Header
View tracker

Har under senaste dagarna funderat på det här med hästar. Vissa som ska göra sig roliga brukar fråga "ska du inte sluta med den där skiten snart?". Vet du vad? Nej, det ska jag inte. Även om det kan vara tungt att gå ut i stallet för att mocka eller fylla vatten, eller tvinga sig ut på en ridtur trots att det inte är strålande väder, så är det när jag väl gjort det, när jag väl står där och petar dynga eller sitter på hästryggen, som jag mår som bäst! Alla negativa tankar, all stress, allt ont är borta.

Jag funderade ett tag på om jag skulle lägga av med hästar när jag är klar med Goldie, men varför sluta med ett vinnande koncept? Att rida, eller ens äga häst, har så många fördelar! Speciellt på hälsan! Nu gör det ju sällan lädret i bakfickan tjockare, om du inte har en duktig travhäst eller tjänar bra pengar på annat sätt genom din häst. Men hur mycket får man egentligen inte ut av det ändå? Du får en vän, en aktivering, ett intresse. Och det är bara upp till dig själv hur mycket du utnyttjar det också. Du kan stå timmar i stallet och bara mysa, ta långa ridturer, träna hoppning eller utvecklas på en massa olika sätt!

När jag funderade på vad jag skulle göra i ett liv utan hästar så kom jag faktiskt inte riktigt på vad jag skulle vilja. Visst, resor är roliga. Men jag kan ju inte ta ledigt från jobbet hur som helst för att resa iallafall. Ja, jag skulle kunna gå ut på helgerna utan att fundera på att ta mig hem under kvällen så jag kan ta ut hästarna morgonen därpå. Det finns massor av saker jag skulle kunna göra, men om djur är det bästa jag vet i livet så ser jag ingen anledning att välja något före. Jag lägger ju hellre 500 spänn på ett nytt fint träns än en krogrunda, och jag går hellre upp tidigt för att mysa en stund med hästarna innan jag släpper ut de än att ligga bakfull på soffan. Självklart gör man det ibland också, men inte varje helg. Långt ifrån varje helg faktiskt! Den enda grejen jag kan tycka är nackdelen med hästar är att det ändå tar en viss tid, så att jag inte hinner vara så "social" som jag hade velat vara. Men det är bara som jag har det nu, förut hade jag sällskap i stallet. Eftersom det bara står en häst i det här stallet utöver mina, som dessutom är skadad och inte rids så mycket, så är det sällan jag har sällskap av någon på två ben istället för fyra. Ridsällskap hade ju varit roligt ibland. Samtidigt kan det vara bra då jag läst på om NH mer, och lärt mig att man ska inte prata mycket i närheten av hästen eftersom den tar det som en signal att du är undergiven (kort förklarat). Sen hur hårt man tar det var en annan femma.

Hur som helst, hur jag än funderar fram och tillbaka (jag överväger inte ens att sluta med hästar, leker bara med tanken hur det hade varit utan de), så kommer jag bara fram till att det är det här jag vill. Min utvecklingskurva har dock planat ut lite vilket gör det svårare att hålla igång, men lite träning på nya sätt och nya utmaningar så ska nog intresset blossa upp ordentligt igen. Och Goldie och Bibbi, de ska få bo hos mig till den dag de ska få galoppera vidare på de evigt gröna ängarna. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

En fantastisk människa gav mig rådet att skriva av mig då hon och jag pratat en hel del om både glada saker, och mindre glada. Det tyckte jag var en bra idé. För just nu händer det extremt mycket saker i mitt liv, kanske inte händer exakt nu, men det är många beslut, mycket att tänka igenom. Mest tänker jag på ens hur jag vill ha mitt liv.

Sen vi flyttade hit mår jag verkligen jättebra. Jag vaknar inte med ångest när jag ska gå upp för att jobba, jag trivs på mitt jobb, jag har fyra härliga individer på fyra ben som jag får dela min vardag med, jag har min sambo och jag längtar efter att komma hem till där vi bor. Dock är ju inte allt hundra procent bra jämt, säger man det så ljuger man, inte minst för sig själv. Det kan vara stressigt på jobbet då jag har fått ett lite tyngre lass på mina axlar, jag gillar det men det är mycket nytt att lära och vänja sig vid. Detta leder till att jag blir trött i huvudet såklart, vilket kanske följer med hem, och Mattias är ju inte på toppenhumör han heller varje dag, vilket gör att det kan gå ut över varandra. Och ja, det kan vara tufft att bo ihop, jobba ihop och ägna varenda jävla timme på dygnet tillsammans, men vi visste om det, och det är bara att bita ihop eller göra något åt saken. Jag väljer att bita ihop, för tycker man om någon tillräckligt mycket så går det. Man gör det för den personen helt enkelt.

Sen var det ju inte bara jobbiga saker som jag diskuterat med min "Benjamin Syrsa"... Det kommer kanske hända lite saker på hästfronten som jag är så jäkla nyfiken och pepp på! Som vanligt vågar jag inte säga för mycket förrän allt är bestämt, så ni kommer få reda på det så fort det är klart. Dock är det lite planering och en hel del funderingar kvar, men det blir nog bra i slutändan.

Nu har jag fått skriva av mig lite, blev ett lite halvtattigt inlägg eftersom jag så klockan drog iväg och jag vet att två flickor står ute i hagen och vill in...

Simma lugnt!

Likes

Comments

View tracker

Klockan är efter 16, vi slutar 15.00 men Mattias stannar för att måla en box till på jobbet. Själv sitter jag på en pall, lutad mot väggen i verkstaden och ungefär rullar tummarna. När han är klar ska vi åka ut till Erikslund för att handla lite. Fick "order" från Malin här om dagen att jag var tvungen att skriva lite, så mest lägligt var väl nu när jag ändå bara sitter.

Veckorna rullar förbi, ungefär som då man håller en kalender och bläddrar snabbt igenom. Typ så känns det. Veckorna känns som måndag, tisdag och helt plötsligt fredag. Vi vaknar, åker till jobbet, kommer hem och pysslar snabbt om djuren, sover, vaknar och så går det runt. Vi har jobbat över en del senaste tiden då folk har varit på kurser och vi haft mycket att göra. Helgerna är fullbokade. Förra helgen jobbade jag i Borlänge på lördagen, och på söndagen hade vi fullt upp med att riva ner ett vindskydd som jag ska sätta upp åt hästarna hemma. Nu, bara vi slutat, ska vi som sagt handla, imorgon ska jag tävla första agilitytävlingen med Izzie och på söndag ska jag försöka att bygga både en hundkoja och en foderhäck för hästarnas hö (som verkar ha en tendens att explodera i hagen). Fullt upp med andra ord. Men det är självvalt. Jag trivs med mina två hästar och hund, så då är det bara att sköta om de.

Måste nämna Bibbi specifikt, vilken häst! Hon verkade inte så gosig när hon kom, men nu när vi lärt känna varandra så är hon hur mysig som helst! Hon verkar vilja att man klappar henne över nosryggen, och har absolut inget emot om jag kramar hela hennes huvud. Nu väntar jag bara på en ny sadel som kommer på posten, som jag hoppas ska funka bättre på henne, och dessutom är snyggare och skönare att rida i.

Goldie är ju såklart en stjärna hon också, hon har blivit helt super i galoppen. Går jättefint när vi rider i ridhuset, lugna och väldigt luftiga galoppsprång.

Och när vi inte äter, sover, jobbar eller håller på med djuren så kollar vi på Supernatural, helt fast i serien! Dessutom under arbetsdagarna lyssnar jag på Creepypodden, kanske därför dagarna går så fort, haha. Hundpromenaderna när det är mörkt är inte alls trevliga längre, och jag hoppar för minsta grej. Jag vet inte om jag nämnde det förut, men inne i själva huset är det en dörr och en vindslucka som öppnat sig bara så där. Och igår i stallet trodde jag att jag skulle flippa och springa rätt in tillbaka. Jag ger hästarna foder i hinkar som jag ställer på golvet varje kväll, och eftersom jag är rädd att de ska fastna eller på nåt sätt göra sig illa på de så tar jag alltid ur hinkarna när de ätit klart. Stallet de står i nu är i två delar, och mellan delarna finns en vanlig dörr som alltid står öppen. Det har blåst och varit korsdrag flera gånger utan att den stängts. Bibbis box är närmast den dörren, Goldies bredvid Bibbis. Jag hade stängt dörrarna till stallet, gjort allt klart under tiden hästarna åt sin mat, jag hade bara hinkarna kvar innan jag kunde gå in. Jag tog Goldies först, kollade över henne så att hon inte gjort illa sig i hagen under dagen. När jag kom ut ur boxen och hade precis stängt ser jag den lilla dörren stängas. Sakta. Inte som då det faktiskt är korsdrag och den åker igen med en smäll, utan den stängdes sakta och försiktigt. Jag tittade på den och blev lite fundersam. Men det var inte det som var värst. Jag pratade med hundarna som stod bakom mig för att försöka tänka på annat. Nån minut går och jag ska precis gå vidare till Bibbis box, när den nyss helt stängda dörren öppnar sig lika sakta, men bara på glänt. Ca 3-4 dm. Jag höll på att skita knäck! Jag stirrade ut i mörkret genom dörröppningen. Det där var inte vinden. Jag skyndade mig in i Bibbis box och hämtade hinken, som jag sen alltid måste ställa precis bredvid dörren för att den inte ska vara i vägen. Jag bad Izzie att komma närmare mig så jag vågade gå fram, lämnade hinken och knuffade till dörren snabbt så att den stod på vid gavel som vanligt igen. Det kändes på nåt sätt bättre så. Sen hade jag bråttom in, vill jag lova! Gruvar mig redan för kvällen i stallet, haha!

Nu ska jag se hur det går för Mattias, vill hem. Simma lugnt!

Likes

Comments


Nu när allt har lagt sig lite tänkte jag dels för min egna skull skriva ner hur jäkla vrickat detta år har varit hittills, så att jag kan gå tillbaka och "aa, just det"... Och för andra som kanske inte riktigt hängt med i vad som hänt...

Vi backar ända till januari. Då jobbade jag och Mattias i Vansbro och kände oss alldeles less på det stället. Fick ta mer skit än man förtjänade och inget var någonsin bra. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer, men jag kan säga att det är väldigt många gånger saker inte har gått rätt till och jag har faktiskt några gånger gråtit i bilen hem. När vi jobbade där var det också en till anställd där, han sa upp sig i slutet av januari och hade en månads uppsägningstid. Då kände vi, eller hade väl känt innan också, att vi också vill därifrån. Det blev tack vare hans uppsägning att vi också tog tag i det. Vi sökt jobb upp mot Mora och Orsa, jag sökte 15 jobb i olika branscher, 3 inom lackering, fick inte ett enda svar. Mattias sökte också en del, men ingenting. Sen kom jag på att jag sett min "sommarkompis" (de har en stuga bredvid vårt gamla hus i Järna så vi umgicks hela somrarna) pappa länkat på Facebook att de sökte folk på hans jobb. Dock hade det gått några veckor sen han delade den länken, men jag chansade och ringde. När han svarar säger han "hej, vill du ha jobb?". Lite paff svarar jag att det vad därför jag ringde. Så, vi bestämde att jag skulle komma och provjobba en vecka i februari. Till min dåvarande chef skyllde jag på att jag tyckte mamma och Reines skilsmässa varit jobbig så att jag behövde komma ifrån lite (dock inte helt osant), man säger ju inte till sin chef att man ska ha ledigt för at provjobba liksom...

Veckan som jag ska ner till Västerås kommer och chefen på det jobbet hade fixat hotell åt mig. Jag blir väl bemött av de på arbetsplatsen, och lite förvånad över hur stort och fräscht det var. Det var lite stökigt då de precis flyttat från en annan verkstad och inte hunnit fått allt på plats, men man fick ju ha överseende. Jag fick "göra mitt jobb" så att säga, visa vad jag kunde och se hur de gjorde saker och ting eftersom mycket skilde från sättet jag var van att jobba på. Men jag fick intrycket av att deras arbetssätt gjorde att saker flöt på bättre och jag kände att det passade mig bättre. När veckan är slut kommer chefen innan jag ska åka hem och säger "ja, det är väl bara att köra", jag fick jobbet. Jag blev glad, men sen började tankarna snurra igen, som jag hela tiden haft i bakhuvudet. Boende, Izzie, Goldie, vara ifrån Mattias.

Om jag verkligen kunde ta jobbet eller inte hängde på om jag fick någonstans att bo. Så jag letade och letade, svarade på flera annonser om inneboende. Till slut dök en annons upp i stil med "rum på landet, nära till allt, en fördel om man är hästintresserad". Yes! Ringde till denna man, vi kallar han H. Han bad mig skriva ett mail om mig så att de kunde välja ut det person de fastnade för bäst. En vecka senare får jag svaret att jag får boendet, av 49 andra som hört av sig. Vi åker ner och tittar på det, det var långt ifrån klart men han lovade att det skulle vara klart när jag flyttade in. I övrigt lät det riktigt bra, dock kanske lite dyrt mot vad man är van med men jag tänkte att det är ju nära en stor stad, så det var okej. Vi skrev papper och åkte hem igen.

Jag hörde av mig till min blivande chef att jag fått tag på boende och kan ta jobbet. Dock hade jag inte sagt upp mig hos min första chef än och visste inte om jag skulle bli tvungen att stanna en månad eller om han skulle be mig dra åt helvete direkt (ärligt talat så kändes båda lika troliga). Jag skulle helt enkelt höra av mig när jag sagt upp mig och visste när jag kunde börja i Västerås, för där kunde jag börja i stort sett när som helst. Jag skrev en riktigt seriös lapp, med datum och allt på datan, skrev ut och skrev under. Dagen därpå, den andra anställdas sista arbetsdag där, slipar chefen på en bil och jag går dit, utan att säga något och lägger den på motorhuven så att han ser den och jag går därifrån. Senare kommer han och frågar hur länge jag blir kvar, och jag svarar att det var väl upp till han. Han skulle fundera på det och återkom senare samma dag och sa "nej, jag ska fan tjäna nån krona på dig innan du går, så du får en månad". Fan. Han hade sen nån vecka innan tagit in jobb som jag var hyfsat snabb med så att jag drog in ca 2000 kr i timmen på om jag räknade rätt. Jaja, jag hörde av mig till de i Västerås och berättade läget.

Dagarna gick långsamt. Jag körde på med grejerna jag hade att måla för att det skulle vara tyst. Men det var ständigt pikar, blickar och idiotförklaringar, många gånger utan anledning. Ibland slipade jag någon bil när det inte fanns några industrigrejer att måla. Det hade gått två veckor sen jag sa upp mig och var en fredag. Jag hade slipat en bil som skärmen skulle målas på. Jag och Mattias drog tidigare och chefen skulle stanna och måla klart. På måndagen kommer vi tillbaka och när jag ska gå och fråga chefen om en grej får jag i ansiktet direkt "hade du varit här i fredags hade jag slagit ner dig". "Jaha, vad då då?" tänker jag och rycker på axlarna. Det är ungefär så det brukar kunna låta så jag blev ju inte förvånad. Då hade jag tydligen inte blåst av bilen riktigt, så när han hade målat så hade kommit en puff med damm från under motorhuven och lagt sig i det nylackade. Alltså, för den som inte riktigt vet så mycket om billackering, det är inte så illa, oftast slipar man bara av ytan snabbt igen och lägger lite ny klarlack, möjligen lite färg också. Jag gick och fortsatte jobba, tänkte inte mer på det. Chefen drog iväg för att hämta mer kundbilar som skulle målas och för oss närmade sig frukost. Eftersom han ofta har kläckt ur sig lite spydiga kommentarer så har jag, Mattias och den anställda som slutade delat med oss till varandra ibland. Det lättar liksom på trycket lite, istället för att gå och bära på det, i alla fall för mig som fick flest kommentarer. Så när jag och Mattias skulle gå med hundarna på frukostrasten sa jag till honom med tillgjord röst "hade du varit här i fredags hade jag slagit ner dig" och skrattade. Mattias gav mig en blick "sa han så?!". Då blev jag förvånad över att han blev så arg. "Det är ju för fan hot!" Och jag har aldrig sett Mattias så arg. Han ringde upp chefen och gav han en rejäl utskällning, det var liksom droppen så som han hade hållt på mot mig. Jag tänker inte rabbla upp hela samtalet, men Mattias gjorde klart för honom att om han pikade eller betedde sig minsta lilla orättvist mot mig under mina sista två veckor där, då säger han upp sig han också, då kunde han stå där och slipa sina jävla bilar själv. Mattias sa också att han var alldeles för arg för att kunna jobba (och det var han, det var nästan så det rykte om han), så han förklarande att vi åker hem nu och sa inte riktigt när vi skulle vara tillbaka. Så efter promenaden med hundarna hade vi inte in de i hundgården på jobbet, utan in i bilen och gick upp och bytte om snabbt.

Senare på eftermiddagen ringer chefen och ber om ursäkt och säger att det är nog bäst jag stannar hemma de två sista veckorna "så att det inte blir nåt" som han uttryckte det. Alltså, han vet av själv att han inte kommer kunna hålla sig i skinnet, tänkte jag. Det var bara att tacka och ta emot, eftersom jag dessutom skulle få fullt betalt ändå. Jag såg det som en semester eftersom jag inte skulle ha någon inarbetad på nya stället, och passade på att umgås med hundarna när jag ska vara ifrån de varje vecka framöver. Slutet av mars kom, och den dagen som egentligen skulle ha varit min sista jag jobbade där, säger Mattias upp sig också. Då har han fått ett jobb i Ludvika. Och 3 anställda av 3, har sagt upp sig under 3 månader, en i varje månadsskifte. Mattias hade ju såklart en månads uppsägningstid han också, och jag skulle precis börja mitt jobb i Västerås.Till Mattias fördel hade han ju hundarna, de kunde inte jag ta med under veckorna, så han blev u räddad på det sättet genom att ha en ursäkt varje rast att ut och gå istället för att sitta uppe i fikarummet.

Jag åkte till Västerås på söndagen, allt var inte riktigt klart hos H. Men det gick at bo i, eller i alla fall sova i. Jag hade ingen toaring, så jag gick iväg till någon skogsdunge och satte mig där och pinkade, haha. De var jättetrevliga på gården, första kvällen fick jag ut och rida Bibbi. Jag trivdes bra, veckorna gick fort. På jobbet hejade folk på mig varje morgon. Jag är van vid att man kanske hejar en gång i veckan och resten är bara ett grinigt grymtande, typ. På eftermiddagarna roade jag mig med hästarna på gården eller försöka hitta i stan. För Mattias gick tiden segt, han hade inga kollegor att prata med och chefen pratade knappt med han. När Mattias hade bara några dagar kvar, det var en onsdag och han skulle göra sin sista dag där på fredag och på måndagen börja i Ludvika, då säger min kompis pappa att de har jobb åt Mattias också, men de ville höra med mig om det var okej först. Ja tänkte att vi har ju jobbat ihop förut så varför skulle det inte gå nu? Så han ringer Mattias och erbjuder jobbet. Mattias hann alltså inte ens börja på ett jobb som han sa upp sig ifrån. Tack och lov var de förstående och tyckte att det var bättre han gjorde det nu och inte om någon månad.

När jag kom hem från jobbet den dagen var jag tvungen att kläcka nyheten för H och hans familj, och höra om Mattias och hundarna fick bo där så länge. Jag sa att vi skulle bli tvungna att leta efter något större eftersom ett rum kombinerat med kök på 27 kvadrat inte är lämpligt med våra stora hundar. Det var okej, men han skulle höja hyran med 1000 kr.

Sen började något som skulle bli en sommar med en massa draman. Det är alltså maj då Mattias börjar i Västerås och kommer dit med hundarna. Saker jag har haft överseende med börjar bli något man helt plötsligt stör sig på när Mattias också märker av de. Vattnet vid boendet var konstigt, du kunde spola kallvatten i en minut, ha varmt en halvminut för att sen behöva spola bort kallvatten en minut igen innan en varm skvätt kommer igen. Duschen var alltså ett rent helvete. Man var tvungen att hålla i munstycket för att snabbt få bort strålen från kroppen när det kalla vattnet kom. Jag med långt hår tordes knappt schamponera håret för att jag var rädd för att varmvattnet skulle ta slut innan jag var klar. Vi hade inget lås på ytterdörren , och ett tag märkte vi att nästan varje dag vi hade varit på jobbet och kom "hem" (vi hade fortfarande kvar boendet i Järna som vi åkte till på helger), så hade någon varit in. Ibland var fönstret lämnat öppet, ibland dörren. Ibland hade det hänt något, ett hål hade borrats genom väggen för en köksfläkt eller kanske en spegel hade hängts upp, men ibland hade inget hänt, fönstret bara stod öppet. En gång kom vi hem och då hade H lämnat en halvfull kopp med kaffe, slängt något aluminiumrör på golvet (som hundarna kunde ha skadat sig på med lite otur) och en tång låg på vår skärbräda... Detta störde oss då det till och med står i lagen att hyresvärden får inte gå in utan att fråga först, om det inte gäller brand eller vattenläcka. Och på tal om vattenläcka så droppade ett rör bakom toaletten, som jag sa till om. Jag hade märkt det genom en liten "bäck" som rann ner i avloppet i duschen fastän ingen hade duschat. Så jag skar hål i en dunk som jag la under där det droppade. Han hade inte fogat i skarven mellan väggen och golvet, så det var ju en glipa rätt ner, där det runnit ner vatten. Den där dunken rymmer 2 liter och jag var tvungen att tömma den varje morgon för att den inte skulle rinna över. På helgerna när vi åkte hem vet jag inte hur han gjorde. Han hade varit in, det såg vi ju, men det blev aldrig fixat. Dessutom hittade vi en elkabel bakom toaletten, där han skarvat med en "sockerbit", som det kallas, vilket inte alls är tryggt, eller ens okej, i ett våtrum. Det kunde ha blivit en säker död...

Vi hade lagt ut en annons på blocket där vi sökte boende där hundarna var välkomna och gärna så att jag kunde ha hästarna nära. En trevlig man ringer och berättar att de har ett boende med garage och stall. Dock 4,5 mil från jobbet, men vi är ju ändå två som åker och delar på kostnaderna och körningen. Vi åkte ut och kollade, ett lagom stort hem, med soldäck, carport under, och i anslutning till huset finns också ett garage. Tvärs över gårdsplanen finns ett stall med tre boxar, som ingår i hyran. En egen liten bakgård och två lagom stora rasthagar. Han visade ridbanan och bakom stallet fanns ett riktigt fint ridhus, det var nästan så att både jag och Mattias tappade hakan. Och vi behövde knappt diskutera det, det kändes så rätt. Vi skrev papper på det och skulle få flytta in i augusti.

På gården vid H började saker hända. Utan att jag riktigt förstod varför flyttade Hs sambo till grannarna över helgen. Det visade sig sen att de hade gjort slut. Hästarna hade hon redan flyttat iväg på bete. Jag såg ju henne som en vän då vi umgåtts i stallet och såklart har gemensamma intressen, så jag hjälpte henne med flytten. Vissa dagar märkte vi knappt av H, vissa dagar var han helt knäpp. Sen en kväll när jag bara skulle kvällspinka hundarna, klockan är ca 21.30, så hör jag hur jan härjar ovanpå där vi bor. Jag blir självklart arg då jag vet att han vet att vi går upp jättetidigt för att v börjar jobbet 06.00. När jag går ut med hundarna ser jag att han knuffat ner 4 höbalar från loftet ovanför oss. När jag kommer in från promenaden skriver jag till Hs ex att det ligger 4 höbalar utanför stallet. Hon skriver då till H och förklarar att höet blir förstört om det ligger ute eftersom det kanske skulle bli dåligt väder och frågar om hon får komma och hämta det. Hon får till svar något i stil med att hon är fan inte välkommen dit, och om jag agerade spion åt henne så skulle inte jag och Mattias få hyra där nästa månad. Detta är 29 juni. Alltså en månad tills vi får flytta in i Sala. Jag och Hs ex skriver en del under kvällen, och jag är så rädd för den där mannen att jag inte kan sova. Det kändes som att så som han har flippat på bara någon vecka så kan han säkert göra vad som helst. Men han är inte klar där, han startar traktorn utanför vårat lyhörda boende, kör precis utanför våran dörr och lastar på en höbal uppe på flaket på hans pick-up, och två på släpet bakom. Det lät som att han var inne i rummet och körde. Sen startas pick-upen och han drar iväg med lasset. Jag skriver då till exet att han är på väg. Det tar inte lång tid förrän han är tillbaka och kommer i väldigt hög fart in på gården. Då startar han traktorn igen, sätter den sista balen på spjutet, parkerar för natten och lägger en filt över balen. Jag säger till Mattias att jag klarar inte att bo där en enda dag till, så vi bestämmer oss för att gå upp en halvtimme tidigare och packa allt vi äger in i bilen innan jobbet, för jag vill inte tillbaka dit.

Morgonen därpå gör vi som vi sagt, och bilen blir fylld till taket. Hundarna fick dela på halva skuffen, i baksätet fanns det ingen luftficka alls, från golv till tak, jag satt i passagerarsätet fram med fötterna i vindrutan för alla grejer jag hade vid benutrymmet och dessutom en massa grejer i knäet. Det var verkligen fullt! Så åkte vi till jobbet, och eftersom det var torsdag och vi skulle jobba fredagen också så hade Hs ex fixat så att vi kunde bo där över natten. Efter jobbet åker vi dit och plockar ur de grejer vi vill ha kvar i Västerås och låter sånt som ska hem till Järna vara kvar i bilen. De Hs ex var inneboende hos var väldigt snälla och lät oss ställa dit Reines husvagn som v skulle få låna. Vi hade inget annat val. H hörde också av sig att han saknade hyran för juli (som jag hade betalat), jag påminde honom om då jag hade gett han den men att jag inte fick något kvitto, då svarade han att då återstod bara städningen. Jag och Mattias köpte städgrejer och fixade det torsdag kväll så att vi var klara där innan nästa månad började. På söndagen tog vi med Reines husvagn och ställde upp den hos grannarna (de bodde inte bredvid varandra, utan hade en energiskog emellan sig och ca 2 minuter att åka med bil). Vi satte upp förtältet för att få mer yta för oss och hundarna. Det skulle alltså vara vårt boende en månad framåt.

Där var det verkligen trivsamt, de hade många djur, bland annat påfåglar och en hel drös med hästar. H fortsatte dock terrorisera exet genom att köra dit grejer sent på nätterna och bete sig allmänt illa. Vi umgicks om kvällarna, grillade ibland, gosade med djur... Dock var det en del drama, då grannarna hade en som hyrde ett hus intill deras, och den (vi kan kalla den A) hyrde i sin tur ut nedervåningen av sitt hus till Hs ex. Men denna A skötte sig inte, så grannarna försökte säga upp kontraktet och vi fick höra allt så att vi inte funderade på vad som händer och så att vi inte skulle försäga oss eller nåt. Jag vill inte skriva om detta så jättemycket då det är många inblandade och som jag ​egentligen ​inte hade något med att göra. Men i och med att vi bodde där och fick höra allt så var vi ju inblandade i dramat ändå. Var det inte H som krånglade så var det A. Efter ett tag började H sprida rykten om grannarna och kallade exet för en manipulernade kaninkokerska. Dessa rykten spred sig till en person som var en gemensam vän mellan A och H, så A fick reda på ryktena via denna vän och berättade för Hs ex. Det var verkligen kaos ett tag, det kändes som H gjorde allt för att förstöra mellan exet, A och grannarna. H sa också upp kontakten med sin allra bästa vän, och sin bror (på grund av en liten skitsak), och detta inom en vecka. I en månad var det nästan något nytt varje dag, så månaden gick fort och sen kom äntligen efterlängtade augusti månad.

På fredagen efter jobbet tackade vi grannarna för att vi fick bo där och drog med oss husvagnen till Järna. Under helgen packade vi det sista inför flytten och körde grejer till Sala 31 juli och ställde grejer i garaget då vi inte hade tillträde förrän 1 augusi, så vi åkte till Järna igen och dagen därpå började vi flytta in saker. På onsdagen drog vi till Mattias föräldrar i Orsa och var där till fredagen. Helgen ägnade vi åt att träffa mina föräldrar och bo hos mormor och morfar en natt som jag lovat de sen långt tillbaka. På söndagen åkte vi ​hem ​till Sala, och på måndagen flyttade vi hit hästarna. Nu har vi bott här i 4 veckor och trivs väldigt bra hittills. Goldie och Bibbi verkar trivas bra, hundarna också.

Ibland stannar man upp och tänker på allt som hänt. Jag menar, för 8 månader sen stod man på ett arbete i Vansbro och svor över hur dåligt det var där, sen skramlar det till och så sitter man i en ny stad, i ett nytt hem, med ett nytt jobb och fått ett nytt liv. Allt detta tack vare snälla människor som stöttat och hjälpt till, och att man insett att om man vill något så kan man inte bara vänta på att det ska hända åt en, man måste ta tag i det själv. Med risk för att låta lite klyschig; ​man måste fånga dagen. ​Och det ska ni veta, att det kommer ifrån en person som tycker att förändringar är det värsta och jobbigaste som finns.

Likes

Comments

Det har varit fullt ös ett tag nu! Vi börjar känna oss hemma i vårt nya hem, har några katonger kvar med en massa ljus och annat pynt jag inte vet vart jag ska göra av än... Har ju också jobbat i två veckor nu, och kommit igång med ridningen på både Goldie och Bibbi.

Denna helg har dock bestått mest av att spendera en massa pengar på ny teknik. Igår köpte vi ett modem och beställde bredband så vi kan surfa mer och så att Mattias kan spela. Idag åkte jag in till Västerås för att lämna in min dator som kraschade för typ 2 månader sen. Det slutade med att jag köpte en extern hårdisk, nån mackapär för att få ur bilder och sånt från den pajade datan och en ny data... Det sa bara swish så hade jag spenderat ett nästa femsiffrigt belopp... Kände mig nästan lite som Mickan och Fredde från solsidan där ett tag som måste ha en massa tekniska prylar...

Nu ska jag dock häva mig ut i stallet och göra nånting vettigt idag, innan jag ska tanka ner sims 3 och sen köra en liten minikräftskiva med min andra hälft.

Simma lugnt.

Likes

Comments

I måndags flyttade vi in i Sala, köpte lite nya möbler och gjorde iordning lite. I onsdags åkte vi mot Orsa, gensköt mamma i Rättvik för att lämna av Izzie (som löper) då mamma var där med Bella vid veterinären. Izzie kunde inte följa med till Orsa eftersom en av Mattias pappas hundar kan sitta och yla om nätterna när en tik löper, så vi ville inte orsaka det i onödan. Första kvällen var det Orsayran, och dagen därpå tog vi Chev -57an och åkte in till Rättvik på cruising. På fredagen åkte vi till Järna och flyttstädade och åt god mat och sov över hos mamma. Igår städade vi husvagnen vi fick låna av Reine och drog sen upp till Närsen. Gjorde ett stopp hos pappa och Erik så att jag fick säga hej till de också. Idag får vi äntligen åka hem till Sala. Är kvar hos mormor och morfar ett tag till sen åker vi direkt dit. Egentligen var det ju tänkt att vara i kommunen till onsdag/torsdag, men vi har så mycket att göra och vill vara där nu så då åker vi hem idag. Jag och Cissi har bokat in att ta hem hästarna imorn, och har hovslagare inbokad imorgon kväll. På tisdag kanske jag kan rida i ridhuset, vem vet, hihi.

Likes

Comments

Vaknade tidigt och gick ut så hundarna fick pinka. Mattias sover än och jag hade inget att göra, så jag började planera lite vad jag behöver till mitt stall. Jag vet inte ens om det kommer att finnas krokar eller något sånt. Kikade på biltemas grejer för stall på nätet och hittat en hel del, så nu blir det storshopping där när vi flyttat klart och innan hästarna kommer hem. Kommer också få lov att åka till Enköping för att köpa stallströ billigt på RS mustang. Och så ett problem till... Jag behöver en hästtransport. Om något skulle råka hända hästarna så att jag måste snabbt till veterinär så ska jag inte behöva ringa runt och fråga efter en, eller behöva låna hela tiden vid andra tillfällen. Jag vill och behöver ha en egen helt enkelt, så att man vet vart man har en, och att den är körbar. Sen ska jag faktiskt lacka om den och skriva stallnamnet på den, hihi. 

Likes

Comments

Vad hände?! Nyss ställde vi hit husvagnen, "gnällde" på att det var lång tid kvar tills vi får flytta in i Sala och nu helt plötsligt är detta sista kvällen?! Vart tog tiden vägen liksom?

Jag har ganska nyss kommit hem från att lämna Sandra. Hon ska ta hand om hästarna på lördag eftersom Helena (som äger gården där hästarna går) är bortrest, Cissi är utomlands och vi åker till Dalarna. Om det blir varmt måste de ju ha vatten. Efter att jag visat Sandra hur allt funkar åkte vi ut till gården där vi har husvagnen, visade henne alla djuren och myste med fölen. Sen käkade vi lite innan jag lämnade av henne. Tog sen en promenad med hundarna och insåg att det är sista kvällen jag kommer att gå med de här, sista kvällspinken. Snart kommer vi ha ett eget riktigt hem. Inte bo inhyrd hos min familj, inte bo hos en knäpp människa, inte bo i husvagn... Bo i vårt egna hem. Lär säga att det ska bli skönt, men samtidigt så tråkigt att lämna de här i byn. På den korta tid vi umgåtts så har de några väldigt viktiga personer i mitt liv. Så snälla och roliga som de är, och ställer upp i vått och torrt. Det är helt sjukt hur bra de behandlar en människa som de inte ens visste existerade för ca 5 månader sen. Förra stället vi bodde på här i Västerås ville vi iallafall ifrån, men här är det inte så. Och när jag har berättat för Enya om min nedräkning "idag är det 11 dagar kvar tills vi flyttar" då fick jag en blick som nästan kunde döda. Och Cissi berättar ibland hur Enya känner om att vi ska flytta, för hon vill inte att vi ska det. Men jag har lovat Enya att hon ska få komma till oss nån helg, kanske ta med sin ponny, så ska vi ha en "hästhelg".

Likes

Comments

Sitter i förtältet till husvagnen (det som är vårt boende under en månad - lång historia - om jag inte nämnt det tidigare) och bara längtar tills på söndag. Då går första flyttlasset och på måndagen antar jag vi får flytta in. 7 dagar tills vi får ett nytt hem, där vi kan packa upp alla kartonger vi bott i under ett år, där vi kan leva som en riktig familj med fungerande rutiner, och där vi kan börja leva på riktigt. Annars har vi bott som sagt i kartonger, ganska på varandra då man inte har haft några rum att "stänga in sig i" om man vill vara ifred. Nu har vi lite mer möjligheter för sånt, och jag har mitt stall och Mattias sitt garage. 7 jäkla dagar. Nyss var det typ 50 dagar. Tiden har gått så fort! Nu har vi 4 arbetsdagar kvar innan vi får semester, om man ens kan kalla den det. Den kommer mest bestå av stress att hinna träffa de vi vill och en massa bärande och packning. Men en dag i taget, nu försöker jag bara få dagarna att gå fortare.

Likes

Comments

Igår kväll och idag har vi flyttpackat lite. Flytten närmar sig med stormsteg men packningen går faktiskt undan bara man ger sig fan på det. Idag var jag i stallet och plockade allt där. Då jag och mamma delat på mycket och blandat ihop våra saker så var jag tvungen att ringa dit henne. Vi gick igenom vad hon ville ha kvar och vad jag fick ta med. Man samlar ju på sig en del skit under åren med häst lär jag säga... Har också börjat planera lite vad jag ska ha på Bibbi, och jag tänker köra äppelgrönt på henne. Nu har jag benlindor i både Goldies nya blåfärg och Bibbis gröna, blå och grön filt, och grimmor i båda färgerna. Har också kikat ut ett träns åt henne. Helst vill jag ju inte dela tränset mellan de då de kanske har olika bettstorlekar och antagligen måste ställa om alla remmar. Sadeln håller jag dock verkligen tummarna för att Bibbi också kan ha, så jag slipper försöka få tag på en ny sån det första jag gör... Åh, jag skenar iväg. Jag längtar så hemskt så det är drygt! Men det bästa i hela kråksången är att jag och Mattias kommit överens om att vi inte behöver ägna en av våra två semesterveckor till att vara i Dalarna och umgås (som var tänkt från början), utan vi drar nog till Sala och bor in oss tidigare ändå.

Först var det tänkt att göra klar flytten till onsdagen, och då åka till Orsa för att umgås med Mattias päron. På fredagen träffa pappa och lillebror, på lördagen åka upp till mormor och morfar, sen söndag till onsdag eller torsdag innan vi åker ska vi umgås med andra vi vill träffa. Men vi insåg det, vi kommer ju bara flytta två timmar bort, så man behöver ju faktiskt inte säga farväl liksom.

Likes

Comments