Sexårs och upp till 4an.
Tider som är svåra att minnas till punkt och pricka, men man kommer ihåg stunder som var både bra och dåliga...

Jag kommer ihåg att jag var nervös. Nervös över att träffa alla nya klasskompisar man skulle hamna i samma klass med, människor man i stortsätt skulle känna i många många år framöver.
Jag minns inte så mycket utan bara att jag var med mina föräldrar och det var rätt många barn i samma klassrum. Många nya ansikten än dem jag var van vid att se, jag gick på dagis i en helt annan kommun så jag kände inte någon, varken i klassrummet eller området.
Rasterna under förskoleåret var mycket spring i den stora skogen på skolgården.
Skolgården var riktigt stort, med många gungor placerade lite här och var.
Sandlådor, klätterställning och mycket mer fanns, rena drömmen för ett barn under rasterna.
Det fanns två byggnader, ena byggnaden var för de yngsta barnen och det var där matsalen också låg samt jumpasalen och träslöjden, den var betydligt mycket mindre än den andra byggnaden.
Den låg på andra sidan av en hyffsad stort asfaltsområde där man hoppade hopprep och körde runt med trehjulingar hejvilt, där var de äldre barnen och där var man om man stannade kvar efter skolan (frita / fritids)

När man bara var 6,7,8 år gammal så var det inte så svårt, alla var med alla utan större konflikter. Jag kommer ändå ihåg att jag försökte väldigt mycket, lekte barn någonstans så ville jag också vara med, men även då blir det lite grupperingar.

De första skolåren var rena bergochdalbanan, jag hade många killvänner knappt några tjejer, tyckte de var så tjejiga i sina rosa kläder medan jag sprang runt med militärbyxor och tjocktröja och sneakers. Men det var något med tjejer som jag ville vara en del av, det kändes som att jag missade saker.

Jag kommer ihåg att jag fick en riktigt fin drake av mamma, det var en såndär leksak som man fick bygga ihop själv. Draken var min favoritleksak och jag satt alltid i sandlådan och lekte med den och med bilar, så killarna där i lådan tyckte jag var schysst och ville alltid låna mina coola bilar jag alltid hade med mig. Det betöd så mycket, att någon kom till mig och inte jag till dem... Medan jag satt i sandlådan så kunde jag glimta tjejerna, de hoppade alltid hage utanför den större skolan, där de äldre hängde. Det kändes som att jag var en del av allt som hände genom att bara sitta i lådan med killarna. Jag förstod ingenting utan allt bara hände, man följde bara med i vågen liksom, jag bara var och hamnade där jag passade in mest vilket var bland killarna, när vuxna kom och skulle fotografera skolgården för bilder till skolkatalogen så sprang alla barnen runt som galna höns för alla ville vara med på bild så alla hängde på även jag, jag älskade att vara med på bild och göra till mig inför kameran. När lärarna tog ut leksaker på gården så raffade alla åt sig och lekte helt galet, jag älskade när de tog fram cyklarna och trehjulingarna, jag älskade att leka busschaufför. Jag hämtade upp några lite här och var i en röd trehjuling med kanske 3 säten bak och körde dem vart dom än ville, och så såg vardagen ut. Man bara var, men en dag kommer jag ihåg hur pappa och jag åkte och köpte nya leksaker till mig, saker som pokemonkort, bladeblade ( det var en liten sak som man drog igång så den spann och man kunde tävla i en arena liknande skål mot andra som snurrade, den som sluta snurra först förlorade) sen köpte vi också gogos ( små plastfigurer man rada upp mot tex en vägg sen skulle man kasta en gogos och knocka ner så många som möjligt, lite som att kasta kula) och när jag kom med de leksakerna till skolan så var alla killarna jag brukade leka med helt häpnade, vissa hade redan sånt hemma men ingen hade riktigt tagit med sig det till skolan. På bara någon dag så höll nästan hela skolan på med pokemon kort och gogos och jag var bestämd att jag skulle ha de bästa korten och vara den bästa på gogos och bladeblade. Det var riktigt roligt, och jag fick fler kompisar till och med en tjejvän. Hon va riktigt sportig av sig och var alltid i korridorerna och stretchade, gick ner i split och sprang på sina händer. Jag och den tjejen blev rätt tajta, hon var rätt busig också, jag började hänga med henne mer i korridorerna där de äldre hängde. Man kände sig riktigt tuff, jag kunde vara lite mer tjejig med den här tjejen och träffade många nya barn som blev mina vänner. Dock saknade jag sandlådan och sprang ibland dit och lekte med mina bilar men drogs alltid tillbaka till korridorerna. Den sportiga tjejen hade en dag bekantat sig med en till tjej kommer jag ihåg, på fritids efter skolan. De hade spelat biljard ihop och lyssnat på musik på hennes nya nokia, jag blev lite avis men blev indragen i deras lekar och vi blev nu tre tjejer. Jag hade ett tjejgäng, jag tjatade om dessa två tjejer hemma för mamma och pappa, jag var så glad att jag fått lite mer tajta vänner än bara sandlåde bekanta, men den lyckan varade inte länge...






Likes

Comments

Jag kommer skriva anonymt om hur jag upplevde att börja förskolan, hur det var på rasterna, skaffa vänner, självkänsla, känslor i överlag och allmänna tankar kring min resa genom skolan till gymnasie åren.

Jag är idag 20 år och känner att min resa är något jag vill dela med mig utav då många kanske känner igen sig. Att inte känna sig ensam, och konstig för man gjort och tyckt som man gjort som barn...

Hoppas inte denna blogg blir allt för svår läst då jag inte skriver världsbäst.

Jag kommer skriva i kapitel, vi börjar denna resa då jag var 6 år gammal och skulle börja förskolan...


Likes

Comments