View tracker

Här kommer lite kortfattat om våran första tid som föräldrar. 

Eftersom Olle valde att titta ut redan vecka 34+5 så är han prematur barn.

Vad visste jag om detta innan? Inget! Aldrig har dom nämt detta på föräldrarträffarna eller att man inte kommer få föda i Värnamo.

Vi hamnade då i Jönköping där Olle föddes och sedan fick han ligga på neonatalavdelningen i två veckor. Första vecka låg han uppkopplad mot en apparat som höll kolla på hjärtat och andningen. Vi gick det var tredje timme för att sondmata honom. Och bara vara med honom hålla denna lilla människa som då inte hade något namn. Men efter några dagar fick sitt namn: Olle

Dessa veckor vi spenderade uppe på ryhov va kämpiga för oss båda. Vi bodde på familjeenheten i ett rum med säng och toalett.
J va tvungen att åka till jobbet nästan varje dag då han hade planerat in möten i november för att i december ha det helt fritt då vi hade BF.
Jag fick en bröstpump med mig in på rummet som skulle användas var tredje timmer efter vi hade varit och sondat Olle. Jag kände mig aldrig bekväm med att använda denna och mådde dåligt psykiskt. Men försökte kämpa på men inte mycket till mjölk kom. Och det var frustrerande.
Har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde under tiden vi bodde där uppe.

Olle klarade sig bra och gick upp i vikt. Efter en vecka fick vi in honom på rummet. Allt kändes så overkligt. Kändes som vi fick låna honom för att se om vi skulle klara av det.

Efter 18 dagar fick vi äntligen åka hem till vårat eget hem. Olle hade sonden kvar och vi skulle lägga honom till bröstet och sen sonda. Mjölken hade fortfarande inte runnit till och jag kände mig hemsk som mamma. Varför funkade det inte liksom.
Eftersom vi hade sonden kvar så gick vi under hemsjukvård och hade kontakt med personal på ryhov.

Torsdagen samma vecka som vi kommit hem drog Olle sonden och vi skulle upp på fredagen för kontroll. Då fick vi lov att testa med flaska och det funkade så bra. Han va nöjd när han åt tillskillnad mot vad han va när han låg till bröstet.

Kändes som en sten lossande från mitt hjärta. Vi blev helt utskrivna från ryhov den 27/11

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är det längesen jag skrev och tyvärr finns inte alltid tiden hos mig.

Men ska skriva lite kortfattat om min graviditet.
Vi plussade i april och fick ett tidigt ultraljud eftersom vi hade ett missfall med hos från hösten. Minns att läkaren sa till mig att detta inte kommer göra mig lugnare eftersom jag har med mig missfallet i huvudet. Men för stunden gjorde det mig lugn. Hjärtat slog och allt såg bra ut. Nu va det bara att invänta nästa ultraljud i vecka 12.
Jag mådde så dåligt i början och ville att jag skulle må dåligt för det måste ju vara positivt eller?
Ultraljudet vecka 12 såg bra ut och det va bara att försöka njuta och vara lycklig. Och jag va super lycklig men kunde inte njuta för jag va så orolig.

Veckorna sprang iväg samtidigt som det gick sakta. Efter sommaren så blev jag sjukskriven 50% pågrund av lågt blodtryck. Min kropp orkade inte att jobba hel tid. Jag sökte graviditetspenning och i mitten på oktober fick jag gå hem på det.
Jag hann vara hemma två veckor sen kom lilla O ut.

Den 30okt kom denna lilla fina kille till oss och vilken chock det var att vakna av att vattnet gick mitt i natten kl 03.00 och eftersom det va så långt kvar så trodde jag att jag kissade på mig. Väckte J spm fick hjälpa mig upp ut sängen och gick på toaletten sen la vi oss i sängen igen. Då kom menssmärtor och jag fick gå på toa igen. J gick och duschade för han tyckte han kunde åka till jobbet för han kunde ändå inte somna om.
Satt på toa och då kom slemproppen, fram med mobilen och ringa förlossningen i Värnamo men dit fick vi inte komma eftersom jag va i vecka 34+5. Fick ringa Jönköping och dom sa åt oss att åka upp till dom. Så kl 04.00 satt vi i bilen påväg upp (1h bilresa) men det gick lite snabbare denna gången. Väl uppe blev det lite undersökningar av läkaren. Sen fick vi ett förlossningsrum. Och då berättade dom att vi kommer vara föräldrar inom de närmsta dygnet. What.!

Min förlossning var helt underbar jag gör mer än gärna om det. Trots att det va en chock att våran lilla kille vill komma ut redan.

Lilla O
Tid: 20.25
Vikt: 2030gram
Längd: 45cm

Likes

Comments

View tracker

Det var i maj 2014 vi bestämde att två skulle bli tre. Jag slutademed p-piller och det tog sig rätt fort i augusti blev jag gravid och vi varöver lyckliga. Vi skulle få en maj bebis. Veckorna gick och jag mådde så illa ibörjan av graviditeten sen gick det över i vecka 7-8. Inget konstigt tänkte jagdå man aldrig tidigare varit gravid och inte har en aning om hur man ska måeller hur det ska kännas. Sen kom äntligen det efterlängtade ultraljudet ivecka 12. Vi åkte till Värnamo och kom till mottagningen där vi skulle få sevår bebis för första gången. Kommer in i rummet lägger mig på britsen ochsköterskan börjar titta. Hon säger inte mycket och sen kommer det, det finnsingen hjärtaktivitet hos bebisen. Läkare får komma och kolla och dom konstateraatt det inte finns något liv i magen och mäter fostret till vecka 8+3dagar. Vi fårgå ner till kvinnomottagningen där vi träffa ytligare en läkare och vi pratarom det som inträffat, vi bestämmer att vi ska komma in några dagar senare ochdå kolla en gång till.

Vi kommer in två dagar senare och fortfarande inga förändringarså då diskuterar vi medicinsk behandling. Jag väljer att ta tabletter som skadra ihop livmorden. Dessa ska jag ta på morgonen dagen efter sagt och gjort. Tryckerupp tabletterna dagen efter och sammandragningarna börjar, det gör ont meningen händer, det kommer inget blod. Ta två till och värktabletter, händerfortfarande inget men smärtorna blir enorma så vi ringer till Värnamo och fårkomma in. Där får jag morfin i låret och jag kan slappna av och då kommer detut. Det som skulle bli en människa lämnar nu min kropp och jag gråter. Detta varen väldigt tuff period i livet att ta sig igenom man hinner komma så långtmentalt i att man ska ha barn. Jag hann tänka på allt känns det som. Vad manskulle handla och när man skulle handla det.

Nu fick man bara släppa detta och försöka komma tillbakatill banan och hitta sig själv igen.

Detta hände i november/december och jag ville försöka igen. Vikämpade oss igenom denna tråkiga upplevelse och sen i april 2015 uteblev mensäntligen igen.

-Yes!! Nu är jag gravid, men inte visste jag hur rädd jagskulle vara denna gången. Jag tjatade till mig ett tidigt ultraljud(vaginalt)detta gjorde jag i vecka 7-8 och jag var så nervös inför ultraljudet. Men hjärtatslog och jag blev lugn för stunden. Jag visste att de första 12 veckorna ärosäkrast. Jag ville att tiden skulle gå fort. När det väl blev dags förultraljud två och vi satt i Värnamo och väntade på vilket rum vi skulle gå in ioch se bebis. Som tur var så blev det inte samma rum som sist och inte sammasjuksköterska. Jag vågade inte titta på skärmen och det vågade inte J heller.Det första jag frågade var om hjärtat slog och det slog som det skulle allt sågbra ut.

Jag var så glad att allt såg bra ut och att nu var det vårtur att få en bebis. Men att vara gravid efter det som hände under hösten varjobbigt. Jag tänkte mycket på vad som kunde hända och om jag skulle märka omnågot var fel. Jag vågade knappt ta magbilder på mig, jag ville må illa helatiden, ja folk på jobbet tyckte jag var knäpp. Idag ångrar jag att jag intevågade njuta mer av graviditeten.

Det kändes långt med 40 veckor men inte visste jag då att 40veckor skulle bli 34 veckor och 4 dagar…

Likes

Comments



Lite kort om mig: Linn heter jag och är född 89. Bor ihop med min sambo J och vår son O i en lägenhet i Småland. Vi är på jakt efter ett större boende där vi kan bo med familjen. Mina största intressen är att laga mat och baka. NU blir det inte lika mycket som förr då vi har en liten hemma men hoppas på att tiden kommer finnas till detta snart.

I denna blogg kommer jag börja och berätta om min graviditet och våran hur det gick till när vår son kom till världen. Sen kommer det innehålla allt från familjen, vardagen, mat/bakning, glad och jobbiga stunder.

Likes

Comments