View tracker
Föräldrarskap

Tänk att en hel månad redan har hunnit passera. Även fast den här tiden har varit den mesta intensiva, mest psykiskt påfrestande och stressiga perioden i mitt liv med ungefär noll sömn och konstant huvudvärk och en massa massa tårar (från mitt håll), så har det även varit den absolut bästa tiden i mitt liv. När jag sitter i soffan mitt i natten med Charlie i knät och Ludwig i famnen för att hålla dem lugna så känner jag mig (förutom dödstrött, heh) så sjukt lycklig. Det finns inget bättre än sträcka fram lillfingret och känna små små babyfingrar greppa tag i det. Iaktta barnen när de sover, se dem ligga nöjt nerbäddade med armarna utsträckta över huvudet med ett stort tandlöst leende. Eller ha dem snarkandes på ens bröstkorg efter matning.

Får aldrig nog av att pussa på deras små händer och fötter <3

Det märks att de blivit större. Blicken börjar bli mer fokuserad, ibland ligger de med munnen formad som ett "o", tysta och betraktar världen runt omkring sig. Mer medvetna och nyfikna. Det märks när jag håller dem i famnen att de börjar bli tyngre. Samtidigt som jag ser fram emot att se dem växa så vill jag att de alltid ska vara små bebisar. Det gäller verkligen att ta till vara på bebistiden. Det går snabbt. Och det säger jag bara efter en månad. Blir nästan stressad av tanken.

Det har varit en ordentlig omställning att bli förälder, minst sagt. Jag trodde på förhand att jag visste på ett ungefär hur det skulle bli, men jag hade verkligen ingen aning. Men för var dag som passerar förbi så märker jag att jag växer in i rollen som mamma. Det börjar kännas allt mer naturligt, även om jag fortfarande kan vara rätt så ängslig och orolig av mig så börjar jag lugna ner mig en aning. Fått lite mer självförtroende i min förmåga att ta hand om dem. Jag gör så gott jag kan och jag har alltid deras bästa i åtanke.

Jag har haft tur som träffat en partner som verkligen älskar sina barn och som gör minst lika mycket som jag. Även om det blir rätt tjafsigt nu med sömnbristen, babyskriket och allt stök som ingen riktigt orkar ta tag i, så är jag ändå så glad att jag delar dem här barnen med världens finaste och mest älskvärda kille. Kunde inte ha drömt om en bättre partner eller pappa till barnen.

Älskar er tre så himla mycket <3

Likes

Comments

Övrigt

Hittade den här listan inne på Claras blogg.

Vad stressar dig?

Barnskrik, tidspress, förväntningar. Jag är rent generellt en rätt lättstressad människa, men jag har mina förhoppningar om att jag efter småbarnsåren kommer att ha blivit en mycket lugnare och harmonisk människa som inte hetsar upp mig över bagateller.

Vad ska du göra ikväll?

Förhoppningsvis så kommer vi kunna få tid till att titta på film. Eventuellt läsa lite.

Vad är lätt?

Att glömma bort sig själv nu under bebistiden. Ibland har det gått en hel dag och det är först på kvällen jag inser att jag varken ätit eller druckit något. Viktigt att ta hand om sig själv under den här tiden, sig själv och sitt förhållande.

Vad blir det för middag idag?

Spaghetti och köttfärssås, enkelt och gott. Perfekt för en stressad småbarnsförälder med andra ord.

Vad vill du göra mer?

Umgås med min sambo bara han och jag. Vi skulle behöva ha lite egentid snart känner jag. Få en chans att prata med varandra utan att bli avbrutna av barnen. Komma ut lite ur lägenheten.

Vad går du igång på?

Jag gillar att starta nya projekt. Dessvärre är jag inte särskilt duktig på att avsluta det jag påbörjar. Får bli bättre på det.

Vad gråter du av?

Stress för det mesta. Är som sagt väldigt stresskänslig och just nu är jag inne i den stressigaste perioden i mitt liv.

Vad är fånigt?

Att jag är så hönsig. Barnen mår bra. Men jag har svårt att låta bli att springa och kolla dem var och varannan sekund. Måste våga släppa lite på kontrollen. Det är inte nyttigt att vara på spänn hela tiden.

Vad är gott?

Jag är en riktig gottegris, är personligen väldigt svag för allt som har med godis att göra, föredrar det över bakelser. Favoriten är saltlaktris - mums!


Likes

Comments

Föräldrarskap, Vardag

Jag har nog aldrig varit såhär trött i hela mitt liv som jag varit under den här perioden sen barnen kom. Även när min partner tar barnen på natten och låter mig sova oavbrutet så blir jag aldrig fullt utvilad. Jag skulle nog behöva gå i ide fram till sommaren för att ta igen mig efter den här tuffa perioden - minst! I början var det inga problem. Jag är ändå rätt van av mig att vara uppe sent. Har alltid varit mer utav en nattmänniska. Men det känns i kroppen att sömnbristen börjar ta på mig. Ibland nästan värker det i kroppen för att man är så trött. Påsarna under ögonen är mörkare än någonsin och jag som alltid varit lite blek av mig har i princip blivit kritvit. Men nätterna börjar bli bättre. Tidigare så var det hemskt. Varje natt blev en skrikfest för barnen, man trodde nästan att man skulle gå sönder av allt skrik och så hade man sömnbristen ovanpå det. Nu somnar de ändå efter att man bytt blöja, matat och haft dem i famnen ett tag. Så det är små framsteg här hemma. Skönt.

Klockan är 05:00. Charlie har börjat vrida lite på sig och göra ifrån sig ljud. Tänkte mata honom och sen gå och lägga mig och försöka att åtminstone få någon sömn. Så godmorgon och godnatt på er :)

Likes

Comments

Vardag

Sitter i skrivande stund med lilla familjen på bussen på väg till Gullmarsplan. Idag ska vi hem till min pappa för att umgås. Vi har varit ganska dåliga på att komma ut den senaste tiden så det här känns verkligen välbehövligt. Både jag och sambon tog med oss våra kameror, tänkte vi skulle gå en långpromenad där borta och passa på att fotografera lite (något vi båda tycker är väldigt roligt). Vädret är toppen idag. Friskt och lite småkallt, sådär så att man piggnar till - underbart!

  • Filed under: Vardag

Likes

Comments

Tänkte tipsa er om en blogg ni borde följa. Elin är 22 år gammal och bloggar om sin vardag som mamma till underbart söta lilla Otto som föddes nu i december. Klicka här för att komma till hennes blogg :)

Likes

Comments

View tracker
Böcker

Jag har saknat att läsa. För mig är den största avkopplingen att sätta mig ner och försvinna in i en bra bok. Och häromdagen när jag var inne i en bokaffär och handlade en födelsedagspresent till min storasyster så fick jag syn på Alex Schulmans senaste bok "Glöm mig". Jag har tidigare läst hans bok "Att vara med henne är som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött" som han skrev till sin fru och som jag tyckte riktigt bra om. Så när jag såg den här boken kunde jag inte låta bli. Överlag har jag rätt svårt för att gå in i butiker med böcker utan att få med mig åtminstone en hem. Heh.

Jag vill att 2017 ska bli ett riktigt bra bokår. Har ni några rekommendationer så hojta gärna till i kommentarsfältet. Jag är lite utav en allätare när det gäller litteratur.

Boken Glöm mig är biografisk och skildrar Alex medberoende till hans mamma Lisette Schulmans alkoholism. Under hans uppväxt och öven i vuxen ålder pratar man inte om mammans problem, det råder en tyst överenskommelse i familjen om att man inte benämner hennes drickande.

Det är en bok utan ett riktigt happy ending. Alex mamma nyktrar till den sista tiden i livet, men det blir aldrig någon ordentlig försoning. Inget förlåt. Men det är en stark historia och en välskriven sådan. Jag har alltid tyckt om Alex språk, alltid tyckt han varit duktig på att berätta och beröra med sina texter. Skulle verkligen rekommendera er som inte gjort det att läsa boken.

Har någon av er läst boken? Vad tyckte ni?

Likes

Comments

Föräldrarskap, Graviditet

"Får man ställa en fråga? (Gör det så får du välja om du vill besvara 😉)

Var era barn planerade? Har själv råkat bli gravid och älskar tanken på att föda mitt och min pojkväns barn, men vi bor i andra hand i Stockholm, jobbar på visstidsanställning och har inte börjar plugga nåt. Hur tänkte du när du blev gravid? Vi är i samma ålder så vore skönt att pitcha med nån" - Rebecca

Svar: Hej Rebecca! Min graviditet var planerad. Jag hade ungefär samma utgångsläge som dig när jag blev gravid, har inte gått klart någon utbildning och hade en visstidsanställning. Däremot har min partner fast jobb och lägenheten vi bor i har vi förstahandskontrakt på. Jag resonerade som så att visst, jag har inte bestämt mig riktigt än för vad jag vill syssla med och så rent karriärsmässigt, och om jag skulle vilja plugga hade det säkert varit betydligt mycket lättare att plugga först och skaffa barn sen. Ska man vänta på att alla delar i sitt liv är perfekt så får man vänta länge. Man kan ångra mycket i sina liv, men sina barn kommer man aldrig ångra. Man ska inte oroa sig så mycket, saker och ting brukar lösa sig och bli rätt bra ändå.


Har någon av er som läser några erfarenheter att dela med er av? Eller råd kanske? Lämna gärna en kommentar.

Likes

Comments

Vardag

Klockan är sju på morgonen och än så länge är det bara jag som är vaken. Tycker den här stunden på morgonen som jag har för mig själv är väldigt mysig. Att få möjligheten att sitta med mitt och styra, samtidigt som jag hör barnens och sambons tunga andetag bredvid mig. När allt är lugnt och man får den där tiden till att tänka. Annars går man runt nästan som på autopilot. Det finns inte mycket tid över till att stanna upp och reflektera. Ständigt är det något som tar all fokus. Men den här tiden på morgonen, när det bara jag som är uppe och alla sover, då slår det mig med full kraft hur lycklig jag är. Jag har min alldeles egna lilla familj. En underbar partner som jag älskar och vill spendera mitt liv med och två fantastiska barn som jag hyser en sådan enorm kärlek för.

Tänk om man hade kunnat åka tillbaka i tiden och besöka sitt tonårs-jag, under den perioden man mådde som allra sämst och livet kändes som mörkast och tyngst, och visa hur bra allt blev i slutändan.

Likes

Comments

Föräldrarskap

Jag kom på att jag glömt visa upp spjälsängsmobilen min käre svärfar gjorde till pojkarna. Och den förtjänar verkligen sitt egna inlägg. Tycker det är så fint att han tagit sig tid till att skapa en spjälsängsmobil gentemot att ta den enkla vägen och köpa en.

Tycker den är så fin <3

Likes

Comments