View tracker

Barn, Vardag

Idag är det 1 advent (som det undgått någon) och vi började dagen med grötfrukost och tända ljus. Så mysigt så. Sen fortsatte vi dagen i samma anda och åkte på två julmarknader. Första marknaden blev Billa och där åt vi lunch, deras smörgåsbuffé. Sen åkte vi vidare till gamla Linköping och strosade runt bland alla stånd. Iskallt var det men ändå mysigt.


När vi kommit hem igen åkte jag och barnen hem till Elin för att fira Minna som fyllde 1 år igår! Tänk vad tiden går, som man alltid säger men skrämande sant!

Sen var det dags att åka hem och ta kväll.
Selma har haft ett gossedjur med sig från skolan, Älgvis. Han följer med ett barn hem varje fredag, deltar i vad familjen gör, man skriver tillsammans i en bok som följer med om vad man gjort och sen så tar barnet med honom igen på måndag till skolan (ni som har barn har säkert varit med om nått liknande). Så när vi kom hem så satte vi oss ner och skrev. Selma skrev lite och jag skrev lite. Blev himla bra. Så i morgon ska Älgvis tillbaka till skolan och Selma ska få berätta och fröken läsa.



Ja så i morgon börjar en ny vecka och vardagen rullar på. Måste bara säga att jag börjar längta mer och mer efter att börja jobba igen. Trodde aldrig jag skulle känna så men efter över ett år hemma nu så känner jag att jag börjar bli lite understimulerad av att bara gå hemma.
Så våren är så välkommen sen när julen är över. I år kommer jag nog inte deppa när julen är slut 😂

// Tessan

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vardag, Barn

På fredag får vi äntligen en ny tvättmaskin!! Då har det gått 5 veckor (!?!!) sen vår maskin gick sönder. Helt sjukt att det tagit sådan tid med denna service. Men vi har haft sån tur att min mamma hjälp oss med att tvätta (även lånat några vänners tvättmaskiner med hehe). Det hade ruinerat oss att lämnat allt till kemtvätt under dessa veckor, vi har vart där en vända nu och det är inte gratis direkt. Och som mammaledig är man ju inte miljonär, speciellt inte när man försöker snåla med att ta ut dagar för att de ska räcka. Men som sagt snart är det över (hoppas vi).

I helgen som var har vi lekt inne (som varje dag), åkt pulka, vart en sväng på Ikea, haft vänner på mat och rensat ur våra "kattvindar". Så nu kan man gå in i dem igen. Vi firade även Joel på farsdag med sovmorgon och paket vid frukosten. På eftermiddagen firade vi min fina pappa med paket och fika. Sen var den helgen slut. Nu är det ju onsdag och snart helg igen, jippi! Yr som jag är mins jag bara att jag ska på middag med jobbet för att tacka av två kollegor som ska sluta på fredagkväll och på söndag ska jag, mamma och mina systrar fira "Elisabeth-dagen" (som egentligen är på lördagen men då kunde inte alla). Trots att jag är föräldraledig så längtar jag väldigt mycket till helgerna. För jag kan inte påstå att jag direkt är ledig, vilket de flesta föräldralediga kan förstå tror jag. Det är ett heltidsarbete att ta hand om hus, barn, hund och allt runt omkring! Samt att man kan känna sig en aning understimulerad. Man borde kalla det för nått annat och även få bättre betalt 😄




//Tessan

Likes

Comments

View tracker

Vardag

Ibland är vardagen rätt trist. Bebis som gnäller största delen av sin vakna tid, ett barn som vaknat hela natten och varit hysterisk och sen visar sig ha urinvägsinfektion. Och en tvättmaskin som stått trasig i snart fyra veckor och vi bara får bråka med de som ska stå för garantin/servicen (LÄS SAMSUNG!). När man redan fått bråka med försäljaren av vår nya barnvagn då den både var skadad och trasig är man rätt trött på att bråka. När känslan av att allt går emot en. Känslan att man är helt slutkörd både mentalt och kroppsligt. När vardags pusslet med 3 barn, hund och aktiviteter skiter sig. Då vill man bara ge upp.

Men nej jag ska inte ge upp, jag ska inte gräva ner mig i det. Jag har bestämt mig för att "bli mitt bästa JAG". Det är mitt nya mål att sträva emot! Att vara snäll i tankarna mot mig själv och vara snäll emot min kropp. Genom att tänka minst tre positiva saker om mig själv/mitt liv varje dag, röra på mig lite mer och äta lite mindre socker är jag på rätt väg. Inga större förändringar utan bara ta små steg åt rätt håll.

Så denna dag sopar vi under mattan, ger barnet penicillin och bäddar ner oss för att göra nästa dag bättre. Så vi ses i morgon, när det är en bättre dag 😁

Som den här bilden 👇🏽


// Tessan

Likes

Comments

Tankar , Vardag

Det blir visst längre och längre uppehåll mellan mina blogg inlägg. Något jag tänkt ändra på. Det är ju så roligt att gå tillbaka och läsa gamla inlägg, det är ju som en dagbok. Så nu tänker jag att jag måste ta tag i det här och skriva lite om vår vardag igen.

Sista tiden har bestått av planering av min 30-års fest som var en hattfest med temafärger, guld och rosa. Festen blev kanon! Jag hade jätte kul och jag tror att de flesta gästerna hade det med! Tyvärr tog jag knappt några bilder. De jag tog kommer här!


Nu när festen och all planering är över ska jag njuta av min familj och den stundande juletiden som kommer. Odd och tjejerna växer så det knakar, men det är väl på Odd det syns och märks mest just nu. Han kryper snabbare än blixten, han reser sig mot allt, han klappar händer och han "pratar" med oss hela tiden. Tiden bara rusar iväg. 10 månader är han redan och snart är det jul igen som sagt! Min favorit högtid. Och äntligen har en inre ro börjat lägga sig och jag har börjar njuta av tillvaron. Stress och oro har plågat mig en längre tid men, som sagt, nu börjar jag komma tillbaka.

Just nu faller snön så fint utanför fönstret och bara det får mig att njuta av tillvaron, det är så mysigt tycker jag. Hoppas snön får stanna och att vi får en vit jul i år!


Ha en härlig dag!

// Tessan

Likes

Comments

Tankar

Nu är vardagen igång på riktigt. Barnen är i skolan och mannen jobbar. Odd och jag har återhämtat oss från förra veckan och livet känns väldigt behagligt just nu.

När vardagen rullar på, eller egentligen när livet rullar på ska man ju göra saker man tycker om och som förgyller livet. Varje dag kanske inte kan vara den bästa men jag tycker nog ändå att man varje dag ska känna sig stimulerad och nöjd över vad man åstadkommit. Även om man inte stoppat ett världskrig eller svält så ska man vara nöjd över de små saker man åstadkommit under dagen. Men om man varje dag kommer hem från sitt jobb och inte riktigt känner sig stimulerad utan bara slutkörd, man kan inte riktigt känna sig nöjd över dagen som gått. Ska man fortsätta då? Ska man bara köra på och tro att det blir bättre?

Jag har börjat fundera på mitt yrke och mitt jobb. Frågan jag ställer mig är 'vad jag ska göra med mitt liv?'. Tiden rusar iväg och innan jag vet ordet av så är det dags att börja jobba igen, in i ekorrhjulet! Jag har ju tidigare funderat på att söka mig vidare eller vidare utbilda mig och detta cirkulerar fortfarande i mitt huvud. Frågan är ju bara vad ska man göra?

Jo jag har några månader till på mig att fundera och jag ska njuta av tiden hemma innan det är dags att börja jobba igen. Men jag ser denna tid även som en möjlighet för eftertanke och att hinna fundera över vad jag vill göra med resten av mitt liv. För som de säger Man lever ju bara en gång!

Likes

Comments

Barn

Nu var det länge sen jag skrev, senast var i mars! Tänk vad mycket som hänt sen dess och tänk vad stor Odd blivit! Men jag tänker inte skriva om allt det utan ikväll tänkte jag skriva av mig om vad som hände idag. Det är väl de en blogg ska vara till, delvis. Att få skriva av sig.

Idag var första skoldagen efter sommarlovet. Wilma började i årskurs 3 och Selma i Förskoleklassen. Peppad var Selma, Wilma inte lika peppad men glad. De verkade väldigt förväntansfulla och glada när jag lämnade dem på skolan iallafall. Efter jag lämnat dem gick jag och Odd ner till jobbet en sväng för att hälsa på. Väldigt roligt att träffa alla jobbarkompisar och alla barn! Efter en stunds besök gick jag hem med Odd. Tog med Madicken ut och gick ner till affären för att köpa lite bröd till melliset, Odd sov gott i vagnen. När han vaknat Åt vi lunch och satt sedan på golvet och lekte en stund innan det var dags att hämta syrrorna. Helt plötsligt kommer Wilma hem. Hon hade fått sluta efter lunch. Jag sa då att Odd och jag skulle precis gå till skolan för att hämta dem men nu blev det ju bara Selma. Då ville hon följa med och hämta Selma. Jag ber henne ta Odd och sätta honom i vagnen medan jag bara skulle springa in på toa.

När Wilma tagit Odd och jag är påväg till toaletten ringer hemtelefonen. Wilma springer för att svara. När jag kommer runt hörnet ser jag hur Odd ramlar rakt ner från vagnen med huvudet före (så klart) i klinkergolvet. Han får en onaturlig böjning på kroppen och nacken. Jag skriker och rusar fram. Odd börjar skrika och tur är väl de tänker jag! Alltid bra att de skriker. Ber då Wilma lägga på telefonen (med en ganska arg/skärrad röst tyvärr) för jag vill ringa 1177. Men när jag tar telefon funkar det inte, händerna skakar och Odd skriker. Jag tar mobiltelefonen och ska sätta Odd i vagnen för att gå mot skolan. Men då känner jag hur ledlös han blir i hela kroppen. Jag känner en liten panik känsla komma krypande och ropar till Wilma som är påväg ut att hoppa in i bilen istället.

Jag slänger mig i bilen, spänner fast Odd som nu är tyst och ganska så matt. Åker bort mot skolan med telefonen mot örat. Har plats 9 i kön, beräknad kö tid 17 min. Jag säger till Wilma att prata med Odd medan jag ska springa och hämta Selma. (Prata med Odd ? ja jag tänkte att han inte skulle somna tror jag). Hämtar Selma mitt i maten, men just då pumpade nog adrenalinet så hårt att jag inte riktigt tänkte på det. Lite snabbt i farten sa jag till hennes fröken att Selmas lillebror gjort dig illa och sen sprang vi iväg, satte oss i bilen och åkte! Halvvägs till sjukhuset kommer jag fram på 1177, hon frågar om allt och jag berättar vad som hänt. Jag förklarar även att jag nu är påväg mot sjukhuset då jag inte ville sitta hemma och vänta på att komma fram i kön. Odd har nu somnat i bilen och hon vill att jag väcker honom. Det går inte. Han rör lite på foten när jag ruskar lite på honom, jag försöker mer men han vaknar inte. Hon kopplar mig då till SOS alarm. De kopplar mig vidare till ambulans-samordnaren. Och de vill möta upp oss. Nu är jag strax i Lambohov där de har sitt garage, så jag blir lotsad dit och ställer mig utanför deras portar.

Två ambulans killar kommer ut och tar babyskyddet som Odd sitter i. Vi får vänta kvar vid bilen. Wilma börjar gråta och säger att allt är hennes fel. Jag försöker trösta och säger att det inte alls är hennes fel. Det är jag som är vuxen och ansvaret ligger på mig. Detta är mitt fel. Tårarna bränner bakom ögonen men jag inser att jag måste bita ihop och vara lugn för tjejernas skull. Selma säger att det pirrar i magen. Efter en liten stund (som kändes väldigt lång) kommer en ambulanskille ut. Han säger att vi ska åka lite före till akuten, de skulle bara göra nått, minns inte riktigt vad han säger här, men de hade inte fått Odd att vakna till och upplevde honom som väldigt slö. Jag försöker lugna Wilma igen och säger att ambulanskillen var ju lugn och vi skulle åka före så det är nog ingen fara alls.

Vi börjar åka, Wilma frågar om sirenerna. Jag säger att de sätter de bara på om det är bråttom och säger till henne att ta min mobil. Kan ju spela spel eller skicka snapchat (de tycker det är väldigt roligt med snapchat och skicka roliga bilder). Vad händer då? Jo ambulansen som Odd åker i kommer upp bakom med blåljus och kör om! Panik! Men får inte. Wilma tar kort och skickar till några, vilka vet jag inte, jag koncentrerar mig på att köra och hålla mig i schack. När vi kommer fram till akuten, parkerar vi, springer in till receptionen, får en biljett till bilen, ut igen och lägger den i bilen och så in.

Nu får vi gå raka vägen in till en sal där ca 10 läkare av olika slag står runt lille Odd som sitter i sitt babyskydd. En tjej kommer fram till oss och säger till tjejerna att följa med så skulle de få glass. Jag kliver in så jag ser Odd och där sitter han och ser rätt glad ut! Vilken känsla, allt bara släppte. En läkare skakar hand med mig och säger att han troligtvis bara fått en hjärnskakning. En annan kille kommer fram och säger nått som jag inte hör. Sen kommer en barnpsykolog (eller om hon var kurator?) in samtidigt som tjejerna kommer tillbaka med en varsin glass. Personalen förklarar för oss att Odd ska stanna kvar för observation ifall han fått någon blödning på hjärnan och att vi skulle få ett rum på barnkirurgen. När de pratat klart, skakat hand så går alla utom psykologen. Hon slår sig ner och pratar med oss. Tjejerna får varsin smörgås och vatten och berättar allt mellan himmel och jord för denna människa. Allt känns så mycket bättre, jag känner hur hjärtat fortfarande slår hårt och jag har lite svårt att ta in vad de pratar om. Men Odd lever och han verkar må himla bra!

Min lillasyster Petra kommer och hämtar tjejerna och jag och Odd blir visade till vårt rum. Där spenderade vi hela eftermiddagen och kvällen sen. Joel kom vid fyra och kl halv sex fick Odd äntligen äta igen! Halv åtta var sista kontrollen på honom innan vi fick åka hem (om vi ville) på permission, som läkaren så fint sa. De får inte skriva ut oss förens i morgon så man ser att allt verkligen är bra. Så vi fick gå med på "delat ansvar" om vi skulle åka hem. Vilket innebär att vi ska väcka Odd 1 gång i timmen i natt för att se så vi får kontakt med honom och känna på fontanellen så den inte är svullen. Men läkaren sa att hade det vart nått borde det visat sig nu så att åka hem skulle inte vara någon fara.

Vi åkte hem. Så nu ligger jag vaken för att strax väcka honom igen. Och än så länge verkar allt okej!

Tänk att livet kan förändras på ett ögonblick! Vi skulle haft hem kompisar där på eftermiddagen, jag skulle pratat med Selma om hur första skoldagen varit när vi gått hem hand i hand från skola och vi skulle ätit smörgåsarna och myst med tända ljus. Men på en sekund ändrades allt. Nu gick ju detta otroligt nog väldigt bra (som det verkar) men tänk om det inte gått det? Ännu en tankeställare på hur skört livet är.

Älskade unge 💙

Likes

Comments

Barn

Nybakade scones till frukost, myskläder och film är väl en perfekt start en söndagmorgon! Speciellt söndagar när solen inte riktigt vill titta fram.


Vad vi ska göra resten av dagen är inte riktigt bestämt än. Men en promenad kanske eller åka iväg eller bara vara hemma och mysa. Vi får se vad som faller oss in helt enkelt.

// Tessan

Likes

Comments

Vardag, Barn

Att få ihop allt i vardagen med tre barn är inte alltid lätt. Men att göra det själv är en utmaning! Joel har jobbat borta denna vecka och kära nån säger jag bara. Det har funkat, visst har det de. Men jag känner mig helt färdig på kvällarna och nu när sömnen inte är sammanhängande (och med mindre timmar än man är van vid) så känner man sig inte direkt utvilad och uppladdad på morgonen när allt drar igång igen! Tur jag har så snälla barn som hjälper till (med lite tjat) så gott de kan. Och så har jag skaffat mig en bärsele, vilket underlättar endel!


Idag kommer Joel hem, tack och lov 😅
I helgen väntas shopping för mig, födelsedagsfirande av mina storasystrar och tjejkväll (+Odd). Ser verkligen fram emot denna helg nu!

Likes

Comments

Träning, Barn, Vardag

När Odd blev en månad hade jag bestämt mig för att börja "kampen" att komma tillbaka till min vanliga kroppsform. Och jo det går framåt. Jag bantar inte eller går på någon diet! Nej nej, jag ammar så inget sånt! Utan jag låter bli godiset i veckorna, jag har dragit ner på fikat, äter lagom stora portioner mat och är ute och går dagligen. Snart är det dags för efterkontroll hos barnmorskan och efter det hoppas jag på att komma igång med träningen lite mer. Jag har ju en utmaning framför mig (ja förutom att gå ner i vikt), halvvättern! Den ska jag cykla i år, för andra gången faktiskt! Joel ska hänga på i år och även min pappa, två av mina systrar och en svåger. Så vi är ett gäng och inte vill man vara sämst 😄

Lille Odd han går stadigt upp i vikt i stället, precis som han ska. Och visst hade han växt på längden. Hela 2 cm på knappt två veckor! Blir kanske en lång kille som sin morfar ❤️


(Lyckades få ett kort 👆🏼när han ler lite grann 💙)

Trevlig helg på er!



Likes

Comments

Barn, Vardag

Ja som ni märker uppdaterar jag inte så ofta just nu. Om jag ska vara ärlig så glömmer jag bort. De stunder jag får lite tid över så viker jag tvätt, tar mig en dusch, lagar mat eller bara sitter ner i några minuter. Har då inte en tanka på att blogga då faktiskt. Men det kanske blir ändring på det nu när vi börjat få in lite rutiner och jag får sova ca 4-5 timmar i streck nu (men det kan ändras fort så jag ropar inte hej än!).

Sista tiden har vi mest bara varit hemma, ett val vi gör för att undvika smittorna som går nu i februari (eller vabruari som småbarnsföräldrar kallar denna månad). Men vi tar promenader dagligen så vi kommer ut, vi träffar vänner och familj som är friska 😁 och vi myser här hemma med filmer, spel och legobyggen. Sen har jag även haft besök av mina jobbarkompisar. Det var himla trevligt att träffa dem och roligt att få lite uppdatering. Nästan så jag saknar jobbet, men bara nästa 😉


I morgon blir lille Odd 6 veckor gammal och det är dags för ett BVC besök igen. Tror nog han har växt en hel del på längden. Sist vi var där mätte han hela 55 cm, så vi får se hur många centimeter han är uppe i nu.

Sen är det helg igen och vi ska iväg till vänner för mellomys på lördagen och på söndagen är det ju 'Alla hjärtans dag' . Så ser vår helg ut. Nu ska jag ta lille Odd och byta om. Här hemma går vi nämligen i pyjamas och morgonrock än.



Likes

Comments