Idag är sista dagen, sista dagen innan allt blir vardag igen. Tiden går kanske lite fortare nu igen. Imorgon, på måndag börjar Martin jobba igen och förhoppningsvis får Erik börja på dagis efter typ 2 månader hemma. Den som är lyckligast i det hela tror jag definitivt är Erik. Han har saknat dagis då min sociala lilla kille älskar umgås med kompisarna där.

Imorgon börja sista sträckan tills vi utökar våran familj. Tror faktiskt att när allt blir normalt igen så kommer tiden gå fortare.
Samtidigt som jag önskar att hon ska komma ut så jag får träffa min lilla flicka som bråkat med mig i 7.5 månad nu, så ska det blir så skönt att slippa vara gravid. Få min kropp tillbaka, ut och röra på sig mer och komma igång. Och faktiskt komma hemifrån och få jobba lite skulle också vara toppen. Varit hemma sedan början av Mars nu... Och tro det eller ej, varje bra dag jag har så hade jag lätt åkt iväg och jobbat om jag hade fått.

Martins semesterveckorna har gått ganska fort. Det har renoverats i 3 utav dom och nu sista var det CCW och massa slappande, plus att vi var hundvakter. Så Martin tycker jobbet är mer semester än att faktiskt ha semester. 😂 Jag är tydligen hemsk. 😍

tjuvkik lilltjejens rum, inlägg om renovering och skapande utav barnrum och kontor kommer senare. när all inredning och dylikt finns plats.. ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu är det 62 dagar kvar, alltså 2 månader... Känns långt att tänka så. Så jag formulerar mig på detta sätt. Jag är beräknad att få bebis tisdagen v. 39. 😁👍

Och äntligen ser vi ljuset i tunneln vad gäller den renovering vi påbörjade efter att vi gift oss. Har idag monterat ihop möblerna till Lilltjejens rum. Där ska bara sättas foder nu. Sen ska jag se om jag lyckas på till något  sorts inredning till det inlägget kommer upp. Vi får se.
Imorgon ska jag försöka få kontoret klart till 97%. Hoppas.

Var hos barnmorskan idag och allt såg bra ut. Hon växer på, eller iaf magen. 😂

Folk börja fylla på Rättvik inför CCW. Gäller att planera sina ärenden denna vecka, men som vanligt kommer det säkert gå fort så är det över igen.
Plottrigt inlägg, men jag är så slut i kropp och själ. Så jag tror att jag tappat bort min röv till och med. 😂🤤 Godnatt.

Fick detta supersnygga skal på posten Idag, tack Viktoria. 😍

Likes

Comments

Idag för vi iväg och köpte tapet till lilltjejens rum och kontoret... Det är inte långt kvar nu innan allt kan bli klart äntligen. Och vi kan få lite ordning och reda här hemma. Och mest av allt, städat, dammat och fräsch igen.  Och jag kan börja boa.
Golvet lades i lilltjejens rum och är helt klart nu, vi är nöjda.! 👍 Nu ska det bara målas där elementet ska sitta och sedan inväntar vi målarens tapetsering.
Imorgon påbörja vi nog golvläggningen på kontoret och så ska Martin få slipa och spackla klart där inne så även målaren kan hinna på det rummet nästa vecka. 😰

På eftermiddagen så vart det traktorrace i Norr Lindberg med Tony och Vince. Och du gosse vad kul dom hade tillsammans dem små busungarna. 😂

Och så avslutades kvällen med pizza. 😀

Likes

Comments

Sovrummet är klart och jag är så underbart nöjd. Trivs verkligen därinne! ❤

Före

Erik fick måla 😂

Garderobsbygget påbörjas. En garderob från IKEA som vi "bygger in".

Belysning i alla enheter i garderoben. 😍

Martin har fräst kanterna på en träskiva och skapat en integrerad fönsterbräda. 😍

Så jävla underbart att ha detta klart, där man ändå spenderar en hel del tid. Att kunna ha en riktig garderob i sovrummet och även spegel i anslutning till den. Tapeterna är också suveräna, drar man för gardinerna blir det verkligen mörk, men när man drar upp dem igen så blir rummet ljust. Svårt att förklara, måste ses! 😍 Känns så härligt att göra något till vårt, så som vi vill ha det. ❤

JAG ÄLSKAR VÅRT SOVRUM! 😍❤

Likes

Comments

Nej, klart det inte är på låtsas.! Vi är gifta på riktigt och det har vi varit i strax över en månad nu. Skatteverket har ändrat och jag har nästan ändrat i huvudet också..

Många undrade hela tiden i början hur det kändes... Ja, jag har liksom inte kunnat svara på den frågan riktigt. Men har kommit på ett svar nu...

Rent ärligt så känns det inget annorlunda att vara gift med Martin och om det hade gjort det då hade det nog varit fel, för om man har något som fungerar och sedan gör denna ändring. Detta stora steg i livet och det är mer den du älskar högst på denna jord, då ska det inte kännas annorlunda. Det tycker inte jag iallafall... 😀 Detta var ett naturligt steg i våra liv.
Dock känner jag mig hedrad att denne man ville äkta mig. Att han ville bjuda in mig i hans familj och att jag får bära hans namn.

Jag älskar Martin högt, min man! Han har inte alltid varit perfekt och jag är absolut inte det. Och jag vet att många av er som läser inte heller är det. Men vi och ni är fina ändå. På våra och era sätt. Man ska bara ta sig igenom och besegra dem hinder som kommer på vägen och rent faktiskt är det mycket mer härligt att göra det tillsammans med någon än att behöva göra det själv.

👫❤👬❤👭

Likes

Comments

Sitter här i soffan med Erik, varit uppe sen halv fyra, klockan är nu halv sex... Dock kom han redan halv 2 och tyckte han hade sovit klart (la sig klockan åtta)... Försökte lägga han igen, Martin som inte hade kunnat somna efter sitt kvällspass försökte ligga hos Erik och se om han kunde sova.. Men gav upp efter en timme, testade låta han sova hos oss.. Vilket inte heller funkade, så jag gick upp så i alla fall den som ska jobba idag får sova.

Erik har börjat prata en massa, och söker ständigt kontakt. "Mamma, Mamma, Mamma.." Jag älskar givetvis hans utveckling, men då jag nämnt i tidigare inlägg att jag inte är som jag brukar och då inte heller har samma tålamod så skär hans röst in i huvudet på mig till slut. Så här sitter jag nu rödgråten, med ett barn som varit vaken i 4 timmar och vägrar att somna. Jag är så slut att jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag vill bara låsa in på toaletten och lägga mig på golvet i fosterställning.

Jag är så less på denna graviditet... Jag känner inte igen mig själv. 😭
Om 5 timmar ska vi till MVC för rutinkoll utav mage, men som det ser ut nu så kommer jag inte orka. Inte heller när det inte är Maud som jag brukar ha, utan hon har semester. Vill ha någon som vet vem jag är och känner mig så man slipper förklara sig...

UPPDATERING KL. 6: Nu äntligen somnade han, så nu ska jag få i mig lite frukost och sedan sova så jag får mer energi och kan finnas för mitt barn hela kvällen. 😁❤

Likes

Comments

Jag har valt att inte skriva något i denna blogg då jag inte tycker om den människa jag är just nu, även för att inte ni ska tycka att jag är gnällig eller söker efter någon form utav uppmärksamhet eller att ni ska tycka synd om mig. Det är absolut inte vad jag vill eller kräver av någon än den jag faktiskt delar denna graviditet med och det är ju Martin...

Det kommer vara ett gnälligt inlägg i vissas ögon. Och jag kan verka otacksam. Orkar ni inte med det, så sluta läs nu. 😁

Rubriken jag valt är "om sanningen ska fram..." just för att jag kämpar med mig själv dagligen när man läser om hur dåligt folk mår, någon som känner sig ensam eller jag faktiskt ser dem som verkar må bättre o h bättre för varje dag pga någon händelse i livet som varit positiv. Så funderar jag på att jag vill skrika ut, JAG MÅR SKIT! SNÄLLA HJÄLP MIG!! Istället klistra jag endera på ett leende och tar ut min son eller låser in mig och försöker överleva tills Martin kommer hem igen. Jag försöker framhäva det som är positivt dessa månader så att jag slipper komma ihåg denna graviditet.

Men nu som sagt, ska jag släppa fram den. Sanningen, i olika påståenden och berätta så mycket jag förmå. Och jag vill göra det här. Och har varnat er längre upp om innehållet så att vill man inte veta, behöver man inte läsa. Så här kommer andra chansen att sluta läsa nu, och då räknar jag inte heller med att få onödiga kommentarer.

Om sanningen ska fram så har denna graviditet varit den värsta... Först handlade det bara om att jag hulkade, mådde illa och spydde. Stor anledning till att jag hävdade att det inte funkade att jobba kvar inom mitt arbete och ville bli sjukskriven var pga att jag kände ångest varje gång jag fick gå hem. Då kommunen har väldigt med brist på folk och inte heller är sena med att tala om det så känner man ångest när man kanske sätter sina arbetskollegor i skiten när man måste gå hem innan arbete är slutfört. Pga en graviditet. Även handlade det om att jag jobbar i en utsatt miljö, med äldre och fick även anställning i kostenheten där jag skulle jobba med mat och barn. Era små knoddar, jag skulle förbereda deras frukt och mat samtidigt som jag kanske hade behövt springa iväg på toaletten... Inget jag ville Erik skulle ha på sin förskola bland annat.

Men om sanningen verkligen ska fram så är det inte bara det som varit jobbigt denna graviditet. Det är att jag haft så sjukt jobbigt psykiskt och rejäla dimper. Jag har vissa dagar mått så dåligt att jag velat köra in bilen i ett träd efter jag lämnat av Erik på dagis. Jag har jobbat så sjukt mycket med mig själv. Jobbat med det förflutna som kommit upp... Jag har tagit så hårt vid mig när någon hävdat att anledningen till att just JAG spyr är pga min sleeve operation som jag gjorde i september. Fast att det är vanligt att många gör det vid graviditen. En sådan konversation som jag hade med denna tjej fick mig att ligga och gråta en veckas tid. En vecka, det var så löjligt och en normal Helena hade aldrig reagerat så.!

Om sanningen ska fram känner jag mig så ensam, fast att jag har fantastiskt stöd i framförallt min familj men även vänner. Men då jag hellre låser in mig än att åka ut så blir man lätt ensam...
Den impulsivitet jag tidigare hade finns inte längre. Dagarna måste planeras för att huvudet ska klara det. Annars får jag fullständig panik. Helst ska jag veta större saker 1 vecka innan.

Av lite tjat från barnmorskan och en del stöttande från Martin så här jag sökt hjälp av någon att prata med. Men det hon ser enligt henne är tydligen ingen deprimerad Helena, utan en som är väldigt känslig för hormoner som spökar i kroppen just nu. Det är dem som gör att jag inte alltid orkar med. Trots att jag får "välja själv" så väljer jag att fortsätta träffa henne för att jag ska kunna säga att jag sökte hjälp, det kan ni inte ta ifrån mig eller använda som argument.

Om sanningen ska fram så har jag absolut ångrat denna graviditet som även ett par har "frågat" och det är inte bara för att jag spyr, för det gör jag inte fullt lika ofta som tidigare (har dock inte gått 1 vecka utan spya än). Så är det mycket för att jag inte klarar av detta psykiskt. Att jag inte känner mig som en så fullt bra mamma till Erik som jag kände tidigare.
Jag vet att han inte kommer ihåg denna tiden, men ångesten finns där givetvis. Dock är jag så fantastiskt glad att vi valde bli gravida nu och inte om några år. Så han faktiskt kan glömma denna häxa jag är idag.

Nu till lite positiv och lite ren skär info.

Jag har genom en utbildning jag gjorde i våras fått lite uppdrag utav kommunen som gör att jag har lite annat att tänka på. Att jag slipper jobba med mig själv så mycket och tänka en massa. Utan kan putta undan lite och ha något annat att göra. Fullt upp då ett av uppdragen var helt nytt och jag fick starta upp det helt själv.

I renoveringen kommer det snart komma ett inlägg som jag vet uppskattas då renoveringen utav sovrummet faktiskt snart är klart. Sedan ska jag piska på Martin ordentligt på sin semester så han gör bebisens rum klart så jag har något att pyssla med sista tiden när allt börjar lugna ner sig igen och återgå till det normala så som jobb och dagis för mina pojkar. När demonerna kan tänkas dyka upp igen...

I helgen hade jag 7-8 sammandragningar under en timmes tid... Och ytterligare 3-4 stycken till under natten. Men det har avtagit och har inte känt något efter det. Så vi hoppas bebis kan hålla sig kvar en stund till och växa till sig.
Hon har fullt upp därinne. Mycket mer aktiv än vad Erik var, kullerbyttor, hickar, sparkar och boxar. Så rumpan skakar till eller bröstet hoppar upp. Så det är sällan denna magen är stilla, dock har det nästan aldrig hindrat mig från att sova. Det är väl om hon är på blåsan då så jag måste kissa, men inte annars. Förutom att hennes rum inte är klart för fem ören så har jag nästan alla kläder. Jag har handlat i storlekarna 44 (väldigt lite i just den storleken) till strl 68. Massa sött i rosa och massa klänningar. Men har sagt det, blir det en pojke (4% risk/chans) så får den banne mig bo i ett rosa rum och ha klänningar den första tiden! 😂

Hoppas man kan ha lite bättre förstående för mig, jag orkar inte ta kontakt med folk. Jag orkar inte ta hand om konflikter så håller mig hellre utanför eller ignorera personen. Jag försöker lägga den ork jag ha på mitt barn, för att han har mycket energi och för att ha ska få ha kul. Och glömma när mamma är så tråkig och ledsen... Barnet lever i nuet, jag vet. Men som sagt, ångesten finns där ändå.

Men bara så ni vet, efter denna helvetesgraviditet kommer jag komma ut starkare än någonsin! 😘
(kommer nog börja skriva lite dessa sista månaderna, kanske kommer det upp en magbild också)

Likes

Comments

Jag har varit dålig med att uppdatera denna blogg och det är av en enkel anledning.
Denna graviditet och även den med Erik så här jag blivit påverkad psykiskt. Mår inte så bra och jobbar väldigt mycket med mig själv och mina känslor.
Samtidigt försöker jag vara en bra mamma och sambo.

Och det är inte den Helena som jag vill marknadsföra eller ens viss upp då jag inte är sådan i vanliga fall. Saknar den glada och spralliga Helena. 😔

Jag spyr också som ni vet och är på grund utav det sjukskriven. Varför? Jo, mitt jobb är med människor. Jag jobbar även med livsmedel och bland era småbarn. Jag kommer hoppa runt på olika förskolor och personligen så skulle jag inte vilja att den som håller på med mitt barns mat spydde. Oavsett anledning.
Plus att när jag spyr så blir jag så utmattad och psyket får sig en törn. Så jag går hem, vilket i sin tur blir en ångest då jag vet vilken personalbrist det är i kommunen. Och varje gång blir det i sin tur en karensdag, vilket rent ekonomiskt heller inte blir bra...

Sen till nästa fråga som två stycken har påpekat. Nej, detta illamående har inte med operationen att göra. Kan jag motbevisa detta? Nej, för operationen går inte göra ogjord och jag ångrar absolut inte att jag blev gravid nu när jag blev det. Ni andra kanske tänker olika, men jag tänker att om det ska bli ett barn till, så är det nu. Åldersmässigt och årstidsmässigt.

Jag kräver inte att någon av er ska tycka synd om mig. Jag klarar mig utan det, faktiskt. 😀

Likes

Comments

I fredags var sista dagen jag var helt pall på soffan. På lördagen kunde jag faktiskt vara uppe lite längre stunder utan att må illa. Martin drog en sväng till Finnbacka och då tog jag tillfälle i akt och rev av allt i soffan, alla överdrag och fodral. In i maskinen. Passa på när han inte var hemma och kunde protestera. Gick inge vidare fort, men blev då gjort. Sen när han kom hem fick vi hjälpas åt att klä igen vilket gick förvånansvärt bra. 👍 Så nu är soffan tvättad och städad från grus och bakterier.

Lördagen kunde jag även äta igen, var dock försiktig.
Idag har jag vart väldigt pigg i jämförelse. Kom in i duschen och första dagen jag fick på mig bh och andra kläder faktiskt. Iväg till Ikea for vi. Då det gått över förväntan med att ta bort ena sidan på spjälsängen så tänkte jag att han skulle få en större säng. Med en kan så att han slipper trilla ut och ligga inne i väggen för att man lagt något under madrassen för att han inte ska trilla ut.
Erik vart skit glad för sin nya säng, det lite mer irriterande är att han sov en stund på kvällen så vart lite svår att lägga.
Var jobbigt att först springa inne på Ikea och sedan leka på Leos Lekland. 😉👍

Var på toppenhumör! När vi åt på leklandet vad jag så lycklig för att det var min tredje dag utan spya och jag brukar spy varannan eller var tredje dag. Och nu var ju tiden nästan slut... Men som sagt, var dumt att ropa hej innan jag kom över bäcken. Innan vi ens hann till Falun fick vi stanna, slog omkull psyket ganska bra. Så nu vill jag gärna bara vänta ut tiden så man kan få sova och hoppas på en bra dag imorgon. För då är en del planerat och har inte tid med illamående... 😣

Köpte även nya utemöbler... Men dem tar vi tag i imorgon. Eller något. 😂👍

Likes

Comments

Nu blir det klagomål!

Jag har legat pall på soffan sedan i måndags kväll. Inte kunnat göra något vettigt utan att illamåendet har kommit och så har jag spytt var och varannan dag. Jag har inte kunnat bidra med så mycket i hemmet som gör att jag verkligen skäms. Idag har jag inte ens kunnat äta något "fast".. Smörgås eller något annat gör att jag direkt mår illa och jag blir pall. Soppa har jag fått leva på och vattenmelon. På tisdag ska det lämnas provar på bvc för att kolla mina värden igen. På grund av min sleeve operation så är det extra stor risk för att dem att dem kan bli låga... Så nu hoppas jag verkligen att det att det kan vara någon brist. Så jag kanske får en extra vitamin och då kan må bättre!

Och ni som pratat med mig innan. Jag har testat lergigan och det har inte funkat för mig. Och givetvis har jag testat det flera gånger. Nu på eftermiddagen har jag känt mig piggare i alla fall. Så får jag i mig fast föda så hade det varit toppen och jag hade kunnat ta mig ut i solen och njuta! Ont i hela kroppen efter allt liggande. Så Elin kommer på måndag och kanske kan hjälpa till med det. 👍

Likes

Comments