Det är en återkommande känsla hos mig.
Att jag liksom aldrig känner mig vuxen. När jag hälsar på hos andra så är deras hem liksom så.... vuxna.. genomtänkt inredning, förvaring, hur de fördelar rummen mellan familjemedlemmarna osv. De har kaffemaskin med kapslar i olika smaker, väl genomtänkta ljuskällor med mysbelysning på rätt ställe, alla sladdar är dolda i fiffiga lister som matchar så att de knappt syns.. Det är veckomeny på en fin liten lapp på det övrigt kala kylskåpet. Jackor och skor är väl upphängda i det fina klädskåp och inte ett gruskorn syns. Barnens rum är möjligen liiiite röriga i den bemärkelsen att kanske skrivbordet inte är i total perfektion eller att det står någon my little pony eller bil på golvet.. Men annars är det samma där. ordnat, genomtänkt och så himla VUXET genomfört.
1 Jag kommer på mig att leta fel... De måste väl också ha nåt kaos.. ett "här-proppar-vi-in-allting-rum/utrymme"... Men nej.. Det är ordnat i varenda rum och allt går i vitt och är så harmoniskt att jag liksom... skäms. Skäms för att jag är så långt ifrån detta man kan komma. Mitt hem är inte vitt, inte genomtänkt och inte ordnat. Jag försöker allt jag kan, men det är för mycket och jag har för lite tid och ork för att klara av det.
Mitt hem känns mer som Villa Villervalla än som ett vuxet hem.. Hur har ni det? Är jag den enda som känner såhär?

Likes

Comments