Igår rasade jag igen.. Denna gång framför min fina vän Mirre! Men hon stöttade mig och jag är så tacksam för att hon står där trots motvinden. Idag kom hon tillbaka för att se att jag va okej. Jag är fortfarande extremt nere och extremt ledsen, rent galet.

När hon åkte till skolan så pratade jag med min vän Simon och sa att jag hade det tufft, han sa att han skulle komma förbi. Jag fick dock en smärre chock, nog dök han upp, men inte nog med det han hade på sig militärkläderna!! Jag stod som frusen och bara tittade. (Jag älskar militärer, för er som inte känner mig)

Detta är min fina vän! Jag hade ögongodis delux att titta på :)

Likes

Comments

Är det något jag märkt sen jag började må dåligt och blev sjukskriven så är det att folk inte riktigt kan förstå att man är sjuk, då det inte syns utanpå. Jag är så tacksam för allt stöd jag får av mina fantastiska vänner och min familj. Utan er hade jag inte orkat. Däremot skrämmer det mig hur tabu belagt det är att prata om också, fortfarande år 2017 så är det ett ämne man inte vågar prata om. Jag har alltid fått höra men Helen du har alltid vart en stark person, ni har inte tänkt på att det kan vara därför jag nu är svag?, för att jag varit stark för länge och bara svalt och knuffat bort allt som hänt.

Jag är en stark person, men alla har vi en gräns och nu är den nådd. Jag litar idag inte på någon! Inte någon! Låter rätt hemskt va? Men så är det jag litar på mig själv och min förmåga att klara mig igenom. Men jag har blivit så sviken av folk som man trott ska hjälpa en. Så jag har helt enkelt lärt mig vara min egen hjälp och min egen bästa vän. Idag kan du inte sätta dig på mig blir jag arg, ledsen, besviken ja vad som helst då får du veta det. Lögner och falskhet har jag fått nog av. Jag ha mina vänner o min familj och det är jag tacksam för. Men snälla tänk på en sak när ni är ute bland folk. Du vet aldrig vad människor du träffat gått igenom/går igenom. Psykisk ohälsa syns inte utifrån, men inombords har vi totalt kaos. Men vi är människor iaf. Vi är inte farliga, vi har bara svalt/knuffat bort känslor för länge. Tillslut svämmar det över.

Likes

Comments

Just nu är jag inne i en extremt jobbig period psykiskt, ångesten ger sig inte. Rädslan, sorgen, skräcken, marddrömmarna håller ett stengrepp om mig nätterna långa.

Likes

Comments

Ibland när huvudet jobbar på max och tankarna flyger runt som en svärm med myggor så är det bra ha kompisar som också ha problem med sömnen. Jag har haft det rätt tufft kväll med fruktansvärt mycket ångest. Så när Jimmy skrev och frågade om vi skulle gå en liten promenad så svara jag ja. Så nu har jag kommit in efter en sväng ute och nu ska jag försöka sova så jag tar mig upp någon gång. Kan behövas det också! Godnatt

Likes

Comments

Helgen har varit extremt lugn. Igår kväll kom Stefan förbi och hängde en stund annars så gjorde jag ingenting. Så skönt bara vara ibland.

Idag däremot så vaknade jag oerhört sent, jag klev upp och gjorde mig klar och åkte till Josse och Matte på kalas. När jag kom hem blev det Skype samtal med Henka och sen kom Jocke förbi och hängde :)

Likes

Comments