Header

Träningen med Bibbi går verkligen framåt. Schemat jag gjort för Bibbi håller jag än så länge. Nu har det bara gått 2 veckor av 2018, men det är ju en bra start. Och det ger ju resultat! De tre mål jag har satt upp för januari är avklarade, ridpassen jag förplanerat har vi genomfört. Och när jag har delat upp alla stora mål i mindre bitar, typ klara av ett hinder uppsuttet, eller begära att hon går i form på uteritter, så gör ju det att jag kan sätta ihop de små grejerna och få fram det jag är ute efter.

Att jag begär att hon ska gå i form vissa uteritter eller delar av, är för att hon ska aktivera bakdelen mer och orka, att varje "slötillfälle" blir ett träningstillfälle och man får ut max. Att det blev så viktigt för mig att få henne över ett hinder och inte bara en bom på marken är för att det är lättare att hoppa hinder så att de trillar in i galopp, än att driva in de från travartrav in i galopp. I fredags longerade jag henne till exempel, och höjde hindret lite mer än innan. 2-3 gånger hoppade hon in i galopp. Detta kommer jag även prova uppsuttet när jag vill få galopp i ridhuset. Och idag red jag ut, och 5 gånger fick jag till galopp på Bibbi, alla fartfyllda då hon inte orkar bära sig i långsam galopp, men formen hade hon. Hon var lätt att få in i galopp, jag red på en grusväg och travade lite innan jag la på skänkeln, om hon travade iväg så fångade jag upp henne lite, la på skänkeln på nytt och "störde" henne lite genom att hastigt byta från höger sida av vägen till vänster, eller tvärtom, och då trillade hon in i en kontrollerad galopp utan att huvudet var uppe i det blå. Hon hade en väldigt härlig galopp, och en av de lät jag henne galoppera på och provade fånga upp henne lite för att sen släppa iväg henne igen för att hon skulle orka. Det var riktigt roligt, och det tyckte hon också!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Snart har Goldie varit dräktig 7 månader, magen växer och jag känner att det börjar bli dags att ösa på med mer foder. Jag har suttit med foderstater i någon timme nu och försökt få ihop en varsin passande åt både Goldie och Bibbi. Jag gjorde som jag nämnde i höstas, en foderanalys på höet. Jag har enligt de sidor jag använt och kunniga jag frågat ett hö med mycket energi och protein, vilket är det mina behöver. Men sen har man kalcium/fosfor-kvoten man ska ha koll på, inget jag någonsin förstått mig på. Goldie och Bibbi ska inte heller ha samma kvot då Goldie är dräktig och tränas inte hårt längre, medan Bibbi tränas mer nu är någonsin under tiden jag haft henne.

Så, jag använde mig av hästsveriges sida, där man lägger in hur mycket man ger, vad det är för värden på det man ger. Sen var det bara att prova sig fram och räkna en hel del matte emellanåt. Det jag fick fram var att höet har tillräckligt med energi och protein för båda mina hästar, men det fattades fosfor och selen. Jag provade mig fram med olika kraftfoder, mineraler och tillskott. Jag handlar bara från Granngården och kikade alltså bara på det foder de säljer. Jag insåg att de kraftfoder och mineraler jag trodde skulle räcka inte täckte behovet av fosfor. Hittade då ett fosfortillskott där jag fick prova mig fram med antal gram tills kvoten var bra. Sen räckte egentligen det. Hö, lite mineraler och fosfortillskottet. Men sen vet ju jag att hästarna aldrig skulle äta enbart mineraler, så jag kommer också ge lite müsli blandat med betfor för att lura i dem det och för att de ska ha något gott när det kommer in. Och medan jag ändå höll på, så läste jag på lite om salt. Jag har alltid gett hästar fri tillgång på saltsten och trott att det räcker, vilket det säkert gör för många. Men för att vara säker på att speciellt Bibbi som rids svettig 4-5 dagar i veckan får i sig tillräckligt, så kommer jag ge extra i fodret också. Och med allt det så har jag en shoppingtur till granngården för 967 kr att se fram emot, vilket är långt under det jag hade lagt ut utan en foderanalys.

​Analysen på mitt hö.

Likes

Comments

Jag har precis suttit med ett schema (ni vet, såna där jag älskar att göra men aldrig håller) och planerat träningen för Miss B. I slutet av april har jag några mål jag vill nå med henne. Jag har skrivit tre mål per månad, och sen skrivit scheman vecka för vecka, vad jag ska tänka på just den veckan och två speciella pass jag ska rida. Det här är mer fritt, inte lika fast som de scheman jag brukar göra för typ min träning, men fortfarande att man har en plan och något att sträva mot, så detta tror jag mer på. En vecka kan jag ha att jag ska tänka på att få ner tempot, då ska jag tänka på detta varje tur jag tar. Alltså, inte bara för att vi tar en "bustur" så får hon springa hur fort hon vill. Och sen kan jag ha planerat den veckan att vi ska rida ut en dag och träna tempoväxlingar, och en dag ska vi köra markarbete. Då får jag planera in vilken dag jag tycker passar då, istället för att gissa nu typ "jo, men torsdagen den 15e mars ska vi ta en lång uteritt". Tänk om just den dagen är den regnigaste på hela året och tjällossningen gör så att man sjunker ner med hästen till knäna. Nej, men då vill man absolut ut på långtur!

Jag har tröttnat på att rida utan mål hela tiden, och om jag vill komma någonstans med mina hästar så måste jag ju ha mål. Det roliga med Bibbi är också att jag har lite tidspress på att få henne dit jag vill, därav rubriken. Om 4 månader vill jag ha fått henne till precis den häst jag vill ha. Jag vill kunna galoppera på uteritter, rida på volt i galopp, kanske hoppa något hinder. De målen står med i schemat, och schemat är gjort så att allt är uppdelat i mindre bitar som sakta tar en dit.

Det här fixar vi.

Likes

Comments

Nyår. Sociala medier består av snygga drinkar, efterrätter, uppdukade bord och tjejer i glittriga klänningar och lösögonfransar som kan kittla mångubben på pungen. Här sitter jag i soffan, ser ut som att jag är i tredje månaden på grund av allt julmat vi precis ätit då sambon inte fått nog av det än. Oduschad, ofräsch men helt jävla ärlig. Nyår har jag valt att fira hemma för djurens skull, för att hundarna ska slippa sitta hemma ensamma om de skulle råka bli rädda av raketer, och för att ta hand om de 6 hästar som finns på gården så att mina stallkamrater kan ha roligt. Jag är nöjd ändå, imorgon kan jag vakna pigg medan andra ligger bakis. Helt okej.

Jag har inte bestämt mig än om jag ska ha nyårslöften eller inte. Jag borde ha det, men samtidigt vet jag att jag sällan håller de löften jag lovar mig själv. Jag har ju försökt bli "fit" i säkert 5 år liksom, hur många gånger har jag inte lovat mig själv att ta tag i det? Och hur har det gått? Som jag nämnde, jag ser ut att vara gravid av all mat... Jag vet iallafall att oavsett nyårslöften eller inte, så blir det ett nytt år och det kommer bli ett år som jag verkligen längtat efter. Jag har så mycket kul att se fram emot. Men skulle jag ha några löften, så skulle det vara att säga nej när jag behöver det, försöka ta tag i mig själv (men det vet vi ju hur det går) och lägga tid och fokus på det jag vill göra.

2017 har varit ett bra år. Jag har aldrig känt mig så självständig och oberoende av andra som nu. Jag behöver inte stöd i exakt allt jag gör, jag vågar lite mer och kan fatta beslut. Jag känner mig vuxen, helt enkelt. Och det känns riktigt bra.

Likes

Comments

Idag drog jag på tolkselen på Goldie så att Ida fick åka pulka bakom. Ett tag var Goldie så seg, men senaste veckan har hennes gamla jag kommit tillbaka allt mer Idag blev hon riktigt het när vi vände hemåt och tog en galopp, så Ida fick hålla i sig ordentligt. Nu blir hon också svettig av ganska lite, ibland när man rider så känner man att "nej, nu verkar hon nöjd". Jag hade skrivit ett ridschema för den här veckan för att lättare ha motivation och inspiration hur vi ska rida, och imorgon var det tänkt att vi skulle köra ett ganska ordentligt pass på banan, men det har jag strukit nu. Det börjar verkligen kännas som att det är dags att trappa ner nu, även om hennes gamla jag skiner igenom ibland. Skritturen vi tog igår kändes lagom, då var vi ute en timme ungefär och red barbacka, så det är väl mycket sånt som väntar nu.

Bibbi fick över en timme på banan idag, Jag hittar inte tillbaka till det jag åstadkom vid Ronny riktigt, det tar mycket längre tid. Hon går bra och är ju snäll, men hon stressar över skitsaker just nu. Men det är bra, då har vi något mer att träna på så att hon är tip top i maj!

Likes

Comments

Ja, tiden, den har ju inte saktat ner ett dugg. Nyss stod jag och funderade på om jag skulle låta Goldie få föl, men tyckte samtidigt att det skulle bli jobbigt att vänta 1,5 år innan det kommer. Ännu mer nyss tog jag tag i det och körde henne på inseminering och tyckte det skulle gå så sakta innan man skulle få veta om det tagit sig. Och nyss, eller igår, kände jag sparkar! Hon har varit dräktig i 6 månader nu. Det är alltså 5 månader kvar. Vart har tiden från förra vintern fram tills nu tagit vägen?!

Så fölis verkar må bra. Varje dag i några veckor har jag känt efter sparkar men inte riktigt vetat hur de ska kännas och vart de ska kännas. Men igår hände det äntligen, något sprattlade till mot min hand från insidan. Först trodde jag att Goldie hade en fis på sned, men när jag känt flera gånger så förstod jag att det var bäsen. Där satt jag i säkert 10 minuter och kände då och då hur det rörde sig. Till slut ringde jag Mattias och frågade om han skulle känna något häftigt, så han kom ut och kände det han också.

I takt med att Goldies mage växer och hon blir tyngre och tyngre, så vågar jag inte rida fullt så hårt, börjar jag lägga mer och mer tid på Bibbi. Jag har insett att det är dags nu, för jag vill ha kommit en bit med henne fram tills Goldies fölning. Planen är att kunna galoppera henne utan bekymmer, kunna rida på volt i hyfsat samlad galopp och kunna ta någon raka i skogen i galopp. Jag har bestämt att hon ska gå hemma i Järna när det är föltider, av flera anledningar. Eventuellt kommer jag behöva hennes box, eftersom vi pratat om att låta Ella föla här då jag har närmare till veterinär om något händer. Sen märkte jag på betet att hon inte är en ängel mot föl, så jag vågar ärligt talat inte chansa. Och utöver det vill jag att hon hålls igång riktigt, vilket jag ännu inte vet om jag kommer kunna hinna eller orka om det är många fölvakningsnätter, så då är det bättre om hon får gå i Järna där min kusin kommer rida henne. Det beslutet känns bra. Förutom en sak; tiden. Nyss kändes det långt dit, men det är snart nyår, och i början av maj vill jag ha uppnått mina mål. 4 månader... Och dessutom, så har jag ett mål till med Bibbi, starta i en westerntävling. Blir det tävlingar i Sala i vår igen, då vill jag ställa upp med Bibbi.

Idag fick jag också hem något jag längtat efter, en showfilt och PC-benskydd som jag tänkt, haha, lägga undan åt min framtida paint. Och skulle det vara så att jag tävlar Bibbi i vår så kommer hon få "låna" de. Jag är ju en sån färgnörd att alla djur ska ha sin egna färg, och blått är ju största favoriten, men också äppelgrönt och rosa. Goldie har blått på allt, Bibbi har grönt, men jag insåg att min nästa blir ju troligen en fux. Och en fux ska inte ha rosa. Så då kör vi grönt på den och rosa på Bibbi istället, haha.

Goldie påväg till inseminering vs Goldie i ca 175 dygn.

Showfilt och Professionals Choice-benskydd.

Likes

Comments

Veckorna har verkligen flugit iväg Jag fattar inte vad som hänt med tiden, känns ungefär som när man spelar sims och glömmer snabbspolningsknappen på. Men nu, så här en tråkig och regnig lördag tyckte jag det var dags att uppdatera hur det går för "mammorna".

I början av oktober var det dags för det jag längtat mest efter. Ellas ultraljud. Jag tog ledigt fredagen, så torsdagen åkte jag upp till Johanna för att morgonen därpå åka till Rättvik med Ella. Vi lastade ur henne där och väntade på att de som var före skulle bli klara. När det var vår tur ställde vi in Ella i tvångsspiltan och veterinären gjorde sitt. Och då fick jag se den, den lilla bäsen på skärmen. Man såg huvudet, hjärtat som slog och hur den sprattlade med frambenen. Jag filmade och veterinären sa åt sin praktikant att filma också. Det var så roligt att se! Vi stod så en stund och tyckte det var så intressant att vi nästan glömde att Ella stod där med en arm där bak. Även om man kunde ha stått där hela dagen och tittat, så räckte ändå det. Jag var hur glad som helst och jag visste att alla mil med transport, all längtan och all planering inte var helt förgäves. Än så länge fanns den ju där. Sen ska man inte ta ut all lycka i förskott, det är lång tid kvar än, men just då visste man att allt står rätt till. När vi var klara vid kliniken åkte vi till Johanna, och bilen ringde vi så att bäsen är försäkrad.

Goldie är som jag skrev tidigare klar med alla ultraljud, henne börjar man istället se en liten mage på nu. De har ju dock börjat få fri tillgång på hö nu, men jag tror ändå att det är en liten bebismage man ser på henne nu. Om några veckor kommer jag få lov att spänna upp maggjordarna på regntäcket. Från att hängt löst ca 4-5 cm under magen så är det nästan så att man får ta i när man ska knäppa täcket nu. I början av veckan blev jag riktigt orolig för första (och säkert inte sista) gången under dräktigheten. Nu när hon är dräktig så reagerar man på minsta lilla ovanligt, speciellt efter hur det var med Heid. När jag tog in Goldie och Bibbi en kväll, jag leder de alltid samtidigt, så var Goldie lite stressad i boxen. Precis som att hon ville ut för att hon var ensam i stallet, som att Bibbi var kvar ute i hagen. Men hon stod ju i sin box. Min första tanke var att hon kastat fölet, så jag gick igenom hela hagen med pannlampa och var så orolig över att hitta en klump med blod och hinnor. Men det gjorde jag inte. När jag kom in i stallet borstade jag hästarna lite, och Goldie börjar kissa, som hon gör ibland direkt hon kommer in. Jag kollade då hur hon såg ut bak, men inga tecken på att något var fel. Men sen, medan jag borstar, ställer hon upp sig igen för att pinka, men allt som kommer är precis som när de brunstar. Jag tyckte det var konstigt, speciellt med hur hon betett sig också. Och hon gjorde lika, 3-4 gånger till. Jag försökte googla mig fram till svaret, hittade att vissa ston brunstar under dräktigheten och att det kommer ut ett friskt föl på våren iallafall. Jag ringde Johanna och rådfrågade, men hon hade aldrig varit med om det. Hon sa också det att om det är något, så är det inte så mycket man kan göra iallafall. Jag försökte att låta bli att inbilla mig det värsta. När jag var på väg in frågade jag en i stallet bredvid om hon ville kolla till Goldie när de nattar sina lite senare, vilket hon gjorde. Allt var lugnt då och jag kunde sova gott. Sen dess har Goldie varit sitt vanliga preggo-jag. Men nog var jag orolig där ett tag. Och i efterhand tror jag hon var stressad av att de höll på med transporten ute på gården, jag vill skylla på det iallafall.

Nu i veckan går Goldie in i dygn 150 och Ella 120. Då kommer Goldies föl vara stort som en kanin och går upp ett halvt kilo varje 10e dygn. Bäsen får också ögonfransar och håren på mulen. Ellas föl är då ca 20 cm och väger ca 1 kg.

Bild från google.

Likes

Comments

Nu har jag äntligen börjat jobba efter semestern och fått tillbaka rutinerna. Allt runt hästarna har lagt sig tillfälligt. Under veckan gick Ella in i dygn 45 (en av de milstolparna jag har för att veta storlek på fostret för kul) och Goldie är snart i dygn 80. Goldie är färdig med ultraljuden, henne ska jag bara hålla koll på vaccineringar och sånt på nu. Ella ska kollas runt 90 dygn, det ska bli spännande.

Även om det varit lugnt med hästarna på ett viss, så är det full fart när det gäller träning. Bibbi och jag var på Ronny-clinic för några veckor sen och gjorde enorma framsteg. Från att bara "panikat" och sprungit i pass och inte trav, till att vara hellugn på banan, lätt att jobba och kan trava på bra. Det var riktigt roligt! Goldie jobbar jag också en del, henne tänker jag rida så långt in i dräktigheten som jag känner att hon orkar. Nu på de senaste dagarna har båda varit rätt sega, jag tror de ska till och börja sätta vinterpäls.

Jag har verkligen fått tillbaka lusten och orken för att rida nu. Det har blivit så kul att gå ut i stallet nu när vi är fler. Nu är det oftare man har sällskap på turer än utan, vilket gör att jag har lättare att komma ut.

Likes

Comments

I torsdag förmiddags skrev jag att de inte hört av sig om Ella än, de skulle göra det på fredagen. Jag hade tänkt mocka hagen som sysselsättning för att få torsdagen att gå fortare. en jag hann inte. Jag och Mattias var och handlade lite. Jag passade på att handla till en matsäck utifall jag fick åka på fredagen (tur var väl det), och passade också på att tanka. När vi kom hem fikade vi lite, och då tog jag upp telefonen. Då har han hört av sig. Med en bild och ett "grattis". Jag kunde ha tuppat av! Jag blev överlycklig, på bilden var ultraljudsbilden och man såg Ella i bakgrunden, klockrent! Jag frågade Mattias om jag fick ringa direkt, han tyckte väl ändå jag kunde vänta tills vi fikat klart iallafall. Jag insåg det kunde vänta någon minut. När jag sen ringde Johanna och berättade så sa hon att jag kunde ju åka då, istället för att vänta till morgondagen. Jag insåg att jag skulle ändå inte kunna sova något, så jag höll med. Under tiden vi pratade ringde han, jag svarade och jag frågade hur sent jag kunde komma, klockan var i 14-tiden och det skulle ju ta drygt 3 timmar ner (vilket jag trodde, men var snarare drygt 4 timmar), plus att jag behövde kroka på transporten och allt. Han svarade "ja innan 03 inatt iallafall", jag sa att jag kunde åka om ca en timme.

Jag hade fixat i ordning allting och gav mig av, klockan hade hunnit bli 16.30. Jag hade först 30 mil till honom. Det tog sina timmar men gick bra, 21.00 rullade jag in på gården. Då fick jag träffa Johan som Ella stått vid. Jättetrevlig och lättsam. Vi hämtade Ella i en stor, fin hage som hon gick i tillsammans med några andra ston. Vi lastade henne utan konstigheter. Han visade mig runt bland hingstarna på gården, visade en ponny som var gammal men pigg, och sen fick jag också se ett sto med föl som hon som äger hingsten äger. Jag fick också se en flock på vad jag tror var 7 ston med föl. Det gjorde inte så att jag längtar mindre direkt. Jag hade lätt kunnat stanna kvar ett tag till för att titta på alla föl. Men eftersom det redan var sent och jag hade inte ens åkt hälften av den sträckan jag hade att åka, så var jag tvungen att röra på mig. Klockan var 22 och Johanna hade skickat ett sms där hon skrev att hon skulle lägga sig så länge, så fick jag ringa henne när jag var nära. Sagt och gjort. Jag plöjde på, nästan 40 mil hade jag upp till Johanna. I sällskap med Ella på skärmen. Jag försökte hålla ner antal stoppen, jag ville komma fram så fort som möjligt. Milen gick segt, halvvägs stannade jag och erbjöd Ella vatten. Jag passade på att äta själv. Sen fortsatte jag och strax efter 03.30 var jag vid Johanna. Vi lastade ur och gick sen och la oss. Dagen efter var jag jätteseg vilket satt kvar till igår. Nu börjar jag äntligen komma i form. Jag stannade hos Johanna en natt till och kollade på trollbröllopet på vägen hem, vilket ar slut 22 och då hade jag 20 mil hem. Runt 01 var jag hemma igår natt. Men det var det värt. Ella är hos Johanna, och jag fick se mammas Bella som var jätteduktig.

Likes

Comments

Okej, jag trodde de skulle ringa om Ella igår faktiskt. Igår kväll hade jag inte hört något än, så jag ringde hingstägaren då jag tycker jag har tjatat på han Ella står hos så mycket. Hon tyckte jag kunde skicka ett sms iallafall, vilket jag gjorde. Nu vet jag vilken dag iallafall, och timmarna går så långsamt! Dagarna känns som veckor nu. För att fördriva tiden försöker jag se till att få mycket gjort. Igår körde jag hö i 8 timmar, idag ska jag mocka hagen. Imorgon ska jag packa för en helg i Dalarna. Mammas häst är med i en "teater" eller vad man kallar det, Trollbröllopet i Äppelbo. Det är någonting de gör där varje år, och det är inte direkt en scen, utan en glänta med skog runt om där det står några fäbodar, och publiken sitter på bänkar intill. Jättemysigt! Nu var det några år sen jag såg den sist, men det handlar om ett par som bor i de där fäbodarna, med kor, getter och en häst. Sen kommer trollen och det händer en del. Jag vill inte säga så mycket utifall någon som läser aldrig sett men ska göra. Men mammas häst är med där iallafall, då de behövde en brukshäst och mammas är ju nordsvensk brukshäst. Hon har tydligen skött sig jättebra, och jag är så glad att mamma gör det här med Bella. Det är nyttigt för de båda. I en scen kommer killen ta fart och hoppa upp på Bella bakifrån. Bella är ju klockren för just Trollbröllopet, hon finner sig i allt. Hon är mer som en hund än häst. Och eftersom mamma är med där och hjälper till, och Bella är med i det, så måste jag ju såklart åka och kolla!

Så nu vill jag bara att tiden ska gå. Fort.

Likes

Comments