Skinnjacka Rock n Blue (från år 2010), stövlar Nilson Shoes (från år 2010), kjol Zara, Stickad tröja Weekday.

Nu sitter jag här i hemmets sköna vrå, har precis ätit middag vilket jag gjorde så fort jag kom hem ifrån Stockholm där större delen av dagen spenderades i affärer, samt på diverse kaféer. Först blev det en lunch på Vete-Katten där jag åt deras Chevre Chaud, mycket god, dock tycker jag alltid att det är för mycket gröna salladsblad i dessa sallader... herregud så man får arbeta för att se någon liten tomat eller annat intressant under den enorma mängden av blad. Efter lunchen hann jag titta lite inne på Weekday och Adidas innan det var dags för att möta upp Isabella för en liten fika och pratstund inne på vårt kära Espresso House. Mycket trevligt att umgås igen. Det var verkligen länge sedan nu som jag umgicks förutom det umgänge jag får under praktiken på vardagarna. Hela förra helgen hade jag egentid, men den här helgen längtade jag efter att träffa en vän igen.

Jag känner mig märkligt pigg och uppvarvad just nu. Det är intressant hur min energinivå har stigit efter den här tiden av praktik och fasta tider om vardagarna. Plötsligt orkar jag så mycket mer! Jag skulle tro att den största anledningen till det är att det inte längre går åt lika mycket energi att fundera över vad jag ska göra varje dag, det flyter liksom på av sig självt... Men ja, det finns egentligen en hel massa olika anledningar jag skulle kunna räkna upp! Nu fick jag lust att lista dem:

Anledningar till en ökad energinivå:
* Mindre energi som går åt till att fundera över vad jag ska göra av dagarna.
* Behöver inte längre oroa mig över hur praktiken kommer att vara eftersom den nu har börjat och jag är mitt upp i det.
* Aningen ökat självförtroende angående jobb och aningen ökad tro på att det kanske finns en plats för mig där ute - någon som vill ha mig på sin arbetsplats eller vad man ska kalla det. Lite mer hopp om framtiden och livet i allmänhet typ.
* En tydligare bild på att det faktiskt finns en framtid och ett "sen". Tidigare kändes allting så svart och liksom tomt. Kunde inte se något "sen" över huvud taget utan mest ett enda stort frågetecken. Nu börjar jag kunna föreställa mig vad som eventuellt skulle kunna hända tiden efter praktiken, börjar se olika alternativ.
* Börjar känna en genuin lust till saker och ting igen. Tidigare fanns knappt någon lust till någonting. Allt som skulle vara roligt kändes mest jobbigt och jag undrade hela tiden vad det var för mening med att göra olika saker, vilket gjorde mig väldigt frustrerad, less och framför allt så otroligt trött. Sömnbehovet var minst sagt stort. Nu känner jag inte längre samma behov av att sova om eftermiddagarna.
* Positiv spiral/ cirkel kring alla ovanstående punkter.








Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu har en hel vecka och två dagar passerat av min praktikperiod. Situationen känns inte lika ny och verklighetsfrämmande längre, men ändå något. Det lustiga är dock att jag i princip glömt bort hur det var i den tidigare situationen, fastän den var så pass nyss.

Det är mycket jag vill hinna med timmarna efter praktiken - sköta om hemmet och mig själv, ägna mig åt mina intressen, vänner och familj. Allt hinner jag dock inte med, men jag har skrivit en liten planering som jag tänkte börja med nästa vecka

Någonting som snurrar i huvudet är kläder och utseende - inte särskilt ovanligt för att vara mig då detta område är ett av mina stora intressen. Jag önskar att jag hade mer tid att ägna mig åt det - mer tid att springa runt i affärer och leta efter de perfekta plaggen för att sätta ihop de kombinationer som finns i tankarna. En liten runda på stan tänkte jag ta i eftermiddag i alla fall, och imorgon blir det nog en hel dag i affärer, eller ja, så länge jag orkar. Tyvärr har jag inte energin att springa runt i affärer på samma sätt som när jag var yngre då jag blir mycket fortare trött i huvudet och i ögonen numer.

Jag känner mig mycket motsägelsefull vad gäller mina åsikter kring kläder och utseende. Å ena sidan älskar jag att lägga ned tid och energi inom det här området, men å andra sidan är jag påverkad av de åsikter i samhället som anser att det är ett område med ett lägre värde varefter man inte bör ägna sig åt det förutom vad gäller det mest nödvändiga. Ibland tänker jag att jag ska sluta bry mig om att tänka på kläder, då det tar så pass mycket energi. Andra gånger tänker jag att det är ett intresse jag har - att skapa och vara kreativ med kläder och utseende och därför borde jag ägna mig åt det så mycket jag kan då en passion inom någonting aldrig kan vara fel, eller? Aldrig verkar jag kunna komma fram till vad som är rätt och fel i den här frågan - ifall kläder och utseende endast bör betraktas som vilket intresse som helst och en källa till att få utlopp för sin kreativitet eller ifall det borde betraktas som slöseri med min tid och energi när jag istället hade kunnat ägna mig åt "viktiga" saker, som att arbeta, plugga, umgås, städa, vara ekonomisk, och allt vad det nu kan vara.

Jaja. Förutom att vara en källa till kreativitet så finns det även andra faktorer som gör att jag uppskattar sådant som berör kläder och utseende. Det är nämligen någonting som hjälper mig att skapa kontraster i livet, och kontraster är verkligen någonting jag uppskattar. Jag tycker om att blanda olika stilar - ibland inom samma kombination, ibland genom att variera mellan olika stilkombinationer. Det är roligt att genom kläder visa upp olika sidor av mig själv. Jag är verkligen inte någon med endast en stil, utan jag har många. Kanske beror det på att även mina övriga intressen är så pass mångfacetterade. Vad gäller musik lyssnar jag på olika typer av metal, men även hårdrock, pop, hip hop och klassisk musik. Det finns så mycket att utforska och jag förstår inte vad meningen skulle vara med att begränsa sig. Vad gäller livsstilar i allmänhet uppskattar jag att även där ha en kontrast - att stundtals få känna mig ordentlig, produktiv och samhällsnyttig, men att i andra stunder få vara mer jagorienterad och fri.





Likes

Comments

Det här är första helgen efter att terminens kurser drog igång. Det har varit en bra vecka, i tisdags var det introduktion på universitetet och i onsdags var det första dagen på min praktikplats där arbetet handlar om biståndshandläggning.

Det har varit mycket nya intryck att ta in denna vecka och jag är lite trött i huvudet nu. Samtidigt fick jag väldigt mycket energi av att dessa fasta rutiner och tider kom in i mitt liv. Det är nämligen väldigt energikrävande att inte ha några fasta tider att förhålla sig till och därmed behöva fundera dag för dag vad man ska göra utav dessa åtta timmar när alla andra är på jobbet eller i skolan. Jag har ju haft uppsatsen att skriva på men eftersom situationen kring den inte riktigt kändes bra så fungerade det inte helt enkelt. I ett sådant läge blir det svårt att fokusera och bestämma sig för att "bara göra det". Därför är det väldigt skönt med dessa fasta tider nu då de kan ses som en liten draghjälp för att komma igång varje dag, men även för att avsluta och ta ledigt.

Min upplevelse kring ledighet har även förändrats i och med de fasta tiderna. Tidigare kändes det som att jag aldrig var ledig, utan snarare som om var dag utgjorde en måndag. Någon fredags-, lördags- eller söndagskänsla existerade inte. Jag kunde aldrig känna att jag var "ledig med gott samvete", utan istället hade jag ständigt dåligt samvete över att jag inte hade gjort det jag skulle i mina studier.

En annan positiv faktor med att ha fasta rutiner är att andra människor inte längre kan kräva av mig att jag ska vara hundra procent flexibel och anpassa mig efter deras jobb- eller studieschema. Lustigt nog tror många att bara för att man inte har några tider att förhålla sig till med koppling till en materiell organisation så har man inga viktiga saker att ägna sig åt. Det stämmer förstås inte, för även om jag inte hade fasta tider att ta hänsyn till tidigare med koppling till någon viss byggnad så hade jag ju ändå saker som skulle uträttas...

Tanken är att jag ska sätta igång med uppsatsen igen i januari efter praktikterminen, men jag tänker inte göra som under de senaste 1,5 åren och prioritera den i första hand. Reflekterar jag kring det som varit kan jag se en ond cirkel - minskat hopp på att lyckas, för mycket ensamhet, bristande fokus och motivation, ökad trötthet x 1000, handlingsförlamning, meningslöshetskänslor, ovilja och oförmåga att ta itu med någonting samt att fatta beslut i någonting, mer ensamhet och än mindre hopp om att lyckas (att färdigställa det som ska färdigställas), oförmåga att avbryta det som inte fungerar - oförmåga att tänka logiskt över huvud taget gällande studier/ arbete/ framtid och att fatta något som helst vettigt beslut med tanke på att det enda hjärnan sände ut i alla tänkbara frågor var saker som "jag är för trött", "jag har ingen lust till det där", "det där kommer inte att gå av x skäl", samt "det där finns det ingen mening med att göra/ uppleva", "jag har ingen energi till att påbörja eller slutföra och skulle jag mot förmodan lyckas genomföra det så vill jag ändå inte ha resultatet".

Ja... Det var en härva av otrevligheter helt enkelt. Därför är det mycket skönt att perioden med enbart uppsatsskrivande nu har fått sig ett avbrott och nästa gång jag skriver uppsats tänker jag minsann ha någon annan sysselsättning vid sidan av - eller snarare att prioritera i första hand.

Under den här perioden var det många som sa till mig att "det är bara att bestämma sig och genomföra det", men det stämmer inte. Ifall en situation är så pass dålig och nedstämdheten tickat långt under vad som känns behagligt och snarare blivit till någonting fysiskt varaktigt än någon flyktig känsla lite då och då - då är det inte bara att "bestämma sig", "rycka upp sig" och "ta sig i kragen". Bara tanken på uppsats, studier, jobb och framtid kunde göra mig så trött att jag helt enkelt la mig i soffan och somnade, inte sällan efter att först ha legat på golvet vid elementet och stirrat ut i tomma intet i ett par timmar tills dess att jag lyckats samla tillräckligt med motivation och beslutsamhet för att resa mig upp, gå något steg och lägga mig i soffan. Ja, till och med en sådan angelägenhet var svår att fatta belsut i och att finna viljestyrka nog till att genomföra.

Det mest besvärliga var nog att jag själv inte förmådde avbryta den här situationen trots att jag visste att den inte var bra för mig. Det blir också extra lurigt när ingen annan person är närvarande när man mår som sämst och därför inte vet någonting om hur man egentligen mår. Måendet växlade dessutom väldigt fort och intensivt under den här perioden och oftast var jag väldigt glad när jag umgicks med andra. När jag mådde bra var jag helt enkelt för glad för att be om hjälp och när jag mådde dåligt var jag helt enkelt för trött, energilös och ovillig för att kunna genomföra någon som helst typ av hjälpsökarexpedition.

Det var minsann för väl att praktiken tog sin början och den tidigare situationen fick ett avbrott. Min energi och framtidstro steg ordentligt så fort jag kom ur den tidigare situationen och än har det bara gått några dagar.














Likes

Comments

OMG - Första dagen med normala rutiner på över ett och ett halvt års tid är nu avklarad och jag är åter igen hemma i lugnet och tryggheten. Det känns skönt att allting nu har börjat, men den bästa känslan är dock att äntligen ha fått komma hem efter en lång dag ute i verkligheten.


Första dagen på denna termin spenderades på universitetet för föreläsningar och ett seminarium. Jag läser nu inte tillsammans med den klass jag läste med de första terminerna, men det gjorde jag inte sist heller så det här med att sitta i ett rum med sjuttioelva okända ansikten och vara den enda som inte känner någon är ju inget nytt direkt, rätt skönt ärligt talat. Det bästa med universitetet är ju också att det inte alls är samma press på att lära känna människor eller bilda någon sådan där liten gruppgemenskap som var betydligt viktigare på gymnasiet och i grundskolan. På universitetet behöver man ju inte interagera med någon alls i princip, förutom under seminarier som innehåller samarbetsövningar eller vid grupparbeten då. Oftast är dock ens kursare tillräckligt mogna för att behandla en med respekt, även om man är en okänd bland kända.

En del av mig vill vara med i någon eller några gemenskaper, men tyvärr räcker energin inte riktigt till och jag bedömer att det därför är bäst att förhålla mig så pass anonym som möjligt för att inte inge falska förhoppningar om att jag är öppen för att delta på ett mer regelbundet eller avancerat umgängesmässigt plan. Det här är dock en punkt jag vill ändra på i framtiden i arbetslivet, men just nu under studierna så får det nog vara på det här viset. Saker och ting är helt enkelt för... surriga, oklara, otydliga, krångliga, komplicerade, energikrävande, ostrukturerade och utan någon säker förvissning om att de kommer att leda till någonting bra.

Den här klassen kommer jag dock inte träffa särskilt mycket alls eftersom jag mestadels kommer att vara på praktikplatsen, men en del möten vid seminarier blir det. Det verkade vara en ovanligt trevlig klass måste jag säga, nästan så att min ovilja inför "skolgrupper" smältes sönder en aning när jag betraktade dem och hur vänliga de var emot varandra och hur trevligt och roligt de såg ut att ha det tillsammans. Jag kom på mig själv med att fundera på om det är jag som misstolkat människor och grupper i tidigare skolsituationer - kanske har alla varit så här trevliga och öppna trots allt och kanske har det endast varit min egen fantasi som spelat mig ett spratt och fått mig att uppfatta dem på ett annat sätt. Men, det är svårt att veta... Svårt att veta vad som är verkligt och sant och vad som är den egna tolkningen - om nu den egna tolkningen ska ses som mindre sann.

Det kändes overkligt att sitta där i föreläsningssalen med alla dessa människor. Jag fick nästan lust att resa mig upp i från stolen och gå runt och peta på alla - för att liksom undersöka om de skulle reagera eller om alltsammans var någon typ av kuliss.

Likes

Comments

Jag hade nästan glömt bort min födelsedag i år. Förmodligen för att jag inte längre är riktigt förtjust i att fira födelsedagar - varken min egen eller andras då jag lätt upplever krav i samband med dessa dagar, vilket förtär lite, eller en större del, av det som tidigare endast kändes trevligt och roligt.

I lördags fyllde jag i alla fall 24 år och passande nog hade Emelie och jag bokat in en lunch på Hotel Diplomat just den lördagen. För mig blev det köttbullar till varmrätt och en brownie till dessert - väldigt gott alltsammans :)

Likes

Comments

Det är augusti och min höstlängtan håller i sig. Jag kan även förnimma övriga vanligt förekommande augustikänslor som ångest över allt som ska börja, samt otålighet över att det inte kan börja snart nog, till exempel nu genast.

Jag längtar dessutom efter att få börja använda mina höstkläder, speciellt jackorna, kapporna, mössorna, halsdukarna och skinnhandskarna längtar jag efter. Något jag vill bli bättre på i höst är att matcha accessoarer, exempelvis att ha samma färg på handskarna som på väskan - gud så snyggt! Passande nog såg jag bara för några dagar sedan under en liten runda på Åhlens City i Stockholm en senapsgul väska och handskar i exakt samma senapsgula ton - bägge från Carin Westers kollektion i samarbete med Åhlens. Kanske blir dom mina... Jag undrar verkligen hur det skulle ta sig ut tillsammans med min senapsgula jacka - det vore minst sagt intressant att ta reda på! Jag undrar om de senapsgula nyanserna är desamma, eller om nyanserna skiljer sig en smula åt och om det i så fall kommer göra att de skär sig emot varandra. Hmmm... Det återstår att se.

För övrigt känner jag mig mycket utled på min sommargarderob. Jag roas inte alls av de korta kjollängderna i avsaknad av ett par värmande strumpbyxor, samt de avslappnade cityshortsen med dess korta ben. Inte heller tunna och öppna sommarkappor skänker mig längre något sommarpirr, utan snarare irritation och frustration över den sommar som i princip är slut och därför lika gärna kan ta slut nu med en gång - så att jag kan få förälska mig i en ny årstid.



Likes

Comments

Jag älskar min frukost. Gröt med ägg och mjölk i, samt jordnötssmör och så kaffe förstås.

Det är skönt med rutiner. Troligtvis blir rutiner kring mat, sömn och träning ännu viktigare när man inte har några jobb- eller pluggrutiner. Snart ska jag dock påbörja praktikterminen inom socionomprogrammet och då kommer andra rutiner att rulla igång igen. Jag längtar och bävar, inte för rutinerna egentligen kanske, men för allting annat. ifall tillvaron på praktiken känns bra kommer jag verkligen att uppskatta de rutiner den för med sig, men ifall det inte känns bra - då kommer rutinerna bli svåra att axla. Jag får lätt en meningslöshetskänsla av att följa andras regler ifall tillvaron reglerna ingår i inte tycks intressant, lärorik eller behaglig. En rätt så självklar sak egentligen. Ändå finns det så mycket regler i samhället. Grundskolan och gymnasiet var verkligen proppade med regler. Regler som egentligen inte alltid var till någon större nytta, utan mest bara fanns där. Fanns där för att tukta eller på grund av en ovillighet eller lathet avseende förändringar av systemet.

Likes

Comments

Sommaren börjar lida emot sitt slut och vädermässigt har jag inte ens ångest över det längre. Jag längtar helt enkelt till hösten. Ändå blev jag glad över måndagens värme och sol som gav mig tillfälle att ha min vinröda kjol som inte använts så där väldigt mycket i sommar.

För övrigt är jag fortsatt beroende av att locka mitt hår. Jag kan knappt gå ut utan att göra det, känner mig helt enkelt mycket finare i lockigt hår, och mer närvarande i drömmarnas värld på något vis.

Likes

Comments

Här kommer lite blandade bilder från London. När jag reser tycke rjag mycket om att bara ströva runt lite så där halvt planlöst och ta in olika intryck från de platser som råkar dyka upp i min väg. Helt planlösa blev dock inte mina dagliga strövtåg då jag oftast hade en eller annan butik i sikte. Men på vägen till dessa butiker fanns ju många intryck att hämta.

På de översta bilderna syns middagen första kvällen, den 1a augusti på Maze by Gordon Ramsey. Lite längre ner kan Regent Street skymtas och människor som gömmer sig under sina paraplyn. St James Park hann jag även fånga på bild i ett tillstånd indränkt i ösregn. Några sevärdheter hann också slinka med - Big Ben och the London Eye. Vi har även en bild från restaurangen The Pig and the Goose där jag åt lammage till förrätt - förvånande gott faktiskt. Tyvärr var köttet till huvudrätten inte alls särskilt gott, efterrätten var däremot magisk - jordnötsmörsglass, hör bara... På den sista bilden syns baren i Hotel Savoy med dess mörka interiör.

Likes

Comments


Drömmer mig tillbaka till London och Hotel Conrad St James...

Jag tycker verkligen om att befinna mig på hotell. Det är skönt att komma hemifrån en stund, få frukosten serverad på morgonen, samt lakanen och handdukarna bytta som i ett trolleri! Dock kan jag förstå att detta med hotell inte är lika spännande för personer som vistas på dem konstant genom jobbet. För mig blir det dock en trivsam vardagsflykt.

Andra dagen passade jag på att beställa in Eggs Benedict till frukost, då det är den solklara favoriten vad gäller frukostar för min del... Gott var det också, men jag tror fortfarande att Eggs Benedict på Wienecaféet i Stockholm tillhör favoriten med deras frasiga lilla english muffin och krämiga hollandaisesås. Detta var dock också gott som sagt.

Londonvistelsen sträckte sig från första till tredje augusti förra veckan. På kvällen den första blev det middag på Maze by Gordon Ramsey. Onsdagen och torsdagen bestod av butikstittande och gatustrosande om dagarna, middag på The Pig and the Goose på onsdagskvällen samt en drink på Hotel Savoy. På torsdagseftermiddagen blev det afternoon tea i The Oscar Wilde bar på Hotel Cafe Royal och därefter var det strax dags för hemfärd.

Likes

Comments