är ensam om att tycka så ?
Ja. Möjligtvis.

Dör det genuina intresset om man umgås med någon som är en god talare om sig själv ?
Dör känslorna ut, som man från början trodde var "äkta" när personen talar enbart om sig själv ?

Min tidigare relation var fantastisk. Nästan 4 fantastiska år tillsammans.
Vi hade 3 fantastiska barn, han 2 & jag Leo. Vi byggde upp ett liv tillsammans med allt vad det innebär. Man hade gemensamma drömmar osv osv.
Något gick snett & allt eskalerade långsamt under en längre tid. Nu i efterhand kan jag ärligt säga att vår separation var det bästa som kunde hända just då. Inget var mer rätt än att vi gick skilda vägar. Då som vänner & överrens om att det var det bästa. Jag hade till en början svårt att acceptera, pga att jag trodde det var mannen jag skulle leva resten av mitt liv med.
Men så blev det ej & åter igen så var det de absolut bästa som kunde hända.
Det fanns inte längre något genuint intresse. Inga frågor, ingen nyfikenhet & det blev mer & mer i tystnad.

Pga att nyfikenhet på den andre inte längre fanns, så fanns det heller inte längre en dragning. Det dog. Stendog.
Tidigare i relationen så fanns nyfikenheten där & då fanns även dragningen & vi försökte för lite för att låta nyfikenheten blommade upp igen.

Så enkelt är det.


Behåll nyfikenheten. Var nyfiken.
Spolas den delen bort, försök då att reparera det i tid. Gör saker tillsammans. Väck den känslan igen. Både vad de gäller vänner & kärleken. Allt går att bygga på !

Prata, hjälp varandra, peppa varandra, gör saker tillsammans.
Så små ting som gör underverk !
Vänner som kärleken.


Kram !

Likes

Comments

Varför stressar & pressar vi oss igenom vardagen & livet ?! Jag är född -90.
Mammorna rökte, drack kaffe & pratade skit... Under tiden som vi barn lekte med varandra. Inne som ute, sol eller spöregn, det spelade ingen roll.
Vi hade aldrig vår Mamma/Pappa som var där & styrde upp leken för oss, det fick vi komma på själva. Då hade barnen något som kallades Fantasi, något så fantastiskt !
Att titta på tv kändes som en slags belöning & att gå & lägga sig var mer som en "bestraffning". Men man gjorde de, utan minsta gnäll.

Mamma rökte inne, hon lagade inte mat enligt kostcirkeln & hon ordnade kalas med storpack glass & eventuellt en kaka hon slängt ihop mellan alla utfodringar av djur & oss barn. Men Mamma gjorde detta med glädje.

Mamma var mestadels hemma under våra 10 första år. Sen började hon jobba.
Inte var det något snack om vem som skulle laga mat, hänga tvätt, göra läxor, hjälpa till med alla djur, bära in ved, skotta snö etc etc... Det var sällan man satte emot & gjorde man det så fanns det ta mig fan en anledning till att säga emot !
Idag skall alla laga den bästa maten, man skall följa alla möjliga jäkla dieter, hemmaträning, löprunda, absolut inte röka i närheten av barn & att låta barnen hjälpa till kan genast förvandlas till att man skiter i att säga något, för då står man med en strid som kan vara i flera timmar !
Vem gör vi allt för ?
Jobba, laga mat, bada, duscha, läsa läxor, tjata, träna, vara kärleksfull, ett leende på läpparna, man skall hinna ligga lite mellan alla andra aktiviteter, olika sorters träning, barnen behöver nya kläder, tvätta, hälsosam etc etc etc.
Jag betvivlar inte att det inte finns någon som gör allt detta med glädje (?) Jag är bara så trött på hur allt ska se så bra ut & allt skall förskönas ! Kan inte alla va som dem vill ? Få vara trött ? Få vara grinig för barnen somnade sent, stressade från jobbet för att hinna hämta på förskolan & sen vaknade den minsta x antal gånger under natten, MEN jag måste vara glad & ha ett leende på läpparna ändå ?
Jag är inte bitter. Jag läste bara en artikel som beskriver ungefär det jag precis skrivit. Alla måsten & alla krav vi ställer, istället för att stressa ner & lada 😘

Likes

Comments

Hej !
Haft bloggandet på hyllan ett tag då det vart så mycket annat att lägga fokus & energi på.
Separation, flytt, jobb & allt därtill.

Nu har vi landat i Habo & trivs i lägenheten.
Har helt ändrat innehåll i bloggen nu då jag inte längre lever med V.


Jag har blivit mer observant på hur vardagen & livet i det stora hela påverkar oss människor & hur galet vackert & fint allt skall vara.
Läste igår en artikel om Hur det var "förr" & skrev därefter ett inlägg på Facebook om min syn. Folk reagerar givetvis olika på hur andra tycker & tänker... Men å andra sidan så rör det egentligen inte mig & har egentligen aldrig heller gjort.
Har alltid kunnat stå för mitt tycke & alltid haft starka åsikter kring saker & ting.

Lägger in mitt Facebook inlägg i ett nytt inlägg här 👇🏻 !

Kram

Likes

Comments