Gifty & Akila

Manda lär oss dansa

Riktigt göttigt kafé

Vår frukost ser oftast ut ungefär såhär. Känner oss inte alls bortskämda :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

HejHallåååå!

Nu har vi gjort vår första vecka av femton på praktikplatsen. Denna veckan har bestått av mycket information, intryck och bara känna in miljön samt organisationen. Vi har stött på både nya och gamla volontärer samt privatpersoner som kikat förbi med diverse donationer. Denna organisation finansierar sig endast på donationer från privatpersoner, sponsorer etc. I ett senare inlägg kommer vi skriva ner ALLT om organisationen som bakgrund, vad de gör, lite mer detaljerat och fakta så ni förstår vad det är för typ av organisation vi befinner oss på, men först måste vi själva bena ut allt så vi kan förklara för er på bästa möjliga sätt :) Åter till första veckan, dag två fick jag och Emma hänga med på mysigaste utflykten. Det är en kvinna som bor i område nära organisationen som brukar bjuda hem barnen till hennes pool där de kan simma och leka. Denna lycka samt glädje som strålade i barnens ögon va så himla fint att se, man kunde själv inte sluta le. Efter vi badat så bjöd kvinnan oss alla på mat så vi alla kunde åka därifrån mätt och belåtna.

De övriga dagarna har vi lekt med barnen hemma i huset och även diskuterat och reflekterat mycket kring olika "case" som de brukar vara med om och varje case är en stor utmaning då de egentligen är helt maktlösa. Att få stöd av polisen är inte en självklarhet och det finns inte heller någon form av "socialtjänst" här. Ett case som berör väldigt starkt är om en liten tjej som ofta springer till organisationen med rädsla och skräck då hon blir fysiskt misshandlad av sin pappa. När hon befunnits sig på organisationen så har hennes pappa kommit och hämtat henne illa kvickt då han verkligen inte gillar att hon är där. För två veckor sedan så kom denna lilla tjej springandes igen till organisationen, pappan kom kort därefter för att hämta henne. Kristina på organisationen försökte då prata med pappan, dock är det en väldigt svår situation för Kristina då pappan är aggressiv och det är "ofint" att lägga sig i andra familjers uppfostran av barn.. Sedan denna situation uppstod så har inte tjejen synts till. Detta har satt igång en rejäl orohet och kvinnorna på organisationen försöker hitta en lösning att reda ut vart hon befinner sig, hur hon mår och hur hon ska få en trygg uppväxt.

I denna situation är de helt maktlösa, det är svårt att få polisen involverad och de kan heller inte omhänderta detta barn vilket dom egentligen bara vill göra så hon är trygg. Shit, det är verkligen svårt att få ner det vi är med om i skrift men detta är en liten luddig förklaring om ett "case" som varit uppe på tapeten denna vecka. Vi alla hoppas på en så bra lösning som möjligt.

Men nu är det äntligen helg och nu ska vi slappa & leva det goda livet :))))

Vi hörs!

Här kommer lite bilder från dagen då vi blev hembjudna till poolkvinnan :)

Likes

Comments

Hallå på er!

Vi har inte hunnit blogga om de första dagarna på praktiken ännu för det har varit så himla mycket att tänka på, många nya intryck och mycket information. Det har även varit mycket med boende, att hitta ett bra och relativt billigt boende i ett bra område har varit lite kämpigt men nu har vi iallafall checkat in på ett hotell som vi ska bo på i tre veckor och efter det så får vi se vad det blir (vi väntar på svar från ett ställe som vi verkligen skulle vilja bo). Vi bor just nu i Seminyak och har ungefär 20 minuter med bil till praktiken och det funkar fint! Vi ska så småningom hyra mopeder men först vill vi lära oss alla vägar lite bättre.

Men nu, åter till praktiken. Vår första dag på praktiken (4/9) började kl 10 och i princip hela dagen bestod av information. Vår handledare hade en introduktion för oss samt även hon som har startat hela organisationen kom dit och presenterade sig, hon höll ett litet föredrag för oss om hur allt startade och vad det gått igenom genom åren. Vi fick verkligen en inblick i deras arbete och fick höra på väldigt sorgliga samt hemska historier om barn och vad de varit med om, vi satt mest i chock och med gråten i halsen. Efter det hade vi intervjuer en och en med vår handledare för hon skulle få en bättre bild av oss och se vilka uppgifter vi passade för osv. Vi har fått en enskild uppgift och en gruppuppgift som vi tänker att vi kan berätta mer om i ett annat inlägg :)

Organisationen vi praktiserar på heter Bali Mother and Baby house och de kämpar för barnens säkerhet och även för kvinnor. De lever helt på donationer från privatpersoner och har det tufft varje månad för att få ihop tillräckligt med pengar för att de ska kunna behålla huset. Kvinnorna som arbetar på organisationen är helt fantastiska och vi har fastnat speciellt för en äldre kvinna vid namn Kristina, vi har svårt att sätta ålder på henne och vi känner henne inte tillräckligt än för att våga fråga om ålder men hon skulle kunna vara runt 60-70 år (Maja tror 65+ Jag tror 70, därav spannet). Hon är i huset 24/7 och tar hand om barnen som om de vore hennes egna, hennes arbete är helt fantastiskt och vi skulle verkligen vilja göra något speciellt för henne innan vi åker härifrån.

Dessa kvinnor lever också i skräck då många är emot deras arbete för att bekämpa bland annat sexuellt utnyttjande av barn. De försöker visa och få fram vad som faktiskt sker "bakom stängda dörrar" mot barn här i Bali och det är så hemskt så ni förstår inte. Vi har fått höra olika historier om vad som sker samt att det absolut inte får någon hjälp av varken poliser eller advokater då även vissa av dem själva är en bidragande faktor till att detta problem tystas ner. Det finns hur mycket som helst att berätta och prata om men vi är inte helt säkra hur mycket vi kan dela med oss av detta här på internet. Med detta vill vi uppmärksamma fler om hur det i verkligheten kan se ut på en "paradis ö", då det är sällan man hör något negativt om just Bali. När vi berättat att vi ska ha praktik på Bali har det varit väldigt många olika reaktioner, många som kläckt ur sig saker som "att ha praktik på Bali är ju som semester, ni åker bara dit för att festa, vad ska ni göra där, vad gör en socionom på Bali, varför åker ni inte till Afrika istället".. osv osv. Detta visar ju tydligt att de lyckas med att tysta ner t.ex all sexhandel som sker med barn och hur utsatta barn faktiskt är här. Folk vet inte om det, för det pratas inte om det och vi hoppas att vi ska kunna nå ut till flera så att fler personer kan bli mer medvetna om vad som faktiskt sker samt bli involverade. Vi önskar att ni alla hade fått höra allt som vi har hört hittills och vad vi kommer få höra samt vara med om i fortsättningen.

Vi ska försöka dela med oss och formulera oss så bra vi kan, det är svårt att få ner allt i skrift och återberätta vad vi är med om. Men vi jobbar oss in i skrivandet sakta men säkert. Har ni några funderingar så får ni gärna fråga så mycket ni vill :)


Några bilder på vår gulliga lilla praktikplats. 

Likes

Comments

Hejhallå gott folk! 

Som det står i vår presentation så är vi två fagra damer som pluggar socionom uppe i Östersund. Maja Helgesson från Falkenberg och Emma Holck från Sandviken. Ingen av oss har skrivit blogg förut så detta kan sluta hur som helst, kanske sluta med att vi hoppar av utbildningen och blir bloggers ist..., nej skämt och sido. Det här kommer bli kul!  

Vi lärde känna varandra för ett år sedan, då vi blev klasskompisar och det var vänskap vid första ögonkastet :) Första året på utbildningen spenderade vi uppe i Östersund och vi blev tidigt informerade om att tredje terminen, början på andra året skulle det vara praktik i 15 veckor. Efter mycket om och men och sökande på olika sidor så hittade vi tillslut en organisation vid namn " Bali mother and baby house" som vi snabbt blev intresserade av. för att göra en lång historia kort så fick vi ett godkännande från organisationen om att få lägga vår 15 veckor praktik hos dem och organisationen fick ett godkännande från skolan.

Nu är vi äntligen på plats på Bali och har varit här sedan i torsdags. I fredag så åkte vi ut till organisationen för att säga hej och träffa alla. Vi båda var väldigt väldigt nervösa, vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss eftersom vi endast haft mailkontakt. Väl på plats så blev första intrycket sååå bra, dom var omhändertagande och väldigt välkomnande, Vi satt och småpratade lite med dem och blev presenterade för barnen, mycket mer än så gjorde vi inte. . 

Vi vet inte våra exakta uppgifter och vad vi kommer att få göra men det återstå att se efter morgondagens introduktion. Så med lite pirr i magen säger vi godnatt och på återseende :) 


// Maja och Emma  




Likes

Comments