View tracker

Tankar

Tack för all fin respons jag fick på mitt förra inlägg. Att våga skriva om det och sen publicera det fick mig att känna mig ganska utlämnad och naken. Jag har under en tid funderat kring det här med att dela med mig av min "historia" efter att jag har läst om en tjej som blivit dumförklarad pga att hon sökt hjälp hos fel person och efter att jag har läst artiklar om hur viktigt det är att våga lyfta ämnet. Att visa att jag vågar och kanske även kan hjälpa någon fick mig att bestämma mig. Jag var inte ute efter att ni som läser ska tycka synd om mig utan jag vill lyfta en sjukdom som inte syns utanpå men är lika verklig som vilken annan sjukdom som helst! Jag vill hjälpa de som lider i tystnad och visa att vem som helst kan drabbas, att det finns hjälp att få (precis som med andra sjukdomar!) och att våga och orka söka/be om hjälp är en STYRKA, inte en svaghet! 


Att ta sig i kragen, ryka upp sig, skärpa till sig osv GÅR INTE! Hur mycket man än försöker! Man önskar inget annat än att det vore så lätt! Men det handlar om okontrollerbara känslor, hormoner, saker som händer i kroppen som man inte har någon kontroll över helt enkelt. Så döm inte människor för fort utan visa lite empati, lyssna och försök förstå. I dag när världen är så mörk behöver vi mer kärlek och medmänsklighet än någonsin!

// Tessan ❤




  • Tankar
  • 98 readers

Likes

Comments

Tankar

Det känns som om detta år kommer bli ett bra år, och om inte så försöker vi göra detta till ett bra år!

Förra året var tufft. Inte för att det hände en massa tråkigheter i vårt liv, tvärt om. Vi var relativt friska, inga dödliga åkommor. Vi blev föräldrar till en liten pojke och flickorna fick äntligen sin efterlängtade lillebror. Vi åkte på små utflykter och träffade vänner och släkt. Vi byggde en altan runt om vårt uthus och hade flera mysiga grillkvällar. Jag fyllde 30 år och hade en rolig hattfest. Flera av mina vänner fick bebisar och barnen fick en liten "plast"-kusin. Så i det stora hel så var allt bra, utåt.

Men sen om man tittar innanför skalet så mådde jag inte alls bra. Min psykiska hälsa var i botten och jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde förra året. Att jag nu väljer att berätta detta är att jag nu äntligen kommit upp i från botten och är påväg upp! Och nu inser jag hur viktigt det är att prata om hur man mår och ta hjälp om det är ohanterbart! Man kan inte fixa allt själv!

Som några andra har börjat göra så lyfter jag ämnet och skäms inte! Allt för många mår dåligt i tystnad och det kan få förödande konsekvenser! Kan jag hjälpa någon så är det värt allt! Jag själv fick självmordstankar innan jag tillslut kontaktade läkare för hjälp. Och jag är så tacksam att min man sa åt mig och stod på sig om att kontakta läkare, för annars hade jag inte gjort det. Jag insåg inte att jag kunde få hjälp. Jag insåg inte hur illa det egentligen var. För jag mådde väl inte så dåligt, jag är ju inte en av dem. Men tyvärr var det så. Känslorna i kroppen var okontrollerbara! De mörka tankarna blev bara fler och fler och det kändes som om de började "äta upp" hela min vardag. Jag var inte värd något och min familj skulle nog ha det bättre utan mig.

Varför just jag drabbades vet jag inte helt. Men jag har levt med mycket stress. Jag har haft en undermedveten press på mig själv att alltid göra "rätt" och ordentligt (inget får vara halv bra), ha ett hem som ska skina och barn som ska vara glada och väluppfostrade. Hjälpa andra och alltid vara glad och positiv. Droppen var nog när Odd föddes och oron och stressen över ett spädbarn kom, klarade jag inte mer. Troligtvis fick jag (mer eller mindre) en förlossningsdepression som sedan klingade av men istället kom pms-besvären tillbaka (som jag hade innan jag fick barn). Dessa besvär visade sig vara pmds. Och denna pmds började ta över hela mig, tankarna fanns inte bara där i två veckor innan mens utan de stannade kvar längre och längre för varje gång. Men jag fick hjälp, jag mår bättre nu. Jag känner lycka igen och är så tacksam över livet. ❤

För er som inte vet vad det är kommer här en förklaring!

"Premenstruellt dysforiskt syndrom, (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS, är en hormonöverkänslighet som leder till symptom som kan liknas vid depression. PMD ska inte förväxlas med det mycket vanligare PMS som innebär humörsvängningar och drabbar de flesta menstruerande kvinnor."

"Många av symptomen vid PMD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symptomen varar mellan 10 och 14 dagar varje månad och uppträder direkt efter ägglossningen. Fem till sju dagar före mensblödningen kulminerar besvären för att sedan klinga av när blödningen börjar och helt försvinna inom tre till fyra dagar. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de personer som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och en del personer, dock inte en majoritet, har så svåra PMD-besvär före mens att de hyser självmordstankar. Vanligast är dock plötsligt kraftig aggressivitet och en oförmåga att rationellt sortera sina känslor vilket resulterar i konflikter och en påföljande ångestkänsla då dessa utbrott är oerhört svåra att hejda."

"Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 3–5 procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan anhörig som också är drabbad. Symptomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Personer över 30 år och oftast de som fött barn är mer drabbade och symptomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi)."

Var rädd om varandra. Prata om hur du mår med någon du vet lyssnar och ta hjälp! Det är inget fel med det!, vi kan inte läka oss själva jämt.

// Tessan

  • Tankar
  • 281 readers

Likes

Comments

Barn, Fika

För en vecka sen, den 1 januari, fyllde vår lille kille 1 år! Så nu är han verkligen ingen liten bebis längre!
Vi startade kalaset hos våra vänner ute i Åsby Lillgård då vi stannade över natten när vi firade in det nya året. Jossan hade bakat en tårta till honom och så fick han lite paket. Innan lunch åkte vi hem och på eftermiddagen kom gästerna. Blev ett alldeles lagom "stort" kalas och jag han tom att fika! 😄
Dagen efter blev det lite mer kalas vilket inte gjorde mig nått då tårtan behövdes ätas upp! Nu när nya året är här och man ska tänka lite mer på hälsan och konditionen de första månaderna är det bra att inte fika för mycket 😅

Tack till alla som firat Odd och för alla fina presenter ❤

Likes

Comments

Barn

Oj oj vad tiden går. Nu har julen passerat och vi väntar in det nya året med spänning. Julen, Odds första, var mysig och barnen var nöjda. Dagen innan julafton var vi hemma hos våra vänner i Åsby Lillgård och åt gröt och skinkmacka. En fin tradition har det blivit. När vi kom hem på kvällen hjälpte de stora barnen mig att klä granen innan de kröp, väldigt förväntansfulla, i säng. På morgonen vaknade en Odd till stor förvåning av vad vi hade släpat in i vardagsrummet. Han var väldigt fascinerad av granen! Sen blev det grötfrukost här med mamma och hennes sambo innan vi åkte till min pappa för att fira jul. På juldagen var vi hos min mamma och firade jul igen med henne och min mormor. Wilma slapp migrän denna jul och vi är så tacksamma för det!

Här är lite bilder från den 23-25 december.


Nu i mellandagarna har vi tagit det ganska lugnt. Vi har tittat på filmer och barnen har lekt med sina julklappar. Vi har träffa lite vänner och hälsat på min mormor. En sväng in till Linköping och rean blev det, men vi var inte kvar länge! Folk är ju inte kloka 😅 I morgon ska vi ta med barnen och deras kusin Molly på bio. Vi skulle gått idag men det var slutsålt! Så vi bokade biljetter till i morgon nu och hoppas nu att vi får se på bio!

Nyår ska vi fira hos våra vänner i Åsby Lillgård 😄 och sen börjar vi nya året med att fira Odd som (redan) fyller 1 år!! Tänkte att jag skulle summera 2016 i ett inlägg, men vi får se om jag får tid över. Kan ju alltid vara kul att läsa senare i livet om inte annat! Men om inte så önskar jag er alla ett gott nytt år redan nu!

/ Tessan

  • Barn
  • 308 readers

Likes

Comments

Barn, Pyssel

Idag har vi julstökat lite här hemma. Det har bakats lussebullar, kokat knäck och kola. Och sen han jag även med att göra lite julköttbullar och Selma slog in några julklappar. Så nu börjar vi bli redo för julen!


Innan vi kokade kolan så tog vi en promenad. Vi behövde få lite luft. Vi gick förbi Ica. Där köpte vi grötris och lördagsgodis. Sen gick vi hem, kröp ner i soffan och tittade på film medan Odd sov middag. Sen när vi vilat upp oss och Odd vaknat så tog vi tag i kolan och Selma slog in några julklappar.


Nu är vi rätt trötta men det har varit en mysig dag och det känns så skönt att vi fått en hel del gjort idag. Bara granen som ska handlas och lite julmat, men det gör vi i veckan som kommer.

Men i morgon ska fönstren på övervåningen tvättas och min garderob rensas. För det är väl till jul man ska storstäda hemma?! 😄

Trevlig lördagskväll!
//Tessan

Likes

Comments

Barn, Kärlek

I morse fick jag titta på ett jättefint luciatåg på Wilmas skola. Perfekt start på denna dag! Och det bästa med deras tåg var att de som ville vara lucia fick vara lucia. Så bra alltså! Och de sjöng så fint. Odd han diggade med och sjöng (skrek) med lite också 😄


//Tessan

Likes

Comments

Mat, Kärlek

I helgen var jag och Joel i Göteborg. Fredag till söndag. En helg utan barn, bara vi. Vi åt gott, sov gott och strosade runt bland Göteborgs gator och torg. Vi passade även på att besöka Lisebergs jul! Min lycka blev total ☺️🎅🏼❄️
Tack till alla som gav mig detta i 30 års present!




Man skulle göra sånt här oftare! Man laddar på med så mycket ny, positiv, energi!
//Tessan

Likes

Comments

Nu är vi redan inne i december och nedräkningen till julafton är i full gång. Julkalendern (Selmas saga) följer vi med spänning varje morgon och pysslingen är här om natten och gömmer "pysslingstrumpor" åt barnen. Det är en gammal tradition från när jag var barn! I strumpan ligger en överraskning, nått litet så som ett sudd, en klubba eller kanske en peng om man vart riktigt snäll.

Annars rullar vardagen på som vanligt. Selma är inne i en period där allt är svårt och det blir många utbrott. Hör väl lite till åldern, "lilla tonåren". Så det kämpar vi lite extra med just nu. Till helgen ska jag och Joel åka till Göteborg på en weekend. Min 30-års present från släktingar och vänner. Så uppskattat!! Vi ska bo på hotell, gå på spa, och äta god mat. Jag har även tänkt att vi ska besöka Liseberg och njuta av deras jul! Min söta lillasyster kommer hit och är med barnen. På söndagen fyller Joel år och vi åker hem för lite kalas med familjen.

Hoppas på att det blir en toppen helg och att ni med får det!


//Tessan



Likes

Comments

Barn, Vardag

Idag är det 1 advent (som det undgått någon) och vi började dagen med grötfrukost och tända ljus. Så mysigt så. Sen fortsatte vi dagen i samma anda och åkte på två julmarknader. Första marknaden blev Billa och där åt vi lunch, deras smörgåsbuffé. Sen åkte vi vidare till gamla Linköping och strosade runt bland alla stånd. Iskallt var det men ändå mysigt.


När vi kommit hem igen åkte jag och barnen hem till Elin för att fira Minna som fyllde 1 år igår! Tänk vad tiden går, som man alltid säger men skrämande sant!

Sen var det dags att åka hem och ta kväll.
Selma har haft ett gossedjur med sig från skolan, Älgvis. Han följer med ett barn hem varje fredag, deltar i vad familjen gör, man skriver tillsammans i en bok som följer med om vad man gjort och sen så tar barnet med honom igen på måndag till skolan (ni som har barn har säkert varit med om nått liknande). Så när vi kom hem så satte vi oss ner och skrev. Selma skrev lite och jag skrev lite. Blev himla bra. Så i morgon ska Älgvis tillbaka till skolan och Selma ska få berätta och fröken läsa.



Ja så i morgon börjar en ny vecka och vardagen rullar på. Måste bara säga att jag börjar längta mer och mer efter att börja jobba igen. Trodde aldrig jag skulle känna så men efter över ett år hemma nu så känner jag att jag börjar bli lite understimulerad av att bara gå hemma.
Så våren är så välkommen sen när julen är över. I år kommer jag nog inte deppa när julen är slut 😂

// Tessan

Likes

Comments

Vardag, Barn

På fredag får vi äntligen en ny tvättmaskin!! Då har det gått 5 veckor (!?!!) sen vår maskin gick sönder. Helt sjukt att det tagit sådan tid med denna service. Men vi har haft sån tur att min mamma hjälp oss med att tvätta (även lånat några vänners tvättmaskiner med hehe). Det hade ruinerat oss att lämnat allt till kemtvätt under dessa veckor, vi har vart där en vända nu och det är inte gratis direkt. Och som mammaledig är man ju inte miljonär, speciellt inte när man försöker snåla med att ta ut dagar för att de ska räcka. Men som sagt snart är det över (hoppas vi).

I helgen som var har vi lekt inne (som varje dag), åkt pulka, vart en sväng på Ikea, haft vänner på mat och rensat ur våra "kattvindar". Så nu kan man gå in i dem igen. Vi firade även Joel på farsdag med sovmorgon och paket vid frukosten. På eftermiddagen firade vi min fina pappa med paket och fika. Sen var den helgen slut. Nu är det ju onsdag och snart helg igen, jippi! Yr som jag är mins jag bara att jag ska på middag med jobbet för att tacka av två kollegor som ska sluta på fredagkväll och på söndag ska jag, mamma och mina systrar fira "Elisabeth-dagen" (som egentligen är på lördagen men då kunde inte alla). Trots att jag är föräldraledig så längtar jag väldigt mycket till helgerna. För jag kan inte påstå att jag direkt är ledig, vilket de flesta föräldralediga kan förstå tror jag. Det är ett heltidsarbete att ta hand om hus, barn, hund och allt runt omkring! Samt att man kan känna sig en aning understimulerad. Man borde kalla det för nått annat och även få bättre betalt 😄




//Tessan

Likes

Comments