Året går mot sitt slut och nätet vimlar av årskrönikor av alla de slag. Många är intressanta att läsa. Flera är så smockade med "lycka", resor, renoveringar, mer tid för barnen, mängder av pengar, vackra hem, välartade ungar och viktnergångar/träningsmotiveringar att man inte ens kan trycka ner en skumtomte medan man läser.

Vem hann med mest under 2016? Vem fann sig själv genom att totalt strunta i alla andra? Måste det ena eller andra alltid vara bäst? Kanske mår vi bättre om vi får lite av varje.
Så där vill jag också ha det! Kanske kan jag motiveras att nå något av de mål jag sätter upp inför nästa år, om jag ser att andra har lyckats före mig? Kanske är det även bra att få se att andra kan misslyckas, men resa sig igen med nya tankebanor och erfarenheter. Lite av varje som sagt.

Vi får se om jag orkar pränta ner någon årskrönika i år. På min första blogg, med start 2007, var jag väldigt duktig på sådant. Nu har jag liksom annat för mig, trots att jag gillar statistik och älskar att skriva listor.

Likes

Comments

Jag tänkte att jag skulle ge det en chans till, det här med att blogga. Flertalet personer i min närhet har uttryckt en önskan om detta nämligen. Och visst; varför inte åtminstone försöka? Min utmaning blir att hålla inläggen lagom långa och tillräckligt intressanta.

​*

Sååå, ett kort avslut på detta inlägg: Jag är just nu gravid. Väldigt gravid. Är i vecka 39 med beräknad förlossning om 12 dagar. Det jag vill säga med detta (och inläggets rubrik) är att alla som är väldigt gravida, och ändå lyckas med något så omöjligt som att klippa tånaglarna, borde helt klart få en hedersmedalj. Gärna en i guld -och det gör absolut ingenting om det är choklad inuti!

Likes

Comments