Nu har flickorna slutat skolan för sommaren och denna gång har de slutat på Vasaskolan för gott. Efter sommaren börjar de i Mantorp och vi har flyttat in hos min pappa och fru i väntan på att vårt hus ska få byggas. Det är så klart blandade känslor men mest positiva. Klart vi kommer sakna Mjölby men att få flytta ut på landet och få ett nybyggt hus är ju fantastiskt!


❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 26 readers

Likes

Comments

Att komma ihåg och att få tid över att skriva här i bloggen är svårt tydligen! Haha. Mycket händer och jobbet tar upp mycket av min tid, vilket jag ändå gillar. Nya utmaningar och uppdrag är roligt och lärorikt.

På husfronten har det gått lite segt. Nu har kommun, länstyrelsen och brandnämnd (tror det heter så) sagt okej på förhandsbeskedet, äntligen. Nu är det bara "grannar" som protesterar. Så vi väntar på att överklagningstiden ska gå ut och sen se vart vi hamnar. Vårt hus som vi bor i nu är iallafall ute på hemnet nu. Nästa helg är det visning och sen får vi se vart det slutar. Ska bli spännande och se.

Sen sist har även Wilma fyllt hela 10 år! Som alla andra mammor så undrar jag hur fort tiden egentligen gått?! Vår förstfödda lilla tjej. Hon som tog oss med storm och lärde oss vad villkorslös kärlek är. Hon har blivit en stor och ganska självständig tjej! Det ska bli roligt att fortsätta följa henne genom livet och förhoppningsvis kommer vi kunna ge henne de verktyg hon behöver för att åstadkomma det hon vill med sitt liv. ❤️

Ikväll regnar det, så ikväll blir det film kväll. En kopp te och en skål popcorn tillsammans med de stora barnen. Den lilla han sover gott nu i ljudet av regn som smattrar mot taket.

Trevlig kväll på er

  • 50 readers

Likes

Comments

Idag vräker snön ner utanför fönstret! Lustigt att det alltid är så, när man börjar tänka att "ja nu kan våren få börja komma". Men jag vet att Selma kommer bli glad när hon vaknar! Hon har varit väldigt besviken på denna vinter (och vem var inte vart det?!).


Idag ska vi på möte med en husleverantör. Vi ska gå igenom lite priser och tillval. Vi har näst intill helt bestämt oss för denna leverantör men lite hänger nu på vad de kan erbjuda utan att det blir alldeles för dyrt!
Och med tomten har vi kommit en bra bit framåt, äntligen! Vi har hittat det "perfekta läget", vi har kommit överens om ett pris. Nu ska bara lite pappersarbeten göras och beslut tas från olika instanser. Sen om allt går som det ska är tomten vår och det kan äntligen börja hända lite!


Sen sista jag skrev så har barnen haft sportlov och jag har nu börjat jobba igen. Har bara hunnit jobba tre dagar än men det känns redan jättebra och jag har haft väldigt roligt dessa dagar på jobbet. Barnen var glada att ha mig tillbaka och jag upplevde att även personalen kände lite så 😄 Och på måndag (i morgon) ska jag ta tag i mitt "projektarbetet" och sätta mig in i deras arbete och mitt. Ser verkligen fram emot det!

Joel är hemma med Odd nu när jag jobbar och om en vecka ska Odd skolas in på förskolan! Kommer bli spännande det med.

Det är helt underbart att komma hem till familjen varje dag men det är också väldigt roligt att åka till jobbet på morgonen! Hoppas denna känsla håller i sig!! 😁

Nu ska vi ta tag i dagen och väcka familjen för en frukost tillsammans!

Ha en trevlig söndag!
//Tessan

  • 577 readers

Likes

Comments

Tankar

Efter Odd föddes insåg vi att vi kommer behöva ett större hus. Vårt hus är jättefint och vi har verkligen lagt ner mycket tid för att få det som vi vill ha det. Men jag vill att barnen ska få ha egna rum och jag vill ha sällskapsytor som gör det möjligt att bjuda hem vänner och familj på middagar utan att vi alltid ska behöva trängas och fundera på hur vi ska få plats. Kanske är det möbleringen här hemma som hindrar mig för den biten men rummen räcker ändå inte till. Så vi har bestämt oss, efter att ha letat efter ett nytt hus, att vi ska bygga nytt!

Just nu letar vi tomt och det har gått lite trögt fram tills i helgen! Nu ska vi bara komma överens om lite detaljer sen kan karusellen starta! För husmodell har vi redan klart för oss. Kommer bli så kul och spännande!!

Likes

Comments

Vardag

Igår insåg jag att min föräldraledighet snart är över! 1 år och 3 månader har jag nu varit hemma! Om 2 veckor och 2 dagar står jag där på jobbet igen. Konstig men skön känsla. När jag gick hem på min föräldraledighet i november 2015 var jag helt inställd på att jag inte skulle komma tillbaka till förskolorna utan jag skulle vidare! Jag sökte ett jobb på en skola. Jag fick jobbet. Men jag fick även i samma veva erbjudande om en annan tjänst (på 20%) på mitt gamla jobb. Att bli projektledare för en tillfällig förskola. Det blev inget lätt val men beslutet blev att ta de 20% (plus 80% på mitt gamla jobb). Kommer bli spännande och utmanande, precis vad jag behöver!

Nu ska jag försöka ta vara på dessa dagar som är kvar hemma, men jag är mer än redo att börja jobba nu! Min hjärna behöver lite utmaning nu 😄

Likes

Comments

Dåligt med uppdateringar på sistone. Denna vecka har vi haft sjukstuga med maginfluensa.
Men förra helgen (den 21-22 jan) åkte jag tåget med mina stora tjejer till Stockholm. Där möte vi upp min lillasyster Petra och sedan kom även min faster Ingela och min kusin Emelie. Det blev en eftermiddag på stan med shopping och fika tillsammans. ♥️
Framåt kvällen åkte vi ut till Tyresö där Petra numera bor. Där åt vi tacos, spelade tv-spel och kollade på film. Blev en jättemysig kväll. Vi sov kvar och tog tåget hem dagen efter. Barnen längtar redan till nästa gång vi ska åka upp!




// Tessan

  • 771 readers

Likes

Comments

Tankar

Tack för all fin respons jag fick på mitt förra inlägg. Att våga skriva om det och sen publicera det fick mig att känna mig ganska utlämnad och naken. Jag har under en tid funderat kring det här med att dela med mig av min "historia" efter att jag har läst om en tjej som blivit dumförklarad pga att hon sökt hjälp hos fel person och efter att jag har läst artiklar om hur viktigt det är att våga lyfta ämnet. Att visa att jag vågar och kanske även kan hjälpa någon fick mig att bestämma mig. Jag var inte ute efter att ni som läser ska tycka synd om mig utan jag vill lyfta en sjukdom som inte syns utanpå men är lika verklig som vilken annan sjukdom som helst! Jag vill hjälpa de som lider i tystnad och visa att vem som helst kan drabbas, att det finns hjälp att få (precis som med andra sjukdomar!) och att våga och orka söka/be om hjälp är en STYRKA, inte en svaghet! 


Att ta sig i kragen, ryka upp sig, skärpa till sig osv GÅR INTE! Hur mycket man än försöker! Man önskar inget annat än att det vore så lätt! Men det handlar om okontrollerbara känslor, hormoner, saker som händer i kroppen som man inte har någon kontroll över helt enkelt. Så döm inte människor för fort utan visa lite empati, lyssna och försök förstå. I dag när världen är så mörk behöver vi mer kärlek och medmänsklighet än någonsin!

// Tessan ❤




  • Tankar
  • 879 readers

Likes

Comments

Tankar

Det känns som om detta år kommer bli ett bra år, och om inte så försöker vi göra detta till ett bra år!

Förra året var tufft. Inte för att det hände en massa tråkigheter i vårt liv, tvärt om. Vi var relativt friska, inga dödliga åkommor. Vi blev föräldrar till en liten pojke och flickorna fick äntligen sin efterlängtade lillebror. Vi åkte på små utflykter och träffade vänner och släkt. Vi byggde en altan runt om vårt uthus och hade flera mysiga grillkvällar. Jag fyllde 30 år och hade en rolig hattfest. Flera av mina vänner fick bebisar och barnen fick en liten "plast"-kusin. Så i det stora hel så var allt bra, utåt.

Men sen om man tittar innanför skalet så mådde jag inte alls bra. Min psykiska hälsa var i botten och jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde förra året. Att jag nu väljer att berätta detta är att jag nu äntligen kommit upp i från botten och är påväg upp! Och nu inser jag hur viktigt det är att prata om hur man mår och ta hjälp om det är ohanterbart! Man kan inte fixa allt själv!

Som några andra har börjat göra så lyfter jag ämnet och skäms inte! Allt för många mår dåligt i tystnad och det kan få förödande konsekvenser! Kan jag hjälpa någon så är det värt allt! Jag själv fick självmordstankar innan jag tillslut kontaktade läkare för hjälp. Och jag är så tacksam att min man sa åt mig och stod på sig om att kontakta läkare, för annars hade jag inte gjort det. Jag insåg inte att jag kunde få hjälp. Jag insåg inte hur illa det egentligen var. För jag mådde väl inte så dåligt, jag är ju inte en av dem. Men tyvärr var det så. Känslorna i kroppen var okontrollerbara! De mörka tankarna blev bara fler och fler och det kändes som om de började "äta upp" hela min vardag. Jag var inte värd något och min familj skulle nog ha det bättre utan mig.

Varför just jag drabbades vet jag inte helt. Men jag har levt med mycket stress. Jag har haft en undermedveten press på mig själv att alltid göra "rätt" och ordentligt (inget får vara halv bra), ha ett hem som ska skina och barn som ska vara glada och väluppfostrade. Hjälpa andra och alltid vara glad och positiv. Droppen var nog när Odd föddes och oron och stressen över ett spädbarn kom, klarade jag inte mer. Troligtvis fick jag (mer eller mindre) en förlossningsdepression som sedan klingade av men istället kom pms-besvären tillbaka (som jag hade innan jag fick barn). Dessa besvär visade sig vara pmds. Och denna pmds började ta över hela mig, tankarna fanns inte bara där i två veckor innan mens utan de stannade kvar längre och längre för varje gång. Men jag fick hjälp, jag mår bättre nu. Jag känner lycka igen och är så tacksam över livet. ❤

För er som inte vet vad det är kommer här en förklaring!

"Premenstruellt dysforiskt syndrom, (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS, är en hormonöverkänslighet som leder till symptom som kan liknas vid depression. PMD ska inte förväxlas med det mycket vanligare PMS som innebär humörsvängningar och drabbar de flesta menstruerande kvinnor."

"Många av symptomen vid PMD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symptomen varar mellan 10 och 14 dagar varje månad och uppträder direkt efter ägglossningen. Fem till sju dagar före mensblödningen kulminerar besvären för att sedan klinga av när blödningen börjar och helt försvinna inom tre till fyra dagar. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de personer som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och en del personer, dock inte en majoritet, har så svåra PMD-besvär före mens att de hyser självmordstankar. Vanligast är dock plötsligt kraftig aggressivitet och en oförmåga att rationellt sortera sina känslor vilket resulterar i konflikter och en påföljande ångestkänsla då dessa utbrott är oerhört svåra att hejda."

"Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 3–5 procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan anhörig som också är drabbad. Symptomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Personer över 30 år och oftast de som fött barn är mer drabbade och symptomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi)."

Var rädd om varandra. Prata om hur du mår med någon du vet lyssnar och ta hjälp! Det är inget fel med det!, vi kan inte läka oss själva jämt.

// Tessan

  • Tankar
  • 1060 readers

Likes

Comments

Barn, Fika

För en vecka sen, den 1 januari, fyllde vår lille kille 1 år! Så nu är han verkligen ingen liten bebis längre!
Vi startade kalaset hos våra vänner ute i Åsby Lillgård då vi stannade över natten när vi firade in det nya året. Jossan hade bakat en tårta till honom och så fick han lite paket. Innan lunch åkte vi hem och på eftermiddagen kom gästerna. Blev ett alldeles lagom "stort" kalas och jag han tom att fika! 😄
Dagen efter blev det lite mer kalas vilket inte gjorde mig nått då tårtan behövdes ätas upp! Nu när nya året är här och man ska tänka lite mer på hälsan och konditionen de första månaderna är det bra att inte fika för mycket 😅

Tack till alla som firat Odd och för alla fina presenter ❤

Likes

Comments

Barn

Oj oj vad tiden går. Nu har julen passerat och vi väntar in det nya året med spänning. Julen, Odds första, var mysig och barnen var nöjda. Dagen innan julafton var vi hemma hos våra vänner i Åsby Lillgård och åt gröt och skinkmacka. En fin tradition har det blivit. När vi kom hem på kvällen hjälpte de stora barnen mig att klä granen innan de kröp, väldigt förväntansfulla, i säng. På morgonen vaknade en Odd till stor förvåning av vad vi hade släpat in i vardagsrummet. Han var väldigt fascinerad av granen! Sen blev det grötfrukost här med mamma och hennes sambo innan vi åkte till min pappa för att fira jul. På juldagen var vi hos min mamma och firade jul igen med henne och min mormor. Wilma slapp migrän denna jul och vi är så tacksamma för det!

Här är lite bilder från den 23-25 december.


Nu i mellandagarna har vi tagit det ganska lugnt. Vi har tittat på filmer och barnen har lekt med sina julklappar. Vi har träffa lite vänner och hälsat på min mormor. En sväng in till Linköping och rean blev det, men vi var inte kvar länge! Folk är ju inte kloka 😅 I morgon ska vi ta med barnen och deras kusin Molly på bio. Vi skulle gått idag men det var slutsålt! Så vi bokade biljetter till i morgon nu och hoppas nu att vi får se på bio!

Nyår ska vi fira hos våra vänner i Åsby Lillgård 😄 och sen börjar vi nya året med att fira Odd som (redan) fyller 1 år!! Tänkte att jag skulle summera 2016 i ett inlägg, men vi får se om jag får tid över. Kan ju alltid vara kul att läsa senare i livet om inte annat! Men om inte så önskar jag er alla ett gott nytt år redan nu!

/ Tessan

  • Barn
  • 1088 readers

Likes

Comments