Idag blev det dags - köksrenoveringen vi hade pratat om länge fick sin början.

Nej, inte sin början - min man hade redan börjat med dörren och tagit bort tröskeln. Och nu ville jag äntligen ha de nya tapeterna i bakre delen av köket, där vi sitter och äter - där vi skulle sitter och äter, men det gör vi inte längre. Jag var så trött på dem gamla, slitna, smutsiga tapeterna att jag hellre åt i vardagsrummet eller på altan.

Men det kommer ta mer tid än jag hade tänkt mig - eller önskat mig. Att få loss de gamla tapeterna är ju ett äventyr, sedan måste man rätta till väggarna med sina olika hål och skador (undrar vad som har hänt här tidigare, tredje världskriget??)., några delar av köket ska inte få en ny tapet, där ska det målas.

Men men, det är ju ingen brådska, vi kan ta det i vår egen takt - tyvärr. Hade vi nån tid att passa - typ i övermorgon kommer drottningen och hälsa på - ja, dåååå hade vi jobbat som galningar och suttit med hårtork framför väggarna för att torka spackeldelarna.

Nä, vi tar det lugnt. ..... ja ..... hmmm.

Och om jag sitter kvar här vid datorn i all evighet då blir inget gjort! Alltså, upp upp och jobba!!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Mannen min - det här med att le i kameran är ju inte hans grej. Men han säger åtminstone inte ifrån när jag tar fram telefonen - eller så lyssnade jag inte, det kan ju också vara så.

Ja, idag tvingade jag min man att cykla med mig lite hit och dit. Först försökte han vägra, men jag "övertygade" honom framgångsrikt och när han äntligen satt på cykeln gick det verkligen bra. Jag tror att han faktiskt tyckte om det, trots att han aldrig i livet skulle erkänna det.

Och som belöning fick han bjuda mig på kaffe och prinsesstårta <3

Jag som älskar prinsesstårta! Jag måste visst ändra min uppfattning om den, tyvärr. Idag är det nämligen femte dagen av min detox-kur och det verkar som om mina smaklökar jobbar lite annorlunda nu. Den tårtan, som var efterlängtad som bara det, smakade nämligen inte så gott - den var alldeles för söt. Brukar prinsesstårta vara så söt eller hade bagaren bara en dålig dag och hällde i alldeles för mycket socker??

Vi får avvakta. Jag ska testa en ny tårta ..... imorgon! hahahaha - nej, jag skojar bara. Någon gång ska jag testa en ny tårta - den gången betalar jag själv för att om den inte smakar då, då behöver jag inte äta upp hela biten som jag var tvungen att göra idag eftersom min man bjöd in mig.

kram kram

Likes

Comments

Vem tror att man kan bli så glad över diagnosen Astma??

Inte jag - men jag är skitglad! Nu har jag nämligen tagit mina mediciner i hela 2 dagar och .... herregud, vilken skillnad det är! Äntligen kan jag cykla uppförsbacken utan att lungorna gör ont, utan känslan att jag måste kräkas när som helst. Visst, jag blir andfådd, men jag flåsar inte som jag brukade göra i faktiskt flera år. Och mina benmuskler orkar mer - kanske får musklerna nu också mer syre och kan jobba bättre???

Imorse, när jag gick min NordicWalking-Runda, räknade jag hur jag andas. Innan var det 1 3/4 steg var 1 andetag. Idag var det ett andetag på 3 steg!!!!

Nu undrar jag ..... jag vill ju så gärna kunna simma som en proffs :) Alltså bröstsimning men med huvudet dyker man ner under vattenytan ..... ja, du vet hur man gör. Jag vet det också men klarade alltid bara max 5 simtag innan jag var nära dödens plus att jag inhalerade 7 liter vatten minst. Tänk dig att jag äntligen skulle kunna klara det!!!!!

Jag pratade med min dotter och hon nämnde också flera tillfällen där jag blev mycket mer andfått än vanliga människor.

Visst, jag hade ju också lagt märke till det men samtidigt trodde jag att det hänger ihop med min jättedåliga kondition. Jag var ju aldrig med i en idrottslektion i skolan, fick bara sitta där och iaktta mina klasskamrater. Jag började med träningen när jag var 30 år - okej, 29 år och 8 månader. Och då var det ryggympa och gymnastik för att bygga upp en enkel muskulatur plus lär mig lite mer motorik. Så jag hade ju aldrig tränat upp någon kondition överhuvudtaget!

Vilka nya möjligheter jag har nu!!!! Och förhoppningsvis snart så får jag en ny höftled och vänsterbenet kommer bli nästan lika långt som högerbenet! Då blir det ju ännu bättre!!!!

Att jag får uppleva det! Jag som trodde att jag bara fick alla dåliga gener! Visst, de fick jag ju - men mina syskon, som är "friska" får ju aldrig uppleva något sådant - att man plötsligt får må så mycket bättre, att man plötsligt, med 50 år, får sitt liv förändrat från grunden!!!! Och bara till det positiva!

... och läkaren trodde, att jag aldrig i livet kan gå ...... Så började mitt liv. Ingen bra början, inte de bästa förutsättningar kanske - men herregud vilket underbart liv det kommer att bli (och har redan varit än så länge). Vilken utveckling!

Jag tackar bara med hela mitt hjärta.



Likes

Comments

Ibland vet man inte om man ska vara glad eller ledsen eller arg eller lättnad eller ..... jag vet inte.

Idag fick jag nämligen veta att jag har astma.

Första reaktionen var att jag blev skitförbannat! Va, jag, varför det? Har jag inte tillräckligt många problem? Varför jag och inget av mina syskon (jag har 5 äldre syskon som varken har problem med benet, sköldkörteln eller lungorna)? Det verkar som om det var slut på alla bra gener när jag producerades. Bara skräpet fanns kvar! Vilken tur att jag inte fick ett yngre syskon - det hade ju inte ens fått skräpet, det hade jag ju redan tagit!!

Sen fick jag faktiskt lite panik. När jag var i grundskolan (1970talet) hade jag en klasskompiss som hade astma. Flera gånger under terminen stannade han hemma för att han hade haft ett anfall - varje gång trodde jag att han var döende. När han kom tillbaka till skolan, hade han blivit ännu smalare, grå och hängig. Det var faktiskt inte mycket liv kvar i honom då. Men distriktssköterskan lugnade ner mig och sa att med dagens medicin kan man leva med astma utan att ens känna det.

Bra, då var den punkten klar.

Och till slut blev jag jätteglad! Jag som alltid var den som var andfått när man gick upp en trappa - medan kollegorna, vänner bara flög upp. Trots att de rökte och/eller inte tränade alls. Och jag som går varje morgon min runda, som cyklar och som gör - jag låter som en kedjerökare. Jag gick ju tom ner i vikt för att kunna förbättra min kondition - HELT I ONÖDAN!!!! Det var bara mina lungor som bromsade mig!

Nu fick jag en medicin som gör att jag kan andas som man ska - och ni får se, om typ 2 veckor flyger jag upp trapporna och sjunger samtidigt, jag cyklar uppförsbacken medan jag pratar i telefon (prata!!! inte bara flåsa!!) och jag har gått ner ännu mer i vikt för att nu kan jag träna på ett helt annat sätt (jo, jag erkänna, viktnedgången gjorde jag inte bara för konditionens skull).

Och jag är en av dem som har en inhalator i väskan - synd att de är så fula. Kanske kan jag snygga till dem lite, med glitterstenar mm.

Jag är faktiskt glad att man hittade en ursak till min dålig kondition. Nu kan det bara bli bättre. Yippieh!

Likes

Comments

Rensa kroppen i 14 dagar - en kur som ska göra underverk!

Jag var nyfiken och ville testa den. Testade flera detox-kurer innan, där man kokade ihop olika ingredienser och drack en liten shot på morgnarna. De smakade sisådär och hjälpte inte alls - jag kände i alla fall ingen skillnad och vill jag rensa kroppen då vill jag känna att det händer något?

Tja, imorse var det dax att starta ett nytt försök. Den här gången behövde jag bara blanda ett pulver med vatten. På förpackningen fanns det måååånga grönsaker och blandningen var väldigt grön. Tja, vad ska jag säga? Den var verkligen grön (tom grönare än på bilden) och det smakade grönsaker, framförallt spenat!

Och sedan hände ingenting - i flera timmar!!! Tålamod är faktiskt INTE mitt andra förnamn så jag var verkligen besviken. Men vid 12tiden och efter nästan 2 liter vatten jag hade druckit fram till dess blev jag plötsligt otroligt trött. Jag kunde knappt hålla mig upprätt. Ok, en liten tupplur är väl inte så farligt - tänkte jag, la mig, tvärsomnade och vaknade efter en halvtimme.

Hoppsan!

Bra - nytt vattenintag, matlagning, matintag - - trött som faaaan. Men nej, jag ska bara lägga mig och vila. Ha ha hzzzzzz

En halvtimme senare vaknade jag.

För att inte sover hela dagen (hon var nu runt omkring kl 18) tog jag min cykel för att ta en liten runda. Herregud, jag visste ju inte att det blåste så mycket att jag knappt kom framåt. Det var ju jättejobbigt!!! Med en stor kraftansträngning kom jag fram vid ICA (1,5 km!!!!), handlade det som saknades och lite till, vid kassan somnade jag nästan - men jag måste ju cykla hem också - hela 1,5 km!!!

Nu är jag hemma - inte pigg men vaken - ska äta lite vattenmelon och sedan ..... nää, det är ju fortfarande inte dags att lägga sig, attans ... måste hålla mig vaken ett par timmar till tills jag äntligen får lägga mig i min älskade säng.

Sammanfattning efter första dagen: det händer något i min kropp! Lever och njurarna verkar jobba som galningar, hela systemet är överansträngt och vill bara vila. Jag har en smak i munnen som om någon har dött därinne. Eftersom jag dricker mycket vatten lämnar jag ju också lika mycket - - nej, mycket mer - - inget vatten, bara en stinkande, citrongul vätska.

Blir spännande att se vad som händer framöver - 13 dagar till <3


Likes

Comments

Titta på den här skönheten!

Jag är så glad att jag inte är en ko. Titta på alla flugor som sitter på hennes huvudet, i hennes ögon! Usch nej, jag tycker verkligen synd om henne. Och jag är glad att jag inte är en ko med alla dessa flugor överallt.

Annars tycker jag att kossor är verkligen coola djur. Inte de snyggaste kanske - och inte de intelligentaste - och inte de sportigaste heller. Tja, vad är det egentligen som gör att jag tycker om dem??? De är varken gosiga eller söta, sällskapsvänliga eller what ever. Huvudet är i proportion till kroppen för litet, benen är alldeles för smala och oftast finns det bajs var som helst på dem.

En ko är faktiskt ful och tråkig!

Men de är lugna! De står där i sina hagar, glor i luften och tuggar hela tiden. Som om de har tuggummi i munnen. När människor tuggar tuggummi på det sättet, tycker jag inte alls om det. Men när en ko gör det är det okej.

Tja, jag vet faktiskt inte varför jag tycker om kossorna. Inte en aning. Och kanske måste man inte alltid veta varför man tycker om saker och ting - - - - eller inte. Ibland måste man bara acceptera det som det är.

Och kossor är coola djur, punkt - slut!

Likes

Comments

Igår, när jag var på fotosafari, hittade jag ett gammalt övergivet hus. Dörren på baksidan var helt magisk!

Visst, snö, vind, regn och sol hade inte varit snälla mot dörren (inte heller mot resten av huset) men när jag såg den, började jag genast fantisera om hur livet har varit här. Enkla förhållanden, många barn förmodligen, mycket skratt och mycket hårt jobb. På andra sida vägen fanns det ett större, finare hus (också övergivet) och tanken slog mig att det här kanske har varit huset där pigan och drängen hade bott.

Livet har visserligen inte varit så romantiskt som jag föreställer mig detta nu. Men ändå fanns det mycket kärlek och mys .... nja, kanske inte mys ... man var bara trött efter en hel dag med kroppsligt arbete, matlagning, tvätt, barn- och djuromsorg.

Ibland önskar jag mig att få leva för typ 150 år sedan - eller att få uppleva den tiden. Jag kan tänka mig att jag med mitt medfödd höftproblem förmodligen inte hade kunnat gå, mitt liv hade ju blivit rätt så tråkigt. Och så fanns det bara en utedass!!! Det värsta jag kan tänka mig!!! Varmt vatten? Ett badrum där man kan duscha? Tvättmaskin? Näää, så lyxigt har det visst inte varit och kan jag verkligen leva utan dessa komfort i flera dagar? I don´t think so!

Men ändå. Den tiden hade också sina fördelar - trots att man kanske inte kunde uppskatta dem. Allting tog den tiden som det tog - inget stress, inget liv efter klockan. Det var ett liv efter naturen - långa arbetsdagar på sommaren, korta på vintern. Ingen tävling med grannarna, vem som har finaste bilen, de mest moderna utemöbler eller vems gräsmatta ser bäst ut. Man pratade med varandra och stirrade inte bara på sina mobiltelefoner. När barnen var färdiga med sina uppgifter, fick de leka (hoppas jag åtminstone) - och inte stressa till fotbollsträningen, dansträningen, musiklektioner, mm.

Jag vet livet var hårt! Men det var åtminstone ett liv! Människorna då behövde inte gå på kurs för att lära sig att leva i nuet! De var tvungna att leva i nuet - missade de att regnet var på ingående, ja, då var höet kanske förstört eller något annat allvarligt hände.

Ja, så mycket tänker jag när jag ser den där dörren. En film börjar rulla i mitt huvud. Undrar om jag kan skriva ut bilden och hänger den på väggen. Har ju flera bilder av det huset - allihopa jättefina.

Jag kan ju visa dem här med: kolla



Undrar hur gammalt huset är - och vem som bodde där.

Hur reagerar du när du ser ett gammalt, övergivet hus? Är det bara ett gammalt hus eller ser du mer i det? Du får gärna berätta och visa bilder, om du har :)

Likes

Comments

Vad gör ni för att slappna av, för att landa, för att tänka på något annat än jobb och alla problem?

Än så länge var min bästa medicin att gå ut, motionera, Nordic Walking. Men eftersom mitt ben inte vill som jag, var jag tvungen att hitta något annat. Och det här med fotografering är ju något som jag tycker är spännande, intressant, avkopplande.

Nu är jag med i några Facebook-grupper som handlar om fotografering. Och där har jag fått några tipps nu under helgen och idag försökte jag att omsätta de i praktiken. Inte så enkelt måste jag erkänna. Man spännande.

Jag kröp omkring på marken för att hitta bästa synvinkel just det, jag måste kontrollera om jag har några fästingar!!! Några bilder - snarare de flesta - blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men andra blev över förväntan bra.

Men det bästa var att min man och jag gjorde något tillsammans. Vi har egentligen inte så många gemensamma intresse, så jag njöt av att vara med honom. Han har tyvärr tappat lusten på att fotografera, men kanske kommer den tillbaka. Jag tycker att det är viktigt att man gör något tillsammans - inte bara shopping - nej, nånting man kan prata om, man kan hjälpa varandra osv. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Om ni undrar var vi har varit - det här är Isaberg. Vi tog bilen upp tipp toppen och kämpade mot vinden. Fan vad det blåste. Och det gör fotograferingen inte lättare..

Under den tiden vi var där uppe tänkte jag verkligen inte på något annat än "Vad kan jag foto?". Nu känner jag mig helt avslappnad. Så ska det vara.


Likes

Comments

För ungefär 2 år sedan mådde jag inte så bra - jag hade gått i väggen. Nej, det är kanske för överdriven, så allvarligt var det inte. Jag hade kanske gått mot väggen, inte hela vägen i - men tillräckligt för att verkligen mår dåligt.

Då hade jag varit med i olika Facebook-grupper som handlade om depressioner, ångest, rädslor - ni vet, allt det man har när allting har blivit för mycket. Och överallt läste jag att motion är bra för att må bättre. Promenader. Utomhus. Heeeela tiden. Så jag gjorde det ... jag promenerade och promenerade och började fotografera. Egentligen bara för att ha minnen. Men så upptäckte jag att mina bilder faktiskt inte var så dåliga - visst, i början, men man lär sig ju. 📷

Efter ett tag ville jag mer och jag lånade min mans digitalkamera och det blev ju plötsligen något helt annat med fotograferingen. Jag tyckte (och tycker fortfarande) att det är skitkul. Kanske inte när man lägger sig någonstans för att få en bättre synvinkel på något och plötsligen kryper triljontals myror på en. Men annars är det fantastiskt - och att folk tycker om mina bilder när jag lägger ut något på Facebook är ju också motiverande.

Jag har alltid tyckt om att fotografera små grejer - och göra de stooooor. Typ makrofotografering utan makroobjektiv. Men nu såg jag .... även det i en Facebookgrupp - herregud, hur skulle mitt liv ser ut utan Facebook??? - riktiga makrobilder! Gud vilka underbara bilder det finns. Och mannen min har ju en makroobjektiv, som han aldrig använder. Och mannen min älskar mig!!! Så nu fick jag låna det objektivet med och idag gick jag ut för första gången på jakt på småkryp :) 🐛

Det är ju konstigt. Det brukar ju finnas massvis med äckliga, snygga insekter överallt. Men så fort man har en kamera i ansiktet - puff - borta!!! Tja, som tur är kan blommor inte springa iväg så jag övade på dem.

Men vilken skillnad det är med den sorten av fotografering. Nu måste jag lära mig att se världen mindre - i mindre delar. Och det måste jag inte lära mig, det vill jag. Och det här med andningen - måste man verkligen andas?? För att då rör sig ju kameran upp och ner hela tiden och det är inte bra när man vill ta kort på ett knott. Men efter några minuter utan att andas blir jag faktiskt yr i huvudet och kameran rör sig upp och ner igen.

Men det var ju första dagen idag. Jag ska fortsätta testa mig fram. Och om bilden är kass - jo, då tar jag bort den. Kostar ju ingenting. ✂

Att hitta ett hobby av en slump är ju jättebra, eller hur? Får se vart den ledar till. Kanske blir jag en galen tant som bara springer omkring i skogen och överallt, kameran alltid i ansiktet. Och på sommaren, när alla är solbrända, har jag en stor, vitt fläck i ansiktet - där kameran brukar sitta. :)

Har du ett hobby som du fick slumpmässigt - kan man planera att få ett visst hobby?

Skulle vara intressant att höra någon annans berättelse - så varsågod, använd kommentarsfältet för att skriva fritt fram.

❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Likes

Comments

Helgen som varade från torsdag till tisdag gick ju inte alls så bra. Det blev glass nästan varje dag, en påse chips försvann också av okänd orsak, äppelpaj som smakade faktiskt jättegott - och litet gott här och där.

Resultatet: + 1,5 kg!!!

Det är ju skrämmande hur lätt man hamnar i gamla, dåliga vanor, eller hur?

Men jag sa till mig idag att jag inte vill fortsätta på det gamla sättet - och enligt min app behöver jag ju bara äta 30% mer bra mat och 30% mindre dålig mat - inte bara, en av reglerna är det. Jo, och då började jag dagen med min träning och till frukost åt jag bl a några tomater. Mellis i em blev några morrötter.

Jag hade åtminstone en fin helg - och nu måste jag ta konsekvenserna, så är det bara. Njuta man av för mycket gott måste man acceptera detta, eller hur?

Jag måste erkänna att jag mår mycket bättre idag. Alla dessa sötsaker tyckte min mage inte om. Och för lite vatten drack jag också.

På nätet hittade jag ett recept för guldmjölk idag. Den drack jag i vintras - var faktiskt en negativ smakupplevelse. Men det här receptet hade lite mer kryddor, starka kryddor - svartpeppar och cayennepeppar. Den ska jag testa ... snart. Nu är det sommar och inte dags för varma dryck. Men alla goda egenskaper den har skulle vara till hjälps just nu - eeegeeeentligen. Men, som sagt, för varmt just nu - men man vet ju inte hur vädret kommer vara imorgon ;)

Men jag ska njuta av det goda vädret nu och cykla en liten runda - som sagt, man vet ju inte hur det kommer vara imorgon.

Därför, ha en skön kväll allihopa och glöm inte, även om dagen inte gick så bra - imorgon är det en ny dag och då börjar man bara om från början, om det nu behövs :)


Likes

Comments