Den där vännen som alltid vet vad du gör även om du stängt av snap-kartan, inte uppdaterat insta-story eller ens rört mobilen? Som bara vet att du var hemma hos ***** den 12/11 klockan 22.47 och att ni hade snackat om hur motorn till hans pappas bil hade crashat mitt på E4 påväg Boden. Den där vännen som vill veta så himla mycket men delar knappt med sig om vad den åt till middag. Sedan har man känt varandra sådär drygt jäkla länge och alla ens vänner är ens gemensamma vänner så det går inte heller att bara säga tack för mig.

Det var tjejkväll ikväll och hon satt bredvid mig, jag blir alltid lika irriterad, lätt-triggade och sådär less så stockningar och stönande bara flyger ut ibland. När jag sa något var det alltid uttänkt sedan många skulder tillbaka för att det inte skulle låta så intressant att hon skulle komma ihåg det. Jag vill aldrig säga något som är för kryddigt eller för mycket, för det blir verkligen aldrig bra i närheten av henne.

Självklart hade jag kunnat vara otrevlig, snäsa av henne, visa att jag verkligen inte diggar henne längre. Men så gör man inte, i alla fall inte jag. Det hade känts som jag hade sjunkit till hennes nivå då, förstår ni? Alla dom gånger hon snackat om MITT sexliv framför folk vi knappt känt, det är inte okej men jag har behövt svälja det och svara trevligt men tydligt. Det ska inte behöva vara så men jag kommer samtidigt verkligen aldrig ut från det. Bara 1,5 år kvar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

"Tänk" och "Om "är två ord så icke-hotande som ord kan vara. Men sätt dem ihop, sida vid sida har makten att spöka dig för resten av ditt liv: Vad händer? Tänk om? Tänk om?. Jag vet inte hur din historia slutade men om det du kände då var sann kärlek, så är det aldrig för sent. Om det var sant förr, varför skulle det inte vara sant nu? Du behöver bara modet att följa ditt hjärta. Jag vet inte vad en kärlek som Romeo & Juliet känns som - kärlek att lämna sina nära för, kärlek att korsa oceaner för men jag skulle vilja tro om jag någonsin skulle känna det. Skulle jag ha modet att gripa det. Och, om du inte gjorde det, hoppas jag att du en dag hittat modet till det.

Likes

Comments

Du kom hem vid nio, jag smsade och frågade om du for och tränar med det gänget varje fredag. "Det är en tradition" svarade du glatt. Jag tog ett djupt andetag innan jag skrev att jag hade hoppats att du ville vara med mig kommande fredag. Du svarar att det borde gå och så var det inget mer med det, det är väll halvt bestämt nu. 

Medan skriver den andra killen och frågar vad jag gör, men det är för sent nu och jag tror han känner det på sig.

Vi alla vill känna oss valda, få uppmärksamhet, bli sedda och älskade. Personligen är jag även så sjukt less på detta katt- och mus-jagandet. Energikrävande, oklart och slutar ofta med besvikelse för det leder ingenstans.
Men. Denna kille ser mig. Han kanske inte skriver varje dag, svarar inte direkt efter en minut utan två timmar men det är lugnt för jag känner mig så trygg i hans närvaro. Är det såhär det känns när man böjar falla för nån på riktigt?

Likes

Comments

Jag skriver säkert en tolv raders text om hur jag vill lära känna honom. Hintar om att endast han och jag borde ses på tu man hand och är ärlig med hur jag känner, sån har jag nog alltid varit. En sån som inte kan hålla det inom mig utan om jag har en fråga eller känner något så säger jag det även om jag biter mig hårt i tunga efter. Men jag tror ärlighet varar längst, det är ändå det som skapar stabilitet, tillit och harmoni.

Dagen efter sätter han sig ner med mig och två av mina absolut bästa tjejkompisar. Han snackar om något som jag absolut inte har något intresse för men jag vill ändå verka engagerad så jag nickar och ler halvt. Tillsist brister min kompis ur sig "Förlåt **** men det där är så otroligt ointressant, jag förstår ingenting". Allmänbildning är otroligt attraktivt men jag samtidigt får panik över hur smart och intelligent han är. Jag vet knappt vad jag själv ska svara med för det känns som allt jag skulle säga hade endast låtit dumt och oförståeligt bredvid hans fina ord.
När han går frågar mina kompisar hur det står till mellan oss, jag svarar att för mig är det som när man ser en söt hundvalp på möjligt vis instagram. Det enda man vill är att bara plocka upp den, krama om den, andas in och mysa i flera timmar.

Dagen därpå berättar en av mina vänner hur han hade fått för sig att jag friend-zoneat honom. Det ska då inte vara enkelt det här med kärlek. <3

Likes

Comments

Som jag skrivit innan är jag bra på att övertänka, det gäller verkligen allt jag gör, hör, ser, säger mm. Det är ett stort problem som nog uppstått då jag alltid haft tid att vara själv och tänka. Låta tankarna sjunka in enklare och enklare. Det kan vara väldigt påfrestande och dom gånger jag kommer på migsjälv att jag inte tänkt så är det som att allt bara blir värre. Hoppas det inte låter som jag är sjuk i huvet eller så utan jag är bara såhär. Idag träffade jag den där snälla killen igen. (En av mina bästa vänners killes bästa killkompis). Både hon och hennes kille var med då det endast var en snabb vistelse på 30 min i stan i julstressen. Vi snackade inte så mycket, sa knappt hej,, men jag blir så nervös. Han gör mig helt stum, jag brukar i vanliga fall prata öronen ur folk men med honom är jag som en mus, inte för att jag är rädd för honom eller vad han ska tycka. Jag vet bara inte vad jag ska säga, men när jag kommer så ångrar jag saker som att jag inte ens säger hej. Äh, livet går väll vidare.

Likes

Comments