Det här kommer bli långt... men herregud vad tiden går!! Har hunnit vara i New York och även hos familjen i några dagar. På campet i New York hade vi inget internet what so ever vilket gjorde det svårt att uppdatera någonstans men jag hade så himla kul. Ett super härligt gäng från Sverige som jag redan saknar gjorde den trippen på topp. vi gjorde så himla mycket saker under de dagarna att man knappt hann andas. Det började med att jag den 13e Augusti tvingades säga hejdå till familjen vilket inte alls var speciellt kul. Det gick bra till en början men när jag väl kommit in till gaterna blev det jobbiga. Nåja jag och 3 till svenskar tog flyget från Arlanda vid klockan 3 mot Köpenhamn. Där mötte vi upp en till svensk och massa andra utbytesstudenter från hela Europa och fortsatte resan därifrån mot New York. Dagen efter hade vi lite klasser och fick prova på amerikansk fotboll och cheerleading vilket var ganska kul. Sen var det dags för New york! Vi åkte först till Grand central station och tittade lite innan vi åkte vidare mot Soho för shopping (man fick välja mellan det och brooklyn bridge). Vi hängde på starbucks och gick vidare i lite affärer innan det var dags att åka till times square. Därifrån tog vi oss till "hamnen" och åkte på en harbor cruise utanför stan och förbi frihetsgudinnan. Det tog sin lilla tid så vi kom hem runt halv 12 på kvällen. Dagen efter åkte vi in igen för picknick i central park men vädret var verkligen piss. Ända så stod vi där i spöregnet i våra gula t-shirts och åt picknick<3 Vi bestämde oss sedan för att åka till ground zero och world trade center vilket var mäktigt. Har varit där 2 gånger innan men man blir alltid lika tagen. Sedan åkte vi hem och hade barbecue och snackade hela kvällen tills det var dags att sova. bilder från New York:

Dagen efter tog jag bussen kl 08.15 till La Guardia med 2 av de andra svenskarna och checkade in. Vi träffade även en fjärde svensk en liten snabbis innan han behövde boarda. Tillslut kom jag fram till familjen och jag var faktiskt inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara. De stod där med en super gullig skylt men dum som jag är glömde jag ta bild på dom med den.. vi åkte iallafall till Mall of America och åt på en resturang som var som en regnskog och det kom åskskurar osv. Nu de senaste dagarna har jag gjort saker heeela tiden alltså inte en lugn stund. Har varit på Walmart, fixat mitt schema, gjort ett concussion test, haft 2 rundturer på skolan, träffat 2 tjejer som visade mig runt, haft 2 fotbollsträningar, fixat abonnemang osv osv listan är lång. Men jag trivs och alla är verkligen så himla trevliga här!! Tjejerna i laget är hur välkomnande som helst och jag har redan fått smeknamnet Sweden. Imorgon har vi scrimmage i Fairmont vilket innebär att man spelar matcher hela dagen för coacherna att se i vilket lag dom ska sätta en. Sen på måndag är det dags för skola så det är full rulle hela tiden. Nu ska jag gå och titta på film med min värdsyster i familjens bio-rum<333

Lite bilder härifrån:

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår hade jag en avskedsmiddag för mina vänner som enligt mig blev väldigt lyckad. Vi var ungefär 15 pers och jag fick så fina och personliga presenter vilket jag värderade högt. Det bjöds på hamburgare, brownies och macarons:) En väldigt mysig kväll med fin solnedgång, prat om roliga minnen och mycket skratt!

Anledningen till att det ekat tomt här är för att bloggen är till för mitt år i staterna och eftersom det inte har börjat finns det egentligen ingenting att uppdatera om. Idag är det 4 dagar kvar tills jag åker och det börjar minst sagt kännas. Helt plötsligt kan jag få ont i magen och tänka på allt jag vill göra men ändå inte hinner med men samtidigt känns det inte som jag gör någonting alls. De senaste dagarna har jag dock prickat av ganska många saker på min att göra lista och nu är det inte mycket kvar förutom att köpa de sista presenterna till familjen, gå till tandläkaren och att packa! Speciellt packningen tror jag kommer bli svår, hela sitt liv ska packas ner med en maxgräns på 23 kilo sen toppat på det så bor jag i en kall stat vilket gör att jag måste packa ner varma kläder, jackor och skor. Om det mot förmodan är någon som läser detta och redan har åkt iväg på sitt utbytesår får ni jättegärna höra av er och berätta om era bästa packningstips<33

kram!!


Likes

Comments

Hej på er, Idag den 13 juli är det exakt en månad (31 dagar!!) kvar tills mitt utbytesår tar start. I och med detta tänkte jag dela med mig lite om min placering. Jag hade turen att få reda på min placering väldigt snabbt, till och med redan i Mars vilket är ovanligt tidigt vad jag har hört iallafall. Detta har gjort att jag inte behövt gå och fundera över hur allt ska bli speciellt länge vilket är superskönt. Jag vet att det fortfarande är en del som inte fått sin familj än och därför är jag så himla tacksam att jag fick veta så tidigt och därmed kunnat lugna mig samt ha regelbunden kontakt med familjen.

vidare till själva placeringen. Jag har blivit placerad i delstaten Minnesota i en stad som heter Albert Lea med ca 18 000 invånare. Detta är betydligt mycket mindre än vad jag är van vid nu då orten där jag bor nu har ca 70 000 invånare. Att staden är så liten gör mig dock inget då det bara känns mysigt samt att man lär känna fler (om det var rimligt?). Minnesota är känt som "svenskbygd" vilket gör att det finns många där med något slags svenskt ursprung och det är ju kul. Det är mycket natur och sjöar där jag ska bo, ungefär som där jag bor nu i Stockholm vilket gör att det nog påminner om hemma.

Familjen består av Mamma Wende, pappa Anthony/Shane (lite oklart), Äldsta dottern Taylor, Mellandotter Makenna samt yngsta dottern Macy. Taylor och Makenna är 24 och 21 år så de bor inte hemma men Macy är 13 (04) och kommer börja samma high school som jag. Familjen är väldigt sportig och gillar att göra saker tillsammans som bonfires, filmkvällar, shopping osv osv. De har 5 djur (2 sköldpaddor, 2 katter och en kanin) vilket är mycket för mig som aldrig haft ett enda. Något mer som är väldigt annorlunda är att min värdmamma jobbar som dagmamma och har barnen i huset! Om jag minns rätt är de ca 11 stycken från 6 månader till 7 år (kan ha fel). Men detta känns bara kul då jag älskar barn och nu får båda delar, både äldre syskon samt de mindre barnen som är hos oss på dagarna. Jag är iallafall supernöjd och de verkar hur trevliga som helst så jag tror det blir superbra.

Skolan jag kommer gå på heter Albert Lea Senior high school och är relativt ny. På skolan går 1200 elever och den ligger precis framför en sjö. Det finns väldigt många sporter samt sportanläggningar som hör till skolan t.ex simning, fotboll, hockey, volleyboll, softball, baseball, track, golf, amerikansk fotboll etc etc och deras maskot är en tiger. Mer än det vet jag egentligen inte om skolan men det lär jag ju få reda på när jag kommer dit så det blir säkert bra.

kramar!!


Likes

Comments

"Du är så modig!" är något jag fått höra mycket när jag berättat att jag ska åka på utbytesår. Faktum är att jag inte alls är modig, inte än iallafall. Att trycka på knappen där man bestämmer sig för att åka är inte något svårt, det är bara att trycka för man vet fortfarande inte vad det innebär att göra det man nyss har tackat ja till. Det är när man faktiskt gör det och sätter sig på flygplanet på väg till en plats man inte vet någonting om och inte känner en enda person som man är modig.

Att ta beslutet har inte varit lätt överhuvudtaget. Jag har velat fram och tillbaka, när det var dags att svara var jag inte redo så jag bad om en vecka till att tänka. När den sista dagen på den veckan kom behövde jag bestämma mig, jag hade in princip bestämt mig för att inte åka men när vi satt där framför datorn så visste jag att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det och tackade ja. Detta är jag nu i efterhand väldigt glad över eftersom jag verkligen tror att det var rätt beslut.

Självklart finns det dagar då jag är nedstämd med ångest att snart kommer jag lämna allt som är tryggt och som finns här hemma i 10 (!) månader vilket är en lång tid. Det gör det inte heller bättre när jag läser andra blivande utbytesstudenters bloggar där de skriver att de bestämde sig när de var 12 och att allt är en dans på rosor. De dagarna då jag inte känner så är allt så himla bra, jag är nyfiken och exalterad över det som komma skall. Jag hoppas att det ska bli som jag föreställt mig. Kanske till och med ännu bättre. Men någonting jag vet är att om jag inte gör denna resan kommer jag inte kunna utvecklas och mogna på det sätt jag vill, jag kommer inte uppleva så mycket nytt eller träffa så många nya människor vilket gör att fördelarna med att åka blir mycket större än nackdelarna.

Med detta vill jag säga att ja, jag är orolig ibland gällande hur det kommer bli men jag är redo och skulle nog aldrig gett mig in på detta från första början om jag inte trodde att jag skulle klara det. Detta kommer bli livets resa i Minnesota och jag hoppas att jag kommer få ut absolut max utav den.

Kramar!!

Likes

Comments