Hej på er, shit sommarlovet har rullat på i superfart och är slut om lite mer än en månad. Varför?? Lyssnade nyss på Peg&Penny Parneviks podd "Pillowtalk" och deras senaste avsnitt vilket var att dom hade skrivit brev till sina ex. Så jag tänkte jag också skulle göra ett ny men ett mer snabb-fixat. Eller egentligen två. Som do nämner i podden (utan att avslöja för mycket så har man flera ex fast man kanske inte varit tillsammans med dom. Jaja nu hoppar vi in i det dramatiska tycker jag. 😘

Part 1

Jag var inte ens femton då jag träffade denna kille. Killen som fick mig till en början att skrattade, som jag sjöng tillsammans med till toppen av min hals medan vår-vinden flög genom mitt långa hår. Vi hade kul och på utsidan såg det ut som den "kärlek vid första ögonkastet"-kärlek men nej,, nu när åren har gått inser jag hur liten jag var. Och hur lite jag visste. Han var absolut inte rätt för mig, men han var inte 100% fel heller. Så till dig vill jag endast säga: Never a misstake allways a lasson. Och btw -hur går det med *****? Nä jag trodde väll det.".

Part 2

Efter denna tönt här över träffade jag dig. Du var varm, lugn och i dig fanns inget ont. Sittandes på din pakethållare halva sommaren var ett äventyr, den tiden vi delade tillsammans var alltid minnesvärd. Alla dom timmars samtal om vad vi ville, vad vi drömde och misstag vi gjort innan. Du hade så mycket att ge men få du ville dela med dig av just den förmågan du hade, att få en att le. Men vi började bråka, för anledningar jag idag inte minns och det är synd. Så förlåt, även om jag skrivit tre sms och en gång råkat fickringa på FaceTime. Jag vet att jag gjorde fel, många gånger, Jag lovade saker jag inte höll och tillsist tog vi död på all lycka vi en gång delade. Men jag saknar dig, jag har gjort det länge och även försökt att glömma. Men ibland händer det att jag cyklar till lekparken just vid ditt hus, sitter där och gråter av saknad. Jag älskade dig. Bara så du vet...


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag har en killkompis, en riktig svärmors-drömig sådan. Därför tänker jag kalla honom för Nate Archibald eller ja, Nate.

Nate och jag startade vår kärlekshistoria redan under höst-terminen i femman, då jag hade den störta cruschen jag någonsin haft i mitt liv än idag just på honom. Han var snäll och ja det är väldigt opersonligt att kalla någon snäll med det var han, han var varm, ett stort leende och även ett stort hjärta. Han hade alltid ett stort leende på läpparna, luktade sött som en vårpust och sättet han gick på, jag bara fastnade för hela hans kroppsspråk. Jag berättade för min vän om hur jag kände, och på den tiden var man bestämt kär. Hon svarade med nedlåten, snobbig och säker röst; Nate? Du kommer aldrig få honom". Tre-fyra månader senare frågade han chans på mig. Det var nog första gången i mitt liv jag upptäckte eller fick uppleva att om man verkligen vill något tillräckligt mycket så kan det hända. Man kan få det. Vår puppa-love tog slut fyra veckor senare men men.

Vi håller kontakten än idag men mellan hans hektiska idrottsschema och även den självklara saken att vi inte är så nära så ses vi sällan. Sen när vi gör det, som dom gånger vi cyklar in i varann påväg hem eller till skolan så pratar jag på för jag blir så nervös. När jag sedan kommer fram till min destination och vi sagt adjö (ja han är en sån kille som följer med till dörren för att se till att man anlände säkert) så skäms jag alltid, slår mig själv i huvet och undrar varför jag cyklade i första början. Jag skulle ha tagit bussen.

Han; om jag någon gång ska gå på bröllop eller något event som kräver en dejt. Då hade jag ringt honom direkt. Skjorta med chinos eller kostym och slips är inget som besvärar honom, han har samma stora leende och underbara, lättsamma kroppsspråk. Jag önskar jag kunde vara det han ville ha, utan att behöva ändra på mig. Men jag vet inte heller vad han egentligen vill ha, för en kille med så ren och vacker själ som hans, hur skulle man någonsin kunna bli hans matchning?.

Jag kanske ska börja röka igen, så jag kan lugna tankarna.

Likes

Comments

Stockholm är fint. Både dag som natt, dem har kultur, det är alltid rörelse och liv sedan har dom även många ställen som ligger lite hemligt till men som kan servera fantastisk mat. Shoppa är inte heller något problem utan det finns affärer som man kan förundras över lite här och var. Självklart skulle jag dock aldrig kunna tänka mig att gå nere under jorden påväg mot en tubis själv, då kan man lika väl skriva på ryggen att man får göra vad man vill med mig. Nä det är ett no no. Men att gå runt i små gaterna ex i Gamla-Stan eller runt vid Skansen. (Stort tips att besöka Rosendahls trädgård om ni har svängarna förbi vid Skansen.) Anyways, puss vi hörs later

Likes

Comments

Ja' söker dig i alla jag träffar, vissa bitar men ingen den rätta
Visst, vissa funkar för stunden, men bara för stunden
O' vissa trodde vi, fast vi vet jag är bunden
Har ringt dig och lagt på efter första signalen

Det var längesen det var du och jag
Men jag bryr mig lika mycket, vill att du ska må bra
Jag vet att inget vi bestämde blev av
Som när du viska i mitt öra, "Älskar dig och ingen annan här kan känna som jag"
Är det fel av mig att säga att jag tänker på dig?

Förblindad utav känslorna som fuckar upp mig idag
Men vart är du nu?
Jag står ju här och väntar på att känslorna, de ska ta slut
Det känns på riktigt o' jag saknar dig så mycket ju
Kanske är det så att varje början faktiskt har ett slut

Likes

Comments

Flera timmar, vissa timmar eller enstaka sekunder har man för sig att man inte bryr sig eller att man inte tänker på personen men jo,, det gör man. Hela tiden. Vad nästa bild på snap ska vara, vad det ska stå i nästa sms eller när det nästa gång ringer om det möjligtvis ska vara den personen. Jag vet inte, det är magi. Möjligtvis svart magi för det är verkligen inte bra för en skulle jag tro, att vara så uppslukad i en annan människa. Samtidigt vill jag ju ha honom. Fast han skickar konstiga signaler. Aldrig sagt att han vill ha mig eller kanske inte ens visat intresse. Jag kanske bara inbillat alltihop.

Every little glance my way
Every time you wanted to hang
You seemed so interested
Could you tell me was it real or was it all in my head

Likes

Comments