View tracker

Det här kortet tog jag i maj när jag var och hälsade på mina släktingar i Tyskland.

Jag tycker om kortet - men jag tyckte ännu mer om själva skulpturen mitt i skogen. Den såg ut som om den kom från en annan värld - på något sätt felplacerad men på annat sätt kunde den inte stå på en bättre plats - i mitten av en sjö på en liten ö.

Jag kom inte ihåg vad den var gjort av - har för mig att det var nån slags metall. Ett metall som skimrade som glas. Jag tror det var ett metallnät.

Aldrig tidigare hade jag sätt något som gjorde mer intryck på mig.

Hon stod vid samma sjö, gjord av samma konstnären, overklig även hon - overklig och otroligt vacker.

Trots att det redan har gått ett halvår sedan jag har varit i Tyskland tänker jag ofta på de statyerna.

Är de inte otroligt ..... imponerande???

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja, då har jag varit hos min favoritfotograf igen. Hon gör ju alltid jättefina bilder, även på mig ;) Synd att hon inte kan fota bort 15-20 kg.

Men jag tycker bilderna har blivit fina ändå.

För det mesta är det ju bilder jag vill använda i mitt företagande. Att ha proffsiga profilbilder mm. Jag tycker att det är jätteviktigt hur profilbilden ser ut.

På den här bilden har jag min AgeLoc Me maskin framför mig. Jag älskar den maskinen - min personliga hudvård, dagcreme, nattcreme och tre serum innehåller maskinen. Och alla produkter är beställda efter bara mina behov. De förbättrade min hudkvalitet bara inom några veckor.

Och det här med 15-20 kg viktminskning ..... det är ju verkligen inte så lätt. Nu har jag ätit mycket bättre i några veckor, INGEN chokolad alls den sista veckan och resultatet är ..... -300 gram!!! Verkligen frustrerande. Skulle jag inte må mycket bättre pga kostförändringen skulle jag verkligen strunta i det. Det är kanske dags att acceptera att jag är som jag är.

Men jag fortsätter med mina nya vanor, med nyttig och regelbunden mat och mindre socker och vetemjöl. Kanske fattar kroppen någon gång att den inte behöver spara all energi den får. Tålamod ..... inte min största sida faktiskt. Men inte min svagaste heller.

Önskar er en underbar dag.

Likes

Comments

View tracker

Ja, jag vet, jag har redan lagt ut den här bilden - men jag älskar den bara. 2:a kvinnan från vänster är hon, min mormor, som jag aldrig fick träffa. Hon dog 1957, 10 år innan jag föddes. Jag tror hon var lite över 60 år när hon dog.

Här på bilden vet jag faktiskt inte hur gammal hon var - och vem de andra kvinnorna är. Men det spelar ingen roll. Bilden är fantastiskt.

Den ena hatten påminner ju ganska mycket om en fruktkorg, eller hur

Vilka fina kläder de hade på sig .... och INGEN tvättmaskin!

Och hela livet hade de framför sig .... som hustru och hemmafru. Min mormor var antagligen en ganska tuff kvinna. Under andra världskriget, där hon, hennes man och deras barn var tvungna att gömma sig eftersom morfar hade pratat dåligt om Hitler, då fixade hon allting, så att familjen hade mat och ett boende.

Och efter kriget fick många människor bor i morföräldrars hus - alla som hade blivit hemlösa - i varje rum bodde en annan familj - och hon lagade mat till alla av ingenting.

Ja, hon är verkligen en förebild för mig.

En stolt och stark kvinna - en sådan som jag också vill vara (fast utan fruktkorghatt).

Önskar er alla en bra kväll ... jag ska titta lite mer på bilden, den är ju så underbar.


Likes

Comments

Det finns ju verkligen roligare saker än att göra bokföring på en söndag eftermiddag - men ibland måste man göra det man måste göra, eller hur?

Just nu hjälper jag en kompis med att göra färdig bokföringar - hon har blivit sjuk och som egen företagare är det ju inte roligt alls att vara sjuk - men det är det ju inte även om man är anställd, pensionär eller elev.

Jag har ju jobbat med bokföringar, bokslut, skattedeklarationer sedan jag var 20 år ..... usch, i nästan 30 år håller jag på med det, tiden går fort! Men det är inget jag vill satsa på i framtiden. Bara siffror, siffror, siffror - nej, kan vara avslappnande när man gör det nån gång, men man vill ju inte överdriva, eller hur?

Trots allt är jag också tacksam över att jag har lärt mig det ekonomiska och att det sitter i ryggmärgen, typ.

Jag är egentligen tacksam för allt jag har lärt mig i mitt liv - och ser fram emot för det jag kommer att lära mig i framtiden. För att man lär sig ju något nytt hela tiden, eller hur? I alla fall skulle det vara perfekt om man gör så. Det behöver ju inte vara nåt stort - just nu har jag ju börjat med att spela gitarr. Det gör ont, inte bara i öronen ;) - nej, allvarligt, att spelar gitarr när man inte har en 13 cm tjock hud på fingertopparna betyder att det gör ont. Det visste jag inte innan - jo, har hört talas om det, men jag tänkte bara "Män!!!" :) Men här stämmer det för en gång skull. Men roligt är det ändå, tycker jag.

Det finns ju så mycket jag vill lära mig! Kinesiologi, svenskt uttal, matlagning, avslappning, att springa ......

Undrar om det finns något ni vill lära er nån gång i livet. Ni får gärna berätta för mig vad det är i så fall. Jag är bara nyfiken


Önskar er alla en underbar kväll och glöm inte

Take care!

Likes

Comments

Den här bilden hittade jag häromdagen - jag tror det var på Facebook. Den gjorde att jag började fundera över mitt liv.

Uppvuxen är jag efter andra alternativet - Ge efter! Man fick inte ställa egna krav, man skulle passa in i bilden, man hade inga drömmar, mål eller önskningar. Vara nöjd med det man har! Följer efter vinden.

Det var - och fortfarande är - mycket svårt för mig att ändra på det. Egna krav - får säga Nej - för mig inte så lätt. Men när jag gör det, när jag säger ifrån för att det passar inte in i min livsplanering, det känns otroligt bra! Ibland är jag själv min största motståndare. Kämpa mot mig själv ..... en kamp jag alltid lämnar som vinnare!

Det första alternativet: Ge upp! - - det fanns inte i mitt gamla liv eftersom det inte fanns något jag kämpade för, jag ville ha. Visst, jag hade mina hemliga drömmar men inget man pratade högt om med andra människor! Fast att ge upp och ge efter ligger ju ganska nära. Ge man efter har man ju också givit upp något man själv ville.

Det tredje alternativet "Ge ALLT!" är det svåraste - om man inte vet varför man ska ge allt. Och ibland tappar jag fokus på mitt varför. Visst, jag har min måltavla som påminner mig om mina mål - men varför har jag dessa mål? Och det känns att jag än så länge inte har hittat mitt stora varför, det som gör att jag gör allt. Hur kan jag hittar det? Var finns det? Hur vet jag att det är mitt stora, verkliga, äkta varför?

Jag ser verkligen fram emot att hittar det.

Ett mål jag har är ju att kunna slänga väckarklockan, kunna bestämma över min tid själv - - varje dag, år efter år resten av livet - - men då kommer mitt dåligt samvete som frågar mig om jag är lat att jag inte vill gå upp kl 7 på morgonen, sitter på kontoret från kl 8 till kl 17, har 5 veckors semester för att kunna vila upp mig. Nej, jag är inte lat, men jag vill kunna jobba i min egen takt! Men varför??????

Det ska jag fundera över lite mer! Har inte hittat mitt svar än!

Ska ta en promenad i regnet nu. Bruka hjälpa för att rensa huvudet och hitta svaren.

Ha en trevlig eftermiddag allihopa.

Likes

Comments

Ja, har man en kund som bor i ett annat land är det ju bra med Skype och alla andra tekniska möjligheter man har idag, eller hur??? Då gäller det bara att ta fram produkterna i fråga och börja med presentationen och rådgivningen.

Sedan lägger man in beställningen, varorna går direkt till kunden och kunden betalar direkt till företaget, jag har inget med det att göra, jag får bara min provision. Ett enkelt och smidigt sätt att jobba. Inga investeringar, inga risker, ingen lagerhållning. Perfekt för min del.

Jag är verkligen glad att det finns så många olika sätt att kunna jobba idag. Alla vill ju inte sitta på kontoret från 9 till 17, eller jobba skift, eller jobba ihop med människor man inte trivs med. Nuförtiden kan man verkligen jobba på sitt sätt. Självklart, jobbet måste ju göras ändå. Men det är ju inte så att jag inte vill jobba - jag vill bara göra det på mina villkor.

Och för att bli bättre med det jag gör vill jag lyssna nu på en webpresentation som görs varje vecka av en annan talare. Även om de pratar i stort sätt om samma sak, är det en stor skillnad gång för gång. Varje gång lär jag mig något nytt. Varje gång känner jag mig ännu mer motiverad. Varje gång får jag bekräftelsen att jag gör rätt med det jag gör.

Därför ...... jag önskar er en underbar kväll. Och vill ni veta vad jag håller på med ..... fråga mig bara :)


Likes

Comments

Tja, då träffade jag min däckkille igen - känns som att jag bytte till sommardäck för bara några veckor sedan. Är sommarhalvåret inte mycket kortare än vinterhalvåret???

Men jag är riktigt stolt över mig - för första gången byter jag inte däck i sista minuten!!!

Tillhör ni också den kategorin människor som alltid gör allting i sista minuten??? Man blir färdig med allt i tid ..... men ändå. Varför skjuter man upp allting så länge, tills det är nästan för sent, tills man känner sig stressad, tills man vaknar panikslagen mitt på natten för att man kommer ihåg att man inte får glömma? Man skjuter upp och skjuter upp ... och att göra det tar bara en liten stund! Hade man gjort det mycket tidigare hade livet varit mycket lugnare.

Jag tycker inte om att vara en sista-minuten-människa. Jag vill ju ändra på det .... framgångsrik, som det ser ut! I alla fall med en sak, är bara resten kvar. Men det kommer jag också att fixa.

Ja, ett av mina mål för november är att göra allting på en gång och inte vänta så länge!! Det låter som en bra idé!!! Nej, det ÄR en bra idé!!!

Ett mål till för november-månaden är att prata och träffa så många positiva människor som möjligt. :)

Ja, november kommer att bli en jättebra månad!


Likes

Comments

​Ja, det var flera lärorika dagar den här veckan - ibland är det visst så. Och det är bra så för att då uppskattar jag kompisdagar mycket mer. 

Men ibland känns det som att det har blivit för mycket lärandet - då vill jag helst inte lämna sängen, inte lämna huset, inte göra nånting. Det är bara ibland - MYCKET ibland  ;)

Egentligen nästan aldrig. I stort sätt är jag tacksam för varje dag - antingen kompis- eller läraredag. Jo, så är det. 

Det jag har lärt mig under de senaste månaderna är, att jag vill tillåta tyska i mitt liv igen. I några år hade jag stängt ut det fullständigt - hade nästan förbjudit mig själv att använda mitt modersmål. Men nu, när jag pratar mer tyska, när jag har tyska på jobbet och privat - det känns på något sätt lugnande. Att mitt gamla jag inte är borta! Att JAG, Hildegard från Tyskland, finns kvar där inne - inte den gamle Hildegard, en ny variant av mig. Men ändå finns mina rötter kvar.

Och så är det ju min födelsedag i januari - en viktig födelsedag, eftersom jag kommer att fylla 50 år! Nästan hälften av mitt liv har jag redan bakom mig! Förr i tiden tyckte jag att man är fruktansvärd gammal med 50 - men nu är jag tacksam för den livserfarenheten jag har och att jag är frisk och aktiv. Jag skulle inte vilja vara 20 igen - usch nej. Eller - jo, så som jag är nu, med den utvecklingen och allting, men inte den gamla 20årig Hildegard. Never ever!

Men det behöver jag inte funderar över idag. Än så länge är jag 49  :)

November-månaden börjar snart - brukar ju vara en grå månad. Saknar redan lite grann de ljusa kvällarna, gröna träden och fågelkvitter. Det gäller ju bara att göra det bästa ur situationen, eller hur???? 

Ja, och det ska jag börja med nu. Det ska bli en stor kopp te nu, soffa och teve - och stearinljus i massor!!!!

Önskar er alla en underbar kväll. 

Likes

Comments

​Also - ich hab ja bislang nichts auf Deutsch veröffentlicht, aber dieses Video über das Fasten ist einfach Klasse.


Ich hoffe, es gibt einige, die Deutsch verstehen und am Fasten intressiert sind. 

Wirklich lehrreich, einfach erklärt och nicht so geschwollen 

Likes

Comments

​Häromdagen pratade jag med en person som tyckte att det visst inte gör nån skillnad om hon donerar pengar till någon eller inte. Det betyder ju ingenting!

Nää, vad ledsen jag blev då. 

Tänk dig ALLA tänker så! Ingen kan ju rädda världen ensam, men om vi gör nåt litet allihopa då blir det ju en stor skillnad.

Tar vi t ex svältande barn i Malawi. Jag donerar en matpåse varje månad, min sambo också, min dotter donerar två påsar ..... och i min grupp är det 4 påsar till - så det är än så länge 8 matpåsar varje månad och en påse betyder, att ett barn får mat varje dag i en hel månad! Så det är 8 barn som får mat bara i min lilla grupp. 

Om man tänker på att var 6:e sekund dör ett barn av svält någonstans i världen är 8 barn kanske inte så mycket - men för dem 8 barn gör det ju stor skillnad!!! 

Bara nån timme efter samtalet med den kvinnan dök den här bilden upp på min skärm. 

Jag tackade bara för den och skickar den nu vidare - vi kan förändra världen.

Likes

Comments