Vi är nu inne i förlossningsrummet och kl 18:20 får jag min första dos av Cytotec som tydligen är en behandling av magsår läste jag precis. Man får Max ta 8 doser av cytotec och man fyller på varannan timme beroende på hur den påverkar. Man tar cytotecen oralt och det smakar ingenting. När man får en dos gör man även en CTG för att kolla bebis hjärtljud och kollar hur sammandragningarna är. För mig hände det ingenting på första dosen. Jag fick den andra dosen kl. 20:40 och kände jag fortfarande ingen skillnad på mina sammandragningar men man kunde se på CTG att dom blivit starkare. På tredje dosen kom det in en ny barnmorska och undersköterska som skulle ha nattskiftet. Dom förvarnade mig att vi skulle hålla på att ta doser varannan timme hela natten så jag skulle passa på att sova mellan varje behandling. Inga problem sa jag, som var helt slut redan, och Kl 22:45 får jag min tredje dos och efter den så somnar jag.

Jag vaknar av att jag har värkar. Tycker inte alls att dom påminner om mensvärk för dom här gör ju ondare. Strax där efter kommer dom in för att ge mig en ny dos och jag berättar att det börjat göra ont. Så dom avvaktar med nästa dos för att låta mig vila. Dom tar CTG och jag tittar upp varje gång jag får en värk för att kolla hur mycket värken går upp till, tydligen ska 70 inte vara så mycket, det ska upp till 100 läste Jonte någonstans. Men släng hundringen i väggen för fasiken vad ont jag hade och det var "bara" uppe i 70 i värken. Jag berättar för Jonte hur ont det gör och när dom kommer in igen så frågar Jonte om jag kan få lustgas och får svaret - nej sånt ger vi inte här jag tittar på Jonte med stora ögon och frågar honom - aldrig? Och Jonte svarar - jag vet inte, det var konstigt. Dom känner hur öppen jag är och det var fortfarande 3 cm.

Men jäklar vad ont jag hade. Fick ingen lustgas men stod med benen på golvet och armarna på sängen och försökte andas genom dom här galna värkarna. Hade knappt någon vila mellan, 3 sekunder kanske, högst 10 men det var ett fåtal gånger jag hade sån tur. Ofta försvann värken aldrig förens en ny började. Jag fick elektriska stötar som satt på magen och på ryggen som skulle lura hjärnan lite så värken inte gjorde så ont. Det vibrerade lite hela tiden men så fort jag fick en värk lyfte jag på handen och Jonte tryckte på en knapp som gjorde att störarna blev starkare. Så höll vi på länge. Och jag stod där på mina ben tills dom blev alldeles skakiga.

Vid 3 bad jag Jonte trycka på larm knappen för jag orkade verkligen inge mer och jag var helt skakig. Jag säger till undersköterskan att jag vill ha Epidural för om smärtan ska hålla på såhär utan någon vila så kommer jag inte orka.Hon säger att hon ska informera narkosläkaren och förbereder för Epidural. 03:05 får jag äntligen lustgasen som jag kände att jag hade behövt för länge sen. Men vilken befrielse det var. Helt underbart. Fast jag bara hade få sekunder mellan varje värk så kunde jag äntligen slappna av dom få sekunderna jag fick. 03:12 ville barnmorskan känna hur öppen jag var och det visade sig att jag var öppen 5 cm och det var dags att göra hål så att vattnet skulle gå. Hon tog fram som en virknål som hon tog mellan båda sina fingrar och gjorde hål på fosterhinnan och mitt vatten gick. Min värkar blir starkare och jag tackar Gud för att lustgasen är med mig hela tiden. Jag kräks i lustgasen och på Jonte, häller ut spyan från lustgasen och forsätter andas i den.

04:45 kommer ett vrål ut från min mun. Barnmorskan tittar på mig och säger att hon nu vill se hur öppen jag är. - Du är öppen 10 cm så vi får avboka den där epiduralen säger hon. Nu var det dags. Krystvärkarna tog över min kropp och jag började först vråla varje gång dom kom. - Nu får du ta bort lustgasen säger barnmorskan och jag gör som hon säger. Försök att inte skrika när du krystar, ber hon mig. Jag gör även där som hon säger. Varje krystvärk ser jag ut som en uppblåst ballong och jag tar in massa luft i mina kinder och trycker. - försök att inte blåsa upp dina kinder, sagt och gjort. Nu krystade jag som ingenting annat fanns. Men ingenting hände.

05:18 får jag Oxytocin för att få värkarna starkare. Men fortfarande kommer inte bebis ner barnmorskan säger till mig att dom kommer kalla på en läkare som ska bedöma om ev sugklocka. Och det ville jag verkligen inte, hade även sagt det till dom berättade Jonte. Kl 05:28 blir läkaren kallad och 05:31 var hon inne i rummet och skulle göra bedömningen. Men jäklar då tog jag i och det kändes på ett helt annat sätt och Jonte säger till mig - Nu Emelie, kör! Det gav mig extra krafter för såg han att det hände något då hände det verkligen något. Sen var en bit av hans huvud ute och dom bad mig pausa. - Sen på nästa värk ska du inte ta i allt du kan, sagt och gjort. Jag tog i "lite" grann och kl 05:37 var han ute. Ingen sugklocka blev det, bara hot om det behövdes.

Min moderkaka kom ut samtidigt som Todd kom ut så behövde inte krysta ut den i efterhand vilket jag aldrig hade haft kraft till. Nu var jag trött. Jag tog emot Todd på mitt bröst och pussade på honom och var helt kär i honom på en gång och berättade hur mycket jag älskade honom, min finaste son. Jonte klippte navelsträngen och sen var det även dags att se hur mycket jag hade spruckit. Det var ingen trevlig efter grej men jag är glad att det görs och att dom är noggranna. Sprack gjorde jag, gjorde det ont att spricka? Inte alls. Obehagligt att sy efteråt men gör inte ont. Man kan väl säga att jag både gör knipövningar i fram och bakstjärten då ett par enstaka trådar där bak var involverade.

Sen fick vi den där berömda förlossnings frukosten som jag knappt smaka på för var verkligen inte hungrig, bara så himla trött, skakig och snurrig. Jag fick order om att kissa vilket jag inte kunde för var inte kissnödig hade ju inte druckit nåt. Dom sa att om jag inte kan kissa måste dom sätta en kateter. Nä det ville jag inte ha så drack 1 kanna äppeljuice och 2 kannor vatten sen kissade jag som aldrig förr.

På morgonen fick vi höra att BB var fullt så vi fick vänta och då var det dags för grannen bredvid att föda. Jag tänkte då "jag har verkligen ingen lust att lyssna på det här riktigt än" men i efterhand var det ganska coolt att höra. Men inte riktigt då. Sen var det dags att ta sig till BB och allt gick bra men jag hade väldigt ont.

Nu är vi hemma och Todd är 1 vecka gammal och 1 dag. Han vägde 3905 g när han kom och var 52 cm lång. Han var helt perfekt, han var våran alldeles egna son och vi älskade honom på en gång när vi såg honom. Han kan inte få en stoltare mamma och pappa för han gjorde också ett himla bra jobb.

Allt som allt är jag 100 procent nöjd med min förlossning. Den hade inte kunnat blivit bättre. Fantastisk barnmorska och undersköterska som var med mig hela tiden, dom var så jäkla grymma och jag litade på dom till 100 procent. Det här kommer jag vilja göra om, men kanske vänta några år när jag glömt det mesta, hehe.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Äntligen är han här!!! Men maygad vilken grej. Det började den 18 September då jag gått över 15 dagar, kl 08 på morgonen då jag ringer till förlossningen och frågar vilken tid jag ska komma in för en igångsättning. Svaret var att dom hade satt tiden kl 14 för en igångsättning på Huddinge sjukhus. Lite irriterad var jag att jag inte fått veta den tiden innan, men men då har vi många timmar hemma innan. Vi funderande på att käka på winterviken innan vi åkte in men klockan tickade iväg och vi kom fram till att vi inte skulle hinna.

Vi packade allt i bilen kanske vid 12:30 och skulle åka och käka någon annanstans så att vi skulle komma i tid till förlossningen. Då precis när vi rullar iväg med bilen och ska äta ringer dom och ber mig komma in kl 16 istället. Bitter var jag måste jag erkänna, och kände att dom skulle flytta fram tiden igen. Men det var bara att tänka positivt, till winterviken hinner vi till nu i alla fall. Så vi åkte dit och åt lunch, efter det tog vi en promenad och hade det väldigt mysigt. Sen fick jag för mig att vi skulle till Ikea och köpa en dörrmatta. Så då gjorde vi det och vips när vi skulle åka hem var klockan lite strax innan 15 så då åkte vi hem i 10 min och efter åkte vi till flempan för att köpa med mat till Jonte. Vi hade nämligen fått informationen att det kan ta upp till 48 timmar för en förstföderska att få förlossningen att starta, så vi hade med oss halva vårt hem kan man säga.

Sen helt plötsligt blev det bråttom och jag blir riktigt stressad när vi parkerar 15:55 och känner att dom kommer hinna ringa och boka om tiden om vi inte är där till 16. Vi var i god tid men slutar alltid med att man får stressa på slutet. 16:05 kom jag in och skulle göra kontroll, CTG för att mäta mina sammandragningar och bebis hjärta. Hade 1-2 sammandragningar inom varje tionde minut. Bra blodtryck och öppen 3 cm. Hade en läkarstudent där som också skulle göra alla tester, lite obekvämt när han också skulle känna hur öppen jag var men det gick bra, han var försiktig och duktig. Efter dom hade kollat allt och att bebis var fixerad så fick vi vänta på ett förlossningsrum, en kvart skulle vi få vänta som sedan blev en timme.

Förlossningsrummet var mycket större än kontroll rummet vilket gjorde mig glad och att dom hade skippat den röda färgen i förlossningsrummet kändes mer tryggt. Vill inte ha röda väggar när jag ska krysta ut mitt barn. Fortsättning följer....

Likes

Comments

Nu har det landat. Imorgon sätts jag igång och tankarna är inte alls där ännu. Varken jag eller Jonte är speciellt nervösa ÄN. Vi båda är duktiga på att "skjuta" undan tankar. Jag är mest irriterad att jag inte fick en igångsättning tidigare när jag vet andra som blivit erbjudna eller till och med fått det. Trodde först att jag skulle få min igångsättning idag för en barnmorska sa det så jag ringde till förlossningen på fredagen och skulle försöka få igångsättningen på Lördagen istället, slutar med att jag får den på Måndagen. Inte ens en tid fick jag, ska ringa in dit imorgon och säga - hej, jag vill ha en tid idag för igångsättning idag. Det är väl lite jobbigt att jag inte ens kan förbereda mig innan på en tid. Men men det blir som det blir.

Den sista dagen spenderade vi i skogen i 2,5 timme. Att du vågar kanske någon tänker. Jo, jag var mer orolig för älgar, vildsvin och björnar än att det skulle sätta igång i skogen. När det inte startade efter den andra hinnsvepningen kände jag att det är igångsättning det kommer bli. Både jag och Jonte kände så, så att det skulle sätta igång i skogen kändes omöjligt. Men nu gör vi allt i lugn och ro. Packar det sista, dammsuger en sista gång, gör det rent och snyggt tills vi kommer hem. Det här blir nog bra ändå.

Likes

Comments

Kom hem för 2 timmar sen från hinnsvepning nr 2. Den här gången gjorde det inte lika ont men var fortfarande inte skönt och gjorde ont. Men det kom inge blod den här gången. På första hinnsvepningen var min livmodertapp 2,5 cm lång nu var den bara 0,5. Jag var fortfarande 2 cm öppen men barnmorskan sa att efter den här svepningen blir jag nog 3 cm. Hon mätte min mage och han hade gått ner långt från kurvan men eftersom jag igår gjorde ett ultraljud så sa hon att det var lugnt och att han nog låg så långt ner med huvudet som gjorde att hon inte kunde mäta ordentligt. Sen när hon gjorde hinnsvepning sa hon att hon kände hans huvud hur han borrade ner. Nu hoppas vi att det händer något mer.

Likes

Comments

Nu när jag har gått över 9 dagar så känns det som att alla som var beräknade efter mig föder nu innan mig.. alltså jätte kul för dom men jag går här hemma gravidare än någonsin och bara väntar medan allas andra ungar ploppar ut från både höger och vänster. Jätte glad för alla andras skull men även lite bitter för min egen, haha. Jaja han kommer om max 6 dagar så jaaaaaaaaaa vad ska jag säga.........

Min slempropp som gick förut var inte hela för precis nu gick mer i toaletten! KOM IGEN NU BLIR GALEN!! Typ så känner jag för tillfället.

Likes

Comments

God morgon. I natt var typ första natten som värkarna inte försvann. Hade typ inga på dagen dock men hade himla många låsningar i ljumskarna när jag stod upp. Tänkte först gå en promenad men insåg att det var helt omöjligt för ljumskarna låste sig. Så fick stanna hemma och damma istället i min egna takt. Lyssnade samtidigt på en gravid podd om bristningar. Skulle jag nog inte ha gjort, innan hade jag knappt gett det en tanke men nu har den fått en tanke men faktiskt inte mer. Jag hoppas jag slipper, men jag hoppas mer att Todd mår bra och så är jag tacksam att jag bor i Sverige med en bra sjukvård, även om sjukvårdspersonalen förtjänar mycket mer än vad dom får så är dom grymma.

Min natt var väl ok, vaknade kl 1 av värkar, likaså kl 02 och 04:30 och nu när jag vaknade strax innan kl 08. Man skulle önska att det var nåt på gång men jag tror fortfarande att jag kommer gå över ytterligare en vecka så jag tar det lugnt. För det gör i alla fall inte så ont och kommer inte att se det som ett tecken förens det börjar göra riktigt ont. Tror att värkarna snart försvinner men jag hoppas såklart. Ska iväg på en hinnsvepning på eftermiddagen så kanske och hoppas det startar nåt den har gången.

Likes

Comments

Nu är vi hemma efter ett tillväxtultraljud. Allt såg bra ut där inne och han mådde bra så han har en vecka på sig exakt att ta sig ut annars blir jag igångsatt. Har inte fått någon tid för igångsättning men ska ringa till förlossningen senare i veckan för att få det. Skulle Todd komma idag skulle han väga ca 3600 g så vi får se hur mycket han väger när han väl kommer ut. Lite nervös nu när han är så stor. Men det ska nog gå bra! Nu ska jag bara vila och vänta. Det fanns inga barnmorskor lediga så jag fick träffa en manlig läkare så jag kände inte för att ta upp ang hinnsvepning. Men ska ju till barnmorskan imorgon och göra en, sätter det inte igång då kommer jag ringa till förlossningen och fråga om jag kan få en där kanske på fredag.

Juste, idag välkomnar vi vecka 42, alltså 41+0.

Likes

Comments

Igår kväll gick en del av slemproppen märkte jag. Den har gått lite successivt för mig nu den senaste tiden men igår var det en större del som gick. Får se om det kommer mer av den eller om det var hela. Natten var lugn och vi sov gott men slumrade till en gång till på dagen, skönt. Skrev till Tilda igår att för mig kändes det ganska lugnt att gå över tiden men jag ljög. Jag känner idag att jag är trött på det så trött att jag kommer prata och bestämma datum för min igångsättning imorgon, känns faktiskt okej med det nu för nu vill jag att han ska ut. Han har några dagar kanske en vecka på sig nu annars så ska jag se till att han kommer ut i alla fall, då har det ju gått 2 veckor över tiden.

Ska förhoppningsvis göra ett tillväxtultraljud imorgon, om inte i alla fall få en tid till det. Blir det imorgon så kommer jag be om en till hinnsvepning inne på förlossningen och sen ska jag på en ny på Tisdag eftermiddag. Då har jag tusan gjort allt jag kunnat. Mer info om allt det imorgon.

Just nu sitter jag på altanen och tittar på när Jonte jobbar! Han är så duktig. Han hade dock sluppit det där arbetet om han inte tidigare fått för sig att bygga en pool där så han har sågat upp en del av altanen. Han insåg efteråt att det var dumt. När jag såg vart han tänkte ha poolen sa jag att det skulle få plats en stående vuxen människa i den poolen, min åsikt. Hans åsikt är två haha. Så nu försöker han laga det han har rivit. Vi har fått upp dom fina röda grindarna, sen ska det byggas en trappa ner till nästa nivå. Kommer bli en flummig och mysig trappa som vi har tänkt göra lite marockanskt.

Likes

Comments

Hej å hå. Sitter hemma helt slut. Var på en liten shopping runda med mamma idag och nu är jag verkligen trött! Jag hade värk hela tiden när vi tog oss runt på Ikea. Men som vanligt så är det inget jag tar på allvar förens jag vet att det är nu det gäller. Hade ju ont igår kväll efter hinnsvepningen men som vanligt så försvann det under natten.

Jag kände på mig igår att Todd inte skulle komma efter hinnsvepningen med tanke på att det är inget som säger att hinnsvepning ska sätta igång en. Däremot så vet jag att på mamma satte det igång samma kväll som hon gjorde en hinnsvepning, likaså pappas tjej och Tilda så självklart hade jag hopp om att det skulle sätta igång nåt. Men kan säga att jag känner att det satt igång någonting för från att kunna gå jätte snabbt går jag nu som en snigel och har mer värkar än innan. Vi får se, kanske efter en till hinnsvepning på Tisdag.

Likes

Comments