View tracker

Först och främst vill jag be om ursäkt för den otroligt dåliga uppdateringen de senaste 2 månaderna. Detta beror delvis på att min dator inte har fungerat men också för att jag har känt mig ganska så upptagen och trött. Men nu är jag på gång igen!

Tiden i Nya Zeeland flyger verkligen iväg så himla fort. Jag kan knappast fatta att jag snart har varit här i 3 månader. Jag börjar redan känna stressen då det finns så himla mycket som jag vill göra och se. Jag har dock hunnit uppleva lite grann under mina 3 månader här. Snorkling på Goat Island, ridning i vackra Warkworth, roadtrip till Rotorua, vi har besökt en del olika stränder och jag hade turen att få följa med till Bay of Islands, tillsammans med min värdfamilj. Många helger spenderar vi i Aucklands nattliv, vilket såklart är väldigt roligt, MEN, jag vill verkligen skära ner på festandet för att spara ihop pengar till roadtrips, dagsturer och helgvistelser på andra fantastiska platser. Jag kommer självklart att skriva om allt detta, eller åtminstone det mesta.

Så vad händer just nu? I måndags startade School holidays, vilket innebär att jag kommer att ta hand om bägge barnen i 2 veckor. Igår tog jag med dem till Auckland Zoo, vilket var väldigt uppskattat. Jag är superglad över att även få spendera lite tid med Izzy vilket inte händer särskilt ofta.

2 glada barn, en som alltid vill vara med på kort och en som försöker undvika kameran så gott det går.

Until next time,
Cecilia

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag körde jag för första gången i vänstertrafik, alltså för mig, på fel sida av vägen. Självklart hade jag med mig Pauline. När jag väl satte mig i förarsätet, kände jag att nervositeten började smyga fram en aning. Men det gick hur bra som helst! Det kändes inte alls lika konstigt som jag trodde det skulle göra och jag tror faktiskt att jag kommer klara av det här med körningen galant. I varje fall efter ett tag.

Idag var en väldigt kort dag. Kl: 07.00 - 09.00. Efter att vi hade slutat körde Pauline och jag till New Market, där vi mötte upp Pauline's kompis, Sanna. Vi kollade runt lite i affärerna och Pauline och jag käkade även lunch.

Efter lunchen körde vi hem till Pip's föräldrar, där vi faktiskt bara tog det lugnt och kollade på film. Eftersom att det idag är måndag, hade vi den traditionella måndagsmiddagen där och det är så himla trevligt.

Until next time,
Cecilia

Likes

Comments

View tracker

Då var första veckan hos min host family avklarad och jag trivs riktigt bra. Jobbet som au pair är, än så länge, väldigt kul och jag har verkligen hamnat hos en bra familj.

Min första jobbdag var i måndags och det gick riktigt bra. Jag kör en cross over med den tidigare au pairen, Pauline, vilket är jättebra. Det är väldigt skönt att ha någon som visar hur det hela går till. Nästa vecka kommer jag dock ta över lite mer och Pauline kommer att hålla sig lite mer i bakgrunden.

Under min första vecka här har jag redan hunnit med en del. Som jag nämde i mitt tidigare inlägg, var vi på tree adventures förra lördagen, i måndags käkade vi middag hos Pip's föräldrar, vilket de/vi gör varje måndag. Tisdag hann jag med lite shopping och i torsdag drog vi till en playgroup på Eastern beach, vilket var väldigt trevligt. Jag fick chansen att möta några andra au pairer och Matthew fick träffa en del andra barn. Vi har även hunnit med en play date och spenderat lite tid vid stranden tillsammans med bägge barnen.

Fredagen bestod av lite party tillsammans med Hanna. Vi började kvällen i Silo park vilket är, precis som det låter, en park med silobyggnader. Senare på kvällen träffade vi Keane som visade oss runt i Auckland city och tillsammans med honom, drog vi runt på lite olika krogar runt om i stan. Super trevlig kväll som resulterade i alldeles för lite sömn, 05.00 - 08.00.

I lördags/igår träffade jag Jonas vilket också var väldigt trevligt, fastän att jag var väldigt trött. Bl.a. käkade vi lite lunch och vandrade runt i stan.

Idag har varit en väldigt trevlig dag. Tillsammans med min värdfamilj och Pauline, följde jag och Hanna med på en, väldigt annorlunda men också väldigt häftig circus vid namn Cirque du Soleil. Showen varade från 17 - 19 och efteråt gick vi allihopa och käkade bugare.

Som sagt, den kommande veckan är det jag som tar styrningen och förhoppningsvis ska jag börja köra också, på fel sida av vägen! Fastän att det är vänstertrafik och mer trafik än jag är van vid, ser jag faktiskt fram emot att börja köra. Jag var mer nervös innan jag kom till NZ än vad jag är nu. Så förhoppningsvis kommer det att gå bra.

Until next time,
Cecilia

Likes

Comments

De första dagarna här i Nya Zeeland, var jag otroligt jetlagged. Jag var trött och utmattad samtidigt som jag hade känslan av att jorden under mig gungade. Idag vaknade jag dock och var ganska så pigg och alert. Känner fortfarande av lite jetlag men det blir bättre och bättre.

Runt middag idag, åkte Pip, Pauline (deras tidigare/nuvarande Au pair) och jag till tree adventures, vilket är ett ställe i Auckland där man klättrar på olika hinderbanor uppe i träden. Jag har aldrig provat något liknande. Det var dock väldigt kul. I början var det förståss lite läskigt men det vände snabbt och det är något som jag definitivt skulle kunna göra igen.

Efter nagra timmar, när vi var klara med banorna, åkte vi tillbaka in mot staden och åt sen lunch. En otroligt rolig dag men nu är jag också otroligt trött!

Until next time,
Cecilia

Likes

Comments

Jag landade i Nya Zeeland Onsdag kl 14. Här är verkligen vackert. De har en fantastisk natur och just nu är det sommar här så det är ganska varmt och skönt. Dock väldigt fuktigt. Efter att vi hade hittat vårt bagage och gått igenom säkerhetskontrollerna, tog vi en ''shuttle bus'' till Hotellet, Holiday Inn, där vi skulle stanna till Fredag eftermiddag. Vi kom fram till hotellet rätt så sent på eftermiddagen och där väntade en tjej, från Au pair Link, på oss. Vi fick lite information och checkade sedan in på våra rum där. Jag tog mig en efterlängtad dusch och efteråt gick vi- och resten av au pairerna, som kom före oss, och käkade kvällsmat. Efter kvällsmaten gick Hanna, Frida och jag en lång promenad. Vi var tillbaka på hotellet 20.30 och då, p.g.a. jetlag, gick vi och la oss.

Torsdagmorgon åt vi frukost på hotellet efterföljt av orientation som varade fram till kl 15.30. Vi fick lära oss hur det är att vara Au pair och vilka uppgifter som hör till. Vi hade även en teoretisk körlektion, vilket var väldigt lärorikt. Efter det, hade vi en timma att göra oss i ordning på, då de flesta av oss skulle på en "guided tour" där även middag ingick. Vi fick se en del av Auckland och det var så fantastisk.

Fredagen bestod av ännu en hotellfrukost och orientation. Nästan hela dagen bestod av first aid och CPR, men också en del om vilka rättigheter man har som Au pair etc. 15.30 var det dags att träffa familjen. Pip, Izzy och Matthew satt ute i lobbyn och väntade medans Howard var hemma och lagade mat. Det var så kul att äntligen få träffa dem. De är sa himla goa och jag är övertygad om, att jag kommer att trivas under mitt år här som Au pair.

                        Until next time,                         Cecilia

Likes

Comments

Nu är jag bra på väg. Just nu sitter jag på flygplatsen i Dubai, där jag tillsammans med mitt resesällskap, Frida och Hanna, väntar på flyget som ska ta oss till Auckland. Vi landade i Dubai vid 23-tiden, lokaltid. Det tog ett bra tag innan vi kom till hotellet dock, men väl framme fick vi duscha och fräscha upp oss och efteråt gick vi ut och promenerade i Dubai's gator. Här är verkligen fint och inte minst sagt, varmt!

Flygresan till Dubai gick ganska bra. Det tog drygt 6 timmar bara men jag hade otroligt svårt att somna.

Flygresan till Auckland kommer ta upp mot en 18 timmar och jag ser inte fram emot resan jättemycket. Men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen.

Until next time,
Cecilia

Likes

Comments

Sista natten hemma har redan varit. Jag sitter just nu, tillsamman med min mor, far, syster och systerdotter, på ett hotell i Köpenhamn. Detta som en överraskning, som de avslöjade förra veckan. Dagen har varit så himla mysig. Vi körde hemifrån i förmiddags och när vi kom fram käkade vi lunch på Fisketorget tillsammans med min kusin och hans flickvän. Vår middag käkade vi ute och nu sitter vi på hotellrummet och tar det lugnt och bara umgås.

Nu är det inte många timmar kvar och fastän att nervositeten börjar stiga, känns det som att jag inte riktigt har fattat, vad som ska hända än. Jag är dock så förväntansfull och det ska bli så himla kul att träffa de andra Au pairer som jag har haft kontakt med och som jag ska resa med. Det känns väldigt skönt att jag inte ska ge mig ut på en 36 timmars lång flygresa, helt ensam.

Jag ska verkligen ta vara på de sista timmarna jag har nu, tillsammans med min familj och försöka förbereda mig mentalt in för morgondagen. 17 hours to go.

Until next time,
Cecilia

Likes

Comments


Det är exakt 21 dagar kvar. 3 veckor. Knappt en månad. Jag kan nästan inte förstå, att det är så få dagar kvar och att jag, om dessa få dagarna, kommer att sitta på ett plan, som kommer att ta mig ut på mitt livs äventyr. Jag är överväldigad, både på gott och ont. Jag ser självklart fram emot att åka, men jag är också väldigt nervös och jag vet att jag kommer sakna min familj och mina vänner otroligt mycket. Trots det, så är jag verkligen jättespänd. Jag ser verkligen fram emot denna fantastiska upplevelsen, som jag vet, kommer att vara väldigt lärorik.

Vi har nu gått in i det nya året, 2016, vilket säkerligen är en utav anledningarna till, att det börjar kännas mer verkligt för varje dag som går. Det är först nu, när resväskan börjar bli färdigpackad och de sista mötena med nära och kära är planerade, som det verkligen börjar sjunka in. Jag kommer att vara på andra sidan jordklotet, i ett helt år! Alla nödvändiga saker är inhandlade och alla nödvändiga papper är i sin ordning. Allt är i stort sett på plats, färdigplanerat och organiserat och jag kommer verkligen att ta vara på dessa sista veckorna. 21 days to go!


Until next time,

Cecilia

Likes

Comments

Som sagt tog det inte lång tid för mig innan jag matchade med en familj Familjen som jag kommer att bo hos under mitt år som au pair är, familjen Gilbert. Jag har fått ett väldigt gott intryck av familjen. De verkar så himla snälla och goa, öppna och utåtriktade. Det verkar som att det är en familj med öppna arma och som lägger stor vikt på, att deras au pair ska få en otrolig upplevelse och känna sig, som en del av familjen. Familjen Gilbert består av mamma Pip, pappa Howard, Izzy och Matthew. Barnen Izzy och Matthew är sex, respektive tre år gamla.



Min uppgift som au pair kommer först och främst vara, att ta hand om barnen, mestadels Matthew, då Izzy går i skolan. Under dagen kommer jag få göra olika aktiviteter med Matthew. Allt ifrån måltider och utflykter till att lämna honom och hämta honom på dagis etc. På eftermiddagarna kommer jag att hämta Izzy, två till ter gånger i veckan, efter skolan och följa med henne till drama class och gymnastik samt hjälpa henne med läxor. Jag kommer självklart också att hjälpa till med annat så som; tvätta barnens kläder, förbereda kvällsmat och helt enkelt bara hjälpa till i vardagen.

Jag ser jättemycket fram emot att träffa denna familjen, som för mig, verkar helt underbara. Jag tror verkligen att jag kommer att tycka om familjen Gilbert och att jag kommer att stortrivas under mitt år i Nya Zeeland. 71 days to go!

Until next time,
Cecilia



Likes

Comments

Att hitta den rätta familjen, kan man tänka sig tar tid. Men inte för mig. Den första familjen jag skypade med, visade sig att vara den familjen, som jag kommer att bo hos, den familjen jag kommer att jobba åt, men viktigast av allt; den familjen som jag kommer att få vara en del av. Vi hade mejlat lite fram och tillbaka och bestämde oss sedan, för att ordna en s.k 'skypeintervju'. Den 25 oktober, 19.30 skulle jag för första gången, prata med familjen Gilbert. Jag var supernervös! Men helt utan anledning, för det gick hur bra som helst. Det är en sådan avslappnad och trevlig familj, så samtalet bara flöt på och vi pratade i över en timma.

Efter samtalet var jag så glad och jag hade en sådan bra magkänsla. Det kändes så himla bra med denna familjen och jag kände att vi liksom klickade på något vis. Dock skypade jag med ytterligare en familj, som också var väldigt trevlig och lätta att prata med. Men det kändes långt ifrån lika bra som det hade gjort med familjen Gilbert.

Dagen efter fick jag ett mejl från familjen, ett mejl som gjorde mig oerhört glad. De ville ge mig ett erbjudande och jag förstod snabbt, att det faktiskt var på riktigt. Men jag tvekade inte en sekund på, att det var denna familjen som jag ville vara hos, under mitt år i Nya Zeeland. Så jag tackade självklart ja.

Processen därefter är lite mera komplicerad, men går förvånansvärt snabb. Jag har nu fixat travel booking form, travel insurance, ISIC (International Student Identification Card) samt ansökt om visum och räknar nu ner dagarna. 80 days to go!

Until next time,
Cecilia


Likes

Comments