Jaha dagarna bara flyter på i ett rasande tempo här hemma, hinner knappt blinka o swish så är det en ny dag o ny vecka. Min älskade lilla pärla blev hela 7 veckor igår och det känns helt underbart men skrämmande. Underbart då man får se henne utvecklas hela tiden, varje dag sker något nytt. Det kan vara allt från ansiktsuttryck,blicken eller att hon greppar mitt finger hårdare. Skrämmande pga att tiden går så fortare henne! Hon har blivit så stark och stabil redan så nu kan hon nästan rulla från rygg till mage.

Idag har vi varit ute på prommis jag och Allis, ja och självklart vår fyrbenta vän Tuva. Men det märks att Tuva blir 15 år i år då hon inte alls är lika pepp att gå långt längre. Hon styr gärna promenaderna nu för tiden. Så idag gick vi en runda och sen lämnade jag av henne hemma och fortsatte ytterliga en stund.
Men ser fram emot våren nu så man kan springa på lite mer och inte halka var annat steg och ha kroppen på helspänn.
Det är så mysigt att bara få gå hemma och skrota, mysa m mina små älsklingar och bara vara!!

Hoppas ni alla haft en trevlig måndag!
Kram på er

  • 139 readers

Likes

Comments

Igår fick vi äntligen till vår tavelvägg här hemma m posters vi beställt ifrån Desenio. Som jag längtat efter att få upp denna vägg, men det tog sin tid då vi inte kunde hitta ramar som vi gillade, men till slut hittade vi på Ikea efter mycket letande. Så igår vart det pysseldags för mig o karln då tavellisterna skulle upp och sen fixa tavlorna. Men vart så nöjd över helheten!
Vi satt även och funderade på om vi eventuellt skulle göra om i vardagsrummet lite, att få till det mer som sällskapsrum och inte ha Tvn i fokus. Men det får bli ett senare projekt då vi verkligen känner oss hundra.

Idag har det varit första dagen utan karln/pappa här hemma, för idag gick han tillbaka till jobbet igen. Jag har haft sjukt tur som fått haft han hemma i en månads tid istället för 10 dagar. Det har sina fördelar att jobba på skola. Men första dagen har gått jättebra! Vi började m frukost och sen tog vi en långpromenad i solen m vovven och samtidigt pratade jag med min underbara Anna (som också är mammaledig) ifrån Uppsala i telefonen. Känslan jag kände när vi la på var lite mixad, saknar verkligen henne och så många fler där nere i Uppsala och Stockholms trakten. Speciellt nu när man bara går hemma och när man vet att två av mina bästa vänner där nere även de är nyblivna föräldrar.
Nej nu blir det lite mys m pärlan!
Kram på er!


Bilder: HEMLiving

Likes

Comments

När man hittar världens finaste 1:a ute på Alexander White's hemsida, and "its do die for"snygg!! Vem vill inte vakna upp i det där underbara sovrummet gå upp och ta en underbar gofrukost på den magiska balkongen och blicka ut över ett soligt Stockholm. Jag vet i alla fall att jag skulle inte tacka nej!
Färgerna och detaljerna i denna lägenhet är precis det jag älskar, takbjälkarna är fantastiska och höjer lägenheten ännu mer tycker jag. Planlösningen är rak och enkel och lägenheten har även en kamin vilket gör det hela ännu bättre!
In och dröm er bort vettja, lovar att ni kommer
ÄLSKA den!

Trevlig söndag på er allihopa! Kram



Bilder: AlexanderWhite.se

Likes

Comments

Häromdagen hämtade jag upp paketet ifrån Jollyroom och gissa om jag blev nöjd med det jag beställt till Allis. Bara ÄLSKAR lampan som är ett A, helt underbar som ger ett bra ljus i rummet och fungerar fint som kvälls/nattlampa. Passade på att beställa både lampa, tre förvaringsboxar i färgen dusty samt en lekmatta när det var REA på allt ifrån ett av mina favoritmärke
Alice &Fox.
Ser fram emot att få inreda klart i Allis rum, då jag inte riktigt hunnit klart med tanke på att hon kom lite tidigare än planerat. Men nu när jag är på banan igen så ska rummet bli klart.

Nej nu blir det mys och ännu mer mys med pärlan min, får liksom inte nog! Kram på er!


Bilder: Jollyroom & HEMLiving

Likes

Comments

För en månad sen hände det mest magiska jag någonsin varit med om, nämligen födelsen av vår älskade dotter Allis. Den 18 december kl 8:16 blev livet aldrig sig likt igen, vi vart äntligen föräldrar till en välskapt liten tjej på 48 cm och 3300g. Känslan när jag fick hålla henne första gången (tyvärr efter 1 timme) var helt magisk och ofattbar. Var detta lilla knyte verkligen vårt, hade vi åstadkommit något så underbart! Tårarna kunde inte riktigt sluta rinna och kärlek till henne var enorm!
Tyvärr gick inte förlossningen som planerat, hon föddes två veckor för tidigt och allt slutade med akut snitt. Allt detta gjorde mig otroligt ledsen eftersom man föreställt sig allt på ett helt annat sätt, men allt blev helt tvärtom och inte så magiskt som alla pratar om.
Jag ska sammanfatta allt i en förlossningsberättelser vid ett senare inlägg. Ska bli bättre på att uppdatera bloggen från och med nu, men har varken haft tid eller ork efter förlossningen.
Men lyckan jag känner över denna lilla tjej är då oändlig, kärlek vid första ögonkastet!
Nej nu ska jag mysa vidare med min lilla pärla!

Kram på er!!


Bilder: HEMLiving

Likes

Comments

Då går vi in i V.36 och känslan är så underbar, som vi längtar!! Att man kan älska något så otroligt mycket utan att ens ha sett eller träffat personen i fråga, mitt älskade lilla knyte! Veckan som gått gick relativt fort och jag hoppas sista månaden nu går lika fort, är såååå nyfiken på vem hon är!!
Man känner att nu blir det bara tyngre o tyngre i hela kroppen, vätskan som samlats i hela kroppen och osmidigheten spelar ut varandra rätt bra nu så humöret blir som en bergodalbana. Sorry älskling!
Häromdagen fick jag hjälp med skorna för första gången o tårarna sprutade, åhhh hatar att vara så osmidig när man i vanliga fall är vig o rörlig som bara den.
Och nu börjar det bli trångt för pärlan då hon nästan är på väg ut med en fot i sidan på magen eller en armbåge... Hihi, men ändå så underbar känsla!!

Nej nu väntas det långprommis med min älskade pälskling! Ha det gött! Kram


Bilder: HEMLiving

Likes

Comments

Då har vi äntligen gått in i v.35 och allt närmar sig med stormsteg. Allt känns så fantastiskt underbart och jag känner mig så tacksam över detta lilla mirakel inom mig, min älskade Pärla! När man är i det hela från dag ett upplever man det som om tiden går så långsamt, men nu känns det ändå som om tiden har gått relativt fort. För nu är det verkligen inte långt kvar, ungefär 6 veckor kvar. Den stora frågan är om hon kommer vilja komma i år eller det året hon faktiskt pr beräknad, det vet vi inte. Jag har hoppats på nästa år hela tiden o gör nog det fortfarande, men det viktigaste är att hon kommer ut hel och frisk!

Man känner att man börjar närma dig BF, då hon har vänt sig med huvudet neråt och lätt fixerat sig. Man känner av fler sammandragningar nu mer än förut och även börjat känt av förvärkar.
Och självklart börjar man sova lite sämre då tankarna snurrar över allt, både den stora förväntan och sen självklart det stora ansvaret som väntar. Igår tänkte jag för en stund - "herregud hon är snart här och jag är snart mamma"! En känsla som kändes väldigt mixad, men på ett bra sätt.
Nu börjar man känna sig tung,klumpig och väldigt osmidig. Har lagt på mig väldigt mycket vätska nu den sista månaden, vilket är sjukt jobbigt. Trodde inte man skulle märka av den så mycket, men sjukt obehaglig känsla när det värker i varenda led och muskel i kroppen på grund utav den. Har även åkt på Karpaltunnelsyndrom som betyder att medianusnerven i handen hamnar i kläm. Armarna och händerna domnar helt och smärtan i händerna är så sjukt obehagliga, på morgonen kan jag inte greppa någonting, att hålla eller lyfta saker är sjukt svårt! Fått skenor som jag ska sova med. Och gissa om det är heta.. NOT!! Men det hjälper litegranna iaf.

Nej nu blir det att piffa till sig lite då jag väntar brunch-besök utav Mallan.
Kram på er!

Likes

Comments

"Låt advent blomma i vitt" - Drömhem & Trädgård.
Kunde inte sagt det bättre, låt de vita blommorna ta plats nu i adventstider och spar de röda till jul.
Jag älskar dessa små hyacinter och självklart i vitt till vårt hem nu till advent! Idag tog tog jag mig ut för att hämta lite grönmossa och sen gick jag in och planterade lite. ÄLSKART!! Så mysigt och avslappnade att få stå och böka lite med blommor och bli lite skitig om händerna, lite som terapi. Jag använde mig utav Hyacint, mossa och lite murgröna. Murgrönan bidrog med en liten twist på den traditonella arrangemanget.
Så nu är det bara att vänta på att det slår ut så doften sprider sig i hemmet, kommer dofta ljuvligt! Ett litet tips om hur man får dem att slå ut snabbare, ställ de varmt och inte i drag.

Nu skulle jag bara behöva få tag på lite granris och sen 2 st minigranar till att ha i fönstret. Men det får bli imorgon. Kom ihåg om ni ska ut o plocka mossa samt granris eller gran, fråga alltid markägaren innan!

Kram på er!!


Bilder: HEMLiving & Pinterest

Likes

Comments

"Om det inte syns då finns det inte", så ser många på saker och ting. Men tyvärr så är det inte riktigt så!
Jag själv har burit på något sen jag var 16 år som inte syns, nämligen en skada i nedre delen av ryggen samt en whiplash i nacken efter en krock 2008.
Dessa skador syns inte på något set, men jag känner av den varje dag och gjort sen jag var 16. Tack och lov kan jag gå, stå och springa och har känslan kvar. Men det är ingen dans på rosor att konstant leva med stickningar, domningar, skarpa hugg mot ländryggen varje dag. Eller huvudvärk, domningar i armar o svårt med koncentrationen när syret inte går upp i hjärnan som det ska. Att inte kunna röra sig som man vill (då man är envis) pga smärtan som uppstår. Det är plågsamt och lett till depression i omgångar!

Jag sitter på hästen och är på väg emot hindret, jag känner på en gång att detta kommer inte gå vägen. Och mycket riktigt, vi trampar av helt fel inpå hindret och både hästen och jag och bådas balans kom helt av sig. Jag kastar mig av då jag inser att sitter jag kvar så hamnar jag mellan hästen och väggen på ridhuset. Så slänger mig av gör två volter i luften för att senare landa som ett V på backen, fortsätter att göra ytterligare 2 volter på marken för att slutligen stanna upp på mage 2 decimeter ifrån ridhusväggen. Och då har min väg dit varit lång eftersom jag kastade mig av ifrån mitten av ridhuset och slutade nästan ändå inne i väggen. Jag fick hjälp upp efter många om o men, egentligen skulle jag nog enbart legat kvar o ringt 112. Men envis som man är kom jag upp trots att jag knappt kunde andas och benen kändes som spaghetti, kände inte så mycket smärta vid detta taget antagligen så chockad o full av adrenalin. Så jag tog hästen o påbörjade att gå den 2 km långa vägen tillbaka till stallet där vi stod, det tog mig ungefär 1 timme att komma hem till stallet.
Mamma fick köra in mig och läkarna kunde konstatera muskelära skador som jag skulle få leva med resten av mitt liv.

Nu ska man ju vara inne i en av sina lyckligaste perioder i livet, nämligen graviditeten. Men för mig har denna graviditet inte varit en bädd på rosor som kanske hos många andra. Jag har nog haft turen att undkomma den vanligaste o jobbigaste delen av graviditeten som många har, nämligen illamående. Jag hade en väldigt kort period utav den. Men jag har fått dragits med denna värk istället från dag 1, en rygg som inte fungerat eller fungerar. Och ju längre graviditeten gått desto svårare och jobbigare har smärtan blivit. Vissa dagar är så jobbiga då man varken kan gå, sova, sitta eller ligga. Så det är ju svårt att motionera som man ska o borde. Och nu den senaste månaden har vätskan börjat trycka på, ännu mer domningar i både armar och ben. Kramper i hela ryggen, samt foglossningar. Jag har lärt mig att leva med en sorts smärta, men det blir jobbigt att ställa om hjärnan när det kommer någonting nytt. För nu har det gått så långt att jag blir aptitlös, sömnlös och illamående. Sömnen blir svårare att få till då jag inte vet hur jag ska te mig, och då slår även huvudvärken till.
Jag är överlycklig över mitt lilla mirakel som växer inne i mig, och ser så fram emot tills hon är här. Och jag vill inte låta gnällig eller otacksam, utan jag är så tacksam över att jag lever och ändå kan röra mig samt kunna få denna lilla pärla inom kort. Men ibland måste man få lätta på trycket om hur man mår innerst inne och idag kände jag att det var en sån dag, eftersom jag gått i flera dagar och inte mått bra.
Och jag vill absolut inte skriva detta inlägg för att trycka ner någon annan eller tro att det är mest synd om mig. För så är definitivt inte fallet!! Men jag tror man måste lätta på hjärtat ibland för att kunna må lite bättre!
Och jag ska även tillägga att utan min närmsta familj och mina älskade vänner så hade detta varit ännu svårare! Tack för att ni finns och förgyller mitt liv, älskaren så mycket! <3


Kram på er!!

Likes

Comments

I helgen blev jag ordentligt överraskad utav mina underbara vänner, går fortfarande som på moln. Så otroligt fint anordnat och så otroligt fina presenter till både mig och Pärlan. Ni är guld värda hela högen!!

Jag trodde att jag skulle ner till min bror och svägerska och vara barnvakt till deras små liv. Men icke!
Vart bortlurad på dagen utav min kära sambo, då vi for till hans syster o hennes sambo på lunch. Men vi var tvungna att vara tillbaka hos min bror vid 14-tiden. Och när vi kom hem igen så väntade hela högen på oss och överraskade mig till max. Så kul att se så många som ville fira Pärlan och ge henne så underbart fina gåvor! Tack alla åter igen!! <3

Idag har jag fotat och plockat upp allt och lagt på plats så sjukt mycket blöjor ifrån tårtan så jag får knappt plats. Men så sjukt tacksam över dessa blöjor och alla tillbehör som kom med!
Alla dessa underbara små söta kläder som hon kommer bära, filtar, snuttisar och sen självklart det underbara babynestet utav min älskade vän Julia. Hon kommer bli så fin i allt o älska allt!
Och tack för presenterna till mig, ljusstakarna och fe underbara halsbandet m pärlan på. Älskar ALLT!

Nej nu blir det mer tvätt! Kram på er alla!

Likes

Comments