... när ens hjärta säger ett men hjärnan det andra? När de två viktigaste delarna talar, men inte håller med varandra? Fungerar det precis som med den gode & den onde som alltid sitter på varsin axel i tecknade filmer? Hur vet man vad man ska lyssna på? Hur vet jag vad jag ska lyssna på? 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Cause I can't love nobody like I love myself,
like I love myself ​only you,

No one's ever touched me like I touch myself
​No, nobody else, ​only you​ 



Don't lose who you are in the blur of the stars!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!



But Since U Been Gone
I can breathe for the first time
I'm so moving on
Yeah, yeah
Thanks to you
Now I get
What I want
Since U Been Gone

Likes

Comments

Att vara ensam är inte en enkel känsla att bära på. Att befinna sig på en skola med över 500 elever med över 5 olika program gör det inte till en självklarhet kring att känna sig omringad av kärlek & närhet. Att varje dag gå genom samma korridor, sitta i samma klassrum med samma individer borde skapa en ganska hemtrevlig känsla, eller hur? Det borde få mig att bli bekväm, att känna mig som en del av dessa bitar, men jag har inte lyckats känna den känslan. Jag kan inte gå i korridorerna, utan att bli nervös över vad folk gör när jag går förbi. Jag försöker alltid sätta på ett pokerface som gör mig iskall på utsidan, medans insidan är lika skör som porslin. Mitt pokerface använder jag för att dölja min osäkerhet, min osäkerhet som jag har när det gäller att bara vara en i mängden. Vad folk tycker om mig som en gång vart extremt populär, men som längre inte umgås med de ''populära''. Min osäkerhet som grundas i att ständigt ifrågasätta om jag passar in enligt de andra.


Precis den osäkerheten, fast på ett annat plan tror jag är väldigt vanligt bland relationer partners emellan. Jag tror det är väldigt vanligt att man ifrågasätter sig själv och ens egna beteende, när man spenderar tid tillsammans med en kille eller tjej. Alla har vi olika sätt att uttrycka våra känslor på, och då syftar jag på känslor eller rättare sagt reaktioner, som man besvarar ett beteende med. När man själv är nöjd över hur man ser ut TEX, och inte får den bekräftelse man önskar så är risken stor att man ifrågasätter vad man själv gjorde för fel, eller hur fel man lagt sin eyeliner, när det egentligen är killen som gjort bort sig totalt.

Likes

Comments

Hur ska jag börja?Jag tänkte ge bloggandet ett försök, ett försök till att var dag få ut mina känslor som ständigt bubblar inom mig. Ett försök till att få uttrycka mig och kunna se tillbaka och se min utveckling. Ett sätt för mig att prata med mig själv, reflektera & analysera. För det är okej att ha sådana mål under sista året på gymnaiset va?


Idag har jag onda fjärilar i magen, precis som igår. Vaknade med dom, åt med dom, duschade med dom & just nu skriver jag detta inlägget med dom. Förutom att jag gjorde ovanstående saker med dom, har jag i två dagar försökt klura ut vart dom kommer ifrån. Jag skulle vilja säga att jag har ångest, men har aldrig riktigt haft det, så hur ska jag kunna relatera? kan heller inte identifiera de onda fjärilarna med panik, därav fick dom namnet ''onda fjärilar''. Sådana man har när man är kär, fast mina e onda.


En reflektion jag haft, är att det handlar om rädslan kring bekräftelse. Rädslan kring att inte vara tillräcklig. För när någon inte ger mig bekräftelse, hur ska jag få den då? I grund och botten handlar det om självkänsla. Min självkänsla är inte där den en gång vart, jag befinner mig på en plats i livet där jag ständigt känner hur jag behöver någons bekräftelse eller förståelse. Det räcker liksom inte med mig själv.. Det räcker inte med mina egna ord till mig själv, eller mina egna tankar kring förståelse. Det är precis som om att dom är värda piss & inget.

Bland det svåraste i livet, är nog att älska sig själv trots alla motgångar. Trots att man blir sviken, trots att man ser alla andra perfektioner runt om en själv, trots otrohet från sin partner och från sig själv. För hur kan man älska någon annan eller gå vidare i livet om man inte älskar sig själv? En fråga jag ställer mig varje dag, men snart har jag svar. För hur kan man få en bra självkänsla om man inte älskar sig själv. Hur ska man nöja sig med sina egna tankar om sig själv om man inte menar dom?

Likes

Comments