Sol, bad, surfing och allmänt chill.
Efter hektiska dagar med jul och nyår i Sydney var det skönt att komma till Byron bay och stanna på samma ställe under en längre tid. Det blev nästan två veckor och jag hade kunnat stanna längre. Har än så länge bara varit på två ställen i Australien men tror redan Byron bay kommer vara ett av favorit ställena här. Tror aldrig jag varit på en plats så chill som Byron, ingen stress här inte. Hela staden andades lugn. Okej, kan kanske inte kalla Byron en stad direkt, det fanns typ bara en huvudgata som ledde till stranden och några korsande smågator. Men jag älska det!

Vad gjorde jag då i Byron bay? Det blev en hel del surfing i början och en massa solande på stranden, vilket resulterade i några skrapsår här och där och att man blev lite solbränd men det var det värt.
Det blev även några turer till Byron bays lighthouse för att se soluppgång och solnedgång. Även om det var molnigt alla gånger så var det ändå helt perfekt. Och på vägen dit passerade man Australiens östligaste punkt.
Hostlet jag bodde på var helt underbart med underbart folk som jobba där, fest varje kväll med olika lekar.

En dag åkte jag och en annan svensk kille iväg på en dagsutflykt till Nimbin - Australiens hippietown. En väldigt udda utflykt, med en busschaufför som bara ville att alla skulle bli höga.
Vi var i Nimbin i ca 1,5h vilket var alldeles för länge då Nimbin endast består av en gata. Sedan avslutade vi med bbq lunch vid ett vattenfall, eller det skulle vara ett vattenfall men då det inte regnat på ett tag fanns det inget vatten. En rolig upplevelse i alla fall och trevligt umgänge.

Likes

Comments

Redan innan jag åkte till Australien hade jag bestämt mig för att jag skulle surfa här så jag bokade tredagars surflektion. Och fyfan vad kul det var.
Första lektionen började vi på stranden, vi gick igenom säkerhet och fick öva på tekniken, hur man kommer upp på brädan, var fötterna ska vara och allt. När vi hade övat några gånger fick vi prova på riktigt och kung som man är tog man första vågen perfekt! Känslan man hade då är oslagbar, man var så sjukt stolt och det var riktigt roligt. Så klart klarade man inte alla vågor utan det blev några kallsupar här och där. Svåraste var nog att sätta fötterna på rätt plats och sen hålla balansen.
Andra dagen fick vi försöka ta våra egna vågor, utan hjälp från instruktörerna. Jag trodde knappt inte det skulle kunna kännas bättre, men när man lyckas ta sin egen våg utan någons hjälp är ren lycka. Att själv få paddla och känna hur vågen skjuter en fram och ställa sig upp och bara surfa, bästa känslan. Att man sen lyckas styra brädan lite gör det bara bättre.
Tredje och sista dagen gick rent åt helvete. Det var ingenting som fungerade, inte ens när jag tog hjälp av instruktörerna. Det var verkligen inte min dag. Låg mer i vattnet än vad jag stod på brädan, så frustrerande.
Men jag har surfat och det lär inte bli för sista gången.

Likes

Comments

Sydney är verkligen något extra, man behöver inte åka långa sträckor för att upptäcka nya saker.
Efter julen blev det en tur till blue mountains, där jag och tre andra tjejer valde att åka med hop on hop off busspass så vi kunde utforska så mycket som möjligt. Hade bara kartan vi fått varit läsbar så hade vi nog kunnat se mycket mer.
Men vi fick uppleva helt magiska utsikter, så jag klagar inte. Okej, jag klagar lite, vädret hade kunnat vara bättre. När vi tog tåget var det sol och när vi väl kom fram regnade det och höll i sig nästan hela dagen. Men det var fina vandringar vi gjorde.
Innan nyår åkte vi på sunset cruise med ca 500 andra personer. Dock var det mulet så blev ingen direkt solnedgång, men häftigt att se Sydney från en båt.

Var ska man vara för att se fyrverkerierna? Var får man vara? När måste man vara där?
Det var ingen som verkligen visste var, när, hur. Så att planera via typ omöjligt. Jag och en annan svensk tjej bestämde oss iallafall dagen innan att fixa picknick för hela dagen.
Det var inte lätt att hitta en bra plats för att se fyrverkerierna, vi bestämde oss på morgonen för att bara gå ner mot operahuset och se var det fanns plats. Vi gick fram och tillbaka säkert fem gånger innan vi bestämde oss. Och det blev ju hur bra platser som helst!
Men fyfan för att sitta och vänta. Vi satt i tolv timmar på asfalt och upp mot 35 grader och stekande sol och pricken över i:et var att man satt med feber hela dagen. Men bra platser hade vi.

Jag har även gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra.
På hostlet har dom en wildlife show varje vecka så jag och en tjej jag dela rum med gick ner och kollade. Där fick vi klappa och hålla i ormar och krokodil. Det kändes som det var något man måste göra om man nu gått ner för att kolla. Jag var livrädd i början, vågade knappt röra ormarna, men blev faktiskt lite lugnare i slutet vilket förvånade mig väldigt mycket.
Såklart har det ju blivit en hel del dagar på olika stränder, bl.a Manly Beach och Bondi Beach.

Likes

Comments

Julafton spenderades tillsammans med en tjej jag fick kontakt med på Facebook igår och vi träffades för första gången idag. Sjuk känsla att spendera jul med en helt främmande människa. Men en bra dag det ändå.
Vi började med frukost ute och planerade att dra till stranden efter, men då vädret inte alls var på topp strosade vi istället runt bland affärer. Därefter bestämde vi oss för att åka till Ikea, är det julafton får man ju ändå äta svensk mat! Vi hoppades på att få äta jullunch och lussebullar och dricka julmust men det fanns tyvärr ingen julig mat, Inte ens pepparkakor. Det blev istället det vanliga på Ikea - köttbullar. Och vi hittade lösgodis, svenskt lösgodis!
På kvällen gick vi till svenska kyrkan för julmiddag och Kalle Anka och efteråt stannade vi för gudstjänst. Sjukt längesen jag var i kyrkan, men det var verkligen skönt att få vara där på julafton när man inte kan fira med familjen och vänner.
Även fått vara med genom Skype när systersonen öppnade julklapp, lycka! Fina familjen ❤️
Om jag bara hade fått äta en enda lussebulle idag så hade dagen varit perfekt.

Juldagen firades med bbqfest på stranden. Nog något av det konstigaste jag upplevt, en strand fullproppad med människor i badkläder och tomteluvor som sjunger julsånger och käkar grillat. Ingen julkänsla här inte. Men fest var det!

Likes

Comments

Sex veckor. Sex helt fantastiska veckor som gått alldeles för fort. Jag visste innan att Nya Zeeland skulle vara ett bra land med underbar natur, men att det skulle vara såhär magiskt trodde jag inte. Vissa platser har verkligen varit vykortsmaterial.
Att det dessutom skulle vara så lätt att hitta personer att umgås med har varit pricken över i:et, alla har verkligen varit sjukt snälla och lätta att börja snacka med och umgås med. Backpackerfolk är fan bäst.
Att åka med kiwibussen blev inte riktigt som jag tänkt mig, det krävdes mycket mer planering än vad jag trodde. Jag föreställde mig att man hoppar av bussen där man vill och bestämmer sig där för hur länge man vill stanna. Riktigt så var det inte utan man var tvungen att boka bussen flera stopp innan för att va säker på att få en plats på bussen.
Om jag skulle gjort om denna resa hade jag velat testa resa runt med bil, stanna på vilka platser man vill och hur länge man vill.
Meen jag ska inte klaga, det har varit en underbar resa. Och nu fortsätter den vidare!

Likes

Comments

Sista stoppet i Nya Zeeland var Paihia -bay of Island. Perfekt avslut på en perfekt resa.
Vi började dagen redan klockan 07.00 för att komma fram till Paihia vid lunchtid, däremellan gjorde vi några småstopp. Väl i Paihia möttes vi av hav, strand och sol och ett underbart hostel bara några meter från havet.
Första dagen vandrade vi runt i Paihia, chillade på stranden, badade och bara njöt!

Nästa dag åkte vi på heldagsutflykt till Cape Reinga med Willy, den bästa busschaufför jag haft på NZ. Första stoppet blev 90 mile beach där vi körde en stund på stranden innan vi fick gå ut och känna på vattnet, som var väldigt skönt! Willy kom sedan på att vi skulle göra en mänsklig pyramid. Efter ex antal försök och byte av personer så lyckades vi tillslut, de höll inte i många sekunder innan vi rasade men vi lyckades.

Därefter åkte vi vidare för att testa sandboarding, skit kul! Vi fick alla vars en mini surfbräda som vi vandrade upp för ett sandberg med, självmordsbacken som Willy kallade den. Det var ju inte lite jobbigt att ta sig upp i sanden och blev inte lättare när man hade brädan heller. Men väl uppe la man sig på brädan och åkte ner, och fort gick det!

Efter lunch åkte vi vidare till Cape Reinga, vilken utsikt! Hade kunnat stanna hur länge som helst där, det var en så lugn plats med sjukt fin utsikt. Men vi var tvungna att åka vidare och på vägen gick bussen i sönder, nödutgångs luckan i taket flög av, så Willy körde oss till en strand så vi kunde hoppa i och bada medan han försökte laga luckan.

Dagen avslutades med fish n' chips och en liten runda i Pukity tree forest.
Under nästan hela bussresan snackade Willy och när han inte snackade så sjöng han.
Han ville veta var alla kom ifrån och försökte komma på ord eller saker från landet. Vad han visste om Sverige? -Ikea och Zlatan, fika, tack och lagom.

Dagen efter bestämde jag mig för att boka en båtutflykt till 'hole in the rock' med möjlighet att simma med delfiner. Det började bra, vi fick syn på delfiner redan under den första halvtimmen så chansen att få simma var stora. Men när vi sedan såg delfiner igen så var där en bebis med och då får man inte simma med dom. Sista chansen var på tillbaka vägen efter att vi sett 'hole in the rock' men då såg vi inte en enda delfin, så det blev ingen simning med delfiner. Men det räckte med att bara ha sett dom och att se dom så nära.

Likes

Comments

Om någon hade berättat för mig innan jag hoppade på bussen hur bussturen tillbaka skulle vara så hade jag bokat ett flyg istället. Tror aldrig jag varit så trött på att åka buss som då. På grund av jordbävningen för några veckor sedan kunde vi inte åka till Kaikora, så istället fick vi åka från Christchurch till Nelson. En ca åtta timmars resa med stopp för endast lunch och toabesök. Att vi hade världens tråkigaste och hemska busschaufför gjorde inte resan mycket bättre.
När vi väl kom fram till Nelson var jag så trött på att sitta stilla så direkt efter jag checkat in på hostlet tog jag med mig en karta och gick ut, upptäckte ju ganska snart att Nelson inte var så stort så någon karta hade jag inte behövt.
Det blev en tur till Nelson Cathedral, där man fick skriva julhälsning till sina nära och kära och hänga i en gran om man ville, och en liten vandring uppför Botanic Hill där man tillslut kommer till Centre of new Zealand.

Nästa dag tog vi oss över till nordön igen. Vi började dagen med fyra timmars bussresa sen fick vi vänta över två timmar på färjan, som sedan tog lite mer än fyra timmar. Såå drygt och så tråkigt. Att bara sitta och vänta på att få komma fram och samtidigt veta att när man väl stannar så har man fler dagar kvar innan man väl är helt framme. Men det var samtidigt skönt att kunna komma ikapp med sömnen, det kan ibland vara väldigt svårt att sova på hostel och det har varit en del tidiga morgnar så det blev en hel del sömn både i bussen och på färjan.
På nordön stannade vi en natt i Wellington och en i Taupo innan vi kom fram till Auckland. I Wellington hann man inte göra så mycket, vi kom fram ganska sent och skulle upp tidigt. Däremot fick vi nästan en hel dag i Taupo. Den spenderades med en tjej som jag träffat innan. Då min adapter bestämt sig för att lägga av helt gick vi för att köpa en ny, det slutade med att vi vandrade runt i Taupo i nästan fem timmar. Älskar när man träffar människor man klickar med direkt, allt bara flyter på. Dessutom har hon, precis som jag, en systerson som bara är några månader så det blev massa bebissnack. Underbart!

På väg mot Auckland stannade vi på ett ställe för att se kiwi fåglar. Stället är en organisation som hjälper kiwi fåglar att överleva. Utan organisationen överlever ca 10% av fåglarna och med organisationen överlever ca 60%. Dom tar ägg från naturen och när kiwi fågeln är ett viss antal år släpps dom ut i det fria igen, eftersom det är under dom första åren som kiwi fåglarna har svårast att överleva.
Man kan ju inte åka till Nya Zeeland utan att ha sett en kiwi!
Dock fick man inte ta några foton på dom, så blev ett foto på en uppstoppad istället.

Likes

Comments

Christchurch hade en enorm jordbävning för ca fem år sedan och det märks. Hela staden är en byggarbetsplats. Jag har hört från andra som varit där innan att det inte finns något att göra där, att hela staden är död. Jag trodde såklart inte dom med tanke på att Christchurch är den tredje största staden i nz, men det gör jag nu. Det är nästan som en spökstad, förutom alla byggställen (som är precis överallt) så finns det inget liv, nästan allt har förstörts och det är inte mycket som har byggts upp igen.

Inte ens busschaffören kunde komma på saker som var värda att se eller göra här.
Och känslan när vi kom fram till vårt hostel blev ju inte bättre när vi såg att även det var under ombyggnad.
När vi checkat in bestämde jag och en annan tjej oss för att ändå gå en runda för att se oss omkring. Vi hittade faktiskt en liten mysig gata och vi gissar att det var så Christchurch såg ut innan jordbävningen.
Går inte att föreställa sig hur det skulle kännas att en dag vakna upp och staden man levt hela sitt liv i är förstörd. Skulle väl inte direkt gråta floder om lilla Kävlinge förstördes, men ändå.

Det blev två nätter i Christchurch. En tjej jag spenderade tid med när jag först kom till Auckland har fått jobb här så tanken var att träffa henne igen, men tyvärr kunde hon inte få ledigt under dessa dagar. Så min sista dag här spenderade jag istället i botaniska trädgården. Faktiskt väldigt skönt att få göra saker på egen hand, att få lite egentid. När man åker med bussen och bor på hostel är det svårt att bara få vara själv. Det finns alltid någon precis överallt. Jag gillar det, men ibland är det ganska skönt att få vara ifred.

Likes

Comments

Det var väldigt jobbigt att gå upp för att lämna Queenstown för att åka vidare mot Lake Tekapo. Hela bussresan försökte jag komma på en plan för att kunna ta mig tillbaka, tillbaka till staden och alla personer man rest länge med och kommit oerhört nära. Nu lämnade jag allt det för att sätta mig i en buss där jag inte kände någon.
Men som vanligt finns det alltid någon att hänga med och på vägen hoppade till och med en som jag åkt med tidigare på bussen.
Efter några obligatoriska fotostopp på vägen kom vi då fram till Lake Tekapo.

Väl där bestämde jag och en annan tjej oss för att vandra uppför Mount John. Vilken utsikt! Hade det inte blåst så mycket som det gjorde, hade det nästan varit perfekt.
När vi kom tillbaka började vi laga mat tillsammans med fyra andra. Hostlet hade en underbar trädgård, så middagen och resten av kvällen spenderades där.

Likes

Comments

Bungyjump, fergburger, shopping och sol.

Det började med ett stopp på kuwarau bridge för bungyjump (världens första bungyjump), och fy fan vad kul det var.
När jag väl stod i ledet och väntade på min tur trodde jag nästan att jag skulle spy av nervositet, att se när dom andra hoppade och höra deras vrål gjorde inte det lättare.
När det väl blev min tur frågade dom om jag ville nudda vattnet eller bara hoppa vanligt och jag valde att nudda vattnet, nudda vattnet med händerna bara. Så jag hoppade med ögonen öppna och ner i vattnet hamnade halva jag, såg absolut ingenting när jag studsade upp och ner.
Men fy fan vilken känsla efteråt, jag hade kunnat hoppa flera gånger om! 😍

Queenstown, lätt den bästa staden.
En stad där jag verkligen hade kunnat bo i. Det är egentligen ingen stor stad, men den har allt på samma gång. Här finns naturen, shoppingen, maten,(världens bästa hamburgare!!) och nattklubbarna.
Mysig, cool stad både på dagen och kvällen.

Det blev en del shopping, god mat och en liten vandring uppför Queenstown Hill innan det var dax att åka vidare.
Önskar att jag kunde stanna här mycket längre än vad jag gjorde!

Likes

Comments