Innan jag åkte ifrån Nya Zeeland bestämde jag mig för att jag skulle göra Australien annorlunda, allt skulle inte vara så uppstyrt och bestämt utan jag skulle verkligen backpacka - stanna hur länge jag vill och åka när jag tycker det är dags. Men det blev inte så här heller. När jag skulle boka hostel i Byron var nästan allt redan uppbokat och de få som var lediga var svindyra. Så jag fick rådet att boka alla boenden på hela östkusten redan i Sydney då det skulle va så hela vägen upp.
Hatar verkligen när allt är uppbokat, har känt på flera ställen att jag har velat åka tidigare eller stannat längre. Visst, det har varit väldigt skönt att inte behöva tänka på att boka varken buss eller boende men blir tråkigt när man kommer till ett ställe som man kanske hade velat stanna i max två nätter och så har man fem bokade, eller tvärtom.
Meen jag har haft det så jävla bra ändå. Har träffat helt underbara personer som jag vet kommer träffa igen och Australien har varit magiskt, så sjukt fint + att jag inte har sett en enda onormalt stor spindel! Woho!
Australien har lärt mig så sjukt mycket, både om mig själv och om livet. Det har även gett mig en hel del att ta itu med när jag väl kommer hem, men den tiden den sorgen..
Har bestämt mig för att inte ångra någonting men om jag skulle fått göra om denna resa så skulle jag gjort den annorlunda, så jag kunde se mer av Australien och inte bara östkusten. Men nu finns det ju en anledning att komma tillbaka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Att lämna Melbourne för att återigen komma till Cairns och att säga hejdå på riktigt till Maria, Jo, Sirja och Svenja var inte lätt. Att behöva lämna en av dom bästa städerna på östkusten för att spendera ytterligare dagar i en liten stad där man typ redan sett allt tog emot som fan. Men flyger man till Bali från Cairns så måste man tillbaka.
Och det började ju bra. Första dagen hade jag bokat in en tour till Cape tribulation, en regnskogstour. När vi väl kommit dit började vi en liten vandring i regnskogen, vår guide var väldigt noga med att poängtera att allt i regnskogen kan döda oss och att det var viktigt att vi höll oss till vandringsleden. Insåg ganska snabbt att den vandringen inte riktigt var min grej, ska man ut och vandra ska man inte behöva vara rädd för att minsta lilla buske ska döda en.
Men det blev bättre, mycket bättre. Efter vandringen satte vi oss i en båt och åkte på krokodiljakt, fyra krokodiler fick vi syn på, riktigt häftigt. Sjukaste var att jag var mer rädd under vandringen i regnskogen än under båtturen.

Jag avslutade tiden i Australien som jag började den, med en svensk tjej. Malin checkade in i vårt rum och vi klickade direkt, vi har åkt på shoppingturer, fikat på det svenska caféet och slappat vid poolen och såklart tagit en och annan drink tillsammans. Vi har firat St. Patrick's day med en massa annat folk och av det vi kommer ihåg så hade vi roligt.
Jag gjorde även en skydive i Mission Beach. Vi blev hämtade med buss tidigt på morgonen och när vi checkat in oss blev vi indelade i grupper, min grupp fick sitta och vänta i 2.5 timmar innan det var dags. Jag var faktiskt inte alls nervös till en början det började nog när jag träffade mannen jag skulle hoppa med och jag fick på mig selen. Och ännu värre blev det i planet, jag fick gå in först vilket betydde att jag hoppar ut sist, att sitta och se när alla hoppar ut och höra hur dom skriker var det värsta. Där och då hade jag kunnat börja böla så nervös jag var. Men när det väl blev min tur så gick det ganska snabbt, man hann liksom inte tänka. Och det är verkligen det bästa jag gjort! Helt galet vilken sjuk känsla, går inte att beskriva det var verkligen bara ren glädje. All nervositet var borta och det var bara så jävla härlig känsla. Kan lätt göra om det igen.

Likes

Comments

Det blev en tidig avgång från Cairns till Melbourne, flyget avgick redan 06.10 så det blev inte många timmars sömn den natten. Men det var det värt. Melbourne är städernas stad, helt underbar!! Blev helt förälskad redan första dagen, det är ingen liten stad men heller ingen jättestor stad - den är helt perfekt.
Här mötte jag upp med Sirja, Svenja och Bettina och vi gick till botaniska trädgården men vi stannade inte så länge då vi inte tyckte de var något speciellt. Vi hamnade istället på en liten marknad utanför artgallerian.
På hostlet delade jag rum med två killar från Tyskland som även jobbade i Melbourne så dom första dagarna visade dom mig rundor i staden. Vi gick och kollade på gatukonst, vissa gator var helt fantastiska, gick till hamnen och till Melbourne star- pariserhjul.
En dag tog vi tåget till Brighton beach för att vandra på stranden och ta en massa foton framför dom berömda badhyddorna där. Senare på kvällen åkte vi till St. Kilda beach och såg solnedgången och pingviner när dom kom tillbaka till deras bon. Riktigt coolt att få se pingviner på så nära håll.

Great ocean road.
Jo, som jag träffade på östkusten, och hennes vänner skulle hyra en bil och köra Great ocean road från Melbourne och frågade om jag ville följa med. Så klart ville jag det. När dom hämtade upp mig såg jag att den ena vännen var Antonia som jag träffade i Byron bay, blev lite smått chockad att det var hon men riktigt roligt att få träffa henne igen.
Vi hade pratat innan om var vi skulle köra och vad vi ville se på vägen men när väl alla var i bilen ändrades allt, dom som 'bestämde' ville mest ta det lugnt och ta det som det kommer medan jag och Antonia ville se så mycket som möjligt. Så det började med lite tjafs men det blev ändå bra. Vi såg det mesta av det vi ville se, 12 apostels, vattenfall, London bridge, nationalparker och det var helt underbara utsikter, magiska vyer. Riktigt glad att jag valde att följa med dom, även om allt inte blev helt perfekt.

Efter Great ocean road åkte vi tillbaka till Melbourne och nu hade även Maria flugit ner. Vi gick på Queen Victoria marknaden, som är väldigt stor i Melbourne och sen blev det lite shopping i staden. På väg tillbaka till hostlet hamnade vi mitt i en festival, med karuseller, musiker, vattenskidstävling och massa skoj. Älskar Melbourne!

Likes

Comments

Bussen till Cairns spenderades tillsammans med fyra andra tjejer från Sverige som även skulle till samma hostel som jag. När vi checkat in och kommit till våra rum (bästa rummet på hela östkusten, grymt underbara rumskamrater!) gick vi vidare till ett svenskt café, underbart med en semla och en latte! Efter några timmar vandrandes runt i Cairns avsluta vi dagen med fria drinkar i baren på hostlet.
Nästa dag gick jag och Maria, som jag träffade i Byron bay, och såg 'Fifty shades darker' på bio. Älskar när du träffar människor och håller kontakten och träffas igen.

Måndagen spenderades med att snorkla i Stora barriärrevet. Jag och Michelle, en tjej från rummet, hade bokat samma tour vilket var väldigt roligt.
Älskar verkligen att snorkla och att få göra det i barriärrevet var helt fantastiskt, det är så vackert!! Jag fick se nemofiskar, Doris, sköldpadda och till och med två hajar. Det var bara små hajar, men så coolt!
Vi hade möjlighet att testa på att dyka och jag önskar verkligen jag hade kunnat göra det, det verkar vara så grymt kul. Men pga att jag har problem med öronen när jag flyger och inte kan tryckutjämna så kunde jag inte testdyka. Men såg så sjukt mycket bara av att snorkla, så är nöjd med det.
Dagen efter hade jag och Jo bestämt att åka på en vattenfallstour tillsammans. Vi var en liten grupp vilket var väldigt skönt efter en dag på båten full med människor.
Först åkte vi till en sjö som vi faktiskt kunde simma i, så nice. Sen åkte vi vidare till Millaa Millaa Falls, där vi försökte oss på en pose med att slänga upp håret bakåt så det kommer upp vatten, men vattnet var så jävla kallt så det blev inte så lyckat.
Efteråt åkte vi och käka bbq och sedan vandrade vi i ca 40 min till sista vattenfallet, Nandroya falls. Det var en lång och svår vandring, men det var det värt!

En kväll gick jag och tre andra tjejer på bar crawl, vår sista kväll alla tillsammans.
Dom andra dagarna har jag egentligen inte gjort så mycket, var på olika art gallery med Jo en dag men det har regnat en hel del, nästan varje dag.
Nu hoppas jag att Melbourne kommer vara så underbart som alla sagt att det är och att vädret är mycket bättre än här i Cairns.

Likes

Comments

Näst sista stoppet på östkusten innan jag är framme i Cairns.
Dagen började med att ta färjan tillbaka till Townsville för att sedan ta bussen till Mission beach, men i Townsville fick vi vänta nästan två timmar på bussen då den av någon anledning var försenad och väl i Mission beach fick vi vänta på shuttle bus som skulle ta oss till hostlet. Hela dagen spenderades med att transportera sig och vänta på olika färdmedel. Suck.
När vi kom till hostlet mötte jag upp med tre tjejer som jag först träffade i Noosa och som jag rest med lite då och då under vägen upp. Det blev även ett efterlängtat och välbehövligt Skype samtal med syster och systerson.
Nästa dag tog vi och utforskade Mission beach, det tog inte så lång tid då det är väldigt, väldigt litet så det blev strandhäng nästan hela dagen. Ett plus var att det fanns stingnät så man kunde bada i havet.
Dagen efter åkte dom vidare upp till Cairns och jag tog båttaxi till Dunk island, där jag och en tjej från Frankrike, Alice, besteg Mount Kootaloo. Att vandra i regnskog i över 30 graders värme är inget jag vill göra om, tror aldrig jag svettats så mycket innan och all spindelnät man fick på sig och alla mygg var ingen rolig sak. Men gud vilken utsikt när vi väl kom upp! Det var verkligen värt all svett och all spindelnät man hade på sig.
Resten av tiden på ön spenderade vi med att sola på stranden och snorkla, dock fick vi inte se så jätte mycket där vi snorkla.
Bästa med ön var att vi hade sällskap av en hund hela tiden, när vi kom fram mötte han upp oss och följde med oss vart vi än gick. Lite underligt dock att hunden var de enda livstecknet på ön, stötte inte på en enda människa under tiden vi var där och allt var tyst, dött (förutom alla djurläten).
Sista dagen i Mission beach började bra med ett Skype samtal med bästa vännen sen blev det en riktigt skit dag, det regnade i stort sätt hela dagen så det blev en innedag på hostlet med tvätt och packning och sånt tråkigt.

Likes

Comments

Det blev tidig avfärd från Airlie beach och ca fem timmar i bussen innan vi kom fram till Townsville. Innan jag tog färjan över till Magnetic island var jag tvungen att åka inom ett köpcentrum och köpa en ny mobil. Att asa runt på all packning i ett köpcenter är inget att rekommendera. Men när väl mobilen var inhandlad var det bara att ta färjan över till Magnetic.
Av det jag såg av townsville när jag tog mig till och från köpcentrumet önskar jag att jag hade haft några nätter där, verkade ändå va en rätt häftig stad.
På Magnetic träffade jag två tjejer, Josephine och Sophie, från England som jag delade rum med i Airlie beach och vi bestämde oss för nästa dag att utforska ön. Vi skaffa ett 24 timmars busspass och första stoppet blev ett ställe där vi hittade vilda rockwallabies som vi matade. Så sjukt söta och helt underbart när dom kom fram och åt ur handen på en.
Efter det åkte vi vidare till horseshoe bay där vi käkade lunch och jag fick en tidig födelsedags brownie sundae, såå gott! Efter det var vi alla proppmätta så vi åkte tillbaka till hostlet och vilade nån timme. Känns skönt att det inte bara är jag som vaknar tidigt på morgonen och har svårt för att somna om.
När vi vaknat igen begav vi oss till nationalparken och forks walk där vi såg våra första vilda koalas, det blev hela fem stycken under tiden vi vandrade och vi kunde inte vara lyckligare! Sötare djur får man leta efter!! Tror vi alla somnade med ett leende efter det.

Min födelsedag började med sjukt god yoghurt med honungsrostad müsli och fruktsallad från hostlet och skönsång från Josephine och Sophie. Sen spenderades dagen på ett Sanctuary där vi fick hålla en koala, olika fåglar, ödlor och mata sköldpaddor och fick se vilda kängurur som hoppa runt stället.
Eftersom vi hade mer wallabies mat kvar sen dagen innan bestämde vi oss för att åka dit igen och se om vi kunde hitta några vi kunde mata, två små söta dök upp.
På kvällen blev det första samtalet med mamma sedan jag åkte iväg för 15 veckor sedan och efter det blev det häng i baren.
Helt perfekt födelsedag här på andra sidan jorden.

Likes

Comments

Då var vi framme vid vad dom flesta tycker är det bästa på hela östkusten, nämligen whitsundays. Två dagar/två nätter spenderades på en båt med snorkling och stopp på den berömda whithavenbeach på schemat.
Innan vi hoppade på båten var vi tvungna att fylla i ett frågeformulär för att se om vi fick snorkla eller inte. Trots en del ja-svar så fick vi alla godkänt.
När vi hoppat på båten och lagt våra väskor i sängarna och ätit våra salladsmackor var det dags för den första snorklingen. Då det var min första gång var jag lite lätt nervös men såå exalterad. Vi som inte hade snorklat innan eller var lite osäkra blev avsläppta sist. Det tog ett tag innan jag fick rätt med andningen, att bara andas med munnen var inte helt lätt och det kändes emellanåt som man var instängd. När vi väl fått rätt på både utrustning och andning blev vi väldigt besvikna när vi börja simma runt, vi hade blivit avsläppta på ett ställe där allt var dött och man såg verkligen ingenting. Vi simmade och simmade och det var inte förrän precis innan vi skulle tillbaka till båten igen som det började växa fram liv, koraller i alla olika färger och stora som små fiskar. Jag blev så fascinerad att jag flera gånger glömde att andas med munnen och for upp till vattenytan med panik. Första snorklingen och jag älskade det redan.
Det blev ytterligare två gånger vi snorklade och det blev bara bättre och bättre, finare och finare och sista gången vi snorklade dök två gigantiska sköldpaddor upp, hade jag fått röra dom så hade jag gjort det, så nära var dom. Det var ren lycka att få simma runt med dom!

Sista dagen gick vi upp jättetidigt för att kunna vara dom första på whithavenbeach för att få dom bästa fotona som möjligt. Ett magiskt ställe där man aldrig ser samma utsikt två gånger då stranden och havet hela tiden förändras, stranden som inte består utav vanlig sand utan silica.
Bara ett helt underbart ställe.

Redan när jag började packa min väska som jag skulle ta med mig på båten var jag osäker på om jag skulle riskera att ta med mig mobilen, risken fanns ju att den skulle bli vattenskadad, men eftersom jag ville ta bilder så bestämde jag mig för att den skulle med. Det skulle jag fan inte gjort. Redan under första kvällen efter jag tagit en perfekt panoramabild på solnedgången flög mobilen ner i havet. Med panik skrek jag till alla men det var redan försent.
Att veta redan då att man inte längre skulle kunna överföra sina pengar mellan sina konton var ren panik, att jag dessutom inte hade överfört och sparat alla videos längs min resa minskade inte paniken. Men eftersom jag var på en båt och inte kunde göra så mycket så fick jag försöka sluta tänka på det och ha roligt istället och inte låta det förstöra båtresan. Jag lyckades väl hyfsat.
Väl på land igen började den riktiga paniken, jag försökte hitta ett ställe där jag kunde få låna en telefon så jag kunde ringa banken. Det var ju lättare sagt än gjort. När jag helt gråtfärdig kom ut från en butik stötte jag ihop med en 60-70 årig man,David, som frågade om jag var okej. Efter att ha berättat vad som hänt visade han mig till en annan butik där jag kunde låna en telefon så jag kunde ringa. Både David och kvinnan i butiken var helt underbara, dom tröstade mig och försökte komma med lösningar på mitt problem då banken inte kunde hjälpa mig då jag inte kunde identifiera mig. Banken har ett jävligt bra säkerhetssystem men när man trasslat in sig såhär suger det. Att sedan få medlidande svar som att dom förstår min situation och att dom verkligen skulle vilja hjälpa mig men att dom inte kan, gör det inte bättre.
När jag insett att jag inte längre kan klara av att lösa det själv var det bara att ringa hem och få hjälp av dom. Att ringa sin syster helt panikslagen och få skratt och skämt tillbaka var det bästa, att höra henne säga att det inte är så farligt utan allt kommer lösa sig, att det kunde varit värre. Så tacksam.
Man kan ju lugnt säga att jag lärt mig en massa läxor..

Likes

Comments

När jag kom till Agnes water stötte jag ihop Rahel, en tjej som jag träffade på bussen till hervey bay, vi fick samma rum tillsammans med Malmötjejej Felicia som jag träffade i Noosa. Sjukt kul att stöta ihop med personer som man träffat tidigare. Dom berättade för mig att dom skulle göra en scooterootour nästa dag och fråga om jag ville hänga med, jag gick till receptionen och bokade den sista platsen.
Så nästa dag var det alltså dags. Vi hade väl egentligen inte så höga förväntningar någon av oss, vi tänkte att vi skulle få köra på småvägar i max 30-40 km/h men att det ändå skulle bli en rolig tur. Vi började med att prova ut hjälm och jacka och sedan fick vi gå vidare till testbanan där vi fick köra runt i en cirkel, gasa och bromsa. Efter många om och men var det sedan dags att köra på riktigt, men det var varken på småvägar eller i 30-40km/h utan det var direkt ut på bilvägen och när vi väl gasade upp var vi uppe i över 70km/h. Sån jävla härlig känsla, skitkul! Som perfekt avslut körde vi förbi ett gäng kängurur och Wallabes.

Nästa dag bestämde vi oss för att ta en sista surflektion då man inte kan surfa norr om Agnes water. Då Agnes water har östkustens billigaste surflektioner är det många som väntar med att surfa tills dom kommer dit, men jag är jävligt glad för att jag hade tagit lektioner innan då vår instruktör var totalt värdelös. Han gav inga instruktioner och väl i vattnet stod han bara och titta på. Men surfningen gick väldigt bra trots att det regna större del av tiden, det blev verkligen perfekta sista vågor i Australien. Lite tråkigt att inte längre kunna surfa här, men ska ju åka vidare sen så då lär det förhoppningsvis bli mer surf!
Då det var både Felicias och Rahels sista kväll i Agnes water spenderade vi kvällen i baren och spelade olika kortspel och där träffade jag även Bettina som jag spenderade tid tillsammans med i Noosa. Perfekt att träffa henne samma kväll som dom andra skulle åka.
Jag och Bettina bestämde oss för att åka till ett Kangaroo sanctuary, ett ställe där föräldralösa kängurur tas omhand, nästa dag. Ett helt underbart ställe, det var ett hus mitt ute i ingenstans utan något stängsel så kängururna kunde komma och gå som dom ville. Även om det är mycket häftigare att se kängurur i det vilda är detta en upplevelse jag aldrig kommer glömma, att få sitta och mata kängurur, klappa och känna på dom, bara vara omringad av dom. Helt underbart.

Likes

Comments

Fraser Island är världens största sandö med flera sötvattensjöar.
Dagen innan vi åkte iväg samlades vi alla på hostlet för info och vi delades in i grupper för att handla mat för alla måltider på fraser.
Nästa dag var vi tvungna att checka ut kl. 06.00 för att sedan kolla på fyra filmer som handlade om hur det var att campa på fraser och hur man körde i sand. Sedan fick vi sätta oss i bilarna och körde i väg till färjan som skulle ta oss till fraser. Och ja, det var sand nästan överallt! Vi körde till vårt första stopp som var Lake Birrabeen, sjukt skönt att få hoppa i vattnet efter några varma timmar i bilen. Det var det enda man längtade efter under alla dagar, att få svalka sig i en sjö eller bäck. Efter en stund vid Lake Birrabeen var det dags för lunch vid Central station rainforest där vi även gick en liten runda. Sedan fortsatte vi vidare mot Lake Wabby där vi får gå en promenad på ca 45 minuter innan vi kommer fram. I sjön fanns doktorfiskar, tror jag låg i vattnet i nästan en timme med fiskarna ätandes på mig i förhoppning att man skulle komma upp ur vattnet som en ny människa. Fungerade väl lite sisådär.
Efter promenaden tillbaka till bilarna igen var det dags att åka till vårt campingställe som bestod av några bord och bänkar, en grill, några spisplattor och ca 9 tält som rymde tre-fyra personer.

Nästa dag var det dags för stopp vid Eli creek, champagne pools, Indian head och maheno shipwreck.
Eli creek är en liten bäck med drickbart vatten. The Champagne pools är naturligt formade jacuzzipooler, så coolt.
Indian head är öns mest östligaste punkt och här har man en 360 graders utsikt över strand, hav och regnskog. Fick inte se några hajar i havet blev dock bara några stingrockor.
Maheno shipwreck är Fraser Islands mest kända landmärke, ett skeppsvrak som blivit strandsatt för över 80 år sen efter att ha stridit i första världskriget. Ganska sjukt att se att det fortfarande finns kvar och att det ändå finns så pass mycket kvar av skeppet. Det var även dags för mig att få köra och fy fan vad roligt det var! Då vår guide hade blivit skitsur när någon hade fastnat i sanden och skällt ut föraren var jag lite lätt skakis när jag satte mig bakom ratten, men det försvann väldigt snabbt då jag insåg att det inte alls var så svårt att köra i sand som jag förväntat mig, det var bara roligt och såklart ansträngande då man hade sju andra personer i bilen.

Sista dagen på fraser Island blev en lugn dag då dom flesta av oss var rejält bakis. Det blev en tur till Lake Mckenzie, öns mest fotograferade sjö. Sen tog vi färjan tillbaka till hervey bay och körde tillbaka till hostlet.

Innan jag åkte till fraser fick jag höra av dom flesta jag mött att Fraser är en av dom bästa sakerna på hela östkusten så jag hade väldigt höga förväntningar. För höga.
Av oss 31 personer som åkte iväg var 19 personer från tysktalande länder, fem pers från Sverige, tre från Danmark, tre från England och en från USA. Då de 19 personerna nästan bara pratade tyska hela tiden och höll sig för sig själva var det tur att det fanns andra som inte kom därifrån så man hade någon att hänga med. Och de var sjukt roliga och helt underbara personer, men det hade ju såklart varit roligare om hela gruppen kunde hålla samman.
Vår guide hade ju också kunnat va bättre, han blev skitsur och skällde ut personen som körde bilen när hen fastnat i sanden, han stannade överallt för att prata med folk han kände och lät oss sitta och vänta tills de va klara, berättade aldrig vad som hände eller var vi skulle.
Det blev kanske inte som jag föreställt mig att fraser skulle vara men vi har fått se underbara platser, kört fyrhjulsdriven bil på stranden och haft sjuka fester på kvällarna. Det har varit tre bra dagar!

Likes

Comments

Det blev en rörig start i Noosa. Enligt busschauffören skulle det komma en shuttle bus som skulle ta mig till mitt hostel och enligt pappret jag hade skulle hostlet ligga 50m från där bussen stanna, inget av det stämde. Efter att jag själv, helt lost, försökt hitta till hostlet kom det fram en äldre man och visade mig vägen. Älskar att alla är så hjälpsamma här.
På hostlet hade dom ett välkomstmöte där dom berättade om vad man kan göra i Noosa och där alla nya fick träffas och lära känna varandra. En väldigt bra och trevlig idé. Jag stötte ihop med tre tjejer från Tyskland, en tjej från Estland och en kille från Holland.
Dagen efter testade vi alla att surfa, trots dåliga vågor gick det helt okej. Sen blev det massa solande.
Nästa dag åkte jag på en liten utflykt till Everglades, där vi fick åka båt, paddla kanot och hade bbqlunch. Jag hamnade i samma kanot som två andra svenskar, en kille från Orust och en tjej från Malmö. Sjukt nice att få höra lite malmöitiska.
På väg tillbaka igen såg jag mina första kängurur, så coolt. I Sverige har vi igelkottar i trädgården, i Australien har dom kängurur.

Nästa dag bestämde vi oss för att utforska Noosas nationalpark, det blev nästan 4 timmars underbar vandring! Dock fick vi inte syn på några koalor, vilket det tydligen ska finnas gott om där.
Det är något jag saknat från Nya Zeeland, alla vandringar, att ta på sig träningsskorna och vandra runt i skog eller uppför berg. Skönt att kunna kombinera solandet med skogsliv.
Pricken över i:et var att vi fick se solnedgången från en hyfsat bra plats.

Likes

Comments