Gymasiet & Skola

Söndags ångesten är på 100 och vad passar inte bättre med ett inlägg om skolan en sådan dag som denna?

Jag är en person som sätter en väldigt stor press på mig själv när det gäller skolan(och mer eller mindre allt jag gör). Jag måste få ett bra resultat för jag VET att jag kan få ett bra resultat. Men om jag inte får det där perfekta resultatet så exploderar jag. Det händer något med min självkänsla som bara är så fucked up. Efter jag fått resultatet på tex ett prov och ser att jag fick ett dåligt resultat så slutar jag försöka. För att jag inbillar mig att jag suger och allt jag gör är dåligt. Detta resulterar till att jag får dåliga resultat när jag egentligen kunde fått ett 100 gånger bättre resultat. Jag ger upp för jag "vet" att det inte är någon ide att ens försöka för att bara kommer bli dåligt ändå. Det är inte förens jag får ett bra resultat som jag börjar kämpa igen.

Jag går just nu i 9an och gymnasiet är bara runt hörnet. Usch och fy säger jag bara. Det ända som folk snackar med än om är gymnasiet. Vart ska du gå då? Vilken linje?. Det är som att hela världen har blivit galna och det ända som finns i deras hjärnor är gymnasiet. Alla runt omkring än är banne mig mer insatta i mitt gymnasie val är vad jag är.

Jag har inte bestämt mig än vart jag vill gå eller vilken linje jag vill gå. Jag siktar på att gå Natur Natur men det är inte skrivet i sten. Försöker tänka på gymasievalet så lite som möjligt. Blir bara stressad av att tänka på att det snart är dax.

Min största rädsla just nu är att jag kommer sänka mig i många ämnen och inte komma in på gymnasiet. Jag har bra betyg och ett ganska högt meritpoäng men är så himla orolig ändå. Är rädd att mitt mående kommer ta över mina studier och att jag inte kommer klara att hålla uppe den takten jag går i just nu. Det är ett bra tag sedan jag gick en hel vecka i skolan utan 1 skolkad lektion. Förra veckan skolkade jag 5 lektioner för jag inte mådde tillräckligt bra för att kunna sitta på lektioner och fokusera. Jag ser inte meningen att gå på en lektion om jag ändå inte kommer kunna fokusera då jag har så många tankar som cirkulerar i huvudet. Det är inte heller någon som sagt till mig att jag ska sluta skolka. Mina kompisar tycker det är dumt att jag gör det men att det fattar varför och säger då inte så mycket när de märker att jag är borta en lektion. Men, för att komma tillbaka till en bra rutin och kunna gå en vecka utan skolk så behöver jag att människor runt omkring mig säger till mig att jag inte ska skolka. Behöver nästan ha någon som sitter bredvid mig på lektionerna och ser till att jag jobbar. Det har blivit lätt att jag istället för att ha jobbat snackat bort lektionerna med kompisen bredvid. Ett beteende som jag också måste komma ur.

Tillbaka till gymnasie valet. Hemma så är målet att jag ska gå Natur Natur på hvitfeldska. Det är mammas "dröm": Pappa däremot säger att jag ska gå vart jag vill på vilken linje jag vill då mina 3 sista år i skolan ska vara roliga. Han säger att jag ska välja det jag tycker är kul. Ända sedan jag visste vad gymnasiet var så har jag velat gå natur. Jag tycker det är väldigt kul med matte och no. Men efter att det inte gått bra för mig i speciellt matten (NO har gått hyfsat) så vet jag inte om jag vill gå natur. Vet inte om jag kommer klara av matten. Tror inte jag kommer kunna hinna med tempot.Även då jag detta året har jag satsat på matten och verkligen pluggat. Så blir resultaten när det är dags för prov inte så bra. Fattar noll på matte proven men fattar typ allt i böckerna.

Man måste dock komma ihåg att det val man gör till gymnasiet inte är livsavgörande. Utan att det alltid går att plugga till något efter gymnasiet och att dörrarna inte är stängda bara för att du valde att gå samhälle istället för natur.

En sista sak, Nationella Proven. Shit vad det tjatas om dom i skolan. Varenda lektion får man höra att detta kan komma på nationella proven och att detta är viktigt att kunna till nationella proven. De skriftliga NP börjar inte förens i vår och vi är redan nu stressade över dom.. Man kan inte slappna av en minut känns det som då man hela tiden har den här stressen över sig. Man är både stressad för de prov man har just nu men även de prov vi kommer ha till våren. Till våren! Flera månader bort. Hur sjukt är inte det egentligen? Det roligaste är att vi snackar ofta på våra mentors tider hur vi inte ska stressa över skolan etc... det är väll lite självklart att vi stressar över skolan när våra lärare hela tiden stressar oss? När de hela tiden tjatar om NP och om våra betyg och all sånt skit! Går ju knappt att slappna av när man sover känns det som.

Ska vi som 15åringar verkligen bli pressade såhär? Ska vi verkligen känna att hela våra liv går under om vi inte har bästa betygen till vinter och våren?



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Döden

När jag föreställer mig min begravning så ser jag en svart kista med en massa röda rosor runt sig. Kyrkan är proppfull med släkt och vänner. Men ingen gråter. Alla sitter helt stilla och kollar på kistan. Kollar på den svarta spetsklänningen som omger en mager kropp med armar fyllda med ärr.

Vid varje bänk står en bukett med röda rosor. Det är snö ute och det är kallt. Alla sitter med vinter jackor och det är helt tyst. Ingen vet vad de ska säga. För att de förstår inte vad som hände. Hur kunde hon? Hur kunde hon ta sitt eget liv?

Jag har ingen aning vart jag vill bli begraven. Där jag bor just nu finns det en kyrkogård precis bredvid. Kanske där? Eller vid min sommar stuga? Jag har ingen aning. Det ända jag vet är att jag vill ha en svart kista och röda rosor. Samt att det ska vara snö ute. Jag älskar ju snön och vintern.

När ceremonin är över och alla åker hem till mamma eller pappa för att käka så vill jag att det bjuds på smörgåstårta. En enkel men god rätt som passar alla till smaken. Jag vill att det bjuds på massa dammsugare och andra goda kakor. Drycken ska vara herrljungas päron cider. Gud vad jag älskar cider!

Musiken på ceremonin ska vara någon av följande låtar

  • I will always return ifrån filmen Spirit
  • He is av Ghost
  • Coma White av Marilyn Manson

Tre låtar som finns i mitt hjärta och 3 låtar som betyder väldigt mycket. Musiken måste vara perfekt. Det måste vara rätt låtar som spelas och vid rätt tid punkt. Annars är allt förstört. Om det inte blir rätt så kommer människorna som närvarar få fel känsla. De kommer inte förstå mig. Musik är en väldigt stor del av mitt liv och de låtar jag lyssnar på speglar mitt liv till 100%. De låtar som jag har på mina spellistor är låtar som beskriver hur jag känner mig. Om man lyssnar på dom så förstår man hur jag känner. Man förstår mig lite bättre. Därför är musiken på min begravning det som är viktigast. Man kommer inte förstå. Förstå varför jag valde att avsluta det. Varför jag valde att klippa tråden.

På senaste tiden har jag tänkt mycket på döden och framför allt min begravning. För att det kan vara vilken dag som helst som mina föräldrar är tvungna att ordna en begravning för mig och jag vill då att de ska veta hur jag vill ha den. För de har ingen aning om hur jag vill ha det. Jag är ju så ung. Tror inte ens det har någon aning om att jag har sådana här tankar i mitt huvud. De hoppas att jag kommer leva att bra och långt liv. Little do they know att jag har andra planer. Planer som involverar att antingen förvunna under vatten ytan eller som involverar en kniv och blod.

Jag måste dock säga att det är tråkigt att jag som tonåring har sådana planer. Att jag som tonåring inte ser en framtid. Inte ser hur jag ska kunna leva vidare med det liv jag lever nu. Allt är bara för mycket. Stressen och pressen är för stor. Allt har bara kollapsat och jag lät det kollapsa.


Likes

Comments

Allt och inget
Hej,

Borde nog säga Välkomna till min blogg! Men är inte riktigt den personen som skulle säga något sådant. Även då ni är mycket välkomna hit så räcker väll bara ett säga hej?

Om ni har hittat hit så antar jag att det är pågrund av något av det följande

  • Du har ingen aning vad du gör här eller hur du ens kom hit
  • Du lider av någon form av psykisk ohälsa och tror att detta kommer hjälpa dig
  • Du letar efter någon som känner samma smärta som du själv gör.

Om det är något av de två sista alternativen så är jag ledsen. Förlåt. Alltid lika tråkigt att höra att andra människor mår lika dåligt som man själv gör. Skulle aldrig önska att någon känner den smärta och tomhet som jag själv gör.

Jag antar att ni redan förstått vad denna bloggen kommer gå ut på. Psykisk ohälsa är "the main topic". Depression,ätstörningar,självskadebeteende är de ämnen som jag kommer ha som fokus och skriva mest om. Då det är de ämnen som berör mig. Det är de ämnen som jag är "kunnig" inom.

Men jag varnar er redan NU. De flesta inlägg som kommer upp kommer vara inlägg som kan vara triggade. Det kommer pratas mat,portioner,kalorier,vikt och allt sådant där skit. Du läser på egen risk.

Jag själv älskar att läsa eller kolla på saker som triggar igång mig. Det är något av att bli triggad som känns bra. Så du är inte ensam om att känna den känslan om du skulle tro det. Men jag vill att du ska veta att mycket av det som kommer komma upp här är tryggande och om du vet att du inte kommer kunna behärska dig. Så ber jag dig att gå här ifrån.

Något som inte kommer finnas här är bilder på tex skär sår,smala tjejer eller något sånt. Det är inget som jag vill ska finnas här. Bilder med citat och liknande kommer finnas. Men inget annat.

Inläggen kommer komma upp vart som. En dag kanske det inte kommer upp ett ända inlägg. En dag kanske det kommer upp 5 inlägg. Beror helt på hur mitt mående är och om jag orkar lägga ut något.

Jag hoppas att ni har en bra dag och att ni kommer ihåg att ni inte är ensamma där ute!


Likes

Comments