Det hade varit så najs om jag vaknat upp nu på morgonen, druckit mitt kaffe, klätt på mig ytterkläderna samtidigt som jag i farten tryckt i mig den sista biten av ostmackan, öppnat dörren och där och då hållit på att snubbla över en stor svart hockeytrunk.


Det hade varit så najs om någon snäll varelse, en god människa eller gott väsen ställt väskan där för att just jag skulle snubbla, stanna upp för en sekund och nyfiket öppna upp trunken.


Det hade varit så najs om just den hockeytrunken som stod utanför min ytterdörr var fullpackad med lust. Alltså typ oändligt med lust, eller iallafall just så mycket lust som en hockeytrunk kan innehålla innan sömmarna spricker och dragkedjan inte går att få igen, inte ens om man hoppar, sätter sig på väskan och försöker.


Det hade varit så najs att kunna plocka fram ett uns med lust just nu. Ta upp en handfull och stoppa i jackfickan för att sedan ha möjligheten till att kunna pytsa på med lust när det faller på.


Jag skulle verkligen vilja ha en sådan hockeytrunk.

Det hade varit så najs. 


Kram på er<3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Den vidriga doften av redbull blandad med cigarettfimpar doppade i ölburksslattar och andedräkten av sura uppstötningar kändes redan i hissen på väg upp.


Klockan var inte mer än halv sex på morgonen när jag traskade hemåt efter en sömnlös natt i de ledsnas och övergivnas rike.

Tankarna susade omkring där inne, det var svårt att hålla reda på rätt och koppla rätt, de stannade liksom inte kvar tillräckligt länge för att jag skulle ha en chans att läsa undertexterna.

Det gick inte att pausa uppspelningen, inte heller spola tillbaka och titta om från början.


Tillstymmelse till huvudvärk, inte nödvändigtvis självförvållad i och med dryckesintaget några timmar tidigare, kanske inte heller orsakad av den skeva sovställningen i tvåsitssoffan hemma hos J. Hursomhelst började det skava på insidan av ögonlocken och spänt strama från mitten av huvudsvålen och ned över bakhuvudet, nacken för att slutligen vira in sig bakom skulderbladen.

Illamåendet bubblade i strupen när jag vred ner handtaget och klev in i hallen.

Tårarna luckrade upp mascaran som jag bara en liten stund tidigare bättrat på framför badrumsspegeln hemma hos J.


På dörrmattan ett par skor jag kände igen, ett par skor av dammodell och de var inte mina.


Skinnet knottrade sig olustigt av obehag och varenda litet fjun på min kropp stod rätt ut.


Intensivt stånkande och snörvlande gråtattacker.


Dörren till sovrummet stod på glänt.

Svart spets bh golvet; inte min.

Kille utslagen på mage med rumpan bar upp i vädret; igår min.

På min kudde; inte jag.

PÅ MIN FUCKING KUDDE, INTE JAG!!!

Likes

Comments

Det är inte dig det är fel på, det är mig.”

Nej! Jag vet att det är mig det är fel på, men du... Du älskar ju mig för det, visst gör du?”

Tystnad...


Vi hade druckit en del vin, det hade vi. Jag såg hur du och dina vänner klunkade direkt ur Jägermeisterflaskan. I soffan satt ett nyfunnet par och hånglade, nästan lite för intensivt bland folk. Det skulle bara vara du, jag och några få utvalda gäster, det dök upp fler än så, långt många fler än så.

Jag låste in min på toaletten och öppnade badrumsskåpet, svalde kvickt ned en tio milligrammare, tittade mig själv i spegeln och hyperventilerade några minuter. I hallen stod en brud och rökte samtidigt som hon försökte få av sig sina stövlar, hon askade rätt ut och tog ett par djupa halsbloss innan hon fimpade ciggen mot väggen. I sin korta svarta kjol stegande hon och hennes väninna in i lägenheten, förbi mig utan att säga hej.


Det dröjde inte länge innan hon hade höjt volymen på stereon och börjat åma sig framför killarna i soffan. Min sambo sa ingenting, han tittade på henne med intressanta, trånande ögon.

Jag gav honom en sur blick och han förstod. Vi gick ut på balkongen och började gräla. Det klirrade till inifrån vardagsrummet när mina Orreforsglas träffade marken. Någon dude stöp över soffbordet och tog med allt i dudens väg ner i fallet.


Jag blev förstås ledsen och började gråta. Mina vänner hade gått när festen började spåra ur och jag försökte få tag på dem när jag slog igen ytterdörren och lämnade festen bakom mig. J svarade och jag fick komma dit.


På vägen fick jag ett sms:

Förlåt för det jag sa. Det är inte dig det är fel på, det är mig!”


Jag ringde upp på en gång och sa med gråten i halsen:

Nej! Jag vet att det är mig det är fel på, men du... Du älskar ju mig för det, visst gör du?”


Och sen... Tystnad i luren, fram tills klick, tut, tut, tut...

Likes

Comments

Det var så kul i början när vi flyttade ihop. Det fanns så mycket att pyssla med, så mycket idéer om hur vi skulle inreda. Alla dessa tankar om hur våran framtid skulle komma att se ut. Att pengarna tog slut redan i början av månaden till följd av de ljusstakar från svenskt tenn jag bara var tvungen att ha på tv-bänken gjorde inte så mycket.

Vi kunde leva på varandra, på våran kärlek och på nudlar, de med kycklingsmak vet du. Men samtidigt gjorde det inget att det var slut på kontot i form av pengar, för på kärlekskontot var vi miljonärer flera gånger om. Du och jag, tillsammans.


Vi ville göra allt och vi ville göra det ihop.


När du var på jobbet längtade jag så innerligt efter att du skulle komma hem. Jag räknade timmarna ner till minuter och hade maten klar när du satte nyckel i låset.

Du var så glad i min mat, tackade mig och jag kände mig så sjukt uppskattad.

På våran månadsdag kom du hem med en bukett rosor, ytterligare en ros för varje månad som vi varit tillsammans.

I buketten satt ett litet kort, jag har sparat dem i ett skrin jag har och läser dem ibland, inte så ofta längre, bara ibland.




Likes

Comments

Jag minns hur vi cyklade den första sommaren. På grusvägen ned mot stranden cyklade vi och solen gassade. Den varma fartvinden virvlade runt mitt hår utan att svalkande fläkta. Fikakorgen hade du spänt fast på pakethållaren där bak och i min cykelkorg låg badhandukar och badkläder.


Svettdropparna pärlade sig i pannan och din gråa t-shirt hade en stor blöt fläck på ryggen. Det måste varit en av de varmaste dagarna någonsin, minst 35 grader i skuggan.


Stranden var förstås fullbelamrad av barnfamiljer, uppblåsbara delfiner, krokodiler och luftmadrasser när vi kom fram. Barfota sprang vi i panik över den glödheta stranden ned mot vattenbrynet, inom mig lät det pschhhhhhyt när fötterna träffade vattenytan, precis som när man ställer stekpannan i vasken och vrider på kranen efter pannkaksstekning.


Jag låg på badlakanet i solen och läste en bok, du hjälpte till och grävde i sanden när barnen ville bygga sandslott. Du hade så svårt för att vara still du. Jag sneglade på dig genom mina solglasögon, vältränad, gyllenbrun och svettig i röda badbyxor, med kepsen bakochfram grävde du för hand en stor grop.


Det pulserade i min kropp när vi smorde in varandra med solkräm. Mina fingrar över dina muskulösa axlar, bröst och mage gjorde att jag inte kunde stå ut.

Ivrigt slet jag med dig till omklädningsrummet under tallen, låste dörren och hoppade upp på dig. Vi kysstes häftigt och ville inget hellre än ha varandra. Jag kände hur du växte och bultade mellan mina lår.

Du tryckte hårt upp mig mot väggen, höll ena armen om min rumpa och drog ned badbyxorna med den andra innan du flyttande undan mina bikinitrosor åt sidan och kom in i mig.


Pinsamt, fnissande gick vi ut och mötte kön av badgäster som förmodligen hört och förstått vad vi gjort där inne.


På cykelvägen hem stannade vi till, hoppade av våra cyklar gick in en bit i skogen la ut handduken och hade sex igen.


Jag minns hur vi cyklade den första sommaren

Likes

Comments

I månader hade vi letat lägenheter, suttit som klistrade framför blocket och hemnet, ringt alla de stora och små fastighetsbolagen i närheten och till slut fick vi napp. En trea på andra våning i ett lägenhetshus inne i stan.

Den var rätt sunkig och nerrökt när vi var och tittade. Men potentialen i planlösningen, läget med cykelavstånd ner till centrum och det tröttsamma letandet övervägde det sunkiga och vi skrev på hyreskontraktet i stort sett meddetsamma.​


Det var en del tapetsering och målning som skulle göras innan vi flyttade in. Om vi utförde jobbet själva kunde hyresvärden tänka sig att stå för såväl färg samt tapeter, så det gjorde vi och slutresultatet blev faktiskt riktigt bra för att va gjort av oss.


Han sköt iväg champagnekorken ut ifrån balkongen och hällde upp varsitt glas. Vi tände värmeljus och satte oss på en lurvig filt direkt på vardagsrumsgolvet i en annars tom lägenhet. Vi skålade, doppade jordgubbar i chokladsås på en papptallrik och njöt av varandra. Stönen ekade mellan lägenhetens nymålade, kala väggar. Rosenrött rosiga och heta kinder vittnade om lycka när vi gick därifrån. 

Likes

Comments

Jag tror att det kan finnas mer än en sanning hos en människa, det måste ligga något djupare där under all massa, mer än bara det man kan se och förstå. Och att just leta runt och rota ibland flytt- och skokartonger kan göra en både ilsket förbannat, vattenfalls-ledsen och tippa-över-kanten frågande om vad som är sant eller inte.


När vi full hast staplade kartonger på varandra i hyrsläpet låg det plötsligt bara där på den bruna karosseriplywoodskivan till golv. Ett kort på honom med en annan henne, noggrant urklippt i formen av ett pepparkakshjärta.

Det var som vanligt bråttom och bara några timmar kvar tills han skulle lämna över nyckeln så jag plockade kvickt upp kortet och la ner det i bakfickan på jeansen.

Tanken hade förstås slagit mig förut, trots att jag varken hade sett något, hört något eller velat veta något om hans ”tidigare” liv.

En tanke som hade varit lättare att slå bort när den kom surrande likt en nykläckt mygga hungrig på blod en sen midsommaraftonskväll.

Med kortet i handen satt jag på toaletten innan vi och flyttlasset skulle iväg, den där myggan var inte längre ensam, en hel svärm hade fått blodsmak.

På baksidan av kortet stod orden i bläck:

För evigt är min kärlek din. Jag ska alltid älska dig, för alltid, i all tid, för evigt.


Att det var hennes handstil tvivlade jag inte på för en sekund, hans är mer som kråkfötter. Jag kliade mig lite på smalbenet, fan redan myggbett, drog upp byxorna och leendet i samma rörelse.



Likes

Comments

Vänner är viktigt, vänner är många gånger en del av anledningen till att du och jag är dem vi är idag.


Kyrkan en stor del av mormor och morfars liv, morfar som var sjukt musikalisk hoppade in som kantor när det behövdes. Han kunde få orgelns tjutande klang sprida lugnande harmoni mellan bänkraderna under begravningar och likaså bygga upp folkets känslor, glädje och förväntningar vid vigslar.


Mormor satt ofta vid vävstolen tillsammans med de andra tanterna nere i församlingshemmets källare.

Syjuntan fikade, vävde, stickade, virkade och sydde. Berget av trasmattor, mössor, vantar, halsdukar, strumpor och lapptäcken sålde de sedan på julmarknaden till förmån för välgörenhet.

Mormor som var kassör i föreningen delade förtjänsten jämt mellan tanterna och barnen i Afrika, fast förstås fördel mormor.

Det är iallafall vad jag hört.

Något som det ofta var prat om, att tänka på barnen i Afrika, både på kyrkans barntimmar och hemma hos mormor.


Det var på barntimmarna som jag träffade min första vän, min första bästa vän; J.

Jag satt på golvet och färglade Maria, Josef och åsnan i målarboken när jag plötsligt fick en klick karamellfärgsgrön trolldeg i håret.

J hade tröttnat på att var i vägen för henne när hon ville skulptera degen på golvet, just där jag satt.


Hon väckte mig och vi fick upp ögonen för varandra och sen bakade chokladbollar, byggde fort i kuddrummet och allt möjligt.


Men vi lekte bara där innanför kyrkans trygga, välsignade väggar. Mormor tyckte nog det var bra för mig att vistas där några timmar i veckan efter skolan. Veckans roligaste timmar enligt mig, för annars kom det inte på fråga att jag antingen skulle få ta med mig J hem till dem eller följa med henne hem och leka.

Min bästis tyckte att det verkade knäppt, knasigt och snurrigt i bollen.


Det är svårt att som barn hålla tillbaka, behöva tacka nej gång på gång till mer och vidare vänskap när man inte vill något annat hellre än just det.

Likes

Comments

Det är kallt

Jag ligger på en fårskinnsfäll i soffa och av ångest skakar.

Det är kallt

Vinden, frosten på fönstren, snön på taket och oron av trappan som knakar

Det är kallt

Den kyliga känslan stiger från tårna på fotens början, vidare bak och upp ifrån hälen

Det är kallt

Min knottriga hud på ryggen av obehag tränger sig igenom och rakt in i själen

Det är kallt

Hjärtat slår för sitt liv och står i ständig kamp med hjärnan

Det är kallt

Inte ett moln på himlen, helt klart inatt och långt bort såg jag den svagt lysande stjärnan

Det är kallt

Även om det är jobbigt, tufft och på kroppen tär

Det är kallt

Finns strimman av hopp om värme och trygghet från någon jag håller kär

Det är kallt

Långt borta, länge kvar att vänta på att allt ska sluta kännas så fruktansvärt jävla kallt

Likes

Comments

Åren gick och morfar ställde om och drog ut sängen åt mig nere i källaren. Det var en sån där gammal barnsäng som just gick att göra så med allteftersom barnet växte. Jag fick hjälpa till där hemma med det som mormor sa åt mig att göra, det var bara till att lyda annars blev det ridpiskan.


En gång när jag badade badkar behövde mormor akut gå in på toaletten. Hon sa åt mig att hålla mig under vattnet tills hon var klar. Suddigt såg jag draperiet hänga ned från taket, duschmunstycket som läckte och när dropparna bröt vattenytan gungade bilden. Jag höll för näsan och kände hur paniken springandes kom ikapp mig. Bubblorna ur min mun och näsa kunde jag inte längre hålla emot.

Mormor tittade barskt på mig, reste sig upp, spolade, tvättade händerna noga länge och väl.

Sa jag inte åt dig att hålla dig under vattnet tills jag var klar kanske? Sa jag inte det?”


Mormors guldklocka tickade säkert varvet runt innan hon släppte sitt grepp om min hals, då luften i mina lungor var helt slut. Om jag försökt sparka eller bitit henne vet jag inte vad som hänt, jag kände mig tvingad till att vara så still jag kunde för att spara syret så länge som möjligt under vattnet.


Efter badet åt vi kvällsmacka, precis som vanligt och allt var som vanligt. En ostskiva och två gurkbitar på skogaholmslimpa, jag och mormor fick två mackor och en kopp te var, morfar fick alltid tre mackor och två halvliters burkar Mariestadsöl.

Läggdags vid åtta och helt släckt en kvart senare. Under den kvarten läste jag ur barnens bibel, det var den enda boken jag hade och fick ha. Mest på bilderna innan jag kunde läsa och när jag lärde mig läsa fick jag en riktig bibel, vilken jag senare skar ur i sidorna på och gömde mitt cigarettpaket i, men det var några år senare...

Likes

Comments