Just nu känns lyckan så långt ifrån mig som det är möjligt. Som att jag är i en annan galax som befinner sig 250 ljusår ifrån den märkliga plats vi människor kallar för lycka. Denna plats som får det andra att sluta existera, som ger oss en känsla av kontroll fast frihet, lugn fast extas och glädje fast sorg, för någonstans är vi ändå programmerade till att veta att lycka är o så kortvarigt. Men när den är, då är den. Då känns som att varje jävla gata och golv är som gjorda av bomull som dämpar ditt varje steg. Just nu är det inte så. Jag finner ingen glädje vid detta, jag finner ingen anledning till denna ytterst oundvikliga samt obehagliga existens. Just nu är varje jävla andetag som

Likes

Comments