Hej alla ❤ hoppas allt är bra med er!

Jag har varit lite hängig dom senaste dagarna, inte sjuk men väldigt trött och svag. Jag har försökt ta det lugnt och har mest hängt hemma, inget fantastiskt bloggmaterial direkt.

Men! Jag kom på att jag inte visat bilderna jag tog från morgonhajken vi gjorde för ett tag sen. Vi bestämde oss ganska sent på lördagen att vi ville se soluppgången och jag hann inte riktigt reflektera över beslutet förens jag satt i bilen klockan halv 5 på söndagsmorgonen och insåg att detta kanske inte alls var en smart idé. Det var bäcksvart ute och jag hade ingen aning om hur utmanande eller lång hajken skulle vara. Dagen innan hade vi ju behövt klättra på hala stenar och vada genom vatten, vilket var utmanande även i dagsljus. Dessutom är många hajker förbjudna innan klockan sex på morgonen, och då är det inte som i Sverige där polisen kommer och säger aja baja utan vi snackar $600 i böter. Men när vi kom dit så var det flera hajkare på plats (styrka i siffror gör mig trygg haha) och till och med en vakt som visade vart vi skulle parkera. Så jag kunde andas ut.

Hajken i sig var ungefär som att bestiga Valberget, ingen solskenspromenad men en femåring kan lätt göra det med lite hjälp. Pillbox hajken går runt stränderna Kailua och Lanikai som vi besökt innan så det var kul att få se landskapet från ett annat perspektiv. Den enda svårigheten var mörkret, men jag tänkte på det pappa brukar säga om att ögonen vänjer sig och bad alla släcka ficklamporna.

Efter ett tag ljusnade det och när vi nådde toppen och utkiksplatsen så var himlen ljus trots att inte solen hade nått horisonten än. Vi satte oss ner i tystnad och bara tog in allt. Det var lite molnigt så jag trodde inte att det skulle bli något spektakulärt, men jag hade fel. Jag låter bilderna tala för sig själva, jag är verkligen inte någon fotograf och har ingen kamera med mig till Hawaii utan alla foton är tagna med min iPhone 6S. Då kan ni föreställa er hur vackert det är i verkligheten.

Något annat jag har glömt att berätta är om denna söndagens äventyr. Vi hade kvar hyrjeepen och bestämde oss för att än en gång köra till North Shore på andra sidan ön. Först åkte vi till Turtle Bay där det både finns en resort och en vanlig strand. På nått sätt hamnade vi på resorten, mitt på poolområdet och var för rädda för att bli utkastade av vakterna för att fråga vilket håll stranden var. Men vi hittade till stranden tillslut som i sig var ganska grå och grumlig, MEN, vi fick se en sköldpadda! Jag hade redan sett en när jag jag var ute och surfade men den här var dubbelt så stor typ. Även fast det var väldigt häftigt blev jag lite rädd, vem har egentligen bestämt att sköldpaddor är snälla och gulliga? De är ju i princip gigantiska ödlor med skal. Efter det drog vi i alla fall vidare till sunset beach och sedan byn Haleiwa där mitt sällskap ville gå in i alla butiker som fanns. Det är ganska komiskt, de säljer precis samma prylar här som man gör i sjöstäderna i Sverige. Samma ramar med sjöstjärnor på och samma snäckskal i plast. Blir säkert väldigt exotiskt om man är från Schweiz men jag var inte jätteintresserad. Men byn i sig var jättemysig och jag önskade verkligen att Louise var med mig för det fanns jättemånga fina fotoställen.

Det var allt för den här gången!

Massa kramar,
Ebba

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej bloggen!

Jag ska snart åka iväg på en dagstripp till andra sidan ön men passar på att uppdatera er lite medan jag väntar på att de andra ska bli färdiga.

Vi har hyrt en bil i helg igen, efter att ha testat både buss och uber känns det som det bästa alternativet. Vi fick dessutom gratis uppgradera vår hyrbil till en Jeep vilket känns lite tuffare än minivanen vi körde runt med förra helgen. Igår var alla för trötta för att hajka eller surfa, så vi bestämde oss för en heldag på stranden Makapu'u beach. Det var höga vågor så vi kunde inte bada, men minst lika kul att sitta och kolla på bodyboard-surfarna.

Planen var sedan att åka till en annan strand, men solen hade gått i moln och det hade börjat blåsa ganska ordentligt så vi bestämde oss för att åka tillbaka till Waikiki och stanna vid Wallmart för att handla mat. Jag tycker det är jättesvårt med maten här. Dels för att vi i lägenheten inte har någon ugn, samt att vi bara har en kokplatta så om man vill laga till exempel pasta och bacon måste man först koka klart pastan och sedan steka baconen, inte så tidseffektivt med andra ord. Sedan är maten här väldigt dyr, oavsett om du äter ute på restaurang eller handlar i affär. Något som inte är dyrt däremot är sötsaker.

I lokalbutiken här så får du 4 bananer och 3 äpplen för 7 dollar. För 7 dollar kan du också få 24 stycken glaserade muffins, eller en plusmeny på Mc Donalds med stor pommes och stor läsk, eller varför inte ett family pack chokladgodis som om jag skulle köpa och ta med hem hade det tagit upp halva min resväska.

I Sverige så blir det debatt över att Peter Jihde har hittat choklad i frukthyllan, här borta finns det knappt en frukthylla. Det finns däremot en hel korridor av sockerflingor, 100 olika sorters chips och kakor och choklad till extrapris vart man än tittar.

Jag är inte överdrivet hälsosam hemma, jag tycker jag äter en ganska normalnyttig kost, men här är det svårt att ens göra det. Vilket är jättesorgligt, för varje dag ser man flera gravt överviktiga människor på gatan. Sedan kanske dom är jättelyckliga, men det är ändå tragiskt att dom inte riktigt har fått bestämma över sitt egna öde. För du måste verkligen läsa på varje etikett, ha koll på vad för slags ämnen du behöver få i dig och veta vilka livsmedel du ska leta efter. Och det är det inte många som vet.

Kort sagt, längtar efter svensk mat jättemycket.


Många kramar,
Ebba

Likes

Comments

Hej alla!!

Igår var det ingen vanlig dag, det var nämligen den 14 september och min födelsedag! Det har varit ett ganska stort orosmoment för mig, att fylla år så tätt inpå avresan. Det är inte direkt så att man vill vara den som är den och berätta för alla att man minsann fyller år snart. Men på något sätt så har det ändå dykt upp i konversationer, även fast jag inte trodde att det var något som folk har lagt på minnet. Jag firade dessutom en mini-födelsedag med familjen och Joachim innan jag åkte så var inställd på att detta skulle bli en rätt vanlig dag. Men när jag vaknade igår morse så gav Sara mig en stor kram och gratulerade mig på födelsedagen. Jag trodde det skulle vara allt men efter ett tag så knackade det på dörren och Sara sa åt mig att öppna och där stod mina vänner med cupcakes och ljus och sjöng Happy Birthday. Blev så överraskad och så glad över att de inte bara kom ihåg att jag fyllde år, men också att de brydde sig nog för att dyka upp så tidigt på morgonen. Så himla tacksam.

Efter det så öppnade jag några brev som jag fick med mig när jag åkte, lagade pannkakor och pratade med mamma, Louise, Joachim och pappa. Sedan bar det av till skolan där jag hade lektioner som vanligt men vi kollade bara på film så det var ändå okej.

Efter skolan gick jag hem och bara tog det lugnt i något timme. För andra gången för dagen knackade det på dörren och den här gången visste inte heller Sara vem det var. Jag tänkte att det var EF-personalen som skulle göra en städkontroll men när jag öppnade dörren så stod i och för sig en EF-tjej där fast hon hade med sig blommor, choklad och en nallebjörn och ett kort från Joachim. Jag är världens lyckligaste tjej. Det är jag verkligen. Min fina❤

Sedan gick hela gänget ut och åt pizza på California Pizza Kitchen. Personalen fick nys om att det var min födelsedag och sjöng JÄTTEHÖGT inför hela restaurangen (Filippa skulle varit nöjd). Jag som inte tycker om att stå i centrum tyckte det var ganska pinsamt men mina vänner fick sig ett gott skratt och det är ju alltid något.

Jag hade inte kunnat önska mig en bättre födelsedag, verkligen. Jag är så oerhört tacksam. Stort tack för alla fina gratulationer hemifrån också❤ det betyder så mycket.

Många kramar,
Ebba

Likes

Comments

Hej igen!

Vi bestämde oss för att hyra en bil under helgen för att kunna se så mycket av ön vi kan. Jag var lite sur först för att jag inte skulle få köra (man måste vara minst 25 för att köra en hyrbil utan att betala massa extra) men efter att ha sett den galna trafiken på de åttafiliga motorvägarna var jag ganska nöjd med att sitta i baksätet. Första stoppet var Maunawili falls trail vilket är en vattenfallshajk. Vi hade hört att det var en enkel och kort hajk och Sara funderade till och med på att hajka i sina flip-flops. Som tur var tog hon joggingskor, för den enkla hajken visade sig vara allt annat än enkel. Vi fick vada igenom bäckar, trampa i lera och klättra på stenar. Visserligen var den inte lika fysiskt jobbig som Diamond Head var men det krävdes bra balans för att klara av det hala, ojämna underlaget. Jag är glad över att jag har övat ordentligt på de hala klipporna på västkusten och Hvar. Vattenfallet vid hajkens slut var superhäftigt men höjdpunkten var nog miljön runt stigen. Det var som att vandra igenom en regnskog med gröna träd och buskar vart man än tittade. Det kändes nästan som en dinosaurie skulle hoppa fram när som helst och vi gick hela vägen och nynnade på titelspåret från Jurasstic Park.

Efter hajken körde vi vidare till North Shore och sunset beach. Här var vågorna så höga att det var svårt att bada men vi doppade oss snabbt för att få bort all lera. Sedan låg vi och solade och kollade på surfarna tills solnedgången. Jag hade musik i lurarna och precis när solen nådde horisonten och himlen färgades orange så kom Ted Gärdestads För kärlekens skull på och jag tänkte att nu går solen upp för er i Sverige.

Imorgon blir det en tidig morgon då vi planerar att hajka i soluppgången. Mer om det nästa gång vi hörs!

Kramar,
Ebba

Likes

Comments

Hej alla!

Här är klockan strax efter ett på dagen vilket betyder att ni där hemma antagligen ligger och sover. Jag kom precis hem till boendet och väntar på att Sara ska komma hem från gymmet så att vi kan hitta på något. Under förmiddagen har jag gått i skolan en snabbis där vi hade Aloha Friday vilket betyder att lektionerna bryts och klassen får bestämma en aktivitet. Vi såg på film och fikade vilket var kul men väntar lite på att skolan ska dra igång på riktigt så jag får lite mer struktur i vardagen. Efter det gick jag till Ala Moana vilket är ett shoppingcentrum som ligger ungefär en kvart ifrån skolan. Slogs över att affärerna här skyltar med höst och vinterkläder i 30 graders värme. Undrar verkligen hur någon får för sig att köpa en dunjacka eller en stickad tröja i detta väder.

Sedan vi hördes sist så har jag mest gått i skolan, hängt hemma i lägenheten och umgåtts med Sara och några andra studenter. Det är skönt att börja få rutiner och ha koll på hur dagarna ser ut.

Många har frågat om hur surfningen var och kortfattat så var det helt fantastiskt. Vi hade först lite teori där lärarna pratade om regler och surfkultur, hur vi för varje våg vi tar ska vara tacksamma för havet och tacksamma över att vi har möjlighet att vår kropp och våra lungor fungerar. Efter att ha gått igenom grunderna började vi paddla ut och vilken känsla det var när jag lyckades fånga en våg! Det var som att flyga fram längst vågorna. Obeskrivligt. Sedan var det 80 procents paddling. Paddling till vågen, paddling när vågen kom, paddling till bojen där vi skulle vänta, paddling för att inte dras med av strömmarna. Kommer ha mardrömmar om lärarnas konstanta skrik "Paddle paddle paddle!!". Men det var det värt för en riktigt bra våg. Vi avslutade lektionen med vad lärarna kallade "the Hawaiian word of the day" vilket just den dagen var Aloha. Vi fick lära oss att ordet är mycket mer än en hälsningsfras, utan är ett sätt att dela det viktigaste vi har, vår andning. Alo betyder face och ha betyder breath och när du hälsar på en person så byter ni det viktigaste ni har, er luft. Luften är det vi behöver för att leva och i våra lungor sitter vår livshistoria. De bad oss att sprida vidare det här till er där hemma eftersom det gör att den hawaiianska kulturen lever vidare. De riktade en stor skepticism mot de stora hotellkedjorna här som säljer den hawaiianska kulturen när de egentligen inte förstår dess innerbörd. Det är ett genomgående tema jag har sett hos lokalbefolkningen här, att de verkligen vill värna om sin kultur och att de gärna vill visa att de Hawaiianska värderingarna står separat från de amerikanska. Kort sagt en mycket häftig upplevelse och trots att armarna värkte som aldrig förr och att mina ben just nu delar samma färg som en kräftas, så kände jag faktiskt tacksamheten som de pratade om i början. Tacksamhet över att få vara på Hawaii och få möjligheten att testa på så många nya och häftiga grejer och lära mig om denna fantastiska kultur.

Tog inga bilder från surfningen men avslutar med lite bilder från hur vår lägenhet ser ut här. Igen, är så tacksam att få bo med Sara som är duktig på att hålla ordning och som ser till att jag alltid vet vart jag ska ta vägen❤

Vi hörs snart igen❤ massa kramar,
Ebba

Likes

Comments

Aloha igen vänner!

Idag var vi i skolan för första gången! Vi fick först köra lite personbingo för att lära känna varandra, sedan hade vi ett informationsmöte och efter det en kort kort rundvandring på Waikiki. Om jag ska vara helt ärlig så var det väll inte jättegivande att lyssna på saker som hur viktigt det är att vi tar ut soporna eller att det är olagligt att gå över gatan där det inte är övergångsställe, MEN känns ändå bra att ha lite koll på området och dem som jobbar på skolan inför imorgon när lektionerna börjar på riktigt.

Efter skolan så drog vi snabbt hem och bytte om till idrottskläder och sen gav vi oss ut på hajk! Vi tog den närmaste hajken från Waikiki vilket är Diamond Head som ligger ungefär en kvart med buss ifrån vårt boende. Det var lite svalare idag (läs: 28 grader istället för 34) så det var ändå ganska skonsamt väder att bestiga ett berg på men herregud vad det var jobbigt. Hamnade på något sätt i guideposition och gick längst fram för att leda gruppen och då kan man ju inte heller erkänna sig besegrad av alla hundra trappsteg och stanna upp och lägga sig på marken. Bortsett från det var det en fantastisk upplevelse. Tycker verkligen om att hajka och hoppas på att jag får med mig någon upp för fler hajkspår under min tid här. Jag tog tyvärr inte så många bilder på vägen upp eftersom jag var så upptagen med att diskret hämta andan så fort vi stod stilla, men här kommer några bilder på den fantastiska utsikten!

Imorgon står surf på schemat! Bokstavligt talat, min sista lektion imorgon är introduktion till surf. Superspännande. Mest nervös är jag för att faktiskt hitta till stranden, jag och mitt lokalsinne ni vet...
Uppdaterar er imorgon om jag hittat tillbaka till lägenheten ;-)

Kramar,
Ebba

PS. Stort grattis på födelsedagen världens bästa mormor❤ sänder massa soliga kramar

Likes

Comments

Hej,
Hoppas ni alla har det bra där hemma eller vart på jorden ni nu befinner er❤

Nu är klockan strax efter fyra på morgonen här på Honolulu och jetlaggen kickade precis in. Somnade kring nio igår kväll och har sovit som en stock tills nu men sen gick det inte mer. Då är tidsskillnaden ganska tacksam så jag kan fördriva tiden med att prata med er där hemma❤

Flygresan till Hawaii gick så smidigt det kunde gå. Inga förseningar, gick inte vilse en enda gång på flygplatsen och bagaget kom med hela vägen. Jag landade vid elva på kvällen och var på boendet någon timma senare. Jag packade upp och gjorde mig hemmastadd och fick träffa min nya rumskompis Sara som är från Schweiz. Hon är en trevlig och ordentlig tjej vilket känns skönt eftersom vi ska bo tillsammmans 3 månader.

Sara bjöd med mig till en strand med några andra studenter och efter vi hade ätit frukost morgonen efter (hittade Vasa knäckebröd i lokalbutiken, äter inte ens knäckebröd i Sverige men så lycklig att slippa äta vitt sockerbröd) så beställde vi en Uber till stranden. Uber-chauffören totaldissade vårt förslag och föreslog istället att vi skulle åka till hans favoritstrand vilket vi till slut gick med på. Men det är klokt att lyssna på lokalbefolkningen. Stranden var helt magisk och där spenderade vi hela dagens tills vi var röda som bara vita européer med 50+ solskyddsfaktor kan bli. Aldrig varit med om ett ställe där inte ens vattnet svalkar. Vi la oss under skuggan av palmerna på eftermiddagen men till och med i skuggan var det mer än 30 grader. Vilket paradis.

De två sista bilderna är från en utkiksplats som vår Uber-chaufför stannade vid på vägen till stranden. Igen, det är klokt att lyssna på lokalbefolkningen! Bilderna gör inte landskapet rättvisa, stod i typ 5 minuter och bara gapade åt de höga bergen, grönområderna och det klarblå vattnet. Nu har jag bara varit här nåt dygn men hittills har jag fått uppfattningen om att Hawaii är väldigt bevarat. Visserligen finns det fyrfiliga motorvägar och höga skyskrapor men stränderna är rena, träden är välmående och luften är enkel att andas. Ett paradis helt enkelt!

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova så jag är pigg inför min första skoldag! Mer om det imorgon.

Massa kramar,
Ebba

Likes

Comments

Aloha och välkommen till min blogg!

I skrivande stund sitter jag på Arlanda och ska snart kliva på planet som ska ta mig till London. Från London flyger jag sedan vidare till Seattle och slutligen till Honolulu som är min slutdestination och mitt hem några månader framåt.

För er som inte vet vad jag ska göra ska jag alltså studera engelska på Hawaii. Jag åker dit med organisationen EF som ordnar med boende på studenthem. Jag uppdaterar er med bilder så fort jag får ordning på stället.

Många har frågat mig de senaste veckorna hur jag känner mig inför resan. Om jag ska vara helt ärlig har jag knappt hunnit tänka på det. Det har varit så mycket den senaste tiden och största fokus har legat på att ta körkort vilket jag tack och lov klarade på första försöket- det hade varit tungt att behöva börja om igen när jag kommer hem.
Men det har också varit skönt att inte tänka och planera för mycket, nu får jag ta den här resan minut för minut utan förväntningar.

Men självklart är jag hur taggad som helst på vita stränder och blåa hav, surf och hajk och förhoppningsvis nya vänner.

Sen är det ju det här med saknaden. Att säga hejdå till alla här hemma har varit bland det svåraste jag gjort. Men jag försöker se saknaden som något positivt, det är ett privilegium att ha människor som man tycker om så mycket att man saknar dem när man inte är nära.

För er som undrar över namnet på bloggen så finns det faktiskt en tanke bakom. HI är ju som de flesta nog vet engelska för Hej, men det är också förkortningen för staten Hawaii. Dessutom är det kortare än om jag skulle använda mitt fulla namn som domän och jag tänkte att jag kunde spara er några knapptryck.

Nästa gång vi ses är jag på andra sidan jorden.

Många kramar
Ebba

Förhoppningsvis fylls bloggen av roliga bilder när jag väl är på Hawaii men tills dess får ni beskåda min nya fina resekamrat - Kånkis

Likes

Comments