Ett känsligt inlägg att starta en blogg med, men då jag kom hem från sjukhus idag så är det ytterst relevant.

Jag fick veta för cirka 3 veckor sedan att jag var gravid, min första tanke var att vi skulle bli tvungna att göra abort men efter ett besök på specialistmödravården så kändes det hoppfullt och vi bestämde oss för att behålla. Jag mådde inte bra men jag intalade mig själv och alla andra att jag var helt ok, jag gick in i någon förnekelsebubbla och vägrade inse verkligheten, men den kom snart ikapp. 

För att ni ska förstå lite bättre vad allt handlar om så går vi tillbaka till när jag var gravid med min dotter Bella. Jag blev oönskat gravid trots preventivmedel och hade aldrig tänkt tanken på att ha barn, men när jag väl stod där och var gravid så ville jag behålla. Komplikationerna kom ganska tidigt i graviditeten och jag kräkte så många gånger var dag att jag låg inne ofta på sjukhus för svält, ändå gick jag upp 56 kilo och blev blind på ena ögat. Fler och fler komplikationer tillkom och till slut valde läkarna att göra ett akut kejsarsnitt i vecka 36 då både jag och Bella var nära att mista livet. Efter det hade jag flera samtal med specialistläkare som sa att om jag blev gravid igen så skulle jag troligtvis inte överleva. Min diabetes klarar inte av hormonerna man får under en graviditet och det gör att kroppen gör allt för att stöta bort fostret.

Så, jag har övertalat mig själv sedan dess att jag inte vill ha fler barn. Men nu när jag blev gravid och läkaren på specialistmödravården var hoppfull så blev vi det med.

Det var dock inte min diabetesläkare och när vi pratade med henne så kom verkligheten ikapp mig och jag insåg faran i det hela. Jag mådde ju redan dåligt men hade inte berättat det för någon för jag ville så gärna ha ett barn till. Min man har dock varit skeptisk från början och sagt att om det fanns någon risk för mig så ville han inte behålla. Så efter besöket hos diabetesläkaren så åkte vi hem och pratade ut och bestämde oss för att jag skulle ringa efter helgen och boka tid för att göra abort.

Men ganska snabbt efter det blev jag ännu sämre och blev medvetslös två gånger pga diabetesen som reagerade likadant nu som förra gången jag var gravid. Därför lades jag in akut på sjukhus där dom har observerat min diabetes och jag gjorde även akut abort då läget var kritiskt. 

Det var fruktansvärt smärtsamt att behöva göra en abort när jag så gärna ville behålla men nu är diabetesen lite stabilare och kroppen har lugnat ner sig, så kanske kommer jag att må bättre snart.

Om någon annan har behövt göra samma sak pga sin diabetes så hör gärna av er, hade varit skönt att prata med någon som förstår. Jag svarar gärna på frågor om någon undrar något.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har man en blogg så kanske man borde börja med att skriva om sig själv, tänker jag.

Min historia börjar i centrala Malmö, där bodde jag tills att jag var 15 år gammal och sedan flyttade jag till Helsingborg och bodde på internatskola där jag läste till hästskötare, efter studenten flyttade jag till Jönköping och här uppe har jag varit kvar sedan dess. Sedan snart 3 år tillbaka bor jag, min man och vår dotter på en hästgård i Skillingaryd, det är även här jag bedriver mitt företag.

I min verksamhet rehabiliterar jag hästar, och människor som lider av psykisk ohälsa. Jag har även en mindre ridskola samt är utbildad massör och erbjuder friskvårdspaket specialanpassat för ryttare. Utöver min verksamhet så brinner jag för psykologi, målar, musik och så klart familj och vänner. En annan sak jag brinner för är att sprida kunskap till de okunniga om diabetes, därav föddes denna blogg.

Här kommer jag att skriva om mitt liv med min diabetes och om hur den påverkar min hektiska vardag. Jag har typ ingen aning om hur man använder Nouw så bare with me, lär mig förhoppningsvis relativt fort.

Likes

Comments