Postad i: Thoughts

I have always enjoyed the idea of myself as a sceptic, to the degree of cynical; but the one person being wrong about you is usually yourself. Lately, I have been angry with a lot of things. Mostly myself. Somewhere between the manipulative lines, between the tears, between the illusion of happiness, I lost my way and I lost track of myself. "People will only treat you like sh*t if you let them", everybody told me. After X months of feeling like pure crap, I realized the (lovely) folks in my surroundings were right and I have myself to blame. I am angry because in some sense, I failed myself (for now), acting in a naive, needy role I never wanted to play.

Luckily, it is not the type of bitter-angry where I am starting to loose faith in humanity, but the kind of anger that gets eager to sweat through 50 push-ups and read as many books as possible. It is the kind of anger where I consciously push myself away from bullshit, because I feel so sick of it. In some ways it is a liberating feeling, because finally, I am putting myself first. No one is going to have the power of wasting my time again, and that is probably why I never have enjoyed my own company more than now.

One of the saddest things in life is when people, below your level, get the best of you. They are constantly ghosting but the thought of them still affects your decisions, your actions and your future way of living. It is a fucking shame. I have seen people who are so scared of facing the pain they would rather let it haunt them for a decade. I cannot stress the fact enough that I am terrified of ending up like a victim of someone else's pain they had to endure. Adding on to the pile of emotions, it is another thing that makes me angry; that I even put myself in a position that it even could become a possibility of ending up fucked up.

Fuck that. Keeping it real (like you never could).

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

What better way to start off blogging again with a throwback week! I will be posting random things every day from the past. Hopefully, I will find some things that even will surprise (and amuse) myself.

Helen and Emma, two Swedish girls (one less swede-looking) who loves to party until at least 6 in the morning. Hot nights with the sunrise above our heads every morning walking back from the club in the beautiful Puerto Andratx, Mallorca. There is only one club in this little town but it is always as much fun. The south European summer atmosphere does not get better than this!

Likes

Comments

Det börjar lida till början av slutet av mitt liv här i Hong Kong. Innan kände jag mig ledsen ifall jag tänkte på det, men nu orkar jag inte ens bli ledsen mer. Jag försöker bara njuta av min tid här så mycket så möjligt, mestadels genom att göra saker jag inte skulle göra hemma, unna mig resor och god mat, spendera mycket tid med människor jag tycker om. Men självklart finns det många kvällar, där jag bara sitter på balkongen och tänker, och känner den djupaste vedmod. Jag hatar att inte leva det liv jag vill leva. Problemet är att jag fortfarande inte kan föreställa mig vart jag vill leva, och exakt hur det liv kommer att se ut; men jag vet att jag inte kan föreställa mitt liv i Sverige.

Jag säger det mycket och jag kommer att säga det igen; det känns som att jag slösar mitt liv och min själ i Stockholm. Att bli kär i en annan plats som man har begränsad tid i triggar en massa känslor inom mig. Det är frustration, ilska, vemod, glädje. Varje dag går jag igenom dessa känslor minst en gång, men jag gör det med glädje. Hellre att känna allt på samma gång än att inte känna något alls.

Likes

Comments

Jag befinner mig just nu i Hong Kong på utbytestermin. Alltså är det en student från Hong Kong på utbyte i Stockholms Universitet, samtidigt som jag tar hennes plats på Chinese University of Hong Kong. Hittills har det varit de mest intressanta, lärorika och roligaste månaderna i mitt liv. Jag ska berätta allt i etapper senare.


Jag är halvvägs i terminen och alla håller på att dö av alla midterms. Men ärligt talat skiter jag i pressen, det är helt annorlunda här från Stockholm. Den här staden är full av liv, och den tar ut det bästa i mig. Efter alla år i Stockholm, enligt mig en av de tråkigaste städerna i världen, är det jävligt befriande. Det är så sjukt uppfriskande att träffa nya människor från hela världen, se nya kulturer och samhällen man inte är van vid, testa på nya upplevelser som ger adrenalinkickar. Efter 2 månader känns det som jag har skapat fler minnen här än vad jag har gjort under 2 år i Stockholm.


Vi reser mycket också. "Pluggandet" är inte av högsta prioritering. Hittills har jag varit i Vietnam (Hanoi, Halong Bay), Malaysia (Kuala Lumpur), Singapore och Ningbo (släkten). Förhoppningsvis blir det mycket mer de närmsta månaderna.

Men i det här inlägget tänker jag bara fokusera på hur underbart Hong Kong är. Delar med mig av turistbilder från de andra ställena senare.

Likes

Comments

Postad i: Thoughts

Ja, jag kommer att börja blogga igen. Jag älskar att skriva och ibland önskar jag att jag aldrig hade slutat, men ibland får man sådana faser i livet. Kommer ihåg hur besatt jag var av att blogga, det försvann bara?? Inspirationen tog helt enkelt slut. Men nu känner jag att den är tillbaka igen. Kommer enbart att göra det för mig själv, när jag vill, när jag kan; uppdateringen kommer garanterat inte vara perfekt men perfektion är ju jävligt tråkigt också.

Det finns så jäkla mycket jag vill dela med mig av som jag inte har gjort på flera år, och jag ser verkligen fram emot att göra det på en ny plattform.


Likes

Comments