View tracker

Gud, vad du är vacker sa han, samtidigt som mitt 19 åriga hjärta gick i tusen miljarder bitar, åkte runt i hjärtformade figurer, hoppade upp och ner, och åkte berg o dal bana innan de hittade tillbaka på sin plats igen och puzzlade ihop sig. Tack, sa jag väldigt försiktigt med ögonen ner i marken. Jag kunde inte hålla mig utan att var tvungen att säga någonting tillbaka. Jag kan inte flirta, jag vet inte hur man gör. Folk brukar säga att jag är rätt flirtig av mig men det är bara för att det går på automatik, men jag lovar er att flirta på ett smidigt sätt när man är nervös och måste leverera är jag ingen höjdare på. För ni vet ju själva hur det blir när man är nervös och ska försöka säga någonting viktigt, eller någonting som man inte är helt säker på själv om de stämmer, så man börjar väldigt försiktigt. Man vandrar nervöst till sin plats, stället sig bekvämt, man öppnar munnen, tar ett djupt andetag, tittar nyfiket på publiken om de ser intresserade ut eller ej, det är nu det gäller, precis i denna stund ska du övertyga de andra i rummet att det du har att säga är sant, så du tar ditt sista andetag, tar sats och slår ut ölen över hela hans jeans.. Yes, precis så gör du för att fånga någon annans intresse.

Jag vet inte vad det var som hände, antagligen var det mina reflexer som reagerade på det urusla raggningsförsöket som höll på att hända, eller så var det bara en varning, snubben från ovan ville visa att det kanske är dags att gå hem för det är inte hälsosamt att dricka öl fyra gånger i veckan. Vad vet jag. Det fungerade iallafall. Vi gick ut genom dörren och vandrade tillbaka var och en hem till sig. Jag skrattar alltid när jag är här just för att alltid är så fruktansvärt romantiskt, allting är som i en film. Och just den här kvällen var nog en scen ur en Nicholas Spark film. Två personer med likadana skor träffas på bussen. Han frågar mig om jag skulle vilja gå ut med honom ikväll, jag tackar nej. Vi bodde tydligen i samma trapphus så jag blev inte av med honom så innan jag skulle stänga dörren hörde jag någon säga ” Vi ses klockan 8.30” och när någon drar den kommentaren så kan man inte säga nej, det är orimligt. Jag har väntat på den kommentaren lika länge som jag har väntat på att få säga ” follow that cab”. Jag är glad att jag gick ut med honom, jag är glad att jag fick träffa någon som faktiskt inte bara vill få mig så full att han får bära mig hem. Jag är glad att jag träffade Jake som ville gå längst stranden hem och fråga mig hur jag mår en gång i minuten. Vi kom fram till vår trappuppgång och gick in. Han bor på våningen under mig så vi sa hejdå, men denna gång var det jag som stoppade honom sekunden innan han stängde dörren. Jag sa ” Om du vill så kan jag tvätta dina byxor, det var ju trots allt mitt fel att de blev blöta” Tack, det är väldigt snällt av dig. Han började knäppa upp knapparna på sina byxor och drog av ena benet, efter det andra. Och när han stod där i sina karlsonger och räckte mig sina byxor så kom hans mamma ut från dörröppningen. Det var just i det ögonblicket som jag förstod att man inte ska gå ut med någon som har lika dana skor som en själv, det blir bara konstigt. Ungefär lika konstigt som att stå tre personer i en hall och kolla på en halvnaken kille som räcker över sina jeans till mig och en arg mamma som kollar över hans axel.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

  • 296 readers

Likes

Comments

View tracker

Just nu sitter jag ensam i vår lägenhet. Jag lyssnar på Bon Ivers nya album och slänger saker runt omkring mig bara för att jag kan. Jag har inte varit ensam på två veckor typ och det är så jävla najs. Mina roomisar är ute och festar, men jag ger upp nu efter tre dagar i rad. Jag beter mig fortfarande som jag är på semester, men det är jag ju inte, jag har bara bytt boende. Jag spenderar ca 700 kr om dagen vilket är fucking insame. Måste skärpa mig och inse att jag inte kan vara på semester längre utan att jag måste vara ansvarsfull och vuxen . Lol, ingen är vuxen här i Bondi, alla beter sig lite hur dom vill eftersom de vet att de kommer vara långt härifrån om några månader. Det är riktigt grisigt här faktiskt, men jag gillar det iallafall. Jag gillar mina morgonpromenader, jag gillar människorna, solen, sanden som är exakt överallt och ljudet av vågorna när jag sover. Jag gillar att träffa människor från alla världens olika hörn, jag gillar att prata om någon annans uppväxt och vad folk har gjort i sina liv, jag gillar nog allt som har med detta land och göra, jag trivs. Jag trivs väldigt bra.


Likes

Comments

Likes

Comments

Försöker skriva ihop mitt cv. Det går sådär. Jag kan själv tänka mig hur många svenskar som kommer till australien för att leta efter jobb, och hur många arbetsgivare som är less på att leta efter folk varenda månad för att de bara kommer och går när de ska vidare. Jag gillar inte heller att skriva personliga brev, för det låter bara så egoistiskt och tråkigt. Jag vill hitta på något annorlunda. Jag funderar på hur jag ska skriva för att det inte ska låta som att jag är en backpacker och letar efter lyckan på andra sidan jorden som alla andra. Jag försöker låta seriös och verkligen förklara att jag inte är någon person som kommer dra om en månad när jag har tröttnat på staden och reser vidare. Men jag vet inte om det går till på det sättet. För jag tror redan från första meningen från mitt personliga brev så har de förutfattade meningar på vem jag kommer att vara.

Så hur ska man vända deras fördomar till fördelar? Jag skulle behöva hänga med Franziska ett tag, eller med Ullis för att få reda på det, men det gör jag ju inte längre.

Jag har iallafall inte någon som helst aning. Men jag har mina funderingar. För om jag skulle bryta mot alla regler som finns inom ramen att skriva ett cv så blir jag ju någon helt egen person. Tänk om jag inte skulle plantera mina fördelar på ett sätt som inte låter som att jag är den självgodaste människan i världen. Tänk om jag skulle bara så ett litet litet frö så får de lista ut själva vem jag är genom det. Jag skulle kunna översätta någon liten memoar jag har o mig själv som jag har skrivit. Kanske inte nämna alla dåliga val jag har gjort, utan mer berätta hur jag är som person och hur jag funkar när jag är stressad, glad, och hur jag jobbar när jag är inne i mitt flow. Man kan ju alltid prova, om man får ett nej så vet man att man ju helt enkelt att man inte ska vara sig själv, utan man ska helt enkelt vara som alla andra.

Likes

Comments

  • 405 readers

Likes

Comments

​Det värsta med att tro att man är bra på engelska är att sedan inse att man är sämst. Igår var vi på comedy club och kollade på johan glans bland annat och några andra komedinissar. As tråkigt, jag hörde ingenting vad det var dom prata om. Australiensare pratar som om de har mat i munnen typ. Ett exempel,  när jag skulle köpa kaffe, då baristan sa " your name please" Men jag som inte kan höra vad de säger trodde han sa "nine" så jag bah " oooh thats very expensive" han bah " what"  jag bah " what". 


Likes

Comments

Idag har jag förstört min telefon med mitt nya sim-kott :-))))
Måste köpa en ny telefon :-))))
Jag har också fått en kompis. Henrik heter han, och han har hjälp mig med allt idag.

  • 427 readers

Likes

Comments

80 minuter promenad 

Sen åt jag världens dyraste croissant och drack kaffe som smakade vatten 

4 x 2 trappor 

7 minuter 

15 fällknivar 

30 utfallsteg 

15 armhävningar 

25 rygglyft 


Likes

Comments

Idag har jag knappt sovit för att jag har varit så taggad på att vakna och hitta på saker att göra, och för att fåglarna här låter som katter som är helt efterblivna. Klockan är 10 nu men jag har redan varit ute på promenad, tränat lite styrketräning och ätit frukost. Det roliga med att vara på semester är att upptäcka saker, typ som nya promenadvägar. Jag har nog hittat min top två promenadstig idag. När jag kom hit igår kväll så var allting mörkt och jag fattade inte alls vart jag var, så när jag var ute nu imorse så insåg jag att jag bor mitt i smeten. Alltså verkligen mitt i allt. Jag gick utanför dörren, gick runt hörnet och kom till opera huset. Gick några hundra meter till och så var jag inne i staden osv osv. Gick vilse i en trädgård med massa konstiga fåglar i, och satt och drack kaffe medan jag kollade på allt folk som skulle till jobbet. Nu är jag på hotellet igen, klockan är ju 01 hemma i Sverige och jag är helt förstörd, jag beter mig som en zombie. Tappar allt, ont i magen, ont i huvudet och i ögonen.

Likes

Comments