View tracker

Den här bloggen fick byta namn. justonelikeme vill jag ta med mig till den nya bloggen.
Namnet älskar jag och vill verkligen blogga under det.

Men jag behöver börja om från början. Den här bloggen får vara kvar, för jag älskar den. Jag vill bara börja om för att få allt på mitt språk idag. På den här bloggen finns inlägg från jag var 13 år ungefär. Och nu när jag studerar till journalist är det språket mitt 13-åriga jag hade skrattretande.

Följ med mig HIT!




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Skaka på huvudet om du vill. Du bekräftar bara det jag redan tycker. Stäng dörren, bara ytterligare ett tecken. Jag ger upp. Tyck vad ni vill om mig. Ni har redan släckt mitt leende. 

Likes

Comments

View tracker

Det var längesen jag bloggade nu igen. Men nu har jag ett behov av det. I söndags var jag i väg och intervjuade Emma Ribom. Hon vann junior-VM-guld i stafett i vintras. Otroligt imponerande! Det var väldigt roligt att intervjua henne, och jag är tacksam att hon ställde upp. Hon har nämligen körtelfeber och mådde inte så bra. Men jag fick till en okej intervju i alla fall. Och bilderna blev bra. Otroligt fin tjej det där, och hon är en extremt bra längdskidåkerska!

Så tack för att du ställde upp Emma! 

Likes

Comments

Jag i röd tröja, tillsammans med min klass och redaktion. Tack, för att ni är så bra!

Klicka på bilden för att komma till vår egna webbtidning!

Likes

Comments

​2013 läste jag (här finns den) en artikel på expressen om Caroline Seger. Hon berättade att hon är homosexuell och lever tillsammans med en kvinna. Jag reagerade inte så mycket i stunden, men efter ett tag började min hjärna gå på högvarv. 

Jag har haft ett "förhållande" i mitt liv. Det är kanske lite för några. Men det var i alla fall en kille jag var ihop med. 13 år var jag, och helt bortkollrad i vad kärlek faktiskt innebär. Jag borde kanske anat att något inte stod rätt till när jag kände ett obehag av att kyssa honom. Det kan bero på att det var första gången, men jag har börjat tänka annorlunda i dag. 

När han gjorde slut efter sju månader med att det var en annan tjej så blev jag förkrossad. När han, efter att vi  ett år senare varit ihop igen i en månad, gör slut för att jag inte vill ha sex, då blir jag förbannad. Jag förstår fortfarande inte hur han hade mage att skriva det han skrev i sms:et till mig. Det var ren tortyr. 

I dag vet jag att jag aldrig var kär i honom. Jag kände ingenting. Han frågade från ingenstans om vi skulle bli ihop, och jag sa ja. Frågade om det gjorde något att jag inte hade mobil och sa ja igen när han sagt absolut inte. Jag var 13 år och blev väl bara glad att någon ville vara ihop med mig. Men vi gjorde aldrig något som ett par kanske gör. Nog för att vi var små, men vi kramades liksom knappt inte. Det var i och för sig på mitt bevåg, men ändå. Jag kände ingenting för honom helt enkelt. 

Det där var 2010. Sen dröjde det alltså till 2013 innan jag på riktigt tänkte på vad kärlek är igen. Just den artikel jag länkade till där uppe, den fick mitt liv att ta en annan riktning. Inte där och då som sagt, men några veckor senare. 

Det var fotbolls-EM för damerna i Göteborg. Och en stor del av det svenska laget delar sitt liv med en kvinna. Alltså inte bara Caroline Seger. Det var ingenting jag brydde mig om. De fick och får älska vilka de vill. Men likt många andra slängde min pappa ur sig extrema kommentarer om att det är onaturligt och konstigt. Då trodde jag att jag blev arg på grund av hur elakt det faktiskt är att uttrycka sig så. Och jodå det blev jag, men det fanns mer.

Hösten 2013 sa jag till en klasskamrat att jag börjat tänka på om det är så att jag gillar tjejer. Hon hänvisade mig till kuratorn, där jag efter redan 30 minuter samtal sa att jag trodde att jag är bisexuell. Johanna, som kuratorn heter, ryckte på axlarna och sa jaha okej. Så pratade vi om det i en halvtimme till. 

Men sen har jag aldrig varit så förvirrad som jag varit i år. Jag har ingen stämpel satt på mig vad jag är, men inte bisexuell eller hetero. Den senaste tiden har jag känt något för ett par tjejer. Men jag vill som sagt inte stämpla mig in i något fack. 

Så jag vill bara säga tack Caroline Seger, Nilla Fischer, Anja Pärson, Filippa Rådin, Kajsa Bergqvist, Lisa Dahlkvist, Hedvig Lindahl, Anton Hysén, med flera, för att ni är fantastiska och gör det lättare för mig att acceptera mig själv. 

För jag är jag oavsett fast jag inte är hetero. 

Likes

Comments