I helgen är det då om någon gång vi bör tända ett ljus. För de som lämnat oss. För farfar som omkom tragiskt när jag var sju år. För morbror som förlorade kampen mot den hemska sjukdomen cancer, alldeles för tidigt. För pappas lillasyster som drunknade endast fyra år gammal, vars små söta tavlor min flicka fått ärva. För farmor och mormor. För morfar. Och alla de jag träffat och kämpar för att hålla minnet av dem vid liv. Minnas mormors varma hand som där i slutet inte ville släppa taget om min. Och att minnas farfars klocka och händer, leende och hållning trots att jag har glömt hans röst.

Idag är det deras dag. Då kan man inte kanske kan låta bli att fundera på hur livet hade sett ut om de fått några år till. Att tänka på hur allt hade kunnat se annorlunda ut men hur det blev istället. Då vi minns, tänder ett ljus för våra kära och önskar dem allt gott däruppe bortom molnen.

/M


Likes

Comments