View tracker

Dagen började så jäkla bra. Lämnade Alva och Hugo på dagis imorse och tog lilleman på en promenad hem till Ellinor för fika och mys. På väg till dagis vid hämtning så ringer fröken och säger att Hugo kräkt vid matbordet. Jaja, lugnt tänkte jag.. säkert bara så att han råkat få i sig någon form av grönsak igen som utlöst detta. Men när jag kom för att hämta så Löt det som att han verkligen va magsjuk då han kräkt riktigt mycket och var kritvit i ansiktet. Promenerade hem och la killen soffan. Tog bara 3 timmar så var han igång och kräkte igen. Redan där började jag så smått att halvdö lite. Spy är verkligen det absolut värsta som finns!
Kunde bara be för att det skulle stanna hos Hugo. Men kl 22 på kvällen började även Wilma kräka. Och 02.30 var både jag och Alva igång. Tror att denna dagen/natten varit den absolut värsta i hela mitt liv. Fy så fruktansvärt det varit. Känslan av att inte vara tillräcklig för sina barn är hemsk!! Det verkar dock som att pappan klarat sig ifrån skiten och hjälper mig att ta hand om barnen nu. Ligger halvdöd i sängen och försöker samla kraft tills det är dags att ta hand om dem igen då pappan måste jobba. Jag hatar dig du jävla calicivirus!!! Usch dig!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu börjar det klia ordentligt i fingrarna igen, idag ska symaskinen fram. Lowe ska få en elefant och fler kaniner ska sys, lycka!!

Likes

Comments

View tracker

Lille prinsen blir idag hela 4 veckor gammal, och idag föll även den första snön. Tråkigt nog blev den inte liggande mer än en timme innan den smälte undan igen:(
Funderar på om jag ska dra igång det där tråkiga projektet med att putsa lite fönster inför 1a advent. Det blir så väldans jobbigt när man ska ta alla på en gång. Längtar ihjäl mig till alla julgardiner, ljusstakar och stjärnor ska fram. Underbara jul!

Likes

Comments

Lilleman skötte sig exemplariskt på läkarkontrollen idag. Han låg så nöjd och duktig och flirtade stenhårt men både läkaren och sköterskan. Det var en enorm lättnad när jag såg siffrorna på vågen. Precis som jag trodde så har han fått för mycket mat i sig då han velat ligga på bröstet så ofta. Så det är säkert därför han haft så ont i magen och därför hade han gått upp så mycket sist. Denna gången hade han bara ökat 200g vilket kändes mer rimligt på en vecka. Detta har vi lyckats med av att låta honom hållas och endast mata var 3e timme istället för varannan som innan. Vi har nu en helt annan liten bebis:) Han fortsätter dock att skjuta på längden, hela 57 cm var han idag. Han blir nog sådär lång å slank som sin pappa, haha.

Likes

Comments

Efter en lite halvtung natt med en del magknip så har vi bara tagit det lugnt idag. Vi har myst i mängder. Har även hunnit baka både chokladbollar till barnen och äppelpaj till de vuxna.. Sitter och funderar på om jag ska orka plocka fram symaskinen. Den har inte fått jobba sen någon vecka innan Lowe kom till oss. Nu börjar jag få abstinens och vill så gärna sy en elefant och kanin till Lowe.

Imorgon väntar ny vecka med dagis och jobb för Kent. Det blir första veckan som jag får klara mig själv med barnen sen Lowe kom till oss. Ska bli spännande och se hur jag ska reda ut det.

Likes

Comments

Igår blev mammas lille plutt 3 veckor gammal. Tiden går så vansinnigt fort, det blir värre och värre för var unge. Idag var det dags för ny kontroll på BVC. Jag tror jag gnuggade ögonen typ 3 ggr under tiden jag stod med hakan i golvet när prinsen låg på vågen. Hela 4700 g vägde han! Det är ju inte klokt!! Han har alltså gått upp typ 100 g om dagen den senaste veckan och med det ökat 1 kg från sin födelsevikt. Mammas älskade.. jag är så glad att amningen funkar så bra och att jag faktiskt matat alla ungar med grädde eller något.
Däremot så har liten problem med magen. Konstant magont och är ofta ledsen. Verkar tyvärr som att det kan bero på att han är känslig för mjölk. Så fr.o.m. Imorgon kommer jag få försöka leva utan mjölkprodukter i ca 2 veckor för att se om det kan hjälpa honom. Vet inte vad jag ska hoppas på för resultat av detta, vill bara att min lille älskling ska få må bra!

Likes

Comments

Jag hade som sagt en fruktansvärd dag när jag vaknande den där morgonen en dag över BF. Men dagen gick och Ulle kom och hälsade på under kvällen. Jag halsade i mig 2 stora koppar hallonbladste och vi satt och pratade om hur perfekt det hade varit om lillebror kunde bestämma sig för att komma under kvällen/natten. Både mamma och Ulle var lediga dagen efter och Alva skulle känna sig trygg med att Ulle kom och då hon spenderat kvällen hos oss. Ulle åkte hem strax innan och kl20 och då kollade vi på bonde söker fru. Jag satt hela avsnittet och längtade till att det skulle ta ta slut så jag skulle kunna gå in i duschen. Jag hade inte haft några som helst känningar under hela dagen, men när jag kom in i duschen så tyckte jag att sammandragningarna kom tätt. Brydde mig dock inte så mycket om dem då jag var helt säker på att det var teet som framkallade dem. Jag satt på en pall och efter ett tag fick jag en obehagskänsla i bäckenet så jag fick ställa mig upp för att det skulle göra mindre ont. då började jag klocka och det gick inte mer än 3.30 mellan sammandragningarna. Ropade in Kent och bad honom hjälpa mig att klocka då jag faktiskt stod i duschen och inte ville blöta ner mobilen. När vi hade klockat 3-4 värkar så tyckte Kent att det var läge att ringa tillbaka Ulle och kontakta förlossningen. Jag sa åt honom att vänta eftersom jag inte hade speciellt ont och ville inte riktigt förstå att det faktiskt var igång. Men efter ytterligare några vörkar så började det göra mer ont och fick be honom ringa Ulle ändå, men det hade han redan gjort så hon var på väg. Jag fick traska ur duschen och gå ut och ringa förlossningen som hälsade oss välkomna in. Kent gick strategiskt och lugnt runt och samlade ihop allt vi skulle ha med oss, väskor och kamera mm. Jag fick bara mer och mer panik och tyckte inte alls att jag var redo att föda barn. Jag klädde på mig och ringde mamma (som jag lovat skulle få vara med under förlossningen), gick upp och pussade wilma hejdå och sen var vi på väg. Hämtade upp mamma som nästan kände samma panik som jag. Vet inte hur många gånger under resan in som hon sa att vi inte skulle hinna. Jag tyckte dock inte det var så brådskande då jag inte tyckte jag hade tillräckligt ont. När vi kom körandes upp för backen till sjukhuset så fick jag en så kraftig värk så jag nästan ville skrika rakt ut och jag fick snällt inse att det nog var ganska bråttom ändå. När vi sen kom upp på förlossningen så svämmade hjärtat över av glädje då vi möttes av en barnmorska som hade hand om Alva när hon kom till världen. En helt fantastisk människa som genast fick mig att känna mig lite lugnare och tryggare. När vi stod vid receptionen och pratade så fick en till värk som gjorde ganska ont, så dem visade oss till rummet så fort värken släppt. Kändes konstigt när vi kom in då detta rummet var helt spegelvänt mot dem andra rummen jag haft vid de tidigare förlossningarna. Fick in på toaletten och lämna urinprov, och i samband med det så gick slemproppen. När jag kom ut så fick jag på mig den sexiga vita patientrocken och fick hoppa upp på sängen. Blev erbjuden lustgas ganska snabbt då dem såg att jag hade ganska ont och värkarna kom tätt, i samband med att jag hamnade i sängen så ökade värkarna kraftigt och jag det gjorde galet ont. Fick ganska snabbt krystvärkar och när dem undersökte mig kl.22.45 så var jag fullt öppen och hinnorna buktade ut. fick 3 kraftiga krystvärkar som dem hoppades skulle ta hål på hinnorna men jag fick snällt skrika åt dem att hjälpa mig ta hål på dem då trycket och den känslan jag kände var fruktansvärd. Barnmorskan var först tveksam men hon gick med på att ta hål på dem om jag lovade att lugna mig med lustgasen och lyssna på var kommando hon gav mig. Hinnorna togs i nästa värk och det var en enorm lättnad när trycket släppte. Istället kom den där hemska brännande känslan, huvudet stod nästan ute.. Barnmorskan sa åt mig att andas lugnt och absolut inte trycka på. När hon väl sen släppte efter, så mer eller mindre gled det lilla barnet ur mig, dock med en väldig kraft. Helt plötsligt bara låg han där, min lille gosse, min prins min älskling.. Klockan var då 23.00. Han skrek som en tok på en gång och var så fantastiskt pigg och vaken redan från sitt första andetag. Tårarna sprutade på både mig och mamma, och pappa stod lika chockad och tagen som vanligt.

Så för att sammanfatta det hela så Började allt med täta sammandragningar kl.21.10. När klockan var 21.40 ringde vi förlossningen. Kl.22.22 skrevs vi in. Krystvärkar från 22.45, Vattenavgång kl.22.55 och en liten Lowe föds kl.23.00

Känslan som gick igenom kroppen när barnmorskan sa att det blivit en bilbebis om hinnorna brustit tidigare, den är obeskrivlig. Känns helt underbart att veta att detta var den absolut sista förlossningen jag kommer uppleva. Jag skulle aldrig våga göra om detta igen!


Likes

Comments

Lillebror fortsätter att bli bortskämd. Hur läcker är inte den här underbara dressen från Newbie?! Måste susa ner till väla och se om den finns till lilla Alva också.

Likes

Comments

Lilleman och jag har varit på första bvc besöket idag. Tog en riktigt härlig promenad i underbart höstväder. Det går fortfarande lite i "slow motion" då foglossningen sitter i ännu och gör sig väl påmind var gång jag är uppe och går, men det är på väg åt rätt i alla fall.

Prinsen skötte sig exemplariskt och vår bvc sköterska beundrade honom för hans vackra ögon och ville mer än gärna ta med honom hem (stolt mamma). Precis som med dem andra barnen så levererar jag typ grädde i brösten vilket resulterar i runda och fylliga små barn. Idag hade hade han gått upp till 4120 g och var 53 cm lång. Mammas stora kille är redan lika stor som vår lilla Alva var när hon var 2 månader gammal. Tänk vilken skillnad på barn! Snart ska vi vandra vidare till mormor som ska passa dem större barnen då jag ska på utvecklingssamtal med Wlma. Spännande:)

Likes

Comments

Äntligen hemma!! Pku-testet gick över förväntan idag. Ingen reaktion från lilleman vid sticket, vilket är grymt lättande för mamman. Det ser ju så grymt ut när dem sticker i dem små händerna. Hörseltestet gick däremot inte igenom, så vi ska tillbaka på torsdag för ny kontroll. Nu är vi i alla fall hemma och hela familjen myser runt i bebisbubblan. Både Hugo och Alva går och klappar på honom hela tiden. Hugo är nog den som är mest stolt över honom, han kan knappt låta honom va.

Likes

Comments